The Thursday Murder Club

Vårt senaste kalla fall är från kvällen 11 maj 1973.

Ungefär 00.48 i Brick Lane, östra London,

promenerade en man från puben,

på väg mot sin flickvän, Angela Hughes, hem,

när han hörde två röster från hennes fönster på andra våningen.

Hallå där! Stanna!

Stanna!

När polisen kom till platsen var Angela Hughes redan död.

De genomsökte hennes lägenhet, men inget hade stulits.

Det stinker.

Vad stinker, Ron?

Vad är motivet för ett rån? De var ett fattigt ungt par. Det går inte ihop.

Bra poäng.

Om jag förstår det rätt så var den enda personen

som faktiskt såg den maskerade mannen, pojkvännen?

- Enligt polisrapporten, ja. - Vem var pojkvännen?

Har han ett namn?

Peter Mercer. 25 år gammal. Mekaniker.

Han fick lämna armén på grund av en knäskada. En skottskada i fält.

Han kan bära på obearbetat trauma och därför bete sig oberäkneligt.

Mercer lyckades inte springa ikapp den maskerade mannen.

Sen försvann han själv kort därefter. Ingen såg honom igen.

Där ser du. Det stinker. Som en råtta i ett avloppsrör.

Kunde den stackars flickan ha räddats på nåt sätt?

Det är svårt att säga.

Enligt rapporten dog hon av knivskadan, inte fallet.

Ett mord alltså.

Mercer måste ha kunnat första hjälpen.

Varför räddade han henne inte? Vilken clown.

Han sa till polisen att hon dog på en gång. Men det tar tid att förblöda.

Jag är förbryllad. Det här är ett ovanligt svårt fall.

Det får fallet med den styckade kroppen i brevlådan att verka enkelt.

Ja. Det vi behöver nu är medicinsk expertis.

TORSDAGSMORDKLUBBEN

- Det berömda Coopers Chase. - Jag ska visa dig runt.

Där borta ligger hospisavdelningen, för när allt blir lite... Du vet.

Det finns bågskyttelektioner.

En av de boende vann silver i OS 1972.

Där satt den! Bra jobbat. Ja, precis så.

Är det inte vackert, Joanna?

Vi har till och med lamor som stöddjur.

Alla har lamor nuförtiden, mamma.

Var försiktig. Lamor är temperamentsfulla. De bits och spottar en i ansiktet.

Det gör vissa människor med i pressade situationer.

Jag vill visa pusselrummet.

Förblödde hon av knivsåret eller fallet?

Herregud.

Hej.

Är det inte här man lägger pussel?

Nej, inte på torsdagar.

Okej. Ursäkta.

Vi ska lämna er ifred.

Mamma?

Det måste vara nån slags Agatha Christie-klubb.

Jag måste verkligen åka nu.

Trafiken är hemsk och jag ska ta med en viktig klient på opera ikväll.

Jo, mamma.

- Det känns som ett misstag att du bor här. - Va?

Jag kan köpa en lägenhet åt dig nära mig.

Hyfsat nära.

Joanna, jag vill bo nånstans där jag kan skaffa nya vänner.

Hur ska det gå till om jag bor ensam i Hackney?

Omgiven av hipsters och veganska bagerier.

- De vill inte ha nån gammal tant där. - Okej då.

Jag vill bara att du ska vara lycklig.

Sen pappa gick bort...

- Jag är bara orolig för dig. - Jag mår bra.

- Kör försiktigt. - Det ska jag.

Jag hoppas att det här var rätt, Gerry.

Jag är inte van att ta stora beslut själv.

Ja må du leva

Där är hon.

- Ja. Nej. - Det måste vara en tvåa här.

- Är du sjuksköterska? - Ursäkta?

Du ryggade inte tillbaka när du såg bilderna förut,

så du måste ha nån medicinsk bakgrund.

Du kanske var läkare,

men det var ovanligt med kvinnliga läkare på vår tid,

så jag gissar en akutsjuksköterska som sett många dödliga skador.

- Är jag på rätt spår? - Mitt i prick.

Ursäkta. Jag heter Elizabeth.

Ibrahim.

Ron.

- Jag heter Joyce. - Joyce.

Joyce, kan du ta en titt på den här?

Gode Gud.

Vi kanske kan lämna detaljerna till senare.

Kan flickan ha överlevt en sån skada?

Det beror delvis på hur mycket hon vägde.

Det är mycket blod.

Fyrtiosex kilo.

Då kan hon ha överlevt, förutsatt att...

Ursäkta, hur länge ska det här tjafset pågå?

Vi håller på med det extra svåra sudokut.

Joyce, vill du följa med oss och prata vidare om saken?

Lite mer avskilt?

Visst, men vilka är "oss"?

Ursäkta, vad ohövligt av mig.

Vi är Torsdagsmordklubben.

Ge mig goda nyheter, Lloyd. Jag betalar dig inte för att bli blåst.

Godmorgon, Ian. Här är det senaste.

Mrs Ventham vill ha bilen, huset och lägenheten på Mallorca.

Men Gud, det var ett ligg!

Det här är en överreaktion utan proportioner!

Hon är förresten ingen ängel själv. Det har jag bevis på.

Överreaktion eller ej, gör dig redo, Ian. Gemma menar allvar med skilsmässan.

Hon tänker göra allt för att sätta dit dig.

- Tjena. - Ian.

Vad är det som är så brådskande? Varför vill du träffas i enrum?

Jag måste maximera mina tillgångar just nu.

Begravningsplatsen ska grävas ut, med eller utan tillstånd.

Det är bättre att be om förlåtelse än om tillåtelse.

Sen river vi kyrkan och bygger lyxlägenheter.

Men alla gamlingarna då? De kommer inte att gilla det.

De behöver inte gilla det. De ska bort. Huvudbyggnaden blir en eventlokal.

De kommer att göra motstånd.

Många av dem var starka och mäktiga på sin tid.

Deras tid är över. Det här är min tid. Det är min jävla mark.

De där gamla skröplingarna bekymrar mig inte.

Det enda problemet är Tony Curran.

På vilket sätt?

- Varsågod, mr Ventham. - Tack.

Tony är delägare i Coopers Chase. Han tjänar väl också på det här?

Ja, om han hade gått med på det. Men han är en envis jävel.

Hans moster Maud bor där. Han bryr sig om henne.

Om han vägrar, vem tar jobbet?

Jag?

Skulle du gilla det? Att vara chef och tjäna mer?

Visst.

Det vore bra för mig.

Min mamma är sjuk hemma i Polen

och jag behöver skicka mer pengar för hennes vård. Men...

Bogdan, grävarna kommer måndag morgon.

Du behöver bara dyka upp på kyrkogården och börja gräva, så får du en fet lön.

Mer än nog för att ta hand om din mamma i Rumänien.

- Polen. - Polen. Just det.

Tony Curran är en farlig man som sysslar med farliga saker.

Om han får sparken,

kanske han dödar dig.

Bogdan,

jag är en erfaren MMA-fighter, okej?

På regional nivå.

Jag är rätt farlig själv.

Har vi en deal eller inte?

Okej, jag gör det.

- Vi har en deal. - Snyggt.

Godmorgon, moster Maud.

Min favorit.

Vad tjusig du är idag.

Du är en bra pojke, Tone.

- Godmorgon, Tony. Läget? - Ron, godmorgon, kompis.

Det här är Joyce. Hon är ny här.

- Välkommen till Coopers Chase. - Tack.

Godmorgon, Maud.

Vem var det?

Tony Curran. Han äger Coopers Chase ihop med Ian Ventham.

Han köpte klostret som låg här på 80-talet.

Han gjorde en bra affär.

Ja, minst sagt.

Han gjorde de första renoveringarna med sina bara händer.

Han tog in Ventham för att få extra kapital och slutföra jobbet.

- Så de är affärspartners? - Ja.

- Han verkar lite... - Oborstad, ja, men oroa dig inte.

Tony är på vår sida. Det är det viktiga.

Vadå "på vår sida"?

Det sägs att Ian Ventham vill göra sig av med Coopers Chase.

Va? Varför då?

För att bygga lyxlägenheter. Bli av med oss.

Jag flyttade ju precis in.

Tony kommer inte gå med på det. Inte så länge moster Maud lever.

Tony Curran är viktig för oss, på sitt vis.

Liksom moster Maud.

- Det är dags att äta tårta, va? - Ja.

Torsdagsmordklubben har varit i behov av medicinsk expertis ett tag nu.

Joyce, vi vill ha med dig, men på tillfällig basis.

Det låter riktigt kul.

Vilken tårta i världsklass. Jag kan vänja mig vid det här.

Vänj dig inte för mycket, Ron. Tänk på kolesterolet.

Men tårtan är verkligen utsökt.

- Det måste jag medge. - Tack.

Den var till min dotter, men hon är i förklimakteriet och kunde inte äta den.

Om vi kan flytta vår uppmärksamhet från tårtan ett ögonblick...

- Joyce? - Ja?

Bilden du såg förut av en mördad kvinna är från det kalla fall vi jobbar med nu.

Angela Hughes. "Kvinnan i vitt som föll ut genom fönstret."

Precis. Enligt polisrapporten blev Angelas pojkvän, Peter Mercer,

förhörd och sen frisläppt av polisen.

De tyckte att han var en bra kille och trodde på hans historia.

Men det fanns en polis, kriminalinspektör Penny Gray,

den enda kvinnan i kåren på den tiden,

som ville ta in honom för ytterligare förhör, men nekades.

Pojkklubben fick som de ville

och innan man visste ordet av hade han försvunnit för gott.

Fallet avslutat.

Fram tills nu.

Hur får ni tag på de här fallen?

De här dokumenten måste vara konfidentiella.

Vi får dem från en av gruppens grundare.

En nära vän till mig. Penny.

Kriminalinspektör Penny Gray, som ville förhöra Peter Mercer igen.