The first 200 lines.
Det var inte så här vår historia skulle sluta.
Men att träffa dig över huvud taget var nåt jag aldrig väntat mig.
Mike, vad har du?
Fjorton år sen, en helt vanlig tisdag.
Jorden till Mike.
Ja, förlåt.
Jag jobbar på reportaget 'Varje figur i Gilmore Girls från bäst till Rory.'
- Vem är Rory? - En av tjejerna.
- Vilken? - Den yngre.
Jag fattar inte.
Kan du ge mig nåt om Fear Factor?
Javisst, det går bra.
Mitt jobb på TV Guide var en dröm,
särskilt för en kille som såg sin barndom som en 80-talssåpa.
Familjen Ausiello!
Med Michaels yngre bror
och Michaels äldre bror.
Med Michael Ausiello som Michael Ausiello.
Hej, ungar. Jag är hemma.
Mamma!
Även med mrs Ausiello.
Kom igen, såpan börjar.
Jag kommer ihåg att jag såg på såpor med mamma.
Syster Angelique, hur mår patienten?
Inte bra, dr Underwood.
Så många tragiska människor på sjukhus.
Jag bestämde mig för att min historia skulle bli lycklig.
Och ett tag var den det.
Jag såg mig själv som stjärnan i min egna kontorskomedi.
Hej, prinsessan.
Lite Liz Lemon och mycket Will Truman.
Herrejävlar.
Det är Nick.
Han övertalar mig om saker som att gå ut mitt i veckan.
Sportdåre-kväll på Nublu.
Ja. Släng på dig nåt så går vi.
- Jag skaffar ett ligg åt dig. - Det låter kul,
men jag måste skriva nåt om Fear Factor.
Du jobbar för mycket och behöver roa dig.
Kom igen.
Ja! Nu kör vi!
Jag hör inte hemma här.
Det gör du visst.
Din sport är att springa.
Jogging är ingen sport.
Snälla. Är du allergisk mot att ha kul, Michael?
Och där stod du, som en matinéidol med pannband.
Jag ska vara tyst nu.
Han gillar dig.
Han var med en kvinna.
Ingen på den här klubben har varit med en kvinna nånsin.
Herregud, han kommer hit.
- Strunta i mig. - Snälla, Nick. Låt bli.
Jag är bara på väg förbi.
- Hej. - Hej.
Läget?
Läget?
Du såg dit bort och vinkade, och så gjorde du den där minen.
Ja, vi log mot varann.
För du log väl mot mig?
Min vän Nina hämtade en drink.
- Det var det jag såg på. - Himmel! Du såg bakom mig.
- Herregud. - Nej då…
- Okej. Förödmjukande. - Hej.
- Nej då. - Hej.
- Du är precis hans typ. - Hon är på snusen.
Nej, eller jo. Men du är ändå hans typ.
För du är en nörd.
- Va? - Hon menar lång.
- Eller hur? - Ja, en lång nörd.
Det är vad jag menade. Men ta inte åt dig. Alla har en typ.
Min typ är väldigt snygga bögar.
Och därför är jag hopplöst singel.
Nu dansar jag.
Det är en tragedi.
- För mig. - Kanske för oss båda.
Vill du dansa?
Nej, jag dansar inte.
- Okej, vill du se på? - Ja, det vill jag.
Fint. Säg till om du ändrar dig.
De dansar!
- Du dansar bra. - Du ljuger dåligt.
Har du varit här förut?
Det är inte min grej.
Vad är din grej?
Jag är 'jobba sent, lägga mig tidigt'-typen.
- Och du? - Jag är ofta här.
Jag börjar tröttna lite.
Du behöver kanske en ny grej.
- Kanske det. - Ja.
Modigt.
Nu vänder vi på kepsen.
Vill du gå hem till mig?
- Jag vet inte ens vad du heter. - Kit.
Va, heter du Kit? Jag heter Michael.
Som Michael och KITT i Nattens riddare.
1980-talsserien på 90 avsnitt med David Hasselhof.
- Så det är ödet? - Visst.
Men KITT var en talande bil och det var ingen vidare serie.
Där är du. Gud, hej.
Kit, vi måste gå. Rummet snurrar.
Okej. Bäst att gå.
Jaha, okej.
Det var kul att träffa dig.
- Kom nu. - Detsamma.
Vet du vad? Här, ta mitt visitkort.
Mitt nummer står där. Ring mig nån gång.
- Okej, då. - Jag tror att jag spyr.
Nu går vi härifrån. Såja.
- Förlåt. - Kom.
Jag trodde inte att jag skulle höra ifrån dig. Men sen ringde du.
Du har väl en tv?
Jag tror att min rumskamrat Kirby har en.
- Är det så hemskt? - Hemskt? Nej.
Jag har hört att ni finns, men inte träffat nån av er.
- Trevligt. - Så upplys mig.
- Vad är ditt favoritprogram? - Just nu? Felicity.
De gör en del nytt, men serien har en traditionell,
trivsam känsla, och skådespelarna är toppen.
Jag vet. Hon klippte sig och serien ställdes nästan in.
Den är lysande och du borde se den.
Okej.
Ska vi beställa en flaska? De har otroliga viner.
Jag håller mig till cola light. Jag dricker sällan.
Jag gillar inte smaken eller de tomma kalorierna.
Och du? Dricka eller droger?
- Jag är fotograf. - Båda, alltså.
Just nu har jag ett jobb som betalar räkningarna.
- Vad är det? - Cosí.
New Yorks finaste snabbmatskedja.
Cosí har New Yorks bästa flatbread.
Jag plåtar deras reklam och skyltar.
Gjorde du den nya reklamen för den vegetariska hummus-mackan?
- Ja, den var min. - Allvarligt talat,
den finaste vegetariska hummus-mackan som jag sett. Och jag har sett många.
Vad ska jag säga? Jag är en höjdare på att ljussätta bröd.
Jag tar lunch på Cosí i korsningen mellan 51st och Broadway varje dag.
Ja, i dag är din turdag, för…
jag bjuder på två flatbread-mackor.
Lägg av! Gift dig med mig.
Gud, friade jag för fort nu?
- Tack. - Det var så lite.
Vad är dina tankar om äktenskap?
Åh, en allvarlig diskussion.
Ja, det kom upp och…
Okej. Ja…
Jag ser mig själv som lite av en hopplös romantiker, så jag är för det.
Jag antar att du känner annorlunda.
Ska vi inte vara mer avancerade? Det började som en kohandel.
Jag vill inte delta i den ritualen.
Vissa ritualer är fina.
Och andra ritualer är viktiga.
- Vadå 'kohandel'? - Som att ha boskap som kunde prata.
Talande kor?
Mellanbarnet, två bröder. Vi är nära varann
men bor i olika delstater, så vi ses sällan.
Enda barnet. Inga systrar eller bröder.
Barndomsintressen.
Jul och såpor, och…
Jul och såpor, och…
Nej, inget mer. Jul och såpor. Din tur.
Barndomsintressen.
Magi. Mitt scennamn var Kit the Conjurer.
Kit the Conjurer. Allitterationen.
Du har…
- Vad är det? - Du har nåt bakom örat.
- Vadå, var? - Det är…
- Himmel! - För tusan.
En bulle. Hur kom den dit?
- Hur gjorde du det? - En trollkarl avslöjar inget.
Efter gymnasiet flydde jag till Los Angeles.
Jag gick på USC, där jag närde min besatthet av tv
och nu jobbar jag på TV Guide.
Som du väl aldrig har hört talas om?
Mina föräldrar prenumererade på TV Guide.
Tack gode Gud.
De är pensionerade. Pappa har en putt i världsklass.
En hygglig prick. Och mamma…
…är triatlet.
- En triat…Som i hela… - Simning, cykling, löpning.
Hon är motiverad. Men inte särskilt duktig.
Oj.
- Står ni varann nära? - Ja, fast det är komplicerat.
Men de är bra, på det stora hela.
Och dina föräldrar?
Får jag bara säga att den här colan har den perfekta socker-bubbelbalansen?
Den är på Chipotle-nivå.
Ingen gör cola light som Chipotle.
De är döda båda två.
Pappa dog när jag var mycket liten och mamma fick cancer några år senare.
Det var inget vidare.
Jag beklagar verkligen.
Det är okej.
Tack.
Ska vi gå in? Jag vill inte råka ut för nån gaybashing.
Okej, då går vi hem till dig. Jag har aldrig varit i Jersey.
Och jag delar som sagt lägenhet…
Jag skulle gärna gå hem till mig, men de har målat om i lägenheten
och färgångorna kan vara farliga.
Okej. Visst, vi går hem till mig.
No comments yet. Be the first to leave one.