The Wheel of Time

Världen är fallen.

För många, många år sedan trodde män med stor medfödd kraft

att de kunde tillfångata själva mörkret.

Arrogansen.

När de misslyckades kokade haven, bergen slukades,

städer brann

och kvinnorna i Aes Sedai blev kvar för att städa upp resterna.

Dessa kvinnor mindes en sak framför allt annat,

mannen som orsakade Världsfallet.

Och honom kallade de Draken.

Nu har den mannen fötts på nytt.

Vi vet inte var, eller av vem, om han har återfötts som flicka eller pojke.

Det enda vi vet med säkerhet är att barnet blir myndigt nu

och vi måste hitta personen...

...innan mörkret gör det.

Skynda er!

Stanna!

Stanna, sa jag!

Vi kan inte dö så här.

Du kan bekämpa dem med Kraften.

Skada honom inte.

Det är inte hans fel.

Vem pratar du om? Det finns ingen annan här.

Galenskapen har redan drabbat honom.

Förstår du varför vi har kommit hit?

Det är en gåva.

Du borde tacka mig.

Denna kraft.

Den är avsedd för kvinnor... endast kvinnor.

Och när du rör den...

...förorenar du den.

Snälla.

Nej.

-Snälla du. -Systrar.

Jag ber. Nej!

Jag ber er!

Det är inte han.

Han föddes för 20 år sedan,

nästan på dagen som profetian om Draken återfödd förutspådde.

-Han kan röra Urkällan. -Det är inte han.

-Vart ska vi härnäst? -Till Tufloden.

Det går rykten om fyra Ta'veren där, alla i rätt ålder.

Gammalt blod rinner djupt i bergen.

Låt oss hoppas att de är redo för vad som kommer.

SAGAN OM DRAKENS ÅTERKOMST

Den här flätan påminner dig om att du är en del av oss,

och vi är en del av dig.

Att vara kvinna är att alltid vara ensam och aldrig vara ensam.

Så när mörkret omger dig

och du inte ser något ljus, känn på flätan

och kom ihåg att vi alla stod framför dig.

Vi står alla med dig.

Som Klokfru från Tufloden

är det en ära att välkomna dig till Kvinnocirkeln.

Var stark, Egwene.

Lita på floden.

Jag minns när den här vägen bara var en liten hjortstig

som slingrade sig nerför berget.

-Hur fick ni ullen till stan? -Vi bar den.

Och brännvinet?

Det stannade hemma. Din mamma kunde dricka.

Fler vargar nu.

Något har lockat ner dem från berget.

När du var liten

släppte vi ut dig i skogen ensam för att plocka bär.

Och du sparade alltid en korg bär i ladan för Egwene.

Låter som om jag var en riktig mes.

Coplins och Congers var oroliga

att vi skulle bli utan äppelbrännvin denna Bel Tine.

De ska inte minnas en minut av det.

Okej, mina herrar och dam,

jag vill tacka er alla för att ni stått ut med mig ikväll.

Det var nog inte lätt att ge ifrån er alla era pengar, men...

-Nästa gång vinner du, Mat. -Nästa gång? Vad sägs om just nu?

-Någon? -Du har inget kvar att satsa.

Kom igen, sitt ner.

-Hur mår du? Hur mår tjejerna? -Du kan låna mig.

Ett spel. Vi tre. För gamla tider, okej?

-Kom igen. Vi pratar. -Om vad?

Du är gift. Ditt liv är över. Och Rand trånar efter Egwene,

frusen i bergen, med bara fåren att värma sig med.

-Har du hört? -Hört vad?

Några gick ner till Taren Ferry med ull förra veckan.

Staden var full av soldater på väg söderut.

-Varför? -De sa att det var krig i Ghealdan.

I Ghealdan? Vem bryr sig?

-Berättade Calle Coplin detta? -Hurså?

Hon skulle kunna pissa i din mun och skylla på regnet.

Så kom igen, vi spelar.

-Inte? -Nej.

Nej? Okej då.

Jag har fått nog av er.

Danya?

-Hur mycket förlorade han idag? -Jag vet inte.

Men det var mer än tillräckligt.

Min flicka, du är tillbaka.

Jag var orolig för att...

Kom. Vi förlorar pengar för varje hand som är tom.

Nej. Du dricker med oss ikväll.

Marin! En drink till din dotter!

Skål, allihopa.

-Skål! -Skål!

Hur gick ceremonin idag?

Vet inte, faktiskt. Vi har inte pratat än.

-Hon har nog bara fullt upp. -Ja. Så är det säkert.

Ange ert namn, främling.

Lan Mandragoran.

Det här är Moiraine.

Min dam, kan jag hjälpa er?

Vi behöver stall åt hästarna och ett rum för natten.

Två sängar och rena lakan är allt vi behöver.

Naturligtvis, Moiraine Sedai.

Aes Sedai?

Om ni följer med här.

Hon ser ut som en vanlig människa.

-Jag vet inte... -Tyst.

Vem vet vad hon kan höra.

Hon kanske är på väg mot kriget i söder?

I berättelserna sägs det att en Aes Sedai kan vända striden på egen hand.

Jag bryr mig inte om vart hon ska.

Men alla är nöjdare och säkrare när hon är här.

Var är Laila? Förmodligen i smedjan.

Järn är tungt att smida ensam.

Hälsa Egwene från mig.

Vad gör du här inne? Alla är på värdshuset.

De sa att du inte ens gick på hennes ceremoni.

Jag älskar dig.

Jag vet.

Mamma? Vad gör du här?

Samma sak som alla andra.

Var är pappa?

Där hela staden kan se honom. Horbock.

Vem är med flickorna?

Det svinet!

Kom igen. Dags att gå hem, mamma.

-Jag går vart jag vill! -Snälla du.

Mattie, är mamma sjuk igen?

-Jag mår bra, din lilla slyna. -Hon mår bra. Oroa er inte.

Du kommer att bli precis som din pappa.

Jag vet det.

Ett förbannat svin som han.

Hörni.

Vill ni sova hos mig inatt? Istället för mamma och pappa?

Bra. Kom då.

Tusen krig har rasat över markerna nerför berget

och Tuflodens folk har inte mer behov

att bry sig nu än tidigare.

Krig är bara dårar som dödar andra dårar för dåraktiga orsaker.

Aes Sedai krigar inte.

De drar i världens trådar från Vita tornet.

Och om en av dem är här...

Då ska hon få njuta av Bel Tine imorgon som vi andra.

Rand, Egwene. Kan ni göra färdigt disken?

Självklart.

Du har undvikit mig.

Eller bidat min tid tills jag får vara ensam med dig.

Hur gick det idag?

-Jag får inte prata om... -Det är jag.

Du kan åtminstone säga om det var bra eller dåligt.

Det var...

Bra.

Förlåt. Det är bara, jag tänker på något som Nynaeve...

Min pappa berättade

att jag brukade plocka korgar med bär till dig.

När jag var liten.

Som en kärlekskrank valp.

Det låter gulligt.

Har den legat i din ficka hela dagen?

Kanske.

Kom.

Kunde vara varmare.

-Jag är imponerad att de ens har det. -Det kunde vara varmare.

Bättre?

Mycket.

Vad är det?

Tror du det är en av dem?

Vilken?

Du lät mig somna.

Som om jag hade något att säga till om.

Vad hände där ute idag?

Det var det inte idag. Det var tidigare.

Nynaeve bad mig bli hennes lärling.

Att studera för att bli Klokfru en dag.

-Vad? Nej, du... -Hon frågade.

Jag svarade inte ja eller nej.

Jaså?

Hon tror jag kommer att kunna lyssna på vinden om jag jobbar med henne.

Det är ett ensamt liv att vara Klokfru.

Ingen man.

Inga barn.

Jag borde gå och lägga mig.

Rand.

Vi vill ha godis...

Glad Bel Tine. Glad Bel Tine.