Vikings

Ett fartyg väntar på att föra med sig Ivar tillbaka till ert rike.

Kaptenen vill ge sig av i dag.

Jag måste ta farväl av honom.

Jag låter föra honom till dig.

Jag vill tala med honom i enrum.

Vi ska ta med oss krymplingen.

Jag har goda nyheter.

Kung Egbert har ordnat en båt. Du ska få åka hem.

Jag ger mig inte av utan dig.

De kommer inte att släppa mig.

Jag måste dö.

- Då dör jag med. Kanske på bålet? - Var inte dum!

Jag vill inte att du ska dö.

Det är mycket viktigare att du håller dig vid liv.

Folk tror att du inte utgör något hot.

Men jag vet att det inte stämmer.

Av alla mina söner var det dig jag ville ta med hit.

Och det är du som enligt mig är viktigast för vårt folks framtid.

Jag kan nästan tro dig.

Tig och lyssna, idiot!

Du har många gåvor. Ilska är en gåva. Det du bär här inne är en gåva!

Du tänker inte som andra. Du är oförutsägbar.

Och det kommer du att ha nytta av.

Utnyttja din ilska på rätt sätt, så lovar jag dig-

- att hela världen en dag kommer att frukta Ivar Benlös.

Jag önskar att jag inte var så arg hela tiden.

Då vore du ingenting.

- Jag kunde ha varit lycklig. - Lycka är inget värt.

Jag skojade bara... Idiot!

Egbert överlämnar mig till kung Aelle som kommer att döda mig.

Om Aelle dödar dig, kommer jag och mina bröder att hämnas.

Ja.

Visst måste ni hämnas, men inte på Aelle.

På Egbert.

Du kommer alltid att bli underskattad.

Du måste se till att de får sota för det.

Det ska jag, far.

Var hänsynslös.

Sätt fart!

Iväg!

Du har alltid varit vältalig. Varför säger du inget till mig?

Ord leder till handling.

I det här fallet önskar jag att situationen var en annan-

men jag kan inte förändra den.

Så... ord hjälper inte.

Du har varit enastående.

Du har skänkt mig enorm frihet-

- men ändå inte krävt mig som din, så jag är fortfarande kristet gift.

Jag hade blivit sliten i stycken.

Jag älskar dig. Det kan jag inte rå för.

Utan att veta om det har du hjälpt mig genom mina svåraste år.

Du trivs bäst i motgångar-

- och du vet att det inte finns några svårigheter som inte kan övervinnas.

Men nu...

måste jag göra något som jag inte önskar någon.

Jag måste förgöra en person som verkligen är fantastisk.

Jag måste skicka en vän i döden.

- Du har inget val. - Är det sant?

Är det verkligen sant?

Ska jag släppa ansvaret för honom, som Pontius Pilatus?

Aelle kommer att njuta av att se dig dö.

Det blir säkert storslaget.

Då får jag en chans att tala.

Jag kan tala om gudarna...

Om hur jag ser fram emot att komma till Valhall.

Fast du inte tror på det.

Nej, det gör jag inte.

Men mina söner gör det. Mitt folk gör det.

Tron är lika viktig för dem som den är för er, kung Egbert.

Vi ska inte låta dem vänta.

Det här var din fars.

Må det skänka dig tröst såsom det har skänkt mig tröst.

Tack. Jag kommer aldrig att glömma er.

Ni ska veta att Athelstan i slutändan valde er Gud.

Soldater! Vänd om!

Fångtransport, framåt!

Jag har hört många skrönor om dig. Två och en halv meter lång.

Har dödat tusentals av mina landsmän. Äter barn.

- Den sista är inte sann. - Kanske inget av det är sant.

Men jag känner doften av rädslan hos alla omkring oss.

De är livrädda att du ska döda dem.

Säg mig, hur ska du lyckas fly?

Jag har inte för avsikt att fly.

Var inte rädd. Gå.

Egbert?

- Var är vi? - Jag vet inte.

Det är bättre att fråga hästarna. De vet.

- Du är blind. - Det stämmer.

Men hästarna vet vägen.

Men oroa dig inte. Jag kan se dig, Ragnar Lodbrok.

Jag kan se dig.

- När når vi fram till kung Aelle? - Inte förrän i morgon.

Det tar en dag till innan jag dödas. Du och dina gudar har fel.

Jag styrde mitt eget öde.

Jag stakade ut vägen för mitt liv och min död.