Vikings

- Nå? - Ingen har sett henne.

Om hon ännu är vid liv har hon försvunnit.

Jag svor på mitt liv och på Gud att om vi vann med er hjälp -

- skulle jag hedra min farfar Egberts löfte till er.

Här är avtalet som med kungens godkännande ger er -

- det område som utgör kungariket Östangeln.

Marken är er för all framtid att bosätta och odla som ni vill.

Det bor inte så många där, men det finns några gårdar.

Vissa har flyttat, men andra har valt att stanna.

Behandla dem väl. De är inte fientligt inställda -

- men de kommer att vara vaksamma och misstänksamma.

- Förra gången det hände... - Ja.

Jag kan bara säga att det blir annorlunda nu.

Jag lämnar några män ur mitt livgarde -

- och använder min makt för att skydda er.

Ni har inget att frukta.

Här sätter jag det kungliga sigillet.

Då är det klart.

Nu välkomnar jag er formellt som bundsförvanter och vänner.

Men det är inte allt vi har att avhandla.

Vakter! Grip förrädarna.

Nej! Låt bli mig!

- Nej! - Nej, jag är oskyldig!

Det här får ni snart ångra, Alfred! Det lovar jag!

Jag är oskyldig!

Jaha, kung Harald... Ni återvänder besegrad.

Och har gjorts till åtlöje av Björn Järnsida.

Och vi ser inte till jarl Olofsson, vår ledare.

Jarl Olofsson dog väl i strid.

Han är säkert i Valhall nu.

Vad har det för betydelse för oss?

Ni måste ha tilltro till era ledare.

De kan drabbas av nederlag.

Men ge dem en chans att visa varför de tog makten från början.

Jag tror inte på att ge nya chanser.

Inte till dårar och nollor.

Nej...

Så sa jag själv när jag var yngre -

men man lär så länge man lever.

Mina vänner! Jag har inte hunnit presentera...

Magnus, Ragnar Lodbroks son.

Med honom vid vår sida kan vi uppnå storartade saker.

Staden York kommer att bli en storslagen stad!

Centrum för ett imperium! Vårt imperium!

Det kommer att sträcka sig härifrån till Kattegatt.

Från Irland till frankerriket!

Från Skottland till Rysslands stäppmarker!

Just det!

Sitt ner.

Du dräpte Heahmund, en av de största saxiska krigarna.

Han var redan svårt sårad. Jag gav honom bara dödsstöten.

Varför strider du för Harald?

Jag bodde i York med min make, jarl Olofsson.

Vi anslöt oss till kungens här.

- Var är din make nu? - Han dog i striden.

Synd. Han var en god make. En god man.

Jag förlorade min mor i striden.

Din mor? Vem är du?

Björn. Björn Järnsida.

Du är beryktad.

Då kan du göra vad du vill. Be andra om vad du vill.

- Vad heter du? - Gunnhild.

Gunnhild... Jag vill lära känna dig bättre.

Vad ska jag säga?

Du ser hur det är. Jag är bunden. Tillfångatagen.

Min make är död. Ska jag avvisa dina närmanden?

Visst kan jag utnyttja dig.

Men det vill jag inte. Du och jag är jämlikar.

Jag kapar repen om du svarar på en fråga.

Ja?

När Heahmund dog blev min mor skadad och försvann.

Jag vill veta om du såg något som kan ge mig svar.

Om hon försvann för egen maskin eller mot sin vilja.

Jag kan inte hjälpa dig. Jag såg ingenting.

Du är en fri kvinna. Du kan göra vad du vill.

- Varför gjorde du så? - Jag drog bara nytta av min frihet.

Kanske ses vi igen. Vem vet?

Du kan gå nu.

Vad råkade hon ut för?

- Hur kan man bara försvinna? - Det vet du. Vår far försvann.

Ladgerda är inte sådan. Hon ger sig inte bara av.

Mitt i striden. Hur gick det till? Hon gick upp i rök.

- Jag känner henne... - Nej! Du vet ingenting.

Ladgerda dräpte din mor. Du skulle vilja se henne död.

Varför pratar jag ens med dig?

Jag känner Ladgerda.

Jag älskade och litade på henne och hon älskade och litade på mig.

Hon skulle inte ha försvunnit utan anledning.

- Vad betyder det? - Hon kanske tappade förståndet.

- Han räddade mitt liv. - Han var delaktig.

- Du måste... - Jag tänker förlåta honom.

Har du sagt det till honom?

Alfred... Han måste prata om det.

Han måste vara uppriktig.

- Sen kan du förlåta honom. - För Guds skull!

Jag förstår. Det gör jag.

Men om du inte vill prata med honom vill jag ha tillstånd att göra det.

Snälla. Jag vill veta varför.

Så att jag kanske kan förlåta honom.

Död åt konungen!

Mat!

Vad var det?

Vänta här.

Helge!

Kom in.

Du har frostskador. Du kommer att förlora minst ett finger.

- Varför kom du hit i det här vädret? - Jag hade inget val.

- Varför det? - Alla är döende.

Vad menar du, Helge? Vilka är döende?

Strax efter att vi gav oss av blev min far sjuk.

Vi for långt och byggde ett hus.

Men det finns så lite mat och alla är sjuka.

Jag tror att Eyvind är döende.

Och min syster, Jorunn, var väldigt sjuk när jag for.

Och vi har redan tvingats begrava två eller tre av de små.

- Tala inte mer. - Jag ber er. Snälla, hjälp oss.

Rädda min familj.

Vi förtjänar inte att bli räddade, men gör det, snälla Floke.

Försök rädda dem innan det är för sent. Snälla!

Tänk på Mjölner, Tors hammare, för att få styrka.

Varför vill du träffa mig?

Det vet du.

I så fall skulle jag inte fråga.

Alla dina vänner har blivit gripna, Aethelred.

Lord Cyneheard erkände allt.

Nåväl. Det är sant. De vände sig till mig.

Jag var arg för att jag hade tvingats avsäga mig kronan.

De sa att Alfred saknade stöd som konung. Att han skulle störtas.

Om jag gick med på att ta hans plats skulle kuppen ske utan blodspillan.

Och du gick med på det.

De ville iscensätta kuppen strax före striden.

De bad mig att ge signalen. Jag vägrade.

Då var du inblandad.

Jag sa ju att jag vägrade.

Jag ångrar att jag lyssnade på dem. Jag var dåraktig och stolt.

Jag försökte sona det under striden. Jag hade gett mitt liv för min brors.

Jag kommer aldrig att förråda honom igen!

Är det en gud?

Ingen gud. Det är Buddha.

Vem är Buddha?

Tack.

Vitsärk! Jag har just fått väldigt intressanta nyheter.

Kung Harald blev besegrad i Wessex av den nye konungen, Alfred.

Men med hjälp av Ladgerda, Björn och Ubbe.

Då visste du att du inte offrade Ladgerda.

- Överlevde Harald striden? - Ja, han återvände till York.

Det är dags för oss att återvända till England.

Harald har lärt sig sin läxa. Han kan inte vinna utan mig.

Vad är det?

När far tog med mig till England och fängslades av kung Egbert -

spelade jag schack med prins Alfred.

Nu vill jag spela schack med honom igen.

Fast på slagfältet den här gången.

Det är kungen!

Här går gränsen för era marker.

Härifrån till havet sträcker sig Östangeln.

Jag har skänkt er marken för att jag kunde det.

Titta, Björn! Vilken skatt.

De svek alla principer.

Vår bosättnings drömmar och förhoppningar.

Men de är min familj. Och ni kan hjälpa dem.

Om vi dröjer kommer de alla att dö.

Vad tänker du?

Jag tänkte att vår bosättning till slut började fungera.

Det fanns inget mer ont blod.

Ingen behövde hämnas eller dräpa.

Nu vill du föra dem tillbaka. De som inledde kedjan.

De ville inte lyssna på mig.

Jag förstår, Floke.

Jag vet att du är orolig, men det är annorlunda nu.

Far har lärt sig en läxa. Han är full av ånger.

- Tror du på honom? - Han har förändrats.

Han har förändrats. Det är möjligt.

Var det inte det som skulle hända här?