Vikings

Det är dags! Jag har verkligen längtat.

Nu kan jag göra som jag lovade gudarna och döda Ladgerda.

Jag vill hämnas vår mors död.

Inte för att hon var en god mor, utan för att Ladgerda förtjänar det.

Det duger åt mig.

Men är du redo att ta dig an Ubbe?

Kan du döda honom om du måste trots att ni är bröder?

Om jag dödar Ubbe blir jag beryktad.

Så ska det låta!

Min kära. Vad gör du?

- Jag ska följa med. - Inte när du bär mitt barn.

Jo, jag ska följa med i alla fall. Jag har redan bestämt mig.

Jag borde ha förstått att den kvinna som gudarna har valt ut åt mig-

är modig och djärv.

Din önskan är min lag. Du får segla med oss, min älskade.

Ers nåd!

Kalla mig inte det! Det är ett skämt för dig, men du förstår inte nåd.

Vänta.

Jag har något åt dig.

Det här svärdet tjänar bara sin ägare.

Så ta det. Det är ditt.

Det är en stolt dag när en far leder sin son in i hans första strid.

Jag kommer snart hem.

- Är du redo, min vän? - Givetvis.

- Du måste slåss mot din bror. - Du med.

Några träd måste falla i skogen.

Vi har mat att äta och vatten att dricka.

Vi borde vara nöjda med det vi hittills har uppnått.

Men vi måste också bygga ett tempel för att hedra gudarna.

Jag föreslår att Tor, jordbrukarnas gud, ska vara templets huvudgud.

På altaret ska det brinna en eld som aldrig slocknar.

Templets uppförande och underhåll bekostas av oss alla genom skatt.

Det är väl acceptabelt?

Varför ska vi bygga ett tempel när vi inte ens har egna hus än?

Äras den som äras bör.

Vi ska inte tacka oss själva för det här, utan gudarna.

Uppför det på min mark, så sköter jag om det.

Det förvånar mig inte att du erbjuder det, Flatnäsa.

Man kan tro att du vill fjäska.

Inte för gudarna, utan för Floke.

Min far gör inte mer än att erbjuda samhället sina tjänster.

Nej, han slickar Flokes arsle.

Det märks tydligt. Som om Floke förtjänar att få arslet slickat.

Han lurade oss alla att komma hit. Det blir ingen skörd i år.

Så när vi har ätit våra djur finns det inget att äta i vinter.

Många av oss kommer att svälta ihjäl.

Varför ska vi bygga ett tempel först?

Floke sa ju att det blir svårt i början.

- Han ljög inte för oss. - Det gjorde han visst.

Han sa sanningen för sent.

Du är din far trogen, Bul. Visst ska du lyssna på honom.

Men inte om han har fel.

Vi kan lyckas med bosättningen. De flesta av oss vill det.

- Vi kom hit för att dö. - Nej!

Vi kommer inte att dö! Vi ska göra platsen underbar.

Och vi borde hedra gudarna. Det har Floke rätt i.

Varför grälar vi?

Min hustru Thorunn är havande. Barnet ska födas med framtidshopp.

Det är mitt barnbarn.

Jag ser inget hopp för det.

Trivs du inte här, Eyvind?

- Du kan alltid segla tillbaka. - Nej, Floke.

Det kan vi inte göra.

När vi följde dig hit...

...övergav vi våra hem och vår stad.

Vår drottning. Ingen av oss kan någonsin återvända.

Då måste vi göra det bästa av det. Vi måste alla älska varandra.

Vi måste sätta bosättningen främst och oss själva sist.

Du måste gå med på det, Eyvind.

Du måste.

Det här är inte rätt.

Det är inte rätt att Ragnars söner ska försöka slakta varandra.

- Vi skickar sändebud. - Jag håller med.

Om vi måste slåss så måste vi.

Men låt oss först diskutera alternativen i god tro.

Det kan vi gå med på. Men först ska vi utväxla gisslan.

God tro är fint, men det räcker inte.

- Din bror följer med till ert läger. - Och din bror till ert.

- Då ses vi igen i morgon. - Ja.

- Hur är det med Ivar? - Han är Ivar.

Synd att du övergav mig.

- Det kommer jag aldrig att förstå. - Nej.

- Men du ångrar dig säkert nu. - Nej.

Vad är vitsen med det?

Jag såg någon bland era ledare.

Saxaren från Aethelwulfs läger. Biskop Heahmund. Vad gör han här?

Ivar tillfångatog honom. Han är en stor krigare.

- Akta er för honom. - Han borde akta sig för mig.

Vi vill gärna undvika en onödig slakt.

Hjälp oss, Vitsärk.

- Det här är vansinne. - Är det?

Du är där du hör hemma. Förneka det inte.

Varför slåss för Ladgerda och Björn? De är inte ditt folk.

Björn räddade mitt liv.

- Är inte det skäl nog? - Nej.

Vi väljer alla att leva farligt. Det är så det är.

Du har fäst för stor vikt vid det som hände mellan dig och Björn.

Familjen är viktigare. Jag vill inte slåss mot dig.

Jag vill inte tvingas döda dig.

Då vore världen inte logisk.

Det här är ändå inte logiskt för honom.

Han är en stor krigare. Inget behöver vara logiskt.

Vid gudarna, Ivar... Du är så cynisk!

Du bryr dig visst inte.

Jo, jag bryr mig. Om att vinna det här kriget.

Du måste välja mellan en vän och en bror, Halvdan.

Svaret är uppenbart för mig.

"Herren sade till mig: 'Du är min son.'

'Jag har i dag fött dig.'

'Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel'-

'och jordens ändar till egendom.'

'Du skall sönderslå dem med järnspira.'

'Såsom lerkärl'-

'skall du krossa dem.'

Ivar gör fel.

Varför stöttar du honom? Inte för att ni är bröder!

Du och jag är också bröder. Sätt inte livet på spel för Ivar.

Har inte gudarna redan bestämt vem jag ska offra livet för?

Gudarna kanske väntar på ditt beslut.

Jag vill inte möta dig i strid.

Jag vill inte tvingas döda dig. Stanna.

Du är min lillebror. Stanna.

Du är en del av mitt öde, liksom jag är en del av ditt.

Stanna.

I dag har vi många sköldmör och krigare som är redo för strid.

Vi måste besluta om vi ska strida-

- eller komma överens så att vi kan leva vidare med hedern i behåll.

Jag ber mina bröder, Ivar...

Vitsärk.

Vi sätter meningsskiljaktigheterna åt sidan för fars skull.

Ett inbördeskrig medför tragedi, försvagar familjen-

- och tvingar de överlevande att fortsätta hämnas. Vill ni det?

Jag stöttar Björn i hans önskan att få till en fredlig lösning.

Det är sant att jag gick emot min bror.

Men om du kan förlåta mig, Ivar, kan vi komma överens.

Vi tänker strida för kungariket Kattegatt.

Kattegatt formades av min make, Ragnar Lodbrok-

- och sedan av mig. Jag är dess rättmätiga drottning.

Vi borde diskutera hur vi ska kombinera våra stora härar-

- och rikta dem mot nya områden, nya erövringar och möjligheter.

Det vore synd att döda våra unga män för ett rike som redan är vårt.

Astrid!

Jag är glad att se dig igen.

Vad som än har hänt vill jag inte strida mot dig.