Xtreme (Xtremo)

NETFLIX PRESENTERAR

Hej, mr Max.

Hur går det, Yoli? Allt klart?

Allt är packat och klart. Här kommer Ander.

-Pappa! -Tigern.

-Redo för resan? -Ja.

Vi lägger väl inte gitarren på släpet?

Får den åka fram?

Självklart. Har du sagt hej då till kompisarna?

Bara David och Lucas.

De andra gillar mig inte.

Okej.

Min son, man kan räkna sina riktiga vänner på ena handens fingrar.

Man får nog fingrar över. Så oroa dig inte för det, okej?

Okej, men dröj inte för länge, pappa.

-Hur mycket bad han om? -En halv miljon.

Per år?

Per månad.

Lucero är här.

Stanna här, du.

Colombianerna känner oss redan. En av oss räcker.

Lucero!

-Där är du ju! -Förändras du aldrig?

-Hur mår du, kompis? -Jag mår bra.

Har ni en tändare?

Jag träffade din son igår.

Ni ska stötta oss i familjernas Konklav.

-Min far blir ledare. -Och min son kassör.

Ni har alltid gillat att räkna sedlar.

Tomasín med. Och på tal om det…

Här har du.

Konklaven är om en halvtimme. Din far måste vara på väg.

Det skålar vi för.

Skål.

Hälsa och rikedom.

Papa San förde över sin del.

Jag flyttar allt till säkra konton och 18% till reservfonden.

Klart.

-Vad sa Dimitri? -Han stöttar dig om colombianerna gör det.

Romeo är girig, men resonabel.

Eller hur?

500 000…

…i månaden.

-Hoppsan. -Tomasín!

Säg åt dem att sänka vapnen… kompis.

-Din jävel! -Stopp!

Rör er inte!

Döda den jäveln!

Här är jag, skithög!

Hitåt! Fort! Böj dig ner!

Kom igen!

Jävla colombianer. Jag visste det. Jag sa ju att de var opålitliga.

Rafa!

Ring min far. Säg att Romeo backade ur. Konklaven är en fälla.

Vi måste spilla lite blod, broder.

Vi har ett problem.

-Lucero! -Din jävel!

Smaken av död.

Snälla, döda mig inte…

Upp med dig, svin.

Jag tål inte den här jäveln.

-Det här var inte planen. -Nej.

Men han ville jävlas och förlorade.

Vad händer nu?

Far är på väg.

-Pratar du med honom? -Ja.

Lugn, jag tar hand om det.

Sånt här är svårt för dig, men han förstår.

Gå hem. Ett nytt liv väntar på dig.

Du är som en bror.

Trogen och lojal mot min familj.

-Du förtjänar det bästa. -Älskar dig, brorsan.

Detsamma.

Du blir saknad.

Säkert.

Solsken och stränder.

Din son som springer omkring.

Du tänker väl på mig jämt.

Sköt om dig… broder.

-Hej. -Hej, mr Max.

-Tog du med plektrumet? -Kom hit.

-Vad sägs om ett hej? -Hej. Ta fram det nu.

Här är det.

Du blir starkare för varje dag.

Yoli, ge nycklarna till ägaren. Okej?

Tack för allt.

Gör dig redo, vi ska äntligen åka.

-Lycka till, mr Max. -Tack.

Sköt om dig, Ander.

Far.

-Hur mår du? -Inte bra.

Om inte cancern dödar mig

blir det dina galenskaper.

Max?

Var är han?

Ni åkte hit för att betala. Inte för det här.

Sista skottet är mitt.

Far, det var en fälla. De tänkte ta mig som gisslan.

Och göra Romeo till Konklavens överhuvud.

-Verkligen? -Ja.

Jag pratade med honom igår. Vi var överens.

Jag tyckte inte att han verkade missnöjd.

Hur tror du att Konklaven reagerar nu?

Jag går under jorden.

Du förstår inte hur branschen fungerar

förutom när det gäller blodspillan.

-Det fungerar inte utan blod. -Tror du att det här är Amerika?

Nej, det här är Barcelona.

Så går det inte till här, förstår du?

Sen du kom tillbaka från Japan

är det som om du inte bryr dig om vem som dör.

Min son…

Du är förändrad. Inte till det bättre.

Du sände mig dit.

För att lära dig om värdet av lojalitet,

om hierarkin…

Om Yakuzan.

Lucero.

Saker och ting

kommer att förändras.

Ja.

Jag har hört det.

Avbryt överföringarna och städningen. Alla ska se det här.

Din svaghet försätter oss i fara.

Lucero, prata med dina syskon. Låt dem förklara för dig.

Maria är adopterad.

Och Max är bara din torped.

En torped som räddat ditt liv flera gånger.

Ni växte upp tillsammans.

Ni är som bröder.

Vi är för fan inte bröder!

Jag är din enda son! Ditt eget kött och blod!

-Du tänkte låta dem ta över. -Nej, jag svär.

Huvudet eller hjärtat?

Far?

Huvudet eller hjärtat?

Huvudet…

Huvudet.

Jag kan inte hitta María.

Hör du, pappa? Jag har övat hela eftermiddagen.

Det låter bra.

När jag blir känd tillägnar jag spelningarna till dig.

Den här är för min pappa!

Pappa…

Vad är det?

Det är nån utanför.

Göm dig, Ander!

Ander, ligg kvar!

Vet du vem din son påminner om?

Min bror.

Minns du honom?

Jag vet inte.

Han pratar liksom likadant, va?

Du fick Ricardo att kasta ut honom.

Du sa att han tyckte för mycket om blod eller nåt sånt?

Lillen, jag gjorde inget mot din bror.

Jag vet.

Du gjorde inget alls, Máximo. Ändå tog han livet av sig i fängelset.

Snälla du…

Han är min son.

Ta det lugnt.

Nej!

Säg att han inte led.

Inte alls, precis som du sa.

-Ett lyckligt slut. -Bravo.

-Jag visste att jag kunde lita på dig. -Så klart.

TVÅ ÅR SENARE

Daniela!

Inte mitt fel.

Jobbig lektion igen.

-Okej. -Leo!

En sekund, bara.

Kom hit.

Leo…

Jag väntar inte på dig!

-Hej. -Läget?

-Har du grejerna? -Hur mycket?

-Tjugo? -Ja.

-Mycket nöje. -Ha det bra.

Om du hade alla pengar i världen, vad skulle du göra då?

Vi har alltid sagt att vi ska hoppa fallskärm.

Jag skulle köpa en stor ö.

Vänta lite.

VERKSTAD

Hallå! Är det nån hemma?

Såg du honom?

Hej.

Hej.

Hej, morfar.

-Trista program sen Los Lobos slutade. -Här har du.

Hör du…

Det är mycket mer än vanligt. Vad har du gjort?

Jag fick jobb på en verkstad.

I gotiska kvarteren, nära torget med graffitin.

-Vad gör du, Tomy? -Matte.

Du får lära mig.

Jag suger på matte.

-Morfar blir arg om du rör hans gitarr. -Än sen?

Och födelsedagen?

Kom mamma ihåg?