İlk 137 satır.
Cullen!
Där är han. Hämta honom, William.
Kom hit.
Kom hit.
Cullen! Det är dags för middag.
- Mamma har gjort kyckling och paj. - Det låter gott!
Jag tänker ta en så här stor bit paj.
Jag kommer snart. Spring till mamma.
Jag längtar efter en brasa, en gryta och en varm plats för...
Håll tyst, Shorty.
Herrejävlar. Är det där det jag tror?
Jag tror bestämt det.
Du klarade det, din jäkel.
Hiva fram whiskyn. Bohannon har hittat vägen till Utah.
Ta fram... Ge mig den där flaskan.
Bohannon, din fula jäkel. Det var på tiden att du dök upp.
- Kul att du har saknat mig, Jim. - Jag har sparat granit.
- Inte allför mycket, hoppas jag. - Tre kilometer.
- Det har gått en månad. - Några centimeter per dag.
Ät middag med mig och mrs Strobridge i kväll. Du kommer att gilla henne.
Mr Bohannon!
Ni har en äventyrares ansikte efter att ha återvänt från mörka platser.
- Hittade ni en väg till Ogden? - Genom Weber Canyons kolfält.
Rakt i Union Pacifics käftar.
Vi tar oss genom bergen och Nevadas öken till Utah.
En mycket kortare rutt.
Om vi inte förgås i öknen. Vi har 15000 arbetare och boskap.
Dessutom mrs Strobridge, våra barn och deras hundar. Törstiga jäklar.
Bäckarna är markerad. Vi bygger fiskedammar här.
- Med forell? - Vi kan fylla på.
Smältvatten tar vi från bergen. Vi kör ut tankar på flakvagnar.
- Det är ingen dålig idé. - Ibland får jag en snilleblixt.
Grattis, mina herrar. Vi kanske kan vinna loppet.
Och Chang har nya kineser vid sin rishydda.
Är nåt av telegrammen till mig?
Det har bara gått en månad. Har du inte hittat din fru?
Vi gör affärer med mormonerna, mr Bohannon.
Brigham Young besvarar nog vår förfrågan så småningom.
Ja. Jag tar hand om Chang.
Företagets avgifter är inget nytt.
Ursäkta, mr Chang, men de blir högre för varje vecka.
Hur ska vi kunna betala våra skulder?
- Vi får diskutera det senare. - Chefen...
Mr Bohannon. Det är en ära att få servera er i min risbutik.
- Vad vill ni ha? Mat? Te? - Bara de där arbetarna.
I Kina är det stötande att inte acceptera sin värds erbjudande.
Men det här är inte Kina. Jag stred för Taiping-riket.
Er ledare trodde väl att han var Jesus bror eller nåt sånt?
Men ni hängde människokött på marknaden.
Ogärningar begicks på båda sidor.
Precis som i ert inbördeskrig. Andersonvillefängelset till exempel.
Det är tragiskt, men sånt som händer i krig.
Ja. Det där bör räcka till femtio arbetare.
Jag tillhandahåller mer än tunnelmat till mina vänner.
Sprit, opium, kvinnor. Vad föredrar ni?
Arbetarna räcker. För männen till byggplatsen, mr Tao.
Många nya rekryter. Finns det nån järnväg i deras hembygd?
Guangdongprovinsen är mycket fattig.
- Många byar har skövlats av rebeller. - Såna som Chang.
Här är vi alla Gold Mountains gäster.
Chang är en ond man.
Ni får förlåta mina son.
Han är ung och ouppfostrad, men hans engelska är ännu sämre.
Kanske det, men jag håller med honom.
För sjutton gubbar... Gå tillbaka och ladda om krutet!
Herregud, Bohannon.
Sätt dig bakom skrivbordet istället. Du är ju för sjutton andelsägare.
Skrivbord är inget för mig, mr Strobridge.
Vänj dig. Det är trångt därnere. Och luktar som en hora med syfilis.
- Det är inte medvind för dig. - Du riskerar att förlora en lem.
Håll koll åt mig, Jim.
- Har ni börjat horisontellt? - Ja, chefen.
Är du duktig med släggan?
Kom igen.
Det där borde räcka. Svartkrut.
- Stick härifrån. - Ja, sir.
Du med. Jag fixar det här. Gå härifrån.
Om chefen stannar gör jag också det.
Försiktigt.
- Skynda er! - Upp med allihop!
- Upp med allihop! - Sätt fart!
- Du... Skydda och kyl såret. - Tack, chefen.
- Jag heter Bohannon. - Fong.
- Tack, Fong. - Du...
Chang stjäl. Chang stjäl kinesisk guldörn. Lönerna.
Chang tar hälften. Kineserna har familjer och behöver guldörnen.
Jag tar hand om min son. Vad gör du, din idiot?
- Han kan hjälpa oss. - Nu räcker det!
- Välkommen. Vad vill ni ha? - Jag vill prata med er chef.
Mr Bohannon. Har ni tänkt om angående mitt erbjudande?
Nej. Jag vill se till att utdelningen av kinesernas löner är sjyst.
Utdelningen av löner har fortsatt utan incidenter.
Ni förskingrar pengar. Det upphör nu.
Det här är mycket ovanligt.
En vit man talar om för mig hur jag ska sköta mina affärer.
Järnvägen och arbetarna är min angelägenhet.
De kinesiska arbetarna anlitas via mitt företag till ett uppgjort pris.
Hur vi kompenserar arbetarna är en kinesisk angelägenhet.
Sälj ditt knark och dina horor.
Om jag ska komma hit regelbundet betalar du arbetarna vad de ska ha.
Hälsa mr Tao från mig.
Han är en pirat. Han föddes på ett brittiskt opiumskepp-
som seglade i Sydkinesiska havet.
Changs far var en manchurisk prins-
- som blev pirat efter ha försökt mörda sin bror.
Men det var hans mor, en polynesisk skönhet från en kannibalstam-
som gav honom smak för människokött.
Sluta, James! Nu somnar de aldrig.
Det är inte sant. Tror du att det är sant?
Er far sköter det där.
Men Chang stjäl från sitt eget folk.
- Det angår inte oss. - Det angår arbetarna.
Chang skaffar arbetare åt oss.
Om han tar lite av deras löner är det hans ensak.
Kineserna strejkade på grund av lönerna. Och nu stjäl Chang en del.
- Då strejkar de snart igen. - Chang håller dem i schack.
Förr eller senare biter en hund som blir slagen.
Himmelska Fader...
Tack.
Tack för...
Förlåt, bröder, jag vet inte vad jag ska säga.
Himmelska Fader, välsigna denna vämjeliga välling-
som står framför oss.
Vi tackar Er för umgänget med våra älskade följeslagare.
Hunger, nöd och förtvivlan.
Välsigna denna iskalla, ensamma öken.
Denna tomhet som hotar att förvandla våra hjärtan till is.
Ty ehuru vi är ensamma och omringade av vargar...
...vet vi att vi inte är övergivna.
- För vår tro ger oss kraft. - I Jesus Kristus...
...och vår profet Brigham Young i Sions namn. Amen.
Amen.
Tack, broder Thor.
Vi får inte förlora tron, broder Phineas.
Ibland fruktar jag att min far har förlorat tron. På mig.
Jag tror på dig, broder.
Ja.
No comments yet. Be the first to leave one.