Ready or Not: Here I Come

Är ni oskadd? Hör ni mig?

En person på södra gräsmattan behöver omedelbar vård.

Uppfattat.

Herrejesus... Vad har ni råkat ut för?

Svärfamiljen.

- Sa hon svärfamiljen? - Vad har de gjort?

Tuppa inte av nu. Titta på mig.

Ta det lugnt och andas djupt.

Hon stöp! Ta hit båren!

Meddela sjukhuset att vi har en allvarligt skadad.

Är du beredd? Ett, två, tre!

Ett, två, lyft!

- Somna inte. - Hon slocknade.

- Är hon inne? - Ja.

Kolla hennes värden. Jag fixar syrgasen.

- Manschetten är på plats. - Jag kollar pupillerna.

Auskulterar.

- Inget blodtryck. - Ingen pupillreaktion. Kolla pulsen.

- Ingen puls. Hjärtstopp. - Påbörjar kompressioner.

Laddar, 200 joule.

Undan!

Vi kommer med en vit kvinna i 25-årsåldern i svårt chocktillstånd.

Ett flertal skärsår, och möjligen en skottskada genom vänsterhanden.

- Ingen puls. - Påbörjar kompressioner igen.

Laddar, 200. Undan!

- "Kurragömma"? - Hon är härinne!

Kollar pulsen.

- Fortfarande inget. - Laddar. Ett, två, tre, undan!

Hell Satan.

Vad i...?

- Mrs Le Domas? - Var är jag?

Ni är i Woolbury i Connecticut, på sjukhus.

Varför har jag handbojor?

- Mrs Le Domas... - Miss MacCaullay.

Det står att ni är gift med en Alex Le Domas.

Det funkade inte.

Kriminalinspektör Roger Bassett. Ni sitter i klistret.

Ni har gripits av Woolburypolisen misstänkt för mordbrand och mord.

Man hittade två lik i huset när branden hade släckts.

Och era kläder var indränkta i blod.

Det var inte ert.

Vill ni lämna en redogörelse?

Kan jag få en cigarett?

Det här bådar inte gott för er.

Det skulle gå lättare om ni samarbetade.

- Hon har besök. - Väntar ni nån?

Fan, vad du ser ut.

- Vad gör du här? - Jag är fortfarande din nödkontakt.

Så tack för det.

- Vem är ni? - Faith MacCaullay. Och ni?

En släkting?

Biologiskt sett är vi systrar, men vi är inte släkt.

Okej...

Ni får några minuter, sen åker vi till stationen och tar er redogörelse.

Vad hände?

- Du skulle inte tro mig. - Troligen inte.

- Men jag har kört ända hit, så... - Varifrån?

- Frågar du var jag bor? - Visst.

Murray Hill.

- Jag bor i Chelsea. - Okej, schyst.

- Hur länge har du bott i New York? - Jag flyttade dit när jag var arton.

Precis som du.

- Du funderade aldrig på... - Grace, lägg av.

Du klargjorde för länge sen att du inte ville vara min syster.

Och jag känner likadant.

- Kul att se dig också. Hur mår du? - Helt jävla fantastiskt.

Jag jobbar med sociala medier, bor i en grym tvåa -

och har en skitsnygg kille, Derek.

Och jag slapp knulla Alex Le Domas för att få det. Jag fixade det själv.

Hur känner du till Alex?

Jag såg er en gång i en mataffär.

Han är lång.

- Du kunde ha sagt nåt. - Varför det? Jag trivs med livet.

Du är en negativ person. Men trots att du övergav mig...

- Det gjorde jag inte! - ...tror jag på det goda i alla.

Om du visste vad jag har gått igenom!

- Berätta, då. - Du skulle inte tro mig.

Som du vill. Jag är glad att du mår bra.

Men du har inte förändrats, så jag går nu.

Faith, vänta...

Efter bröllopet fick jag dra ett kort.

Och leka leken som stod på det. Som nån sorts...

...invigningsrit.

Det kändes skumt, men jag ville att min nya familj skulle tycka om mig.

Hur som helst...

Jag drog "kurragömma", och det blev alldeles tyst.

För tydligen...

...var det "det dåliga kortet".

De trodde att de var tvungna att offra mig till djävulen.

Jag kunde vinna om jag gömde mig till gryningen.

Men de trodde att om jag vann...

...så skulle de dö.

Så de jagade mig.

Jag blev skjuten genom handen, och sönderslagen av en butler.

Och min...

Min make knivhögg mig.

Men jag klarade mig till gryningen.

Jag vann, fan i mig.

Så...

- Föll de ihop och dog? - Nej.

De sprängdes.

Sprängdes?

Och när de hade sprängts satt det en snubbe i en stol.

Han nickade åt mig.

Vem var snubben i stolen?

Jag vet inte.

Men han var genomskinlig, så jag är rätt säker på...

Du vet.

Det blir fängelse för dig.

Ja.

PÅGÅENDE KONFLIKT INGET SLUT I SIKTE

Godkänn vapenvilan.

SENASTE NYTT

VAPENVILA

God morgon, mr Danforth.

Det var länge sen.

Jag har lite nyheter.

Lämna oss.

Familjen Le Domas finns inte mer.

Pernilla.

- Kan du leta upp mina barn? - Naturligtvis.

Jag informerar de övriga.

Bruden överlevde. Familjen Le Domas borta. Bollen är i spel.

SHANGHAI, KINA

Samla mina advokater omedelbart.

MADRID, SPANIEN

"Ett antal vindpinade hus belamrar stranden"...

Vem har skrivit den här skiten? Jag får improvisera och köra min grej, som alltid.

Be William tanka planet.

Min tur, din jävel.

Betsy, hämta mina knivar!

Det här är vår chans!

- Prisa Le Bail! - Jajamän!

Shots!

Far?

Familjen Le Domas misslyckades.

Bruden överlevde.

Bollen är i spel.

Nej, det är inte rättvist. Den tillhör oss.

Det spelar ingen roll. Det står i reglerna.

Ni vet vad ni måste göra.

Pappa, snälla...

Bete dig som en karl, för helvete!

Du är en Danforth.

Den här får aldrig lämna vår familj. Ni måste återta högsätet.

Det ska vi.

Det lovar jag.

Nåväl...

Sätt igång.

Titus!

Det är över.

Inte för bruden.

Då så, miss MacCaulley.

Ni ska få lite kläder, sen fortsätter vi samtalet på stationen.

Jag vill gärna höra om getgropen...

- Va? Nej! - Håll mun!

Allt kommer att bli ditt. Åt helvete med reglerna!

Nej, snälla!

Mrs Le Domas!

Var är ni?

- Vad fan är det här? - Det händer igen.

Nej, nej...

Jag behöver ett vapen. Jag hämtar polisens.

Nej, lämna mig inte!

Okej, okej.

Mrs Le Domas!

Var är du, lilla Guldlock?

Grace!

Inte så bra på kurragömma nu, va?

Vad i helvete!

Ingen fara.

Det kan komma fler. Jag måste få av handbojorna.

Vad i hela helvete?

Vi måste härifrån.

- Vad fan gör du? - Jag kan inte slåss i sjukhuskläderna.

- Jag får ta de här. - Måste du slåss?

Okej, okej...

Vi måste dra.

Vilken röra. Mr Wilkinson tycks ha försökt döda flickan innan spelet började.

Och dömt hela sin släktlinje till ett för tidigt slut.

Så går det när man bryter en av mr Le Bails regler.

Hallå där.

Och vem kan du vara?

I den stunden visste jag att vi båda skulle klara oss.

För vi hade detta ögonblick att leva för.

Och nu är vi här. Vi klarade oss.

Jag älskar dig så.

Mark, när vi träffades den dagen på kemoterapin...

Mina damer och herrar, jag är hemskt ledsen -

men jag måste be er utrymma lokalen.

Vi har dessvärre en gasläcka.

Ni måste fan skoja!

Det gör hon inte. Vänligen försvinn, för fan. Dessutom kan du hitta nån bättre.

Mina damer och herrar, oförutsedda omständigheter...

...gör att vi måste stänga anläggningen.

Allt folk måste åka hem. - Försvinn härifrån, för fan.

Försvinn, för fan!

Varför måste du alltid vara ett svin? Lite vänlighet räcker långt.

- Jag tyckte att det var kul. - Sånt passar sig inte idag.

Pappa gav oss ett uppdrag. Jag tänker inte svika honom.