İlk 118 satır.
Allts fader...
Snälla, förlåt mig min svaghet...
...och ge mig en framtid här bland gudarna.
- Vår konung har återvänt! - Välkommen tillbaka!
- Är det här ditt kungarike? - Nej. Det är mycket större.
Det når till världens ände. Det finns här inne.
- Jag gillar inte det här. - Men det är ditt nya hem!
Ja!
Våra krigare for till England för att hämnas Ragnar Lodbroks död!
Vår stora här segrade överallt!
Vissa av härens ledare beslöt sig för att stanna i England.
Andra ville följa andra drömmar, som min bror!
Men oroa er inte. Halvdan utforskar världen med Björn Järnsida-
- så han kan knappast komma till skada.
Men ni vet att mitt hjärta tillhör er!
Ni vet att jag vill göra den här staden till Norges huvudstad!
Det har alltid varit min dröm!
Den här kvinnan heter Astrid.
Hon ingår i min dröm.
Sitt ner.
Vänj dig vid det.
Ja!
- Träl. Vet du vem jag är? - Givetvis. Ni är Ivar.
- Ivar? Är det allt? - Nej.
Ivar Benlös.
- Du verkar inte vara rädd för mig. - Nej.
Vi väntar oss ett angrepp av saxarna. En stor här utanför stadens murar.
Vi måste be gudarna om hjälp. Vi måste offra till dem.
Skulle du vara villig att offra dig själv till dem?
Jag gör vad ni än ber mig om.
Ta då av dig kläderna.
Kom närmare.
Kyss mig.
Jag förstår inte...
Jag vet att ni är krympling, Benlös. Men en sak ska ni veta.
Er missbildning innebär att gudarna håller särskilt av er.
Det har jag alltid vetat.
Jag tittar alltid efter människor som har fötts annorlunda.
Det är det sanna tecknet.
Ni är en mycket speciell person.
Ingen annan här är som ni.
Ni är ämnad för stora saker.
Du kan gå.
- Vill ni inte att jag ska...? - Nej.
Nej, du förstår inte. Du är en fri kvinna nu.
Gå.
- Ers höghet. - Ers nåd. - Vad nytt?
Nordmännen har inte säkrat de romerska murarna.
- De har inget försvar. - Då tar vi oss in där.
Ja.
I morgon angriper vi York.
Och må Gud vare med oss.
Varför bestämde du dig för att följa med mig?
Varför begav du dig ut i vildmarken? Du hade något att bevisa.
Det har även jag.
Vad vill du uppnå?
Min bror älskar berömmelsen.
Själv vill jag bara leva.
Men jag vill leva intensivt.
Jag vill känna varje ögonblick av livet så länge det varar.
Jag vill vara mer än bara vid liv, om du förstår vad jag menar.
Det gör jag.
Sindric...
Varför är du vaken?
Jag har funderat. Dit vi är på väg-
- är det bättre att vi framstår som handelsmän.
Och?
Skicka hem större delen av flottan.
Det är bättre att fortsätta med högst tre fartyg.
- Men då känner jag mig naken. - Hellre naken än död.
Lyft vapnen!
Framåt!
Till dig, Herre, upplyfter jag min själ.
Låt mig icke komma på skam.
Låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
På skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
Herre, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
Ty du är min frälsnings Gud.
Dig förbidar jag alltid.
- Amen. - Amen.
Mina pojkar, ni måste ta hand om varandra.
Och gör er plikt.
Det ska vi helt säkert. - Kom, broder.
Sitt upp!
Klara att marschera!
Under fanan!
Nu!
Kom.
- Det är han. - Vem?
Aethelwulf, kung Egberts son.
Och han har sina söner med sig! Som offerlamm.
Kom, Vitsärk.
Min konung!
Vi delar upp oss och möts vid katedralen.
- Må Gud vare med oss. - Följ med!
Kom!
Ut! Snabbt!
Alfred! Tillbaka!
- En till! - Hitåt!
Följ mig!
- Vart ska vi ta vägen? - Hit!
Det finns ingen annan väg!
Alfred! Iväg!
Förlåt mig för det jag måste göra, Herre.
Kom ut och slåss, ynkrygg!
Alfred!
- Far! - Iväg!
Kom.
Var är din bror?
Vet ni inte vem jag är?!
Ni kan inte dräpa mig! Vet ni inte vem jag är?!
Jag är Ivar Benlös!
Ni kan inte dräpa mig!
Jag är Ivar Benlös!
Ni ska dö, er ynkryggar!
Vänta!
- Ni kan inte dräpa mig! - Anfall!
Ni kan inte dräpa mig!
No comments yet. Be the first to leave one.