Dr. Pimple Popper

HÄRNÄST

Jag har över 400 tumörer på kroppen. Jag lever i min version av helvetet.

Knölen har stört mitt liv så mycket. Den ser ut som en bröstvårta.

På grund av autismen rör han dem med lortiga händer och jag är orolig

att det orsakar en infektion.

Jag har aldrig sett Gardners syndrom. De flesta läkare har aldrig sett det.

Min fyraårige son säger: "Mamma, vad har du på läppen?"

Jag har inte kunnat kyssa honom eller min dotter eller min man.

Det är konstigt.

Hur kommer han att reagera? Tror du att han kan sitta stilla?

Det finns uppenbarligen lite vätska här.

Jag ska ta tag i området. Det är som en barbarisk anordning.

- Jag är rädd för nålar. - Jag ska vara försiktig.

Slappna av.

Jag heter Kenny. Jag är 30 år och har över 400 tumörer på kroppen.

På ryggen, från nacken ner till svanskotan,

har jag över 200 tumörer. På bröstet har jag 40-50 tumörer.

På huvudet har jag två, tre dussin och mellan armarna och benen

har jag ytterligare ett par dussin.

Och under de senaste åren

har tumörerna på kroppen vuxit kraftigt.

När jag var åtta fick jag diagnosen Gardners syndrom

och tjocktarmscancer.

När jag var nio år opererades tjocktarmen,

en del av tunntarmen och kolon bort.

Ungefär samtidigt märkte jag den första tumören på huvudet.

Sen började de dyka upp från ingenstans överallt.

Det är Gardners syndrom som orsakar tumörerna.

De har ingen aning om varför de växer eller vad som får dem att växa.

Sjukdomen är så okänd att när jag går till läkaren

måste jag förklara för dem vad det är.

Jag kan lika gärna vara expert på sjukdomen.

Folk stirrar när jag går ut. Det finns mycket okunskap och sånt.

Jag lever i min version av helvetet.

På grund av tumörerna kan jag inte göra vardagliga saker.

Jag måste vara försiktig till och med när jag går ner på knä

eftersom jag har tumörer på knäna och på benen som irriterar mig.

Bara att ligga på rygg under en bil kan vara irriterande ibland

eftersom jag har stora tumörer på ryggen som är irriterande.

Efter ett tag blir det frustrerande att resa sig och lägga sig

och glida runt på ryggen.

Jag slår tumörerna emot nåt flera gånger om dagen.

Som du ser just nu

måste jag luta huvudet när jag ligger på rygg.

Jag kan inte lägga mig helt platt så lätt.

Det gör jätteont att stöta en tumör mot nåt.

Till och med att bära en hatt, att få den att sitta rätt på huvudet

utan att trycka på tumörerna, är nästan omöjligt.

Jag åkte till Hawaii tidigare i år

och snorklade och masken tätade inte.

Det var tråkigt eftersom jag och min vän

tänkte ta vårt dykcertifikat

och jag kan inte göra det just nu.

Jag har opererat mig över 50 gånger, varje gång var värre än den sista.

Jag gjorde det sista ingreppet som 18-åring.

Jag slutade andas under narkos och fick panik.

Jag hade fått nog efter den nära döden-upplevelsen.

Jag hade fått nog av operationer.

De följande fem åren var den mörkaste tiden i mitt liv.

På grund av tumörerna gick jag aldrig hemifrån.

- Läget, Kenny? - Bra.

- Hur går det? - Okej.

Efter ett fem års helvete bestämde jag mig för att det var nog.

Jag träffade Justin för fyra år sen och fick reda på

att han har ett bryggeri och jag har hjälpt honom sen dess.

Pappa behöver hjälp med taket. Vi jobbade på det förra veckan.

Kan du hjälpa till igen nästa vecka?

Ja, jag tror att jag kan komma över.

Han är den mest genuina personen i världen

och jag vill bara att han ska kunna gå ut

utan att bekymra sig för utseendet och hur människor ser honom.

När ska du skaffa en tjej?

För du är en fantastisk person.

Får du ordning på problemen

blir du landets mest eftertraktade ungkarl.

Tänk dig en drömvärld där du är ute, dina tumörer är borta,

du ser bra ut, du går på stranden, tjejer tittar på dig,

du umgås med mig, vi dricker öl på stranden.

Tro mig, det skulle vara fantastiskt.

Det skulle vara trevligt att gå ut med nån,

oavsett om det är en dejt eller allmänt

utan att bry sig om tumörerna.

Det vore trevligt.

- Du är min kille. - Uppskattar det.

- Älskar dig. - Älskar dig med.

- Nu tar vi en öl. - Då går vi.

Vad håller du på med här då?

Den går inte som den ska, jag ska se så att filtren är rena

och att allt fungerar som det ska.

- Har du kollat luftfiltret? - Ja, kan du...

- Titta på det. - Går nån nytta där.

Jag älskar pappa. Han är en klippa i mitt liv.

Pappa har alltid stöttat mig.

Jag bara föreställa mig hur tufft det var att se sitt barn

gå igenom det jag gjorde.

Han gav mig ett så normalt liv som möjligt,

med normala pappasaker som att arbeta med bilar.

Hur ser filtret ut?

Det är lite smutsigt, men jag har sett värre.

När man kör i sand blir de här smutsiga.

Ska du åka upp till sanddynerna, eller?

Kanske till stranden.

All tid som du springer runt och leker i sanden

och umgås med Justin och allt det där,

när pratade du senast med läkaren om

att ta bort dina tumörer?

För ett tag sen.

För om du inte tar hand om din hälsa,

kommer du inte att vara här för att njuta av allt det roliga.

Jag vill resa och utforska och göra mitt volontärarbete.

Exakt.

Men i tio år var det operation efter operation.

Och under den sista slutade jag andas under narkos.

Det är inget jag vill uppleva igen.

Jag förstår det. Jag har sett vad du har gått igenom.

Du har sett det, men jag genomlevde det.

Under årens lopp har pappa tjatat mycket om

att få tumörerna omhändertagna. Han bryr sig om mig,

men att nån som inte har gått igenom nåt säger till mig

att jag måste operera mig... Vi är ganska oense om det.

Jag är bara orolig.

För sex år sen befann sig Kenneth på en mörk plats.

Han ville inte lämna sitt rum, men nu har han hittat glöden igen.

Jag vill inte att de här sakerna ska göra honom handikappad.

Jag vet vad du har gått igenom, men det är dags att ta itu med det.

Om tumörerna blir större blir det så pass handikappande

att jag inte kan göra det jag älskar som att hjälpa Justin eller dyka.

Så jag måste få det gjort nu,

men tanken på en operation skrämmer mig.

När det kommer till kritan, kanske jag inte klarar det.

Gardners syndrom är ett mycket sällsynt tillstånd.

Jag har faktiskt aldrig sett det. Det är en på en miljon människor.

Tillståndet är kongenitalt, man föds med det.

Man kan få extra tänder, alltså flera rader av tänder.

Man ser effekter i näthinnan, problem med tjocktarmen,

matsmältningsproblem, hudfynd, många olika knölar i huden,

främst epidermoidcystor. Jag ser fram emot att träffa Kenny,

men det finns alltid en liten oro

när man ska träffa nån som har ett extremt tillstånd.

Jag kanske kan hantera en vanlig epidermoidcysta,

men om nån har Gardners syndrom och det orsakar dessa cystor,

då är de lite annorlunda.

Jag vet inte om jag kan hjälpa honom förrän vi har träffats.

Det låter som om du har levt med det här i hela ditt liv.

Jag har aldrig sett Gardners syndrom. De flesta läkare har aldrig sett det.

Från åttaårsåldern tills jag fyllde 18 år

genomgick jag runt 40-50 operationer.

Mest för att ta bort tumörer. Innan jag fyllde 18

slutade jag andas under narkos.

Det skrämde mig lite grann.

Så under 12 år har jag inte opererats...

Jag har inte alls varit sövd.

Så skrämmande.

Får jag komma närmare och ta en titt och se vad vi har här?

Så... Intressant nog så känns de som cystor

och de har blivit inflammerade.

Man ser inte så många lipom, kanske fibromer.

Finns det några som stör dig mer?

Det finns ett par stora på ryggen som stör mig

och när jag åkte till Hawaii i år

planerade jag och min kompis att ta vårt dykcertifikat,

men masken tätade inte på grund av de jag har på pannan.

Låt oss ta en titt på de du pratade om på din rygg.

Går det bra?

Kenny har en hel del knölar.

Knölar på knölar och han har en hel del i ansiktet.

De likar epidermoidcystor, men Gardners syndrom

har så många olika hudmanifestationer

att jag inte kan vara säker på vad de här.

Så den här är ungefär lika stor som min handflata.

Den får plats i handen

och det finns en massa runt omkring den också.

Och här finns det ett kluster. Åh, herregud.

Knölarna på Kennys rygg känns som cystor,

men de är annorlunda med tanke på det sätt som de har hopat sig,

och det är förmodligen en effekt av Gardners syndrom.

Det finns en stor på hans rygg som jag vill ta itu med först,

men vem vet om den inte är sammankopplad med alla andra?

Jag ska försöka ta itu med de två stora på ryggen

och ta bort säcken.

Tar man bort säcken, kommer den inte tillbaka.

Och går det snabbt kan vi göra fler,

men låt oss vara försiktiga. Och se till att du är säker.

Du får vara vaken, så det ger dig en känsla av kontroll.

Du vet vad som händer och du är inte...

Jag har aldrig sett så många knölar på nån, så det blir en svår uppgift.

Min plan är att först ta itu med den stora knölen på ryggen

och när vi har tagit hand dem, kan vi ta itu med ansiktet.

Men först och främst måste vi kontrollera hans nerver.

Vi hämtar dig om en liten stund.

- Okej. - Vi ses om en stund.

Okej, vi är redo för dig där inne.

- Är du redo? - Så redo jag kan bli.

Det känns läskigt.

Det är 12 år sen jag opererade mig sist

och jag börjar äntligen komma igen,

vilket är fantastiskt på ett sätt, men det är också nervöst.

- Dr Lee kommer strax. - Okej.

För tolv år sen dog jag nästan på operationsbordet,

så man vet aldrig vad man kan förvänta sig.