Hart of Dixie

New York-bon i Chaneljackan som inte passar in?

Det är jag. Dr Zoe Hart.

Igår tog jag taxi till jobbet på ett av Manhattans främsta sjukhus.

Idag sitter jag på en buss mitt ute i ingenstans.

Min resa började för fyra år sen-

-när jag examenstalade vid läkarhögskolan.

Jag höll i en skalpell redan som nioåring.

Min prjobbande mamma hade velat bli tackad mer i mitt tal.

Men nån där gillade talet.

-Dr Hart? Vilket tal. -Tack.

Jag är dr Harley Wilkes från Bluebell i Alabama.

Jag har en läkarpraktik där. Det är en trevlig stad med goda människor.

Ett bra ställe för en ung läkare. Jag vill erbjuda er en tjänst.

Det är smickrande, men jag har en plan.

Först ST-läkare inom kirurgi och sen bli hjärt- och lungkirurg som pappa.

Vårt efternamn låter som "hjärta", så det är ödesbestämt. Men tack ändå.

Mamma ville inte ha att jag skulle bli kirurg. Lysrör ger visst rynkor.

Nu kan du följa i din fars fotspår, men han var ju inte här idag.

Säkert en besvikelse, men sån är han. Tänker bara på sig själv.

Han kunde inte komma. En diplomat i Tyskland behövde en pacemaker.

Är det Katie Couric? - Katie!

Trots mammas stöd hade jag allt.

En underbar pojkvän som fattade vad det innebär att vara kirurg.

Vi skulle bägge vara ST-läkare på det sjukhus där pappa började.

I världens bästa stad, New York. Allt gick enligt planen.

Nu skulle jag inte sitta bredvid nån som stinker ostbågar och fiskbete-

om det hade gått som jag hoppats.

Först blev jag dumpad av mannen jag älskade-

-för att jag pratade mer om kirurgi än om hans dag.

Pappa lärde mig att en bra kirurg inte får låta känslorna styra.

Jag tryckte ned min smärta. Jag visste ju att jag skulle få...

Fick jag inte placeringen? Ingen ville ha det lika mycket som jag.

Du har de bästa händer jag sett på 30 år-

men du saknar något i ditt hjärta.

-Jag tränar fem dagar i veckan. -Du vet vad jag menar.

-Fru Zuker bad dig läsa för henne. -Jag är kirurg, inte bibliotekarie.

Och Nicholas Sparks? Kom igen. Jag räddade killen med Horners syndrom.

-Men vad hette han? -Jag måste bli hjärt- och lungkirurg.

-Vad behöver jag göra? -Att se patienter som människor.

Mitt råd är att ta ett år som allmänläkare.

Diarré och blöjeksem? Fy. Jag får inte privatjobb utan specialisering.

-Det saknas allmänläkarplatser här. -Det finns andra ställen än New York.

Pappa? Nej, jag fick inte placeringen.

Mamma ser det som ett tecken på att jag ska bli handmodell.

Du tror väl fortfarande på mig? Jag behöver bara fundera lite.

Och sen har du plötsligt en partner.

Jag vet att det inte är så enkelt...

Javisst, lägg på du. Jag älskar dig, pappa.

Pappa?

Jag var vilse. Jag hade satsat allt på helt fel hästar.

Men så fick jag ännu ett vykort från den där sydstataren Harley.

Han hade skickat dem i fyra års tid. Mitt tal måste ha inspirerat honom.

"Tvillingarna Tark brottas i giftek. Vi kunde behöva lite begåvad hjälp."

Dr Wilkes, det här är Zoe Hart. Ni vinner. Jag kommer.

Bluebell, Alabama. Sista hållplatsen vid kusten.

Det var inte New York. Inte alls.

Men jag skulle få det att fungera. Först behövde jag en taxi.

Behöver fröken skjuts?

Tack, men jag vill helst inte bli ihjälhackad av en främling.

Jag är advokat, inte yxmördare.

Lämna den, jag tar den åt dig.

Är du från New York? Jag bodde i Tribeca när jag jobbade på Cravath.

Cravath, Swaine & Moore? Vad gör du här?

Du är visst inte här för kräftorna?

Jag är i exil från Manhattan. Det här är min skärseld.

Om skärselden är en plats med vänliga grannar-

och en parad var tredje tisdag.

Kalla det vad du vill, men det är mitt hem.

Jag heter George Tucker.

Zoe. Dr Zoe Hart.

Lycka till, dr Zoe Hart. Hoppas att du hittar det du söker.

Hej. God dag. Är dr Wilkes här någonstans?

Har du bott under en sten i fyra månader? Harley gick bort.

Va? Han skickade mig just ett vykort.

-Är du Zoe Hart? -Ja.

Han sa att om jag fortsatte skicka vykort, skulle du dyka upp till slut.

-Han hade visst rätt. -Varför skulle jag dyka upp?

Du har ärvt hans läkarpraktik.

-Vad konstigt. Varför jag? -Harley förklarade aldrig det.

Han var tydligen lite lagom knäpp, men det är ju till min fördel.

Är det här dagens fångst?

Vad hade du väntat dig? Ångkokt havsabborre med mintgelé?

Jag ska vara här i ett år och vill inte slösa bort en dag.

Låt stadens härold meddela att jag har öppet.

Tekniskt sett har du bara ärvt hälften av praktiken.

Han delar den med dr Breeland.

Brick har väntat länge på att få Bluebell för sig själv.

Vi får tala om för honom att jag bara är här i ett år.

Sen kan han vara den största fisken i minsta dammen.

Han är och jagar. Vi bör vänta så att han inte har laddat vapen i hand.

Några behöver visst veta att det är år 2011.

Dans till de konfedererade staternas ära? Allvarligt.

Flickorna är utvalda för att hålla liv i vår historia.

Håna dem, du, men inte så att de hör dig. De kan vara elaka.

-Är de? Lägg av, Emmeline. -Kalla mig fru Hattenbarger.

Vi har sett alla avsnitt av "Sopranos".

Tro mig, de är ingenting jämfört med de tjejerna.

När jag hörde om en ny kvinnlig doktor fick jag en helt annan bild.

Du är ju jättesöt.

-Det här är Lemon Breeland. -Så du är Bricks dotter?

Då så. Trevligt att ses. Jag söker din pappa. Vet du var jag når honom?

Det behövs inte, raring. Han vet att du är här.

Om jag var du skulle jag sticka. Pappa kan vara...respektingivande.

Hälsa att om varken min mamma kunde sabba min karriär-

eller min chef-

-lyckas knappast en främlingsfientlig sydstatare utklädd till en smörklick.

Ha nu en bra dag.

Jag vill ta emot patienter. Ordnar du en sojalatte?

-Närmaste lyxkafé är 2 mil härifrån. -Tack, vad snällt av dig.

Mamma! Hej, förlåt att jag inte har svarat.

Det är en sak jag måste berätta. Jag har flyttat till Alabama.

Mamma? Är du där?

-Är dr Breeland här? -Han är på jakt.

Det var mamma. Hon har fått spatt för att jag har flyttat hit. Är du sjuk?

Jag mår väl så bra man kan i min ålder.

Vägverket har ställt till det lite. Kan du kanske skriva på det här?

Jag ska bara kolla din syn först.

-Mamma? -E, F, P, T, O, Z, L...

Du vet vad som hände Det är ett allmänläkarjobb.

Alabama, mamma. Delstaten.

Jag bryter inte ihop! Nej, det är tv:n. Hej då.

Då så.

Tackar.

-Jaha, min latte. -Jag blev törstig och drack upp den.

Du har en patient.

Jag syr under huden, så blir det knappt något ärr.

Jag behöver ju knappast fånga en karl.

Du kan väl ge min dotter några tips om pojkar.

Man kan ju inte bara äta ett chips. Sån är Mabel med lunch.

Hon har alltid varit knubbig-

-men hon har gått upp rejält sen pojkvännen gjorde slut.

Då så. Antibiotikasalva två gånger dagligen.

Mabel, hur länge har du haft de där mörka fläckarna i ansiktet?

Jag har sagt åt henne att använda solkräm.

Ta inte illa upp, men vi går till dr Breeland i framtiden.

Jag behövde en bostad-

-och fru H ordnade plats på borgmästarens plantage.

Jag ville inte bo med en gammal sydstatare-

-men alternativet var att bli uteliggare, så...

Lägg av. Är du borgmästare? Footballspelaren Lavon Hayes?

-Två Super Bowl, fem Pro Bowl. -Fyra.

Jag avrundade uppåt för 2006.

Lavon Hayes gillar ditt sätt att räkna.

Du är väl Zoe? Låt mig visa var du ska bo.

Tillåt mig. Lavon Hayes tar dina väskor.

Att du är borgmästare är det första jag gillar med Bluebell.

-Hur gick det till? -Jag var vilse efter tio år i NFL.

Så Lavon Hayes flyttade tillbaka hem.

Jag har spelat för Crimson Tide, så jag var populär.

Jag ställde upp i valet, och vann.

Här är det. Låt mig öppna dörren. Gå försiktigt i trappen.

Jag beklagar att det är lite slitet. Du kan lägga dina väskor där inne.

Det är inte min lägenhet i SoHo, men jag beställer lite mysiga möbler.

Du delar generator med vaktmästaren, Wade Kinsella.

Använder du locktång medan han kör luftkonditioneringen kan det krisa.

Om du ska se dig om, håll ögonen öppna efter Burt Reynolds.

Va?

-Du har överbelastat generatorn! -Snyggt nattlinne. Jag är Wade.

Det leendet må funka på tjejerna i kyrkan, men inte på mig.

Tänker du inte vara hövlig, så visar jag inte var proppskåpet sitter.

God natt.

Kom igen, mina damer. Jag har knappt kommit igång.

-Vad? -Alligator. En alligator!

-Jag har lera i örat. -Alligator!

Varför sa du inte det? Det är ju akut! Stanna där.

Stick, Burt.

Det är Burt Reynolds, borgmästarens alligator.

-Han älskar "Nu blåser vi snuten". -Skoj.

Kom igen. Jag vet att du är från New York.

Här i Alabama tackar vi när nån räddar vår vältränade rumpa ur diket.

Jaså?

Tack, då. Vi ses väl, antar jag.

Ja. Där ser du. Småstäder kan ha sina fördelar.

Bluebell är inte så hemskt, pappa. Folk här är inte så illa.

Jag kanske kan göra gott här.

Någon annan ringer. Ring mig. Får du mina meddelanden? Hej då.

Skrev du på gamle Jacksons syntest?

-Ja, hur så? -Han körde just på någon.

Märkte du inte att han är blind?

Du borde ha kollat hans akt. Alla vet att han kan syntavlan utantill.

-Jag är ledsen. -Det ska du vara.

Han hade nästan ihjäl George Tucker.

-Ville du ses hade du kunnat fråga. -Det är min axel.

Den är ur led. Det är ingen fara, men jag ska dra tillbaka den.

-Vad gör du?! -Morfin. Det var den enkla biten.

Så småningom lär du få reda på att det här är delvis mitt fel.

Visar du aldrig medkänsla?

-Varför är alla så fixerade vid det? -För att det är trevligt!

George?

Bra, morfinet funkar.

OMG! Det är sant.

-Rosie, det är läggdags. -Det här är nyheter, faster.

Rose Hattenbarger, bloggare på Bluebells officiella webbplats.

Hur känns det att vara ansvarig för att ha lemlästat stadens favorit?

-Han är inte lemlästad. -Varför lämnar någon alls New York?

New York har allt. Jag vet, för jag har hela "Sex and the City" på dvd.

Du är nog en Carrie. Jag är en Charlotte som vill vara Carrie.

Vad ni gillar gamla HBO-program här. Jag är Miranda som vill vara Carrie.

-Jag visste att vi skulle bli vänner. -Jag kan behöva en vän.

Minst sagt. Nu är Brick här.