Outcome

Min första gäst är en ung man, och då menar jag verkligen ung.

Han har fått huvudrollen i en NBC-pilot och vann sin provspelning med ett nummer

som vi tyckte var så bra att ni kanske ville träffa honom i kväll.

En applåd för Reef Hawk.

Reef.

Visst.

Visst.

Reef Hawk, USA:s favoritfilmstjärna de senaste fyra årtiondena.

Vilken otrolig karriär du haft.

Huvudroller i tre av filmhistoriens största franchiser och två Oscarsvinster.

Och i höst spelar du in den största filmen du nånsin gjort.

Du har haft ledigt i fem år för att reflektera.

Är det vad du tänker säga? "Reflektera"?

Hur tänker du lägga fram femårsgrejen?

Dessutom borde jag vara en berömd jävla intervjuare.

Även när jag låtsasintervjuar är jag

- otrolig på det. - Otrolig.

Tack. Så, vad tänker du säga om femårsgrejen?

Jag hade tänkt säga...

...att jag har jobbat sen jag var sex och behövde ett avbrott,

och att jag behövde komma underfund med vem jag var utanför allt det här.

- Jag gillar det. - Det funkar. Absolut.

Jag ska inte säga att jag dolde ett heroinberoende från allmänheten,

och att mina bästa vänner från gymnasiet och min galna advokat

hjälpte mig mörka det i åratal

- så att ingen nånsin upptäckte det. - Ett smart utelämnande.

- Starkt utelämnande. - Inget erkännande.

- Du kommer att briljera. - Du fixar det här.

Jag har tur som har er två.

Tack för att ni finns här, och tack för att ni hjälper mig.

Ja, vännen. Ut och steppa för mamma nu.

Ja, där har vi jazzhänderna.

Såja.

Två minuter.

Innan vi börjar måste jag säga att det här är en höjdpunkt i min karriär.

Du, Tom Cruise och Denzel

- är mina favoritskådisar. - Tack.

Vi börjar med dina biljettintäktsrekord och...

- Vad? - Skulle du kunna...

Jag vet inte om nån har sagt nåt, men...

- Herregud, han... - Herregud.

- Åh, nej. - Han tar upp Oscars-grejen.

Jag vet. Jag ser det.

När du presenterar mig, kan du komma ihåg att säga

"tvåfaldig Oscarsvinnare" innan du säger Reef Hawk?

Jag hade ändå planerat det. Jag trodde det var nåt allvarligt. Visst.

Jag hade aldrig ens nämnt det, men folk glömmer ibland.

Vem glömmer det? Du är världens mest älskade filmstjärna.

Det är en ära att bara ha dig här.

- Det blir en barnlek för dig. - Tack.

Hej. Hur är läget?

Vi är Reefs bästa vänner från gymnasiet, men, alltså, vi har våra egna liv också.

- Vi är bara här och stöttar, ja. - Stöttar.

Men du är så jävla charmig.

- Ja. - Nog om det.

Jag vill inte dyrka för mycket. Redo?

Ja, nu kör vi.

Nu kör vi.

- Vi provar. - Vi kör.

Tre, två, ett.

I kväll intervjuar jag nån jag aldrig trodde att jag skulle intervjua.

Jag pratar om en legend, en ikon, vad finns det ens att säga?

Reef Hawk är här.

Välkommen.

Åh, vänta. Förlåt, jag tabbade mig. Jag utelämnade Oscarsbiten. Förlåt.

Hörni, vi får ta om.

- Förlåt. - Nej.

- Vi låter det vara. - Nej.

Vi börjar inte om.

Tittarna behöver se det här.

Om jag nånsin är en sån arrogant skit

som måste ta om en presentation för att du inte nämnde ett pris,

broder, då har vi mycket större problem.

Härligt. Härligt.

Det är därför världen älskar dig. Den äkta Reef Hawk. Fantastiskt.

Reef Hawk, är du redo?

- Vi är redan igång. - Ja, det är vi.

- Vi måste gå. - Okej. Vännen.

Jag vet att du vill MAF:a med teamet, men det blir snart rusningstrafik.

Vad är MAF:a?

M-A-F.

Man-av-folket.

Det är faktiskt jävligt kul.

- Tack. - Ja, vi borde komma iväg.

Får jag prata med er?

- Hörni, tack så mycket. - Tack.

Såg nån annan hur silverräven ögonknullade mig?

- Vad? - Seriöst.

Det var så flagrant. Jag vill nästa skriva en debattartikel.

Men jag gillade det.

- Reef. - Reef.

- Reef. Reef. - Vad gör du?

Vi känner inte dem.

De kan gå ut på nätet och säga att jag var falsk

eller MAF:ade eller vilken förolämpning du just sa,

och då tror folk att jag är sån.

Okej.

- Och... - "Och"?

Det vore en jävla katastrof.

- Reef, lugna dig. - Ja.

Ta ett djupt andetag.

Det är bara...

Det är bara...

Man blir alltid iakttagen och observerad nuförtiden.

- Ja. - Överallt.

Ja, ja. Det är jätteskumt. Jätteskumt.

Okej, men vännen, du måste bara...

- Det är okej. - Ja.

Det här var en väldigt stressig situation för dig.

- Ja. - Så ta bara ett djupt andetag.

- Allt är bra. - Jag är ledsen, okej?

Jag var bara dum och försökte vara rolig...

- Nej, jag är ledsen. - Nej, snälla.

- Jag är väldigt ängslig i dag. Jag... - Såklart.

- Det... - Förlåt

- Du behöver inte göra så. - Kom.

- Älskar er. - Kom.

- Du älskar oss. - Du älskar oss.

- Jag älskar er. - Vi älskar dig.

Förresten, du var fantastisk.

- Du fick allt du behövde. - Han är ett fan.

Ja?

IRA KRISADVOKAT

Helvete.

- Hallå. - Bubbi, det är Ira.

Vi har ett stort jävla problem. Det är en riktig soppa.

En fullständig jävla mardröm.

Jag kommer kl 10:30 i morgon.

Min assistent messar din min frukostbeställning.

Vädja om att hon inte klantar till den.

Har jag kladd i ansiktet?

- Ja. - Har jag?

- Ja. - Herregud. Så jävla pinsamt.

- Jisses. - Ira, berätta vad fan som pågår.

Det finns en video.

Herrejävlar.

- Vad är det på den? - Ingen aning.

Du begravde ju allt som behövde begravas innan det kom ut.

När jag blev drogfri för fem år sen, förändrade jag mitt liv.

Tack och lov. Men sen du varit ute ur leken har allt ändrats.

För protokollet, du är tidernas bästa. Verkligen, Bubbi.

Den bästa nånsin. Jag svär vid Gud.

Det bär emot att säga det, men det är fint att vara på banan med dig igen.

Vi brukade härja på gatorna och krossa betong och skita ner händerna.

Hollywood var vår jävla lekplats. Ungarna i dag vet inte hur det var förr.

Du, jag, Rourke, lille Chucky Sheen,

Stephen Hawking, det ursprungliga Pussy Posse?

Ni höll mig igång.

Kan du inte bara få det här att försvinna som du alltid gjorde?

Jag kan inte, Bubbi. Internet förändrade allt.

Jag vet att du har panik,

och vi brukade lösa sånt här med en portfölj med kontanter på nån dag.

Det funkar inte så längre.

Du kan messa eller ringa mig dygnet runt precis som förr.

Förutom tisdagar från kl 15:00 till kl 22:00.

Vad händer på tisdagar?

Privata grejor. Strunt i det.

Vad?

Är du okej?

Måste jag vara här inne? Kan jag bara vänta tills du är klar?

Bubbi, jag har hård tidspress.

Förresten,

- jag älskar den här bögiga tapeten. - Tack.

Xander köpte all konst i huset.

Väldigt färggrant. Väldigt bögigt och elegant.

Bubbi, det finns några steg vi kan ta medan vi väntar ut det här.

Men du måste vara fullständigt ärlig. Inga fler hemligheter oss emellan.

Se mig i ögonen. Bryt inte ögonkontakten, Bubbi.

Har du nånsin dödat nån?

- Nej, Ira. Jag har aldrig dödat nån. - Jag kan inte torka arslet med det här.

Det här performativa miljötoapappret som skriker "jag är en bra människa".

- Vad heter din assistent? - Sammy.

- Sammy! - Ja?

Kom in hit.

Kan du hämta toapappret från masterbadrummet?

- Det bra pappret. - Det bra pappret.

- Ja. - Och, Bubbi, bara snabbt,

man säger svit, inte master.

- Vad är trådtätheten? - Förlåt.

Jag vet inte, Ira.

- Det är Scott från affären. - Kasta hit det.

Herregud.

Det luktar som...

...som örhängesploppar här inne.

Ja. Det är ett sundhetstecken.

Vad fan?

Håll för munnen. Det är vidrigt.

- Bacillerna. - Förlåt...

- Dessutom är det oförskämt. - Förlåt.

Förutom att du gör mig sjuk är det oförskämt,

för partiklarna flyger in i min näsa

- och det... - Sammy...

Är det knäppt att säga att jag gillar det här?

Vänd dig om, Bubbi, ögonkontakt.

Kom närmare.

- Har du nånsin dödat nån? - Nej, Ira.

Okej.

Bubbi, jag är inte en dömande person.

Jag tror mer på "gör din grej så gör jag min".

Ira!