The first 137 lines.
-Kung Ivar. Vad vill du? -Jag begär audiens hos prinsen.
Prinsen är tyvärr upptagen.
Han har ett möte med prins Ingvar och din bror Vitsärk.
-Får jag inte vara med? -Jag har inte fått order om det.
Vitsärk!
Ivar. Vad vill du?
Så märkligt. I dag har alla frågat vad jag vill.
Jaha...
Jag ska berätta vad jag vill. Jag vill prata med Ingvar och Helge.
Men det verkar som om du plötsligt står i vägen, käre bror.
Vad vill du prata med Ingvar om?
Det finns saker som han behöver veta. Viktiga saker.
Säg det till mig. Jag framför det.
Se där. Du litar inte på mig. Du anser att jag är en dåre.
Det är Helge som anser det. Vad ger han dig? Något är det.
Helge behandlar mig väl. Han värdesätter mig.
Men du behandlar mig som skit.
Du är min bror. Mitt eget kött och blod.
Vad i Odens namn betyder Helge för dig?
Det ska jag berätta. Han är Konstantinopels framtida härskare.
Världens framtida härskare.
Och vad är du? Tragiska, stackars Ivar!
Du är bara en krympling.
Jag ska döda dig!
Slåss mot mig då!
Slåss!
Jag ska kalla till ting så att vi kan välja en ny regent.
Nu är sorgeperioden över.
Alla invånare får ställa upp.
Jag har för avsikt att ställa upp för att hedra min avlidne make.
Om jag blir vald så gör jag det jag kan för att skydda Kattegatt.
Jag ska fortsätta att bygga upp vårt försvar och utforma vår framtid.
Jag är inte Björns enda änka. Ingrid får själv föra sin egen talan.
Jag ställer också upp. Jag bär på Björns barn.
Jag tänker uppfostra Kattegatts rättmätige arvtagare.
Ättling till Björn Järnsida, Ragnar Lodbrok och Oden.
Jag ska kämpa för Kattegatt.
Erik. Du stöttade alltid min make.
Du räddade hans liv och vi är tacksamma.
Får jag fråga vem du tänker stötta?
Jag har inte bestämt mig.
Det gör jag när jag har övervägt alternativen.
Det är min plikt gentemot Björn att välja rätt.
-Varför ställer inte du upp? -Jag är skogarmaor.
Jag har ingen önskan att regera.
Vi har förlorat land ur sikte.
Du var i samma sits för många år sen.
-Åt vilket håll styrde du? -Västnordväst.
-Varför det? -Gud sa det till mig.
-Sa din gud det till dig? -Ja.
Han talade till mig i tystnaden. Jag lyssnade.
Varför rinner inte havsvattnet bort?
Det beror på Midgårdsormen, gudarnas fiende.
Hans enorma svans omger hela Midgård när han ligger på havsbottnen.
Har du hört talas om när Tor gav sig ut på fisketur?
Han satte ett oxhuvud på kroken och kastade ut i det mörka vattnet.
Midgårdsormen nappade.
Ormen rörde upp vågorna, men åskguden släppte inte taget.
Han drog upp monstret och började släpa det över relingen.
Han tog fram hammaren och slog till med den i huvudet på monstret!
Midgårdsormen vrålade. Och Midgård skakade.
Den slet i kroken i munnen.
Den vred och vände på sig, och till slut slet den ett stort sår-
och lyckades ta sig loss.
Ormen sjönk återigen ner till havsbottnen.
Du borde inte ha berättat det.
Ser du?
Vad då?
Hur Ottar alltid viskar i Ubbes öra. Jag tror att de smider ränker.
-Mot dig? -Varför inte? Självklart!
Vi borde inte ha följt med. Du gör mig orolig.
Gör jag? Varför då?
Jag menade inte det. Det är Ottar som gör mig orolig.
Du har kvinnlig intuition. Ottar är farlig.
Jag måste prata med dig om Ingvar. Det är viktigt.
-Helge vill träffa dig. -Du måste lyssna.
Han vill träffa dig nu.
-Vitsärk... -Nu, sa jag.
Varför ska vi prata med Ivar? Hade inte du fryst ut honom?
-Du föredrar väl hans bror? -Vad spelar det dig för roll?
Jag vet att du är sentimental.
Du är svag för krymplingen. Det förstår jag.
Men i verkliga livet finns det inte plats för sånt.
Det håller jag inte med om. Det finns alltid plats för kärlek.
-Älskar du krymplingen? -Givetvis inte. Jag älskar dig.
Jag gifte mig med dig och gav dig mitt hjärta.
Men du delar knappt med dig av något till mig, Helge.
Det är politik. Varför vill du vara delaktig? Det är tråkigt.
-Inte för dig. -Jag är man. Det är mitt jobb.
Du älskar mig väl fortfarande?
Givetvis. Av hela mitt hjärta.
Tvivla aldrig på det.
Kung Ivar är här.
Vi har försummat dig.
Min käre Ivar.
Efter nederlaget förlorade jag tron på Gud, på dig och på alla.
Jag blev misstänksam. Jag såg svek överallt.
Jag försummade dig. Jag tänkte hårda saker om dig.
Det ber jag om förlåtelse för, min vän.
Min kära hustru ingrep å dina vägnar.
Hon sa att jag var grym och inte behövde misstänka dig.
Din bror Vitsärk har inte varit lika vänlig.
Jag tror att han både älskar och hatar dig.
Han är inte till nytta för mig. Om du vill kan jag låta dräpa honom.
Nej. Om någon ska döda honom bör det vara jag.
En brors privilegium.
Döda gastar, återvänd för att hjälpa mig.
Var hälsade, asar och vaner.
Var hälsade, gudinnor!
Var hälsad, fruktbara jord.
Åkalla oss med magi.
Låt de levande och döda prisa dig som jag prisar dig.
Som jag prisar dig.
Åkalla oss med magi, Freja och Frej.
Halt!
Knyt fast! Få fatt i tältet.
Knyt! Snabbt.
-Vad är det? -Bara ett oväder.
Kom, vännen. Var inte rädd.
Vänta lite. Jag känner inte igen er. Vilka är ni?
Vi är inte ruser. Det är väl dem du spanar efter?
-Bra att du är på din vakt. -Jag vet ändå inte vilka ni är.
Givetvis inte. När man letar efter något annat-
ser man inte vad som sker.
Det finns inga andra kandidater. Bara du och Ingrid.
-Varför har ingen annan trätt fram? -Det är väl uppenbart?
Valet handlar om arvet efter Björn. Det kan inte gälla något annat.
Har du bestämt dig, Erik? Vem kommer du att stötta?
-Erik förklarade röstningen. -Jag hörde det.
-Nu är det upp till folket. -Ja. Det är upp till folket.
-Du vet, va? Du såg på. -Ja.
Jag vill gärna hålla det hemligt.
-Men om du vill sprida det... -Nej, det vill jag inte.
Bra. Hoppas att jag kan få ditt stöd.
Ivar.
Prins Dyr är redo.
Kom igen!
No comments yet. Be the first to leave one.