1917

Blake.

- Blake! - Förlåt, sergeant.

- Välj en man, ta med din utrustning. - Ja, sergeant.

- Söla inte! - Nej, sergeant.

- Kom de med mat till oss? - Nej. Bara post.

Dags för te! Teet är klart!

Myrtle ska ha valpar.

- Fick du nåt? - Nej.

Jag är skithungrig. Är inte du? Jag trodde vi skulle få bra käk här.

Det var enda skälet till att jag inte läste till präst.

- Vad har du där? - Skinka och bröd.

- Var hittade du det? - Jag är bra att ha till hands.

Här.

Det smakar gammal sko.

Upp med hakan. Om en vecka får vi kycklingmiddag.

Inte jag. Min permis ställdes in.

- Sa de varför? - Ingen aning.

Det är lättare att inte åka hem alls.

Se upp!

Nåt är på gång.

- Har du hört nåt? - Nej.

Det måste vara offensiven, va?

Tio shilling på att vi anfaller.

- Jag antar inte det vadet. - För du vet att jag har rätt?

Nej. För du har inte tio shilling.

Ingen brådska, mina herrar...!

- Nåt nytt, sergeant? - Om vad?

Anfallet som skulle ske för veckor sen. Vi skulle vara hemma till jul.

Synd att förstöra ditt fulla schema, men höjdarna anfaller inte i snö.

- Lite kalkon hade varit gott. - Jag meddelar staben ditt missnöje.

- Vad ska hända då, sergeant? - Tyskarna har nåt i kikaren.

- Nån aning om vad? - Nej.

Men det förstör garanterat vår helg.

Hör på nu. Erinmore är där inne, så snygga till er.

Man vet aldrig. Det här kan ge omnämnanden i rapporterna.

Om ni inte klantar till det.

Det måste vara viktigt om generalen är här.

Vicekorpralerna Blake och Schofield, sir.

- Vem av er är Blake? - Jag.

- Är er bror löjtnant i andra Devons? - Ja, sir. Joseph Blake. Är han...?

Vid liv. Såvitt jag vet. Och med er hjälp vill jag bevara det så.

Sanders sa att ni är bra på kartor. Stämmer det?

- Bra nog, sir. - Så...

Vi är här.

Andra Devons rycker fram här.

Hur lång tid tar det er att komma dit?

- Jag förstår inte, sir. - Det området hålls av tyskarna.

Tyskarna har stuckit.

Hoppas inte på för mycket. Det verkar vara en strategisk reträtt.

De ser ut att ha skapat en ny linje 14 km längre bak här.

Överste Mackenzie är chef för andra bataljon.

Han meddelade i går morse att han skulle jaga de retirerande tyskarna.

Han är övertygad om att han har dem på flykt och kan vända krigslyckan.

Han har fel.

Överste Mackenzie har inte sett flygbilderna av fiendens nya linje.

Kom här, mina herrar.

5 km djup, fältbefästningar, försvarsverk-

artilleri vars like vi aldrig sett.

Andra bataljon ska anfalla linjen strax efter gryningen i morgon.

De har ingen aning om vad som väntar dem.

Vi kan inte varna dem. Fienden kapade våra telefonledningar när de stack.

Ni ska ta er till andra bataljon i Croisilles-skogen-

1,6 km sydost om staden Écoust.

Ge överste Mackenzie denna order om att avblåsa morgondagens anfall.

Om ni misslyckas blir det en massaker.

Vi förlorar två bataljoner, 1 600 man, däribland er bror.

- Tror ni att ni kan ta er dit i tid? - Ja, sir.

- Några frågor? - Nej, sir.

Över till er, löjtnant.

Förnödenheter, mina herrar.

Karta, lampor, granater och lite godsaker.

Följ graven västerut på Sauchiehall sen nordväst på Paradise Alley.

Fortsätt längs frontlinjen tills ni hittar Yorks.

Ge detta brev till major Stevenson. Han håller linjen vid ingenmansland.

- Ni går över där. - Då är det dagsljus. De ser oss.

Lugn bara. Ni bör inte möta motstånd.

Sir, är... är det bara vi?

'Ner till Gehenna eller upp till Fader vår.'

'Han färdas snabbast som ensammen går.'

- Är det inte så, löjtnant? - Jo, sir, så är det.

Lycka till.

- Blake. Låt oss prata om det lite. - Varför?

Blake!

- Vi måste tänka igenom det. - Nej, det är min storebror.

- Vi borde vänta tills det blir mörkt. - Erinmore sa åt oss att gå direkt.

Han har aldrig sett ingenmansland. Vi överlever inte tio meter.

- Om vi bara väntar... - Han sa att tyskarna var borta.

Var det därför han gav oss granater?

- Se dig för! - Förlåt.

- Jag vill bara att vi ska vänta. - För att det inte är din bror, va?

Sist nån sa att tyskarna var borta så gick det åt skogen.

Du vet inte, Blake. Du var inte där.

Ursäkta! Ursäkta!

- Du går åt fel håll, jävla idiot. - Generalens order, sir.

Okej. Säg att tyskarna har stuckit...

14 kilometer skulle ta oss, vad då, sex timmar? Högst åtta.

- Vi hinner vänta tills solen går ner. - Vi vet inte vad vi går in i.

Om vi inte planerar det så kommer ingen till din bror.

Jag gör det.

Vi är framme. Det här är frontlinjen.

Nu måste vi hitta Yorks.

- Förlåt, kompis. - Se dig för vem du knuffar.

Vem fan tror du att du är som knuffar sårade soldater?!

- Släpp mig! - Aset sprang omkull vår sergeant!

- Förlåt mig! - Vi är på uppdrag. Generalens order.

- Släpp bara fram mig. - Gå ur vägen.

Visst. Men se er för var ni går.

Åsnor.

- Det är jäkligt tyst. - Var det så här före Thiepval?

Det minns jag inte.

- Minns du inte Somme? - Inte precis.

Du överlevde i alla fall. Du borde åtminstone bära din medalj.

- Jag har inte kvar den. - Va? Har du tappat din medalj?

Ducka, pojkar.

Kom igen, killar. Fortsätt gräva!

Håll dig nere.

Herregud, se upp. Du trampar på de döda. Det är vår sergeant.

Det vore bättre att spola ut dem med slang.

- Vet du var Yorks är? - I nästa krök står du på halva Yorks.

De sköts i småbitar för två nätter sen.

- Yorks? - Ja, korpral.

- Var är major Stevenson? - Han dog för några nätter sen.

- Löjtnant Leslie har befälet. - Var kan vi hitta honom?

I nästa jordkula.

Här.

- Sir? Löjtnant Leslie, sir? - Vad är det?

- Vi har brev från general Erinmore. - Är ni vår avlösning?

- Nej, sir. - När fan kommer de då?

- Vi ska gå över här. - Det där är den tyska frontlinjen.

Det vet vi, sir. Om ni bara tar brevet.

- Avgör ett vad. Vad är det för dag? - Fredag.

Fredag? Ingen av oss hade rätt. Idioten här trodde det var tisdag.

Är de helt galna? En lugn natt och de tror att tyskarna har stuckit hem?

Tror ni att de har fel, sir?

Vi förlorade en officer och tre man när de lappade taggtråden.

Vi släpade hit två av dem. Helt i onödan.

Generalen är säker på att fienden har retirerat. Flygfoton av nya linjen...

Tyst! Vi stred och dog för varenda centimeter här.

Nu ger de oss plötsligt kilometer? Det är en fälla.

Men deppa inte, ni får säkert medalj. Inget gläder änkan mer än medaljen.

Okej.

- Var är närmaste vägen igenom, sir? - Det går en stig genom taggtråden.

Rushworth! Låt honom titta.

Rakt ut åt vänster, förbi de döda hästarna. Bakom dem finns ett hål.

Praktiskt, för i mörkret följer man stanken.

När ni kommer till den andra tråden, spana efter den bugande killen.

Intill honom finns det ett litet hål. Tyska linjen är 135 meter därifrån.

Se upp för kratrarna. De är djupare än de ser ut.

Om ni trillar ner kommer ni inte upp. Den här vägen.

Vakna, Kilgour. Jäkla odugling.

- Nåt skydd, sir? - Nej.

Sappörgraven sprängdes åt helvete. Den var ändå full av lik.

Er bästa chans är att kila över här.

Om ni blir skjutna, försök ta er tillbaka till taggtråden.

Om ni som genom nåt jävla under klarar det, skjut en lysraket.

- Vi har inga, sir. - Hämta en, Kilgour. Gör lite nytta.

Ja, sir.

Genom denna salvelse, må Gud förlåta er era brister och synder.

Jag hatar att förlora de här till tyskarna.

Så när de börjar skjuta på er, var snälla och kasta tillbaka den.

Ajöss.

- Är du säker? - Ja.

Ålder före skönhet.

Är du okej?

Leta efter skydd.

Sappörgrav.

Ligg stilla.

Det är våra.

Fortsätt. Vi är halvvägs.

Där är en öppning. I taggtråden.

Sco!

Där! Det där är frontlinjen.

Jävlar. De har verkligen stuckit.

1 gasfläkt - 1 hink - 1 stång - 1 spade

Är din hand okej?

Jag stack in den i en tyskjävel.

Lappa ihop den. Du runkar igen på nolltid.

Fel hand.

De har inte varit borta så länge.

Det går inte.

Blockerad.

Det här kan vara en väg igenom.

Jisses!

Titta på det här.

Den är enorm.

De har byggt allt det här.

- Här är vår väg igenom. - Sco!

Vad sägs om det här?

Fy fan!

Till och med deras råttor är större än våra.

Vad tror du att det är i säckarna?

Du kan inte vara så hungrig.

Titta på honom. Den stöddige lille jäveln.

- Fast man kan äta det här. - Vad är det?

Tyskt hundkött.

Vad är det i de andra lådorna?

- Vad är det? - Snubbeltråd.

- Rör dig inte. - Var är den?

Den går härifrån till dörren.

Åh nej!