I Swear

EDINBURGH, SKOTTLAND

Mina damer och herrar. Ni är välkomna in i stora salen.

Okej, du ser jättebra ut. Du är väldigt stilig.

Jag kan inte. Kan vi inte hämta den sen? De kan sända hem den till mig.

John, det är en MBE, ingen pizza.

Du får en av de högsta utmärkelser som man kan få.

- Ursäkta, kompis. Var är utgången? - Rakt fram i korridoren, sir.

Okej, jag går. Jag skämmer ut mig. Jag säger nåt jag får ångra.

Du kan inte säga nåt som hon inte har hört förut.

Hon är en världsvan dam. Hon är mamma, farmor och mormor.

- Hon är Storbritanniens drottning. - Sluta nu och lyssna på mig.

Du är här för att du förtjänar det. Du har förtjänat denna orden-

-lika mycket som nån annan i detta fina slott.

- Det börjar nu. - Okej, gå och håll våra platser.

- Nej, jag kan inte göra det. - Davidson.

Du pallrar dig in dit nu och så gör du oss stolta.

Gå nu.

- Om jag säger nåt så är det ditt fel. - Jovisst, det är alltid mitt fel.

Fan ta drottningen!

BASERAD PÅ EN SANN HISTORIA...

Förlåt, allihop, förlåt. - Förlåt, ers majestät.

GALASHIELS, SKOTTLAND

- Hej, Kenny. - God morgon, John. Sen igen.

Trafiken, du vet. Trafiken var hemsk. Opal Fruits, ett paket.

Opal Fruits, ett paket. Det är noterat.

God morgon!

Hur är det?

- Hejsan, John. - Hejsan, mr Big.

- Du kommer förstöra din rygg. - Jag klarar mig, mr Big.

- Har du putsat skorna till matchen? - Ja.

- Jag fettade in dem och allt. - John, vi ska handla efter fotbollen.

Jag slutar tidigt. Vi ses vid busshållplatsen efter matchen.

- Måste jag? - Ja, du ska börja på gymnasiet.

Jag jobbar nära parken på förmiddan. Jag kanske kommer och ser dig spela.

Kom igen, på honom!

- Jobba nu! Tackla honom! - I straffområdet! Herregud, Napier.

Tackla honom inte i straffområdet! Utanför straffområdet! Vad gör du?

- Jäkla pajas! - Vad då, Billie?

- Napier skänkte bort en straff till. - Det är lugnt. John tar den.

Fy fan.

Kom igen, John!

Kom igen, Johnny.

Ja! Ja, John!

Bra, bra! Ja! Skärp er nu, killar. Vi hinner fortfarande...

Kom.

TILLBAKA TILL SKOLAN

Billie sa att det var den bästa straffräddning som han nånsin sett.

Han sa att han har en kompis i Berwick Rangers.

Stoppa ner skjortan, John.

Han kanske kan fixa så jag får provspela för ett proffslag.

Rätta till slipsen, John.

Pappa såg det. Han blev helt galen.

- Han började slå i luften och allt. - Skynda på.

- Hur känns det? - Lite konstigt, men...

- ...stort, du vet. - Du behöver nåt att växa i.

Stå stilla lite.

- Det där blir bra. - Kan jag byta om?

Jag behöver hitta några skor åt dig nu, John.

- Jag kanske ska fiska sen. - Trevligt. Så får du koppla av lite.

Hur känner du inför att börja på gymnasiet, John?

- Lite nervös. - Du kommer klara dig fint.

Håll bara låg profil och undvik bråk.

Jobba hårt, John.

Klart jag ska. Det gör jag alltid.

Välkomna till er första dag på Galashiels gymnasium.

Det är en högtidlig dag, början på en resa som definierar er som personer.

Det avgör vad ni uppnår under resten av era liv.

Det är mitt ansvar att se till att ni går ut med fullt utvecklad potential.

Vad gäller hyfs och uppförande-

-så kräver jag inget mindre än det absolut bästa.

- Förstår ni? - Ja, sir!

- Hej, Murray. - Hej, John.

- Hur är det? - Jo då, bra.

Mina damer.

- Hur är din första skoldag då? - Okej.

- Vad heter du? - Varför skulle jag säga det till dig?

Varför du skulle säga det till mig? Du kanske vill gå på bio med mig.

- Och hur ska du betala det då? - Jag delar ut tidningar och är tät.

- Stick och brinn. - Det är han, han är tät.

Kom igen, William, ät nu.

Vad åt du till lunch, John?

Pommes.

- Bara pommes? - Ja.

- Så pommes två gånger samma dag? - Pommes två gånger samma dag?

Vi måste hålla koll på det. Så du inte får finnar.

- John. Ketchup. - Förlåt, mamma.

Så... jag pratade med Billie i dag.

Hans kompis i Berwick Rangers, talangscouten, du vet?

Han kommer och ser dig stå i mål.

Allvar?

Den där straffräddningen måste ha gjort susen.

"Jag drömmer om en kropp som Ledas, böjd över en falnande eld"-

-"och hör henne berätta om en skarp tillrättavisning"-

"eller någon vardagshändelse"-

..."som gjort en dag i barndomen till en tragedi."

"Och när hon berättade var det som"...

- "När hon berättade var det som"... - John, mår du bra?

..."att våra själar sammansmälte"...

..."förenade till...förenade till"...

- John, vad händer? - Nån har elektrifierat hans stol.

John.

- Får jag gå på toaletten, fröken? - Ja, gå och skärp till dig.

Kom igen. Kom igen.

- Lämna mig ifred! - Gör det.

- Stick! - Ett tics, gör ticsgrejen!

- Sluta. - Åh nej, nu har jag fått det.

- Titta på John. - Hey! Stick!

- Se på honom. - Du är rubbad. - Stick bara.

- Hur var det i skolan, Sharon? - Det var bra.

- Fortfarande samma klasskamrater? - Jag menar, det är lite annorlunda.

- Idrotten har förändrats mest, men... - John.

- Vad gör du? - Ingenting. Oroa dig inte.

Vad är det för dumheter?

- Jag vet inte. - Larva dig inte vid matbordet.

- Jag vill inte prata om det. - John?

- John? Vart ska du? - John!

Våga inte låta din mat bli kall!

Okej, allihop, fortsätt äta.

Vad håller han på med?

- Åh, John, vad är det med dig? - Inget.

Det är ju uppenbarligen nåt. Som du larvade dig vid bordet.

Ja du...

Jag har börjat göra nåt med min nacke och mina ögon.

Jag spritter till. Rycker.

Du gör det inte nu.

Du bara inbillar dig, John. Ta ett varmt bad och lägg dig tidigt.

Du kommer må bra i morgon bitti.

- Hej, Kerry. - Hej, John. Det här är min mamma.

Du är ivrig, va? Bjuder ut min dotter första dagen i den nya skolan?

- Vi ska bara se en film. - Är den lämplig?

- Är den lämplig för er ålder? - Jag tror det.

Är det nåt svärande?

- Jag tror inte det. - Du tror inte det?

Vad handlar den här filmen om då?

Den handlar om en man som klär sig som en kvinna.

Det var ingen bra början, va? Ni får inte se den.

- Mamma, jösses! - Språket, Kerry.

Jag vill inte ha nåt fuffens. Okej?

Mina damer och herrar, er biografmaskinist ikväll är Eric.

Han har ett hett jobb som man blir törstig av och som han sköter bra.

Och han hinner inte som ni ta sig en läskande Kia-Ora. Tack.

Sug min kuk! Förlåt. Kerry.

- Förlåt. Jag insåg inte vad jag sa. - Stick! Släpp, ditt pervo!

Jag sa ju till dig. Inget fuffens!

- Ut. - Förlåt.

Tack.

Nåt emot att jag gör er sällskap?

Nej, nej, sätt er, sitt.

- Alla här är förstaårselever, va? - Ja, sir.

- Har ni kommit i ordning? - Ja, sir.

Vad tycker ni om skolmaten?

Jävla skit!

Jag är...

Jag är ledsen, sir. Det var inte meningen, sir.

- Vad heter du, unge man? - Davidson, sir. John Davidson, sir.

Får jag fråga vilken hand ni skriver med, mr Davidson?

Allt jag begär av er, mr Davidson-

-är ett löfte om att detta aldrig händer igen.

Ja, sir. Det gör det inte, sir.

Du får slippa skammen med att jag ringer dina föräldrar första veckan.

Men om jag får skäl att kalla hit dig igen...

- Ja, sir. Tack, sir. - Ut.

John! Kom hit.

- Vad är det med din nacke? - Inget, Billie. Jag är bara lite stel.

- Och din hand? - Vilken?

Den du inte använder för att stoppa bollen från att gå in i mål.

- Inget, Billie. - "Inget, Billie"?

En vän kommer och ser på dig i dag. Du måste prestera på topp.

- Okej? - Ja, Billie, det är lugnt.

Okej, kom hit. Ser du vad du har här?

Använd båda händerna. Okej? Båda händerna. Använd båda.

- Okej? Kom igen nu! - Det är lugnt.

Som Archie Gemmill. Kom igen!

- John, fokusera! - Båda händerna!

John, vakna! Kom igen! Båda händerna!

- Vad gör du? - Två händer, John! Två!

- Billie. - Gerry, hur är det?

- Är det han där? - Det är han. Johnny Davidson.

- Är han handikappad? - Nej, han är bara lite nervös.

Okej, John. Titta på bollen.

Kom igen, in där nu. In nu.

Du tog mig hela vägen hit för det där?

Normalt är han jättebra. Jag vet inte vad det är med honom.

- Gerry, ge killen en chans. - John, vakna! Du slösar bort det här.

Han slösade bort sitt livs chans och gjorde vad? Han larvade sig.

Talangscouten kom ända från Berwick Rangers.

- Han kommer att höra dig. - Jag vill att han hör mig!

Jag skämdes i dag! Jag är less på honom och är less på er alla!

Så det är mitt fel att han inte spelade bra?

- Varför uppför han sig så där? - Han är rädd för dig. Som du går på.

Kan jag skriva upp mig för att få ta hem klasskaninen?

Det är ett för stort ansvar, allt sånt där med att städa buren.

- Förlåt. - John, sluta.

- Förlåt. - Sluta, snälla.

Jag är inte rädd för kaninlortar. De ser ut som vinbär.

- Jävla kaninskit! - John!

- Förlåt. Jag är ledsen. - Du behöver inte säga det, John.

- Det var inte meningen. - Det var likadant på fotbollen.

- Vad är det för dumheter? - Åh, John, nej!

- Vad fan? - Ta fatet och gå. Jag har fått nog.