Robssons

I sitt sökande efter en ny planet har två hemlösa utomjordingar-

-skapat fyra människolika robotar som nu infiltrerat jorden-

-för att ta reda på hur människan fungerar-

-och om hon är nån man kan tänka sig att ha som granne.

Auto, frukostmusik, tack.

Så, en kopp kaffe till mig och en tom kopp till dig.

Har du provat att dricka när det är nånting i koppen?

Ja, men det var så jobbigt att tömma vätskebehållaren hela tiden.

Det här uppdraget blev just väldigt komplicerat.

Jag har precis insett baksidan av att vara ett barn.

Jag fattar, Robin. Vill du sitta på mina axlar ett tag?

Inte längden, vad barn på den här planeten måste göra.

-Gå i skolan. -Vad är det för nåt?

Enligt Auto är det...

En byggnad där man pressar in så många människobarn som möjligt-

-så de ska lära sig att vara just människobarn.

Superbra för uppdraget. Du kan ta reda på hur människobarn fungerar.

Problemet är att det är en massa andra barn i min ålder där.

Jag vill inte umgås med lågpresterande humanoider.

Jag är inte programmerad att ta kontakt. Jag är ett lagringsminne.

Äh! Du vänjer dig, Robin. Kanske till och med tycker om det.

Det är nog ingen risk.

Men ni vuxenpersoner måste göra nåt som verkar minst lika jobbigt.

Skaffa det som är det enda vuxna pratar om - ett arbete.

Arbete?

Undrar vilken som passar bäst när man ska söka arbete.

Nej, de här kläderna fungerar inte. Jag måste byta.

-Vad tror du om det här? -Ja, jättefina!

Okej. Och de här?

Ja! Jättefina!

Det säger du ju om alla kläder jag provar.

Jag är programmerad att vara positiv, så min smak ska du inte lita på.

Jag är bara en vanlig robot som vill vara lite fin när vi ska söka jobb!

Nu överreagerar du igen, Roberta.

Vi måste fixa ditt trasiga känslocenter.

-Vilken slips ska jag ta? -Jag tycker båda passar.

Okej!

Nej, men det här kan jag inte ha. Titta, vad snyggt!

De här visste jag inte ens att jag hade. Perfekt!

Och vi måste fixa ditt minne. Ja, du har rätt. Båda passar!

I dag har vi en ny elev som börjar hos oss.

Hon heter Robin. Ge henne ett varmt välkomnande i klassen.

Börja med att berätta lite om dig själv. Var inte blyg.

Okej. Klasskamrater, mitt fullständiga namn är Robin Robsson-

-och jag är precis som ni ett barn. I kroppen.

Mentalt är jag på en helt annan plats. Svårt att förstå-

så jag går inte in på det.

Det skulle uppta för stor del av er begränsade tankeverksamhet.

Den lilla del av hjärnan ni använder behöver ni för att lära er-

om er själva. Frågor på det?

Perfekt. Jag är nu officiellt en del av denna klass. Var kan jag sitta?

Där finns en ledig plats. Varsågod.

Ja, då ska vi se...

Jag förstår inte logiken. Varför kan vi inte söka arbete där vi vill vara?

Arbetsförmedlingen hjälper er att hitta ett arbete som ni vill ha.

-Hur vet de vad vi vill ha? -Tänk om man inte vill ha nåt?

-Då får man dessvärre vara arbetslös. -Det kan jag vara.

Det är inget att sträva efter, tro mig.

Det är superviktigt för människorna att ha ett arbete.

Det första man frågar nån man träffar är: "Vad jobbar du med?"

Har man inget arbete, har man inget att prata om.

Aj. Kom in, kom in.

-Hej! -Hej, hej.

Då ska vi se här... Robert och Roberta Robsson.

Vi är avslöjade. - Hur vet du vad vi heter?

-Ni har bokat en tid. -Det stämmer.

Ja, vad bra. Varsågod och sitt.

-Det finns stolar. -Ja, vi ser det.

-Ni får gärna sitta på stolarna. -Tack för erbjudandet.

Wow!

Här uppe ser man faktiskt mycket bättre än där nerifrån golvet.

Jag ber om ursäkt för att jag brusade upp nyss.

Du verkar vara en vänlig människa.

Fast du kunde sagt på en gång att vi skulle sitta på stolarna.

-Ni söker alltså ett arbete? -Nej. Vi söker två.

Och för att vara tydlig: Vi söker alltså inte arbete här hos er.

-Vi vill arbeta nån annanstans. -Absolut.

-Men ni söker arbete här först... -Vi vill inte arbeta här, sa vi ju!

Det är det som är så fantastiskt med matte.

Där är han. Där är han. - Det här trodde inte jag om dig, Lars!

Du har ljugit mig rakt upp i ansiktet.

Jag har ju arbetat prickfritt i flera år!

Men du har ingen lärarexamen.

Jag kan inte ha lallare på min skola som leker lärare.

Vi förväntas ligga i toppnivå.

In i skamvrån med dig!

Mina kära elever, allt är över. Bedragaren är borta.

-Vad hände med läraren? -Han blev just arbetslös.

Jag kanske har en idé. Vi kan ju liksom plugga tillsammans.

-Jag kan hjälpa dig komma ikapp. -Det är en dålig idé, Moltas.

Sannolikheten att du kan hjälpa mig är 0,2 procent.

Då kanske du kan hjälpa mig.

Jag tror faktiskt inte att vi kommer så mycket längre här.

-Okej. Hur långt har vi kommit? -Inte långt alls.

Jag har inget arbete som jag kan erbjuda er, i alla fall.

-Vi vill inte arbeta här. -Jag är intresserad av ett arbete.

Inte här, men nån annanstans.

Då tycker jag att du ska gå någon annanstans.

Okej. Och var ligger det?

Ut genom dörren och så långt härifrån som du kan komma.

Tack för hjälpen. Kom, Roberta, så går vi.

Han vet var nån annanstans ligger nånstans.

Tack för hjälpen. Jag hade ingen aning-

-om att atomfysik behandlades med kvantummekaniken.

-Kvantmekanik. -Precis.

Och att rörelsemängdsmomentet bara kan anta vissa diskreta värden.

Det är fantastiskt! Ja, men vi ses, Robin.

Jag trodde aldrig kan skulle gå.

-Hej. -Hej, Moltas!

-Hur gick det på arbetsförmedlingen? -Inget vidare.

Hanen där ville bara ge oss jobb hos honom, vilket vi inte ville.

-Varför gick ni dit? -För att söka arbete.

-Ni ville ju inte det. -Jo, men inte där.

-Det är där man söker arbete. -Om man vill arbeta där, ja.

Han sa åt oss att söka arbete nån annanstans.

Men vi hittade inte var det låg, så vi är fortfarande arbetslösa.

Läraren på vår skola blev också arbetslös i dag.

Poliserna kom och hämtade honom, så det arbetet är ju ledigt.

Lärare på skolan? Är det ett arbete? Vad kul!

Åh, jag är utarbetad. Jag går och laddar.

Jag vill bli en sån där lärare.

-Då kan jag lära mig om människor. -Det finns bara ett problem.

-Du måste först bli godkänd. -Av vem?

-Rektorn. -Hur blir jag det?

Visa upp en imponerande meritförteckning-

över dina tidigare kunskaper.

Suveränt! Vad betyder det?

Att du inte kan bli lärare på skolan. Tack och lov.

-Roberta, raring. -Ja?

Det ringer på dörren. Avbryt laddning.

Tack, Auto.

-Hej, gumman! -Hej, gumma!

-Hur är det? -Med vadå?

-Med dig, så klart. -Jaha.

-Vet inte. Jag höll på att ladda. -Batterierna, jag förstår.

Efter allt du har gått igenom.

Nåt som vore super för dig är att börja arbetsträna.

-Va? -Ja, precis.

Testa att vara telefonförsäljare.

Då sitter man bara hemma och ringer runt till folk.

Ologiskt. Har inte folk redan telefon om det går att ringa till dem?

Humorn har inte tagit nån skada, i alla fall.

Här är numret till säljstället-

-där jag själv en gång började min yrkeskarriär på.

Ring dem. Nej, nu måste jag faktiskt rusa. Ciao!

Ciao!

Nämen... Vilka meriter!

-Är det nåt fel på meriterna? -Fel? Nej, nej.

Du är både fullfjädrad professor och forskare!

Helt otroligt. Jag har aldrig sett ett sånt CV tidigare.

Inte jag heller.