Vikings

Kattegatts folk,

jag är Ivar Benlös.

Jag är Ragnar Lodbroks son.

Hylla er nye kung.

Slå honom mer!

Skål för Kattegatt!

Den största skatten av alla.

Så länge Lagertha är i livet har jag inte fått min hämnd.

Vi har tagit Kattegatts kungadöme.

Men jag känner mig ändå tom inombords.

Oroa dig inte.

Hur länge kan hon och de andra undfly oss?

Vi har spejare överallt.

Vart kan de egentligen ta vägen?

Vem vill skydda dem för oss?

Men det är sant,

även jag känner mig... tom inombords.

Jag har vunnit hela världen...

...men mist allting.

Jag har dödat min egen bror.

Min fru är död och mitt ofödda barn med henne.

Harald, tänk inte så mycket på det.

Vad menar du?

Livet... Livet går vidare.

Se dig omkring!

Det finns många vackra kvinnor här.

Krigsmän!

Krigsmän, det är dags

för ännu en skål för att hedra Benlös,

Kattegatts nye kung.

Skål!

För mig.

För in drottningen!

För in drottningen!

Låt oss hylla drottningen!

Vårt tempel är nedbränt.

Eyvinds son Bul blev ihjälslagen.

Och nu Ketil's son Thorgrim.

Vi har återfallit till vårt gamla levnadssätt.

Kanske har vi visat en gång för alla att vi inte kan förändras.

Att vi är vad vi är.

Men vi måste bryta denna onda cirkel med hämnd och dödande nu.

Annars kommer vårt unga, bräckliga samhälle att förgås.

För att vi ska återfå gudarnas välbehag

är jag villig att offra min kropp och mitt blod.

Men det är inte ett beslut jag kan fatta själv.

Ni måste alla besluta om ni vill ta emot mitt offer eller ej.

Jag tar inte emot Floki's offer.

Floki är närmare gudarna än någon annan av oss.

Varför skulle de vilja straffa honom?

Det saknar rim och reson.

Ingen av er kan rösta för att offra honom.

Självklart måste vi offra Floki.

Han ljög för oss!

Han sa att han hade funnit gudarnas land.

Om det här är gudarnas land,

vart har de då tagit vägen?

De kanske inte ville ha oss här.

De kanske är arga på Floki för att han tog oss hit.

Vet han gudarnas vilja?

Tror han sig vara en gud?

Han är bara en människa.

Och människor begår misstag.

Och det var ett misstag av oss att komma hit

till denna eländiga plats.

Det är ett land av sten, svavel och död.

Jag är säker på att gudarna blickar ner på oss

och skrattar.

Skrattar åt oss.

Floki förtjänar att dö,

som straff för sina lögner,

och för vår självrespekt.

Alla som instämmer säger "ja".

Ja!

Rollo, hertig av Normandie.

Kung Ivar.

Kung Harald.

Vitsärk.

Ers höghet Rollo.

Välkommen tillbaka till Kattegatt.

Vi vill tacka dig för att du stöder vår sak

och för att du hjälpte oss att slå våra fiender i grunden.

Kattegatt är en viktig handelsstation.

Jag har goda skäl att vilja ha en allians med er.

Vitsärk övertygade mig om att du och kung Harald tillsammans

skulle besegra Lagertha's, Björns och Ubbe's styrkor.

Men får jag fråga varför du är här personligen?

För att jag saknar mitt gamla hem.

Du kanske har ambitioner att regera över ditt gamla hem.

Jag regerar över så många städer och så stora områden

att det räcker gott för någon man.

Varför skulle jag ta på mig kostnaden för att hålla en garnison i Kattegatt?

Vi vill självklart belöna dig för det du har gjort för oss.

Lugn, det kommer ni att göra.

Vi ska ingå ett handelsavtal som är väldigt fördelaktigt för mig.

Vi ska också ingå en gemensam försvarsallians,

så att om jag blir anfallen, sänder ni krigare

till mitt försvar.

Förr i tiden rådde en tradition av gästfrihet här.

Även Ragnar gav sina gäster mat och dryck, eller hur?

Vilka röstar' 'nej"?

Det är jämnt.

Vem har inte röstat?

Jag.

Jag vill inte rösta.

Alla måste rösta. Sådan är lagen.

Du är min son.

Du måste rösta som din familj.

Han bör få rösta som han vill.

Nej.

Familjen är allt.

Det borde du veta.

Nåväl, jag ska rösta.

Jag beklagar, Floki.

Men jag måste rösta mot ditt erbjudande

att offra dig själv för vårt bästa.

Du är viktigare för oss levande.

Och far,

min familj är nu Thorun och vårt ofödda barn.

Jag medger att när Vitsärk kom och berättade om ert inbördeskrig

var jag avundsjuk.

Jag kan inte strida längre.

Det är inte tillåtet för mig.

Jag är alldeles för viktig.

Jag minns en gång

en historia om en bärsärk som mot alla odds överlevde till hög ålder,

och som levde arg och frustrerad.

Han befallde sina tjänare att samla ihop

allt han ägde av järn, gamla kokkärl och vapen,

och bära upp dem till toppen av en klippa

och kasta ner dem, så att han en sista gång

fick höra vapenskrammel.

Du skulle ha älskat det, farbror.

Striderna var våldsamma.

Stora krigare stupade på båda sidor.

Oden var nog glad att få välkomna så många till sitt gästabud i Valhall.

- Men inte dig, bror? - Nej, inte dig.

Ubbe skonade mig.

Han är ju din bror, trots allt.

Vad är det jag bör veta?

Jag dödade Halvdan.

Jag dödade min bror.

Jag försökte döda min bror en gång.

Så Ubbe lever?

Ja.

Och Björn?

Självklart lever Björn Järnsida. Jag lärde honom strida.

Vem skulle kunna döda honom?

Det finns en annan som ännu lever.

Kvinnan som hemsöker mina tankar dag och natt.

Kvinnan som jag har svurit

på min heliga ring att döda.

Du menar Lagertha?

- Var är hon? - Vi vet inte.

Vi vet bara att efter nederlaget

lämnade Lagertha, Ubbe, Björn och Torvi Kattegatt i stor hast.

- De försvann. - Vi har spejare som söker dem.

Vi hittar dem snart.

Jag önskar er lycka till.

Varför inte bege oss till Hedeby?

Har vi folk kvar där?

Inte så länge till, när Ivar upptäcker våra planer.

Hur snart hittar hans spejare oss?

Några veckor kanske, om vi har tur.

Jag vägrar acceptera att min historia slutar har.

Att bli infångad,

förödmjukad och dödad av Ivar. Nej.

Jag är värd mer än så.

Vi har ingen armé som kan utmana honom.

Det måste finnas något vi kan göra, någonstans vi kan fara.

Vart då?

Vart, Ubbe? Vad kan vi göra, vart kan vi fara?

Ivar kommer att jaga oss till världens ände.

Vi kan fara till England.

De skulle döda oss där.

Kanske, men inte nödvändigtvis.

Jag ska göra förbön för er hos kung Aethelwulf.

Han kommer nästan säkert att välkomna er.

Men han kommer att be er strida för honom

mot danerna och andra plundrande vikingar.

Vi kan göra anspråk på områdena

i East Anglia som Egbert gav oss.

Jag vill inte lämna mitt land och mitt hem.

Jag är trött

på att strida.

Men likväl, låt oss göra det.

Vi seglar till England.

Var tyst. Och kom.

Jag har med mat åt dig.

Jag vill träffa Ubbe.

Jag vill träffa min man.

Du hindrar mig från att träffa honom, jag vet det.

Du är en djävul.

Jag ska be honom att komma till dig.

Jag ska döda dig!

Du stal min make!

Jag önskar att du vore död!

Min make.

Jag behöver inte vara fastkedjad.

Jag är inget djur.