Vikings

Porten!

- Vem är det där? - Jag vet inte.

Han kom i morse med några andra byteshandlare.

De tittar, men de vill inte köpa något.

Jag undrar varför de har rest hit om de inte vill köpa någonting.

Anfall!

- Vad gjorde de? - Tittade efter svagheter.

De verkar ha funnit en.

Öppna portarna!

Biskopen deltog i striden med kung Aelle.

Gode Gud...

Hans nåd är synnerligen närmare Gud än ni just nu, prins Aethelwulf.

Sätt ner honom!

Vem gjorde så här mot er? Var det Ragnar Lodbroks söner?

Hur stor är deras här? Hur många krigare har de?

Hur många grässtrån är det på ett fält?

Vad innebär det? Hundratals eller tusentals? Berätta!

Fan ta er!

Och må ni vila i frid.

Ge biskopen en ordentlig och hederlig kristen begravning.

Även i dessa tider måste vi göra det rätta.

Så kung Aelle är besegrad.

Dödad på ett fruktansvärt och barbariskt sätt, sire. Sägs det.

Det gör mig bedrövad att höra. För allas vår skull.

Den stora hären är säkerligen redan på väg hit.

Jag ger dig i uppdrag att gå ut och möta den.

Om den är så stor som biskopen sa behöver jag tid att samla styrkorna.

Ja, men nu är tiden knapp.

Vi kan inte få hit en stor styrka till Wessex inom en vecka!

Överraskningsmomentet är inte att förakta...

Far! Ni har gett mig befälet, så låt mig sköta det.

- Jag vill strida med er, far. - Jag med!

Jag sätter inte era liv på spel. Ni är framtiden, som jag ska skydda.

Gå och lägg er. Sov gott.

Duktig pojke.

Hoppas att du har rätt, min son.

Just nu står alla mina drömmar och planer på spel.

Ni är inte den enda som har haft drömmar, far.

Ursäkta mig, jag har budbärare att skicka ut.

Om någon kan rädda oss så är det min son.

Jag vet. Han är mycket djärv... trots allt annat han är.

Jag uppmanar dig återigen att gå tillbaka till honom, min kära.

Han kommer att behöva ditt sinnes styrka.

Du måste förlåta honom, och han dig.

Du behöver inte klamra dig fast vid ett döende kreatur som jag.

Men om jag inte vill, då?

Då måste jag befall dig, som den kung jag är.

Frun.

Varför kan du inte sova? Är du rädd?

- Nej, jag är inte rädd. - Bra. Du har inte skäl att vara rädd.

Din far vakar ständigt över dig.

Men ni är min far.

Jag menar din riktiga far.

Du känner mycket väl till munken som kallades Athelstan.

Han var en mycket helig man, Alfred. En mycket speciell man.

Han förändrade allas våra liv. Du bör vara stolt över att ha en sådan far.

Jag är också stolt över att ha en far som ni.

Hitåt! Kom fort!

Herre, fräls oss från Nordmännens raseri.

Snabbt! Sätt fart!

Må Gud i sin barmhärtighet välsigna och bevara er.

Och må han skapa förvirring bland sina fiender och skänka er segern.

Tack, fader.

Farväl så länge. Frukta inget.

Vi ska alla vara tillsammans snart. Prisa Herren.

Min make, du bär vår kärlek med dig, liksom våra förhoppningar.

Gå i frid. Lev, lev, lev!

Jag ska försöka, som jag också försöker vara dig värdig, Judith.

Allt har sin tid. Det finns ett syfte med allt.

En tid att älska och en tid att hata. En tid för krig och en tid för fred.

Nu är det tid för krig! Nu är det tid att hata!

Min son, jag ber om din förlåtelse.

Jag har varit en dålig far, men jag älskar dig av hela mitt hjärta.

- Sätt fart. - Avfärd!

- Kom igen! - Framåt!

UTANFÖR REPTON, MERCIA

Saxarna verkar lika timida som förskrämda kvinnor.

De har svaga hjärtan. Jag tror inte att de blir till besvär.

Du vet inte nog, Ivar. Du har inte sett nog.

De är djärva män. Jag har slagits mot dem, men det har inte du.

Jag ser det jag ser, Björn. Och de springer skrämt framför oss.

Jag ser deras ryggradslösa Gud fly från våra gudar.

För en gångs skull kan du väl lyssna på en äldre, visare bror?

De som flyr är inga krigare. Det är inte de som försvarar riket.

Och upprätthåller sin heder. För vad är en krigare utan heder?

Jag vet inte. Säg det du. Hur många strider har du utkämpat?

Lika många som du, men jag rider inte i en bekväm stridsvagn!

Du måste lära dig att om du förstör vårt brödraskap så lyckas vi inte.

Många utmaningar väntar.

Om du tänker fortsätta gnälla som en flicka kan du ge dig av.

- Vi behöver inte dig. - Jo.

Varför tror ni att far valde att ta med mig till England?

Han sa att jag var den som skulle se till att han fick sin hämnd.

Tro det, om du vill.

Ni har svårt att acceptera att Ragnar Lodbroks sanne arvinge-

är en avvisad krympling.

Så det var det här som kultingarna skulle grymta om?

- Han är här! Lord Aethelwulf! - Där är han!

Prins Aethelwulf!

Hur stor tror du att hären är?

Vem vet? Mellan 3000 och 4000. Det var så det såg ut.

Vi har aldrig sett något liknande. En stor här med hedningar.

Vart var de på väg?

De dödade kung Aelle utanför York och rör sig söderut mot Repton.

Verkar de vilja angripa min fars rike? Angripa Wessex?

Det råder inga tvivel om det. De är Ragnar Lodbroks söner.

De vill hämnas sin fars död och de har dödat Aelle.

Men de känner till er fars inblandning.

Det är oundvikligt att de marscherar mot Wessex.

Jag tror honom. Jag trodde alltid att de skulle hämnas på min far.

Då går vi mot Repton. Vårt öde väntar oss säkert där.

- Tanaruz! - Upp med dig, Floke!

- Vad är det? - Tanaruz är borta.

- Det kanske är lika bra. - Vad menar du?

Hon blev rädd för något. Hon kan vara i fara. Vi måste hitta henne!

Var är min älskling?

Snälla Floke, hitta henne.

Tanaruz?

Jag är ledsen.

Du avskyr oss.