Out of the Dark

Hallå!

Jag är i huset nu, men är snart på väg.

Jag gör det med en gång, men sen får det vara slut.

Sen åker jag med en gång. Ja, ni var väldigt tydlig.

Vem är det?

Det här kan inte vara sant.

Förlåt.

Mina damer och herrar, vi närmar oss Santa Clara.

- Välkomna till Santa Clara! - Hejsan.

- Så vacker du är. - Tack. Du är dig lik.

Titta på mitt barnbarn här. Vilket leende.

Vackra bruna ögon, som din mor.

Jag har också bruna ögon. Du är en Harriman.

Så stor du är. Nu får du sluta växa så där fort.

- Resan? - Den gick bra.

Colombia har mycket bättre väder än London.

Alla kartonger är redan i huset.

Santa Clara byggdes runt Aguas Rochas. En fiskeby som nu växt till en stad.

Fisket är utbytt mot industrier.

Människor här är väldigt hjärtliga och hårt arbetande.

De ser unga ut...

Här gäller andra regler.

Nästa vecka måste jag till Sao Paolo.

Så vi får jobba hårt i ett par dar nu.

Vad gör du i din fabrik, morfar?

Vi tillverkar papper. Mamma ska jobba där.

- Hon ska bli chef. - Precis.

Om du sköter dig så kan du också få bli det när du blir stor.

Om du inte vill bli rockstjärna.

Flytta på er nu!

Drar du ner rutan?

Vi är framme. Ert nya hem!

- Wow. - Kom, gumman.

- Vad sägs? - Så vackert - och stort.

Huset tillhör företaget, men oftast vill cheferna bo i stan.

Ingen har bott här på flera år.

- Hur är det i konstvärlden, Paul? - Man blir inte rik.

- Men det funkar bra. - Är det fint?

- Det är ett slott. - Ja, det har du rätt i.

Jag ska visa dig nåt. En överraskning.

- Det suger ju inte värst, det här. - Nej, det gör det inte.

Helt otroligt.

Tjoho!

Hoppa inte!

- Tack så mycket, Jordan. - Det var så lite.

- Vas sägs om Hannahs hus? - Jättefint. Tack.

- Hemhjälpen kommer i morgon. - Okej.

Vi ses i morgon och tar en sväng till stan tillsammans.

- Hej då, Hannah! - Hej då, morfar. Tack så mycket!

Varsågod.

Jag trodde nog att han skulle avsky mig lite mindre här i Colombia.

- Han avskyr dig inte. - Jo då, det gör han.

- Här kommer vi att trivas. - Självklart.

Jag kan inte sova, rummet är för stort.

- Okej, vi leker vår lek. - Sjöjungfru.

Dröm.

Mamma.

Rum.

- Marknad. - Skatt.

- Hiss. - Bra.

- Kaniner. - Sköldpadda.

Nej, nej. Kanin-er...

Silver.

Flod.

- Sten. - Barn.

Pappa.

- Mörker. - Kung.

Bra. God natt, lilla hjärtat.

Stänger du där?

Javisst.

På marknaden finns nästan allt man behöver.

Nu inför högtiden är det mycket folk här.

- Vad är det för högtid? - La Fiesta de los Niños Santos.

- Varför ska de ha bandage? Är de sjuka? - Nej, de klär ut sig så varje år.

En högtid för nåt som hände för länge sen.

Allt här hände för länge sen.

Ser de goda ut de där, tycker du? Den där, då? Eller... den?

Glöm det här med plånboken, nu är vi illa ute.

Då ska jag ta och betala.

- Kannor... - Vindspel, kanske?

Tack så mycket.

Är Hannah där, Sarah?

- Hannah! Du måste hålla dig nära oss. - Silver är borta.

- Det är bra nu. - Det är ingen fara med henne.

- Smaka. Du har ju inte ätit nåt. - Jag är inte hungrig.

Titta - din favoritefterrätt. Jordgubbsyoghurt, banan och choklad.

Vad sägs? Två tuggor av maten, så får du hela efterrätten.

- Jag vill ha tillbaka Silver. - Jaha, ja.

I morgon ska vi leta efter honom.

- En flicka med mask tog honom. - Jaså, bar hon mask?

Kom, läggdags. Säg god natt till mamma.

God natt, hjärtat.

Vi ska försöka varva ner lite.

- Det är inget kul att tappa bort saker. - Jag tappade honom inte, hon tog honom!

Hon var rätt så upprörd, men nu sover hon.

- Hon glömmer det snart. - Ja då.

- Är du lite nervös? - Som inför skolstarten i första klass.

Du kommer att klara det jättebra.

Kom.

"Jag har bakat kaka. Lite te?" "Ja tack."

"Socker?" "Ja tack."

- Hej, är allt bra? - Ja.

- Jag sätter mig där borta och jobbar. - Okej.

- Socker? - Nej tack.

"Jag har bakat en överraskningstårta."

"Ja." "Tack så mycket."

"Och..."

Hannah?

Hannah!

Silver...

Hannah! Vad gör du? Du måste ju vara där jag kan se dig.

- Men Silver är ju här. - Visst.

- Var det inte nån som tog honom? - Jag såg honom nyss.

Hitta inte på saker.

Är man för länge i djungeln förvandlas man till apa.

Det är ju du som hittar på saker, pappa.

- Hej! - Hej!

- Mr Holden? - Nej, säg Paul.

- Catalina? - Ja. Trevligt att träffas.

- Hannah? - Ja. Hej.

Titta här. Gillar du klistermärken?

- Hon vill tacka. - Säg tack. - Tack.

- Vill du se? - Javisst.

- Jag fixar oss lite att dricka. - Javisst.

- Så många leksaker. - Mer än 80 stycken, tror jag.

Vi bytte system för några år sen.

- Var är klorinfabriken? - Vi har ingen längre.

Det är billigare att importera, och vi slipper kvicksilverhanteringen.

Det fanns en fabrik vid den gamla kvarnen, men det var för farligt.

Du ska få träffa några av de viktigaste tjänstemännen i området.

- Nu? - Nej, nej.

Vi äter middag med dem i kväll. Då har man inlett högtiden.

- Det blir säkert kul. - Okej.

Hjälper du mig?

- Så fin du är. - Tack.

- Börjar du bli klar? - Ja, snart.

- Så fint du gör. - Tack så mycket.

- Hej. - Hej.

Har du jobbat så här länge?

Fem år. Jag behöver pengar till min utbildning.

- Jag är snart färdig lärare. - Lärare? Toppen.

Våra telefonnummer. Hannah ska lägga sig klockan 20.30, vad hon än säger.

Vi är hemma klockan 23. Vi ska på...

- La Fiesta de los Niños Santos. -Exakt.

- Barnens högtid? - Ja, helgonbarnen.

- Den är betydelsefull här. - Firandet är viktigt har jag förstått.

Det är inte så att man firar nåt, det handlar om att minnas det förflutna.

Det som hände för hundratals år sen.

När conquistadorerna kom hit var Santa Clara bara en fattig by.

De kidnappade alla barn och stängde in dem i ett tempel.

- De krävde en lösensumma. - Barnens vikt i silver.

I Santa Clara bad man alla runt omkring om hjälp-

- för att få ihop tillräckligt med silver. Conquistadorerna behöll silvret.

Men de höll inte ord. De satte eld på templet.

Med barnen kvar därinne?

Vissa tror att barnen går igen och vill hämnas.

Allt ont skyller man på dem.

Vad tror du?

Du får ringa när du vill, även om det inte är nåt särskilt.

- Ska du visa Catalina den här? - Kanske.

- Kom nu. - Okej.

- God kväll. - God kväll, herr Harriman.

Hallå där!

Sarah, det här är en gammal vän och en mycket bra man.

- Andrés Contreras, vår företagsläkare. - Trevligt att träffas.

- Min make Paul. - Trevligt att träffas.

- Jordan! - Hejsan, Jorge.

- Eller senatorn. - Sarah, senator Marañon.

Sarah kommer att ta över som chef på fabriken.

Det är spännande att vara här. Jag ser fram emot att lära känna landet.

Imponerande!

- Din far är viktig här i staden. - Nåja, nu äter vi.

I morgon kan vi leka hela förmiddagen.

Vad sägs om det? Men nu är det dags att sova.

- Sov så gott. - Tack.

God natt.

Dansa med din far nu.

Jaha, vad för slags jobb lämnade du därhemma?

Jag har kvar mitt jobb. Jag är illustratör och illustrerar barnböcker.

Den som ändå kunde frilansa.

Du har det kvar.

- Du var så liten. - Jag minns henne knappt.

Hon skulle ha varit så stolt över dig.

- Är du uppväxt här? - Nej, inflyttad.

Min far blev anställd som företagsläkare på pappersfabriken.

De bodde i ert hus. Min far hade läkarmottagningen där.

- Bodde du där? - Nej.

- Jag gick på internatskola. - Sarah gick också på internatskola.

- Träffades ni där? - Nej. I New York.

Sen flyttade vi till London och Hannah föddes.

Nu är vi här. Jag oroar mig för allt flyttande, men vi är ju tillsammans.

Många avråder från att komma hit med barn, men...

- Varför då? - Säkerheten.

Och de här hemska legenderna hjälper inte precis till.

Paul! Här.

- Det är så vackert. - Egentligen inte.

Conquistadorerna som letade efter silver här-

satte eld på alla barn i byn.

Bandagen täcker brännskadorna.

Statyerna är på väg till kyrkan. Dit går alla för att blidka deras själar.