Bring Her Back

- Lägg av... - Helt sjukt.

- Naomi, du har väl Snap? - Nej, har du?

- Vadå, la hon på riktigt upp det? - Snacka om pinsamt.

- Hon härmar dig. Värsta millenialbruden. - Verkligen.

Ska ni in till stan?

Ja.

Ska ni träffa några där?

Ja... Hur så?

Piper!

Du skulle ju vänta på mig.

Jag känner inte honom. Han är typ pedofil...

Vad fan...? - Jag är hennes brorsa.

Styvbrorsa.

- Kimmy, vi drar. - Äntligen...

Okej.

Kom.

De gillade mig inte, va?

"Ska ni in till stan?"

- Jodå, de gillade dig. - Det gjorde de inte alls.

De var tre stycken. Alla hade typ mörkt hår.

De verkade schysta men hade fula kläder.

- Var är käppen? - I väskan, ge dig.

- Du tjatar jämt om den. - Okej!

- Hur gick goalballen? - Vi förlorade.

- Andy? Andy! - Ja?

Pappa?

Pappa?!

Pappa, svara!

- Andy? - Jag är här.

- Jag kommer in, okej? - Han svarar alltid.

Vi kommer in nu.

Han svarar inte.

Pappa?

Pappa!

Vad har hänt?

Andy?

Andy!

Vad händer?!

Pappa?

Pappa? Pappa!

Han hade precis avslutat kemoterapin. Han skulle ju bli bättre nu.

- Fick du hjälp av din bror? - Han ville inte ha mig där inne.

- Han sa att pappa skulle bli bra. - Okej.

Det står här att du är synskadad. Stämmer det?

Jag ser konturer och ljus. Inte mer än så.

Jag har pratat med en jättefin fostermamma som heter Laura. Du kommer älska henne.

Och för din del, Andy, har vi ordnat eget boende.

- Va? - Vadå, ska ni dela på oss?

- Jag tar hand om henne. - Du kan få vårdnaden när du fyllt 18.

Jag vill inte att hon flyttar in hos nån vi inte känner.

- Hon behöver mig. - Kan inte han också bo där?

Laura har dåliga erfarenheter av barn med särskilda problem, och...

- Vadå? - Inget.

Grapefrukt.

Jag bråkade en del när jag var yngre. Men det var länge sen. Jag var typ åtta.

Kan du...

Kan du säga till henne att vi inte vill skiljas åt?

Om hon går med på det, kan du sköta dig i tre månader?

Du...

Hör du?

- Det är pappa på väg till himlen. - Lägg av.

Nej, på riktigt. Det är så det går till.

Man blir inte kremerad eller begravd, man bara... hoppar på ett plan.

Du behöver inte försöka göra allt bättre.

Jag vet.

- Hans doft finns kvar här. - Pipe...

Du skulle kunna ta några av hans kläder.

De är tvättade, så hans doft är inte kvar.

Ta kudden, då. Den har ingen tvättat.

Vi är framme.

Fan...

- Jag trodde jag var den blinda. - Käft.

Det luktar som i mammas trädgård.

Det är bara för en kort period, Pipe. Kom.

- Hallå? - Kom in!

- Va? - Dörren är olåst.

Kom in bara.

Ursäkta musiken.

Där är ni ju!

- Nämen, se på er! - Hälsa.

Så himla fina! Kom in!

Välkomna hem! Mi casa är ert casa.

Jag heter Laura, och du heter... Piper?

- Och... - Andy.

Vet ni vad vi måste göra? Ta ett foto. Eller hur? Ska vi inte göra det?

- Det vore alla tiders. - Le.

Perfekt. Har ni sett så fint?

- Nu måste du få träffa Pompom. - Vem är det?

Min hund.

Kom.

Han är lite blyg.

- Han är uppstoppad, Pipe. - Ja, han är död. Jag är knäpp, jag vet.

- "Voff, voff, Piper! Voff voff, Andy!" - Hej, Pompom.

Vi har en katt nånstans också. Junkman.

Han är inte uppstoppad...än. Snart så.

- Var har du käppen, hjärtat? - Jag gillar inte att använda den.

- Varför inte? - Jag vill inte bli behandlad annorlunda.

- Hur då annorlunda? - Folk börjar liksom dalta med en...

Ja, folk dömer snabbt.

Vet du vad min mormor brukade säga? "Skit på er, era sketna skitskallar."

Det är sant! Hon svor konstant. Jag svär inte, men jag älskade henne.

Är det här för Pipers skull?

- Nej, min dotter är blind. - Är hon här?

- Nej, hon lever inte längre. - Förlåt.

Ingen fara, det är inte ditt fel.

- Hur dog hon? - Piper.

Det gör inget. Hon drunknade.

Vem är det nu... Jaha, Wendy. Hon är på en jämt!

Hallå, Wen. Ja, de kom precis.

Allt är bra. Ja.

- Packa upp så länge. Wendy hälsar. - Hej, Wendy.

- Finns det en trädgård? - Ja, vill du gå ut?

Det behövs inte. Aj fan!

- Se till att katten inte smiter ut. - Fan också...

- Idiot. - Okej, vänta här.

Oliver! - Ursäkta.

CATHY VAR HÄR

Ge mig katten. Släpp honom.

Såja. - Släpp honom, Ollie!

Var försiktig här.

Vad händer?

Katten hoppade ner i poolen. Jag tror att hennes grabb höll i den.

Japp... Ja.

De är dina nya syskon, Oliver. Piper och Anthony.

- Andy. - Händige Andy.

Oliver förlorade också sin familj och behövde särskilt stöd.

Klar. - Oliver?

Oliver. Kom nu, hjärtat.

Såja.

Oliver har lidit av selektiv mutism sen vi förlorade Cathy.

Vi tar det försiktigt med honom.

Inte sant, hjärtat? Ett steg i taget.

Okej, du är klar. - Din tur.

Du är lång.

Hur ser han ut, Andy?

Han är söt. Han ler mot dig.

- Vad har han för hårfärg? - Han är rödhårig. Och har lockar.

Han är en vacker liten pojke.

Såja, det här går ju fint. Nu har du en vägg till höger...

Och så rakt fram är sovrummet.

- Se upp för trappsteget, bara. - Det har vi redan klarat av, Andy.

Rakt fram nu... Det här är Cathys rum.

- Allt bra, Pipe? - Jadå.

- Grapefrukt. - Det är bra, Andy.

- Just det, förlåt. Ditt rum är där uppe. - Okej.

Vad fan...

Vi har helt plötsligt fått en bror

- Yngre eller äldre? - Yngre

- Sött - Nej, han är skitskum

- Det är inte mycket till rum... - Nej då, det blir bra.

Wendy sa att du ska ansöka om vårdnaden.

Ja, om tre månader. När jag har fyllt 18.

De vill veta hur trygg och pålitlig du är, så var trygg och pålitlig, okej?

- Flickvän? - Nej.

- Pojkvän? - Bara en vän.

- Vad snackar ni om? - Inget särskilt.

- Er pappa? - Nej.

Jag jobbar som kurator. Folk betalar för att prata med mig.

Schyst.

Du behöver inte vara så defensiv, Andy.

- Är jag det? - Ja, se på dig bara.

Armarna i kors. Håller hårt i mobilen för att visa att du vill att jag ska gå.

Jag tror jag hör er! Hör ni mig?

- Ja! Har du det bra? - Är allt bra med henne?

- Behöver du nåt? - En bättre brorsa.

Okej.

- Hallå, rör inte min telefon! - Förlåt! Förlåt mig.

- Nej, förlåt mig. - Du har rätt, jag gjorde fel.

- Jag gillar bara inte när folk snokar. - Du fick ett meddelande...

- Det var inte meningen att skrika. - Okej.

Så Oliver är skitskum, tycker du?

Nej.

Ursäkta.

Vänta på rummet.

UPPEHÅLL FÖLJS AV ÖKANDE MOLNIGHET REGNSKURAR UNDER KVÄLLEN

KRAFTIGT REGN

Upp och hoppa!

Andy! Andy!

Snälla, pappa!

Ollie...

Vi ska bara iväg en sväng. Klarar du dig?

Bra.

Hur ser han ut?

Han ser fin ut.

Grapefrukt.

Han ser fin ut, Pipe.

Hej då, pappa.

Andy, förlåt.

- Jag kan inte låta dig göra så här. - Göra vadå?

Du kan inte gå utan att ta farväl. Det är sista chansen du har att se honom.

Såg du honom inte?

- Du sa att han såg fin ut. - Pipe...

- Jag sa "grapefrukt". - Jag pallar inte att se honom så här.

Det är bättre än när du såg honom senast.

Många tror att själen är kvar i kroppen i flera månader efter döden.

Om det stämmer, så finns han där än.

Ser du?

Han ser så fridfull ut.

Japp.

Du borde ge honom en avskedspuss.