Vikings

Skjut!

Om vi överlever så är det så, Heahmund.

Vi kanske blir lyckliga i Midgård.

Men om vi dör tvivlar jag på att vi ses igen.

Då är du i din Himmel som inte är en del av vår värld.

Jag har inte för avsikt att dö. Inte i dag.

Inte än. Jag är inte redo.

- Du tror ännu att du får välja. - Ja.

- Jag kan nog dö i dag. - Nej.

Kyss mig en sista gång.

Nu kan jag dö.

Skjut!

- Vad tänker du på? - Jag tänker på mycket, Ivar.

Jag tänkte att du kanske tänkte på Gladsheim.

Där Valhall finns. Vidsträckt och glänsande av guld.

Jag kan ha tänkt tanken.

Taket är gjort av sköldar och taksparrarna av spjut.

Bröstplattor ligger utspridda på bänkarna.

Krigets fader matar sina vargar, Freke och Gere, med köttstycken.

Vinet räcker alltid till åt Oden.

Varje morgon släpps hans två korpar, Hugin och Munin lös-

- och de flyger över Midgård på jakt efter visdom.

Jag fruktar alltid att Tanken inte ska hitta hem.

Men min oro för Minnet är ännu större.

Vad fruktar du allra mest, min bror?

Att förlora tanken eller minnet?

Mina tankar och minnen verkar höra ihop.

Så fort jag tänker, minns jag dagen då jag hoppade ur Ubbes fartyg.

Du hoppade inte. Gudarna knuffade dig.

Ta inte viljan ifrån mig. Jag beslöt mig för att göra det.

- Du ångrar det säkert. - Jag ångrar ingenting.

Förutom att jag inte har några barn.

Men du och jag sitter i samma båt, Ivar.

Dumheter. Jag kommer att få barn.

- Och de ska befolka Jorden. - Visst.

Ivar... Ivar!

Jag är nervös inför striden. Jag beklagar.

Beklagar?

Jag beklagar att du bytte sida. Det var ett misstag.

Jag vet att du har ångrat det sedan dess.

Stämmer inte det, lille Vitsärk?

- Kanske ibland. - Kanske ibland...

Jag trodde att du bytte sida för att du älskar mig.

Men så är det förstås inte.

- Hur skulle du kunna älska mig? - Är ni beredda?

Krigstrummorna ljuder.

Du förstår inte.

Jag beklagar att du bytte sida. Det var ett misstag.

Jag vet att du har ångrat det sedan dess.

Stämmer inte det, lille Vitsärk?

Nej!

Vi sätter vår tilltro till gudarna.

Vi gör vårt bästa och håller ihop. Det är det viktigaste.

Far! Far!

Jag hörde dig sjunga med din bror. Det här måste vara svårt för dig.

Jag ska säga dig en sak...

Jag är skyldig min bror mycket. Men jag är skyldig dig mer.

Du tog med mig på ett stort äventyr. Du visade mig att livet har...

...mer att erbjuda än att slåss om mark-

- eller värdelös ära mot sina vikingabröder.

Om jag måste dö i dag så är det så. Jag är redo för Valhall.

Då har livet lärt mig något.

Du har lärt mig något.

Tack.

Jag ville inte döda dig, min bror.

Det här är livet.

Och det här är döden, min bror!

Vi ses i Valhall.

Där ses vi.

Den här är död.

Snart är de alla döda.

Kapa av mitt hår.

- Du har sagt... - Jag vet.

Att jag inte klipper mig förrän min drömkvinna äktar mig.

Men nu har min drömkvinna äktat mig.

Så var så snäll...

Min hustru, min älskade, min drottning...

Klipp av mig håret.

Gör det.

- Snälla, berätta vad som tynger dig. - Det kan jag inte.

Jag är ledsen.

- Jag kan nog dö i dag. - Nej.

Nu kan jag dö.

Gudrum!

Nej!

Lugn. Stopp.

Ladgerda! Dotter!

- Jag var rädd. - Du behöver inte vara rädd.

Gudarna tar hand om oss.

Tor kommer att ta hand om dig. För alltid.

Astrid! Sluta, Astrid!

- Jag vill inte döda dig. - Du måste döda mig.

- Varför det? - Annars dödar vi dig.

Du hjälpte mig. Du svek mig inte. Jag vet att du älskar mig.

Det är ingen idé, Ladgerda.

Jag måste dö! Jag kan inte föda barnet.