Charmed

Ursäkta mig...

-Oj, jag såg dig inte. -Be aldrig om ursäkt för en kyss.

Särskilt inte för en sån kyss.

-Ert vin. -Toppen... Öppna det.

-Gud, så genant. -Du ska inte be om ursäkt.

-Jag är så glad för din skull. -Otroligt.

Jag har längtat så efter att få köpa tillbaka farfars vinodling.

-Hoppas att han om vet det. -Tro mig, det gör han.

-Som om du visste det. -Det kanske jag gör.

Du är verkligen speciell, Phoebe.

-Jag älskar dig också. -Va?

-"Också" ? -Nej, det sa jag inte...

Daniel, bord tre!

-Det ordnar jag. -Tack.

Ursäkta, men Piper har problem med...kraftförsörjningen.

-Varför ringer hon inte elbolaget? -Det tutar bara upptaget.

-Hon vill hemskt gärna att du kommer. -Jaså...

-Vi får ses en annan gång och... -...prata.

Förlåt...förlåt.

Förlåt!

Skaldjur... Smaskens. Hej då, allihop!

Vi måste ta hand om den här demonen.

Nånting hann visst före...

-Vad gör den? -Äter demonen.

Eller sparar den till senare...

-Vad är det för nåt? -Jag vill inte veta det... Vi drar.

Gör nåt!

Elledningen!

-Hur gick det? -Prima.

Gulligt...

-Tänk att vi förintade hans mamma. -Mamma försökte ju döda oss.

Men se så söt han är, så gullig.

Utom när han gör så där med tungan...

-Varför ser han så mänsklig ut? -Det lär han inte göra länge till.

Wyatt är där uppe, så han...

-...är trygg. -Wyatt har ju sin skyddande bubbla.

-Han gillar sin nya kompis. -Det är en demon.

-Han är bara ett barn. -Var inte du med?

-Vi var tre som förintade mamman. -Han kanske inte blir likadan.

Jag är ju adopterad.

Det finns två faktorer som styr - den klassiska tesen om arv och miljö.

Det är inget barn utan en demon.

Gå dit och se om du känner av nån ondska, då.

-lngenting alls. -Precis! Han måste formas först.

-Jag vet inte det... -Vad ska vi göra med honom?

-Fick ni bukt med demonen? -Ja och nej.

Demonen är...borta...

...men det som åt upp den lämnade kvar den där.

-Han gillar dig. -Förinta den! Nu!

-Här förintas inga barn! -Han kan vara Wyatts framtida fiende.

-Trams. -Det sitter en demon i hagen!

Jag svarar.

Är det Jason, så duschar jag.

-Undviker du honom? -Ja...

Jag råkade säga att jag älskar honom.

-Och det är inte bra? -Jag sa: "Jag älskar dig också" .

Som om han hade sagt "jag älskar dig" , men det hade han inte gjort.

Så du sa att han älskade dig innan han gjorde det? lnte bra...

Nu flyttar han väl till Hongkong. Trodde jag kunde styra min förmåga.

-Vad tänker ni göra? -Säg det!

Killar flippar över när man säger att man älskar dem.

Jag syftade på barnet! Vi måste göra nåt.

Det är bråttom.

Högre, Daryll.

Jag har inte bett dig förr, men nu behöver jag magisk hjälp.

-Vad har hänt? -En grabb tar tagit gisslan.

Han lär inte skada nån, men tiden rinner i väg.

De tänker gå in. Han får inte dö.

All right... Jag kommer. Lugn i stormen!

Var är Wyatt...? Var är han?

Var är Wyatt? Där!

Titta... Var är Wyatt? Där!

-Att distrahera honom löser inget. -Titta, vilken stygg demon!

-Var det Jason? -Det var min livsuppgift.

Daryll. Nu vet jag varför jag inte fått jobb - han behöver hjälp.

-För att göra vad då...? -Rädda en oskyldig, förstås.

Varför hade jag annars svarat?

-För att du var närmast telefonen? -Nix, för att det här är min uppgift.

-Låter ni henne gå? -Försök hindra henne.

-Jag borde snacka med Jason. -Stopp, vart ska du?

-Ni har en demon i huset. -Det är ett barn. Lugn.

Ring om det är nåt.

-Älskar dig också. -Lägg av.

-De bara lämnar dig här med honom. -De verkar inte oroliga.

Jag ska ta reda på vad för slags varelse det är.

-Är han inne? -Nej... Han vill inte bli störd.

-Det gäller inte mig. -Särskilt dig.

-Har ni grälat? -Nej...men vi ska!

Ursäkta mig... Jag visste inte att du satt i möte.

-Det var därför dörren var stängd. -De sa att den var stängd för mig.

-Talar du italienska? -Utanför.

-Varför visste jag inte det? -Var det därför du kom hit?

Naturligtvis inte... Jag ville prata om i går kväll.

Kan vi ta det lite senare? Jag sitter i ett viktigt möte.

-l kväll? -Det går inte...

Jag ska till Rom.

-Va?! -Det blev aktuellt nyss.

Jaså? Efter att jag sa att jag älskade dig?

Sånt kan ju skrämma killar, men ltalien... Det tar priset!

-lnte så högt... Det är inte det. -Snack.

Vi vet bägge vad du känner för mig, men mig skrämmer det inte. Ciao!

"Ondskefulla demoner med giftklor."

"Manticorer kommunicerar med höga ljud och lever i flock."

Låt oss bli kvitt ungen innan flocken kommer.

-Vad ska vi göra? Ringa socialen? -Du måste förinta den.

Jag kan inte förinta bebisar även om de är onda.

Han kommer att bli farlig.

Han är ingen bebis, han är en mördarmaskin!

-Men ändå... -Nej.

Tänk så många oskyldiga du kan rädda om du förintar honom nu.

Det vet jag väl. Men jag kan ju inte ens separera honom och Wyatt.

Sätt igång nu, innan fler manticorer dyker upp.

Det finns ingen känd trolldryck.

-Jag kan inte. -Okej.

Du kanske lyssnar på Leo i stället.

Vi ser honom.

-Daryll! -Vänta.

Släpp igenom henne.

-Varför dröjde du så? -Skulle jag ha orbat mig hit?

lnsatsstyrkan är redo att storma byggnaden.

-Lugn, det här är min livsuppgift. -Va?

Jag ska hjälpa dig. Vad vill du att jag ska göra?

Vet inte, jag vill prata med killen...utan att bli skjuten.

-Jag har den rätta trollformeln... -Vad då för trollformel?

Ödets makter, gör min hjälte oövervinnelig!

-Hur känns det? -Bra... !

Sätt igång nu, tuffing!

Vart ska han?

-Vad tänker ni göra? -Lugn.

Stick härifrån, annars skjuter jag! Jag skjuter dig!

Jag vill bara snacka med dig.

Det är lugnt, skjut inte! Jag går in.

Jag har letat överallt efter dig.

-Vad gör du? -Kommunicerar med De andra.

-Kan nån se oss? -lnte mig.

Bara en galning som snackar med sig själv.

-Vad vill du? -Det gäller Piper. Hon mår bra.

Men jag är orolig för Wyatt.

Vad anser Äldrerådet om att förinta bebisdemoner?

Det sitter en och leker med Wyatt just nu.

Nu ska du inte orba ner till din lille kompis igen.

Jag ger upp.

-Karlar är helt omöjliga! -Det gäller småpojkar också...

Om han inte hade älskat mig, hade jag förstått att han flyr.

Men jag kände att han älskade mig, så varför flyr han då?

Du lever inte länge till för att kunna oroa dig för det.

Tack, nu känns det mycket bättre.

Om det här inte fungerar kan vi inte förinta manticorerna.

-Vet ni vad de är för varelser? -Det ser mörkt ut.

-Chris har alltså rätt? -Ja, men jag klarar det inte.

-Du sa själv att han är född ond. -Ja, men det är nåt som inte stämmer.

Varför reagerar inte Wyatt på hans ondska?

-Vi måste hålla Wyatt borta. -Vänta...

Håll dig borta från min systerson, annars får du med mig att göra!

-Sätt ner honom igen! -Okej...

-Varför det? -Därför.

Låt bli min unge!

Ledsen att jag inte var här och hjälpte dig.

Du hade nog inte kunnat göra så mycket.

Den var lika mäktig som en manticor. Den var som nåt slags odjur.

Varför ville han ha barnet?

Konstigt, det verkade som om han hade hört ungen gråta.

Då lurar vi hit honom och tvingar honom att släppa Piper.

Vi har ju ingen trolldryck. Och varför hittar jag inte Piper?

Jag börjar med trolldrycken. Hade han velat döda Piper, hade han gjort det-

så han håller henne säkert gisslan-

för att få den där ungen.

-När blev du expert på gisslandramer? -För en timme sen.