Vikings

Ett fartyg i hamnen!

Vad är det?

Rusernas fartyg.

Det är bara ett fartyg.

Eskortera då in det i hamnen.

Jaha... Då är vi hemma.

-Vad tänker du på? -Att det kan vara ett misstag.

Avskum! Lögnare!

Du är en dåre och en falsk gud!

Förrädare! Ynkrygg!

-Mördare! -Avskum!

Du är ond!

-Du är inte välkommen hit! -Förrädare!

Åk tillbaka, era svin!

Lögnare!

Följ mig. Jag ska föra er till kung Harald.

Kung Harald?

Leve er, kung Harald Hårfager.

Leve er.

Min hustru, drottning Ingrid.

Drottning Ingrid.

Hoppas att ni ger fri lejd till besättningen som följde oss hit.

Givetvis.

Det var oväntat att finna er på tronen, kung Harald.

Själv hade jag aldrig trott-

-att mina första besökare skulle bli ni.

-Gudarnas vägar är outgrundliga. -Det stämmer, Ivar Benlös.

-Varför har ni återvänt? -Det är vårt hem.

-Ni slogs med ruser. -För att återta det.

-Från er egen bror. -Bröder kan bli osams.

De kan slåss på olika sidor. Det vet ju ni allt om.

Många invånare avskyr er. Ni är i fara om ni stannar här.

Vi är Ragnar Lodbroks söner.

Ni menar väl inte att folket i Kattegatt har slutat dyrka vår far?

Om de godtar er som konung-

-kan de säkert godta oss om vi ger er vårt stöd.

Om ni verkligen vill ge mig stöd.

Er ankomst kan stärka min position. Ge den mer legitimitet.

Vi borde ha gästabud för att fira den här oväntade utvecklingen.

Ragnars söner har återvänt hem för att stötta det nya styret.

Allt är som det ska.

Håller ni inte med?

Vad gör du?

Det är till min hustru. Hon är sjuk och behöver vatten.

Vi måste dela lika på vattnet. Vi kan inte göra undantag.

Tänk om hon dör?

Det finns tyvärr inget annat sätt.

I kväll har vi mycket att fira.

Två av Ragnars söner har återvänt hem.

De var fria och kunde ha begett sig vart de ville-

-där de är beryktade och får ett varmt mottagande.

Men de har återvänt till Kattegatt, till sina rötter.

Jag vet att många av er misstycker till deras återkomst.

Ni har bittra minnen. Ni känner er svikna.

Men jag vill påminna er om att gudarna alltid förlåter varandra.

Nej, de förlät aldrig Loke för mordet på Odens son Balder.

Men varje regel har ett undantag.

Eftersom gudarna är mänskliga förstår de människans natur.

De förstår svartsjuka och äregirighet.

De förstår hur de som älskar varandra ändå kan gå emot-

och ibland mörda de som de älskar.

Så gjorde jag själv. Jag dräpte min egen bror.

Och jag ångrar det varje dag! Varje dag.

Ivar ångrar sitt sätt att regera här. Han var ung.

Han fick för stort ansvar och glömde bort sin fars lärdomar.

Hans bror Vitsärk menade aldrig att dräpa Ladgerda.

Hur kan det vara meningen att döda en gudinna?

De har båda erkänt sina synder och sina misstag.

Och de har kommit hit för att dömas av sitt eget folk.

De är som de är. Men de är också Ragnars söner.

Och vi borde bli glada över-

-att de har bestämt sig för att komma hit och dela framtiden med oss.

Säg nu, Ivar. Är det sant att du är en gud som du sa?

Skål!

Bra gjort.

Tack. Jag försökte säga sanningen.

-Ingen vill höra sanningen. -Tvärtom.

Nej, Vitsärk har rätt. Det har inget med sanning att göra.

Ni är vana vid att ha makt. Men det kan bara finnas en kung här.

Vad gör ni i fredstid om ruserna inte anfaller igen?

Ni är män som lätt får tråkigt. Ni kräver spänning och utmaningar.

Vad återstår för er att göra förutom att bråka och gräla?

En god natt!

En fantastisk natt. Leve Ivar!

Just det. Leve Ivar!

-Leve Vitsärk! -Leve Ragnar!

Vad är det nu?

Jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra.

Vad menar du?

Jag tror inte att mitt öde eller ditt vilar här.

Men jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Det känns som om jag befinner mig i en öppen båt.

Vilse till sjöss utan land i sikte.

Utan syfte och mening med min färd.

Känner du aldrig så?

Jag har varit vilsen så länge att jag inte vet något annat.

Säg mig, Ottar... Vilka är dina tidigaste minnen?

Jag minns inget av mitt tidiga liv.

Det är omöjligt.

Då så.

Jag avskydde allt med min barndom. Jag längtade efter att bli vuxen.

Att bli äldre och välja vem jag ville bli.

Men du var viking. Det har du sagt.

Jag sa det för att göra dig nöjd. Då kunde du lära känna mig.

-Jag behöver ingen tröst. -Är du säker?

Jag är trött på dina lekar och din brist på uppriktighet.

När jag ser mig om ser jag sanningen.

Vilka vi är och vad vi har blivit.

Du börjar väl inte tappa tron, Ubbe?

Inte du av alla människor.

-Vad har hänt? -Han dog under natten.

Hans mor sa att han drack havsvatten.

Får jag ge honom det här?

Alla ni som går förbi.

Skåda - och se om det finns någon sorg som liknar min sorg.

Vi har så lite mat och vatten.

Den stackars pojken är bara den första.

Jag vet.

Jag har varit borta, du gamle.

Jag har iakttagit dig. Tror du att jag inte kan se för att jag är blind?

Jag borde nog inte ha återvänt.

Harald tror att jag vill avsätta honom.

Det kanske jag borde göra. Jag skulle avsky att tjäna honom.

Stackars Ivar. Kopplar ihop ingenting med ingenting.

Tänk på hur din far satt här-

-och drömde sina drömmar om platser långt härifrån.

Minns du inte?

-Då vilar inte mitt öde här. -Jag kan inte ge dig råd.

Men jag såg i din ficka ett möjligt svar på din fråga.

Ivar Benlös.

Käre bror. Gratulerar till ditt sätt att dö.

Det stämde överens med sägnen om dig.

Den högste måste ha firat när du kom till hans salar.

Gudarna måste ha höjt sina horn-

-och skålat för Björn Järnsida, Ragnars son.

När jag kommer till dig kommer ingen att fira.

Kanske skulle du säga ett vänligt ord, men det gör det bara värre.

Vi vet båda att jag inte är värd det.

Jag har inte förtjänat en plats i Valhall.