Vikings

Färskvatten!

Här.

Och titta! Jag har smakat. De är jättegoda.

Jag vet inte vilka gudar som förde oss hit. Jag vet inget längre.

Acceptera det bara.

Torvi har rätt. Vi måste acceptera min och dina gudars dom.

Vi fördes hit med ett syfte.

-Vilket är det? -Det visar sig nog.

Vi lever. Det räcker gott.

Just nu.

-Nådige konung. -God dag, biskop Aldulf.

Nu ska vi möta faran tillsammans och tacka Gud för Hans barmhärtighet.

-Amen. -Mitt namn är syster Annis.

-Jag ska hjälper er och er son. -Tack, syster.

Mina bästa män ska föra drottningen och prinsen i säkerhet.

Inget kan få mig att vika från min make kungens sida.

Jag vill dela hans faror. Men tack för vänligheten.

Säg mig, hur stor är vikingahären?

-Min konung? -Kom. Du borde vila.

Jag mår bra.

Du måste ta hand om dig, make. Annars vet vi vad som händer.

Du måste hålla dig stark till kropp och ande.

Om du känner dig svag eller trött måste du stå emot.

Stå emot frestelsen att falla ner i dåsighet.

Var stark.

För min skull.

För alla som har samlats här.

Och för din egen skull.

Förstår du?

Ja, min kära.

Jag förstår.

Mina vänner! Wessex söner och döttrar.

Nu står vi vid ett vägskäl.

Men liksom våren besegrar vintern ska livet besegra döden.

Det måste vi tro på.

Vi står inför den sista prövningen. Ragnar Lodbroks söner vill hämnas.

Men inte bara det. De verkar vilja erövra England.

Nordmännen har rykte om sig att vara grymma.

Men de är bara människor som vi. Sårar ni dem så blöder de.

Inget tyder på att vi inte kan besegra dem.

Ja!

När vi möter ondskan så ger vi inte efter eller fruktar den.

Vi har en sak som hedningarna saknar. Kristus på vår sida.

Hur skulle vi då kunna förlora den här striden?

Vi står vid vägskälet.

Vi kan gå framåt, möta fienden och lita till oss själva och Gud.

Eller så kan vi av rädsla gå med på en förhandling med honom.

Men jag tror inte längre på förhandlingar med Djävulen!

Vi beger oss till Chichester och slåss med havet i ryggen.

Det är enda sättet. Wessex ska aldrig in i mörkret igen!

Wessex ska visa vägen för resten av landet. Frihetens väg!

Vi ska aldrig ge upp oavsett vad det kostar!

Det lovar jag er!

Och jag kommer att ge mitt liv för att hålla det.

Just nu är våra liv och vår historia sammanbundna.

Det är nu det gäller! Det är vår tur nu!

Gud välsigne er alla! Och Gud välsigne Wessex!

Det är en ny värld.

Vad har den mer att visa oss?

Jag tänkte just på att kung Harald kan komma att dö i nästa strid.

Men jag vet inte vem som dödar honom.

Vill du så gärna bli kung över hela Norge?

Skulle inte det göra mig mer beryktad?

Du förstår, Vitsärk... Ingen talar om Ragnar längre.

Folk har redan glömt vem han var.

Det skrämmer mig.

Visst talar man om mig. Det gör saxarna och ruserna.

Och längs sidenvägen, men...

Det räcker inte.

En dag kommer jag att dö.

Förhoppningsvis i strid och inte som en dreglande gubbe.

Då tar Oden emot mig i Valhall.

Men när man gräver upp mina benknotor vill jag att man ska säga:

"Här vilar den mest beryktade viking som någonsin har levat."

Och vet du vad? Min son ska bli en stor rusisk krigare.

Min son och hans söner säkerställer att min blodslinje lever kvar.

Människor långt in i framtiden, hundratals år längre fram-

och troligen i hela världen-

-blir stolta över att mitt blod finns i deras kroppar.

Och att min ande är en del av deras själar.

-Vad är det som är så roligt? -Ingenting.

Ursäkta.

Du har nog rätt.

Det kan du tro, käre bror.

Vad är det?

Dina ögon har blivit mörkblå, Ivar.

Du vet väl vad det betyder? Vi brukade vaka över dig.

När dina ögon blev blå riskerade du att skada dig.

Då sa vi: "Inte i dag, Ivar. Inte i dag."

Det minns jag.

Ta Ragnar, Gudrid.

Torvi!

Se vad vi har hittat!

Det finns så många djur och så mycket att äta.

Orden räcker inte till. Det här är paradiset.

Vi måste göra ett blodsoffer och tacka gudarna för det här.

Det ska vi.

Vi erbjuder er ett blodsoffer, gudar.

Vi tackar er för att vi lever.

Vi tackar för att ni har fört oss till den här världen.

Allfader, Tor, Frej och Freja.

Vi öppnar våra hjärtan för er.

Ta emot blodet från vårt offer.

Och skydda oss alltid mot ondskan och onda andar.

Allfader. Oden.

Ta emot denna gåva i ert namn.

Jag undrar om gudarna verkligen finns i den här nya världen.

Det kanske de gör. Och i så fall kanske i annan form.

Det är en märklig tanke.

-Kanske till och med skrämmande. -Va?

Har du rest ända hit bara för att hitta det som är bekant, Ragnars son?

Så bedrövligt.

Du kanske inte är så lik din far trots allt.

Hur vet du det?

Hej, du gamle.

Du försökte dräpa mig för många år sen, Ivar Benlös.

Ser du hur lönlöst det var?

Det är något betryggande med din odödlighet.

Om jag var du skulle jag aldrig önska det här tillståndet.

Varken levande eller död, kall eller varm.

Stinkande av jord och enbart beskådande hemskheter.

Döden vore en välsignad lindring.

Jag, då?

Ja. Du går alltid rakt på sak.

Jag beundrar dig trots att du är dåraktig.

Hur går det för mig? Vet du? Har du sett det?

Jag har alltid vetat ditt öde. Jag har genomlidit det.

Det står skrivet med runor och i stjärnorna.

Vad är det?