Tom Clancy's Jack Ryan: Ghost War

FÖRENADE ARABEMIRATEN

Herregud.

Crown är där. Han vet.

Ut därifrån. Nu.

Gå.

Ut därifrån.

Det går inte, sir.

Hör på. Ni är i fara.

Ingen tvekan.

Säkrat.

Fan.

Crown är på väg upp. Ni har inte mycket tid.

Whitaker!

Kom igen.

LADDAR NER FILER

Jag har det!

Lyssnar han?

För i helvete.

Förlåt, Nigel.

FÖRBINDELSEN BRUTEN

Hej.

Ursäkta.

Skämtar du?

Givetvis väljer du en bokhandel.

- Och en restaurang. Du såg restaurangen. - Ja.

Du är biträdande generaldirektör för CIA. Du kan ringa.

- Inget kul. - Du är skyldig mig en kaffe.

Det ska du få.

Kul att se dig.

Ja. Kul att se dig också.

Talar om för kontoret att jag blivit kidnappad.

Tack.

När går ditt flyg?

Fyra timmar.

Så det här är Wall Street?

Tekniskt sett Broadway.

Vilket hus är ditt?

Det höga.

Är det nu du frågar om jag gillar mitt nya jobb?

Gör du?

Du lämnade CIA för ett fint civilt jobb. Tänkte bara se hur det går.

Ja. Gillar du ditt nya jobb?

Det är hemskt.

Du ser? Vi tycker rätt lika.

Jag kunde inte göra det jag gjorde och ha ett normalt liv.

Normalt liv, var det du ville ha?

Kom igen. Du sa det själv. "Civil."

Svart och vitt.

Jag vet inte om jag klarar alla de där gråzonerna.

Har du träffat henne?

Nej. Inte sen i julas.

Jag beklagar.

Gör inte det.

Vi försökte verkligen. Mer kan man inte göra.

Cathy gör det hon är bra på.

Och du?

Och jag?

Jag har inte varit borta tillräckligt länge för att glömma

hur ett lockbete ser ut.

Lockbete? Jag har inget.

Du sa det själv. Du försökte.

Och det här? Allt det här?

Det kommer aldrig att räcka för dig.

Vilket fint tal. Vad det än är, gör jag det inte.

Jag ber dig inte komma tillbaka. Jag vill bara att du träffar nån.

Nej.

Jack, du ska åka till Dubai. Han är i Dubai. Han kommer till dig.

- Du bara hämtar nåt. - Hämtar nåt.

- Ja. - Okej. Hämtar vad?

Information. Övervakning.

Vilket av det?

- Fan, Jack. Han är en vän. - Skulle han göra det för dig?

Nej, fan. Nigel är den nervösaste spionen jag känner.

- Jag är en bättre människa. - Som alltid.

Så vad är det?

Lite städning.

En gammal gemensam operation med MI6.

MI6?

Oj. Övervakar ni dem eller oss?

Lite av båda.

Det låter inte så bra.

För att inte vilja bli indragen, ställer du många frågor.

Jag vet vad som händer när jag åker dit om jag hjälper dig privat.

Ingen kommer att veta.

- Jaså? - Ja.

Du låter rätt säker.

Tror du att jag skulle skicka ut dig helt ensam?

Får jag backup?

Det var som fan. Titta där.

- Så du vill få mig dödad. - Jag tar inte illa upp.

Är det såna här toppagenter ni kör med på byrån nu?

- Försöker bara fylla dina skor. - På frilansbasis.

Aj!

Men vi har alltid Dubrovnik, Mike.

- Ring mig när ni är klara. - Ja.

Vart ska du?

Välkommen tillbaka.

Jag sa nej.

Gör inte så där.

Du är bättre än så.

Visst är han bra?

- Uppgraderad. - Jag har biljett.

Första klass. Båda två.

Du ändrar dig aldrig.

Det är som en sjukdom.

Har du nåt bagage?

Ja. Kort resa.

Jag kan ta det i mitt handbagage. Lugnt.

Hej.

- Okej, om den är nere? - Jag är flygrädd.

Jaså?

Herregud.

Och han ringer dig.

- Greer sa att du ska möta nån. - Jag ska inte möta nån.

Vi vet att det är aldrig är att möta nån.

Han sa att det var enkelt. Killen kommer till dig.

Jaså? Vi är på ett plan.

Vi åker till honom. Okej. Sen kommer han till dig. Du fattar.

Nej, jag fattar inte.

Varför kan inte du göra det?

- Jag ser till så ingen skuggar dig. - Varför skulle nån?

För att det aldrig är att bara möta nån.

Jag vet, det var det jag sa.

Tjusigt.

Tror du emiratens spioner går på din täckmantel?

Det är ingen täckmantel.

- Jag är vice VD... - Prata på, så somnar jag lättare.

Får jag bjuda på champagne?

Är det en ängel?

Aldrig åkt i första klass.

Kunde hon aldrig gissat.

- Tack. - Det är till nån annan.

- Kom igen. - De delar inte ut två.

Ett per person.

Skål.

Jakartas handelsmarknad är tillbaka,

starkare än någonsin.

Dr Ryan, har du något att tillägga?

Jack?

Nej.

Låt inte mig dämpa optimismen i rummet.

Vi kan alla se

att den nya regimen har stärkt marknaden.

Absolut.

Frågan vi behöver ställa är: "Varför?"

För den nya regimen har också återinfört forna tiders moral.

Och nuförtiden är det allt bekvämare

att ha överseende med politiska följder av nåt,

för att följa de finansiella konsekvenserna.

Det jag menar är,

enligt min unika erfarenhet,

så har de som vill återuppliva det förflutna,

också en tendens att föra med sig mycket instabilitet.

- Det gick rätt bra. - Nu är du snäll.

Du är orolig för ditt jobb.

Det förstår jag. Ärlighet är visst inte bästa policyn.

Det känns kanske konstigt

att världshändelser inte står på spel.

Vänta. Var det ett spionskämt?

- Ja. - Det dröjde länge.

Jo.

Kritisera inte överhängande kärnvapenhot förrän du provat det.

Det är inne.

SLJ har bokat åt vårt team på Shiro's ikväll.

Vad är Shiro's?

En sån där exklusiv restaurang som det görs dokumentärer om.

- Jaså? - Ja.

Typiskt.

Jag...

Jag tror inte jag kan ikväll.

- Jag brukar inte klaga. - Ska du verkligen köra med jetlag?

Med dig? Aldrig.

Med dig är det överhängande globalt hot.

Vi ses i morgon.

Hoppas det.

- Vi går och möter nån. - Det är aldrig bara att möta nån.

Vi pratade om det.

Och det var det här jag pratade om.

Så vad är det jag ska hämta?

- Vet inte. - Vad?

Vad gör du ens här? På riktigt?

Vi vet båda att emiratens spioner inte skuggar mig.

Greer bad mig bara se till att allt går bra.

Varför gör det mig mer nervös?

Du gör Greer en tjänst, han gör mig en tjänst.

Hur då?

Jag behöver pengarna.

Äger du inte hus på alla kuster överallt?

Minns du att jag tog med en känd vapenhandlare till ett party

- som bete? - Kanske.

Folk har fått reda på det.

Okej. Här lämnar jag dig.

Oj. Middag och show.

Skulle inte du bara möta nån?

- Så hur hittar jag dig efter... - Ursäkta.

Åh, herregud.

Öronsnäcka.

Jag har saknat det här.

Saknat vad?

Det här.