Vikings

Björn!

Vakna, Björn!

Hercules pelare.

- Va? - Bergen där.

Förr kallades de Hercules pelare.

Men för oss visar de porten till Medelhavet.

Vilken tur att jag stötte på dig, Sindric.

Vad tänker du?

Att vi har tur som fick den här chansen av gudarna.

Där framme väntar nya städer, världar, människor och platser.

Min far skulle ha älskat det här.

Jag manar ändå till försiktighet. De vet inte vilka ni är-

- och ni vet inte hur starka de är i den här världen.

Jag vill fara till Rom. Det ligger mitt i kartan.

- Rom är den nya världens mitt. - Inte nu längre, Björn Järnsida.

Världen har förändrats sedan kartan ritades. Romarriket har gått under.

Nu återstår bara en skugga av dess forna glans.

- Var då, om inte Rom? - Det finns en ö en bit bort.

Det är en intressant plats.

Och vad kallas den intressanta ön?

Sicilien.

Även om en del av hären gav sig av vet vi inte om de är försvagade.

Och det var våra arméer som led den stora förlusten.

- Så vi kan inte återta staden. - Jag håller med.

Jag undrar om det var klokt av er att avvisa deras fredsmäklare.

De kom inte hit för att sluta fred, utan för att bråka.

De går inte att lita på. De är hedningar.

Då måste vi retirera och återvända till Wessex.

Samla en större här och låta dem behålla York så länge.

- Där är jag oenig. - Vi har inget val.

- Jo, tvärtom. - Jag förstår inte.

Jag har haft en syn.

Jag såg de två vittnena som är profeter stå framför Jordens Gud.

Om någon människa skadar dem förtärs de av eld från deras munnar.

Om någon människa skadar dem måste han dö.

NI talar i gåtor, biskop Heahmund.

Det jag såg var verkligt.

Jag såg de syndigas kroppar ligga på den stora stadens gator.

Det fanns ingen som kunde begrava dem och den stora staden var York.

Och alla de döda kropparna tillhörde hedniska nordmän.

De dog för att de svalt ihjäl.

De dog för att de inte hade något att äta-

- och inget att dricka innanför murarna i en stor stad.

- Är det så vi ska göra? - Ja.

Stäng av alla vägar till York. Blockera alla floder.

Hindra nordmännen från att ta sig fram.

Stäng så in dem, svält ut dem och tvinga dem att ge upp.

När de förstår vad vi planerar kan de komma ut och angripa oss-

medan våra styrkor är försvagade.

Vad säger ni, far?

Jag säger att du ska beordra våra befälhavare-

- att stänga av vägarna och floderna som leder till York.

Vi ska svälta ut dem, med Guds hjälp.

Han kommer att hjälpa oss, kung Aethelwulf. Var så säker.

Ubbe! Ubbe!

Du är mycket välkommen tillbaka till vår härd, Ubbe.

Vi har hört om den stora härens framgångar.

Hur ni hämnades Ragnars död och besegrade både Aelle och Egbert.

Jag tackar min egen son, men även dig och alla Ragnars söner för det.

Då har du säkert hört att Ivar dödade Sigurd-

- och ifrågasatte Björn som den stora härens ledare.

Jag vill att ni ska veta...

Björn Järnsida visade stor heder och stort mod.

Jag älskar och beundrar honom som en bror.

Tack för dina ord om Björn. Han är en god man. Det vet jag.

Men det är annorlunda med Ivar.

Han splittrade oss. Jag ligger nu i fejd med Ivar.

Min bror, Vitsärk, har anslutit sig till Ivar.

Så han är nu min fiende.

Låt oss sluta en pakt. Jag stöttar dig mot Ivar och Vitsärk-

- om du går med på att stötta mig mot kung Harald.

- Då lierar jag mig med mors mördare. - Jag vet.

Alla din val är svåra, Ubbe.

Men för Kattegatts folks skull kan vi väl bli bundsförvanter?

- Skål. - Skål.

Jag hade hoppats att Björn skulle återvända.

- Han kommer tillbaka. - Jag vet.

Men sätt inte all tilltro till Ubbe tills dess.

Varför säger du det?

Efter dig borde Björn regera i Kattegatt.

Vem vet vad gudarna har planerat för oss?

Jag kommer inte att dela dig med Vitsärk längre.

Bra. Det var dig jag äktade.

Du är min make. Vitsärk är en förrädare.

Ladgerda håller på att förlora sin makt.

Jag tror att gudarna har övergett henne. Jag har sett det ske.

Hennes svaghet och osäkerhet inför kung Harald.

Han lurade henne och drog henne vid näsan.

Bara en man kan ta Ragnars plats som Kattegatts härskare.

Och det är inte Björn, för han är inte intresserad av Kattegatt.

Det är du, Ubbe.

Och du vet det.

Sicilien. Berätta om den.

Den styrs av den bysantinske befälhavaren Euphemius.

Han är redan sägenomspunnen. Han har så gränslösa ambitioner-

- att han har försökt avsätta den heliga romerska kejsaren.

Han misslyckades och for till Sicilien.

Men hans ambitioner sägs fortfarande vara desamma.

Vad är "bysantinsk"?

Vem är den heliga romerska kejsaren?

Mikael II. Men tänk inte på det.

Om några månader kanske han inte är det. Allt förändras.

Världen är flyktig och vilseledande. Mycket är inte som det verkar.

När vi går iland i morgon måste vi vara handelsresande.

Vi kommer att uppleva många äventyr, och om vi överlever -

får vi många historier att berätta.

Om vi överlever.

Döda honom!

Han är min!

- Den här andas fortfarande! - Ta alla deras vapen.

Bra jobbat. Var det alla?

De kommer att få gå hungriga igen.

Jägarna kom inte tillbaka i dag.

- Jag sa... - Jag hörde dig.

Vi har nästan slut på mat. Och invånarna är sjuka.

Vad ska vi göra? Saxarna är i sitt eget land.

De kan stärka sin här medan vi blir allt svagare...

Vad menar du, min bror?

Att jag gjorde fel som inte förhandlade och att Ubbe gjorde rätt?

- Nej. - Inte? Är du säker?

Ubbe gjorde fel. Därför följde jag inte med honom.

- Men nu ångrar du det? - Nej, sa jag ju.

Ubbe behandlade mig som sin trogna hund.

Jag är ingens hund, Ivar.

Voff-voff!

Astrid fördes bort härifrån.

Ladgerda kunde inget göra. Hon var maktlös.

- Är inte det mer bevis? - Bevis?

- Gudarna har vänt sig mot henne. - Hur kan du säga så?

Du pratar om Ladgerda. Och du har bara varit en träl.

Jag är ingen träl nu, och det var jag aldrig i sinnet.

Du och jag är Ladgerdas jämlikar.

Du har rätt, Margrethe. Vi är alla jämlika.

- Jag visste inte att ni lyssnade. - Vad gör det?

Om jag inte lyssnade så gjorde gudarna det.

Det är samma sak.

Jag har inga som helst känslor för dig.

Jag kan döda dig för ditt tal om svek, men jag är trött på svek.

Jag har levt med ständigt svek. Alla män har svikit mig.

Nu sviker de flesta kvinnor mig. Vad ska jag tro?

Alla kvinnor vill inte svika dig.

Givetvis inte, Torvi. Om inte de får chansen.

Konspirera mot mig om du vill.

Men om du kan finna modet att vara lojal, respekterar jag dig enormt.

Du var en slav som inte hade något val.

Men nu, som en fri kvinna-

väljer du att älska mig.

Ryttare närmar sig!

- Var kommer de ifrån? - Northumbria. Min mors folk.

- Mannel. - Drottning Judith!

Det här är min kusin, Mannel. - Och min make, kung Aethelwulf.

Sire, som Bretwalda, konungarnas konung-

- erbjuder jag er min trohet och fullständiga lojalitet.

Ni är mycket välkommen. Vi har mycket att göra.

Det här är min äldste son, Aethelred.

Och Heahmund, biskop av Sherborne.

Biskop Heahmund, ni är beryktad som lärd och som krigare.

Eftersom jag är här för att strida finns det inga jag hellre står med-

- än kung Aethelwulf av Wessex och Heahmund, Sherbornes krigarbiskop.

Smickra dem inte för mycket. Då blir de fåfänga.

Det är sant. Bibeln säger att allt är fåfängt.

Men så står vi här och uträttar Guds verk.

Bibeln säger också att otroende inte ska visas nåd.

Mot djävlar och hedningar är vi Guds vrede.

Kom.

Vikingar!

Ja, vi är nordmän, befälhavare. Men vi är här som handelsmän.

Handelsmän?

- Vad frågar han? - Om vi är handelsmän.

Det är klart vi är. Se så få fartyg vi har.

Ja, sir. Ni ser hur få fartyg vi har.

Så tråkigt att ni är här som handelsmän.

Jag förstår inte.

Han säger: "Välkomna."