You're Telling Me!

ÄKTA MAN PÅ VIFT

Är det du, Samuel?

Jadå, hjärtat. Det är bara jag.

Står...

Står...

- Står middagen på bordet, kära du? - På bordet och därifrån för fem timmar sen.

Överdriv inte. Klockan är bara halv nio på kvällen.

- Vi ger er nu korrekt tid... - Halv nio.

- När ni hör gonggongen är det exakt... - 20:30.

Ta av dig hatten.

Var har du varit? Svara inte. Jag vet vad du tänker säga.

"Nere i verkstaden, arbetande på en uppfinning."

- Om du vore gift med Edison... - Du är ingen Edison, Sam Bisbee.

Nej, och du är ingen profet, fru Bisbee.

Du kan åtminstone visa lite omtanke om din dotters lycka.

Min dotter är världens lyckligaste flicka.

Hennes silverklingande skratt ljuder från tidig morgon-

-till sen kväll. - Till sen kväll.

- Ja. - Ja, väldigt sent.

Men inte i hennes hem, inte... Ta bort skorna från bordet!

Vem ställde dem på bordet?

Var är hon nu? Vad gör hon? Vem är hon med?

- Jag behöver inte oroa mig för min dotter. - Det borde du göra.

Hon skulle inte vara ute, om hon inte skämdes för sitt hem, för dig.

- För mig? - Se på dig själv.

Tänk om hon hade en ung man på besök och du kom in utan skor-

-med hängslena nere, stinkande av billig sprit.

Billig? Fyra dollar per gallon. Skäms min dotter för mina hängslen?

Där är hon med den där Bob Murchison, den oduglingen...

- Vad var det jag sa? - Jag har glömt det. Vad..? Ja, just det.

- Kysser honom... - Vem?

- Bob Murchison. - Vem kysser honom?

Pauline, vår d...

Tja, sånt är livet, kära du. Flickor är flickor.

När jag var en liten pojke, brukade jag kyssa små flickor.

En rikemansson gör narr av din dotter, och du ser på.

Ingen rikemansson kommer nånsin göra narr av Sam Bisbees dotter.

Det kan du hoppa upp och sätta...

- Det är... - Ta av dig hatten!

Förlåt.

Så där... Där är de, i handen.

God natt, Bob.

- Jag vet hur vi ska lösa vårt problem. - Nej, nej, Bob.

- Du tänker inte rymma med mig? - Nej.

- Du låter inte mig rymma med dig? - Nej.

Vad håller oss isär?

Har du inte hört det?

Järnvägsspåren.

20 år med en man som du, är nog för vilken kvinna som helst.

- Låt honom vila, mamma. - Ska du säga, lilla nattuggla!

Vad menar du med att vara ute till midna...

- Mitten av halv nio. - Vem, jag?

Ja, som du springer runt med det där miffot. Låt det aldrig...

Du glömde din pryl på låset.

Det här mellan dig och den där pojken har gått för långt.

Verkar han inte tycka. Han bad mig precis att gifta mig med honom.

Gifta dig med honom? Älskling!

- Sa jag inte det? Jag visste det! - Håll klaffen! Vill han gifta sig med dig?

- Jag är ung och frisk och full i fan. - Pauline.

Min dotter behöver inte skynda sig att gifta sig med nån karl.

Välj och vraka, kära du.

Friheten är ljuvlig! När du är gift, är det som att sitta i fängelse.

Jag går och lägger mig.

Se upp! Trassla inte in dig igen.

Jag ska inte trassla in mig i nåt.

Jag går upp.

Värre än flugpapper. Vi kunde lika gärna ha flugpappersgardiner.

Vi borde inte ha gardiner.

SAMUEL BISBEE OPTIKER

PRIVAT

- Charlie, jag har funderat på... - Se dig för, sitt inte där!

En annan av mina uppfinningar. Jag kallar den "mordstolen".

Om en tjuv kommer in här och säger, "upp med händerna", blir jag trevlig.

Jag bjuder på en drink och ber honom slå sig ner i stolen.

När han sätter sig i stolen, frigör han den där spärren.

Då kommer den här järnkulan upp och slår honom i skallen, vilket-

gör honom dödare än död.

Sitt aldrig i den stolen! Skjut ner den, doktorn.

När det där däcket väl finns på marknaden, ska jag sälja massor.

- Hur går det med däcket, Sam? - Går? Det är fulländat.

Ställ dig där, så ska jag demonstrera det. Kom, doktorn.

Snurra på hjulet!

Bra. Akta er nu, pojkar.

Det är ett punkterings- säkert däck.

- Ganska bra. - Ganska bra? Det är perfekt!

Jag behöver inte oroa mig för nåt i resten av mitt liv.

- Hej du. - Hej!

Jobbar jag snabbt? Min mor besöker din mor i eftermiddag, klockan fyra.

Men Bob, vad hände?

Efter det du sa om min familj, bestämde jag mig för att ta upp det med dem.

Jag vet, älskling, men varför måste hon komma idag? Vad sa du till henne?

Inte mycket. Jag sa bara att jag skulle gifta mig med Pauline Bisbee.

- Jaså, det gjorde du? - Ja, det gjorde jag.

Och det ska jag. Min mor är mycket nyfiken på att träffa dig.

Det tror jag säkert. Jag borde gå och berätta nyheten.

Och om du ser tio kvinnor släpas ut sparkande och skrikande, så är det min mor.

Hej då.

- Tjena grabbar. - Hej, Bill.

Sam, jag har en specialleverans. Ett rekommenderat brev till dig.

Sam. Sam?

- Vad är det för fel på honom? - Han sover bra, det är allt.

Hörru, Sam!

Ett rek. Skriv under.

Skriver du på åt mig, doktorn?

Den funkade inte så bra som jag trodde.

Jag får sätta en tyngre kula på den.

"Samuel Bisbee." Etcetera, etcetera.

"Käre herrn. Ert brev angående Bisbees punkteringsfria däck."

"Om ni vill demonstrera er uppfinning för vårt företag"-

-"kan styrelsen träffa er lördagen den 12 juni kl. 14.00 på vårt huvudkontor."

- Det är ju jättebra, Sam. - Jag tror att jag äntligen satt den.

- Jajamen! - Se så, hjälp mig att få av däcket.

- Fru Bisbee? Jag är fru Murchison. - God dag.

- Vill ni inte stiga på? - Tack så mycket.

- Så trevligt av ni hälsar på. - Ni förstår säkert varför jag är här.

- Min dotter sa att ni skulle komma. - Det är på grund av er dotter jag har kommit.

Jag antar att ni redan vet att min son, som är mycket ung och osofistikerad-

-har blivit, hur ska jag säga, betagen av henne?

- Har blivit vadå? - Ja, fascinerad av henne.

Nu pratar han om att gifta sig med henne!

Som ni förstår, med hans sociala ställning, hans familj, hans framtid...

Hela affären är absurd, och jag har...

Varför är det absurt att er son vill gifta sig med min dotter?

Kvinnorna i familjen Warren har alltid varit oklanderliga.

- Det är historia. - Familjen Warren?

Inte familjen från Virginia väl?

Min farfar var general Robert Henry Warren, från Virginia.

- Det menar ni inte? - Här, se själv.

Det var en överraskning!

Naturligtvis känner ni inte igen mig. Jag är barnet i hans knä.

Foto togs på verandan på vår gamla gård i Warrenton.

Är ni säker på att det här albumet tillhör er?

- Helt säker. - Åh, ja, ja.

Då är er dotter Pauline verkligen en Warren...

Naturligtvis ställer det hela affären i ett annat ljus.

- Är du okej, grabben? - Ja, jag mår bra.

Tur. Det är ett punkteringssäkert däck.

Däcket kan inte skadas, trädet går sönder först.

Robert är för ung för att gifta sig-

-och jag var rädd att nån billig flicka från en vulgär familj...

Ni förstår.

Åh, utsökt, utsökt.

Robert säger att er make är affärsman.

På sätt och vis. Men hans största intresse är hans uppfinningar.

- Får jag fråga vad han uppfinner? - Åh, olika saker.

Han har till exempel arbetat på ett däck på sistone.

Ett däck? Ett bildäck? Det har ju redan uppfunnits.

- Ett däck som inte kan punkteras. - Men det är väl omöjligt?

Jag har aldrig hört talas om nåt sånt.

Hade det funnits efterfrågan på punkterings- säkra däck, hade det blivit uppfunnet.

De har försökt i 20 år, och här är det.

Fru Murchison, det här är min make.

- Er make? - Det här är en trevlig överraskning.

Jag vill visa er det här däcket. Se vilken motståndskraft!

- Det är nog bäst att jag går. - Kan du inte ta bort din uppfinning härifrån?

Åh, jovisst.

Jag drar slutsatsen att herr Bisbee inte kommer från Virginia?

Nej.

Så Abigail har berättat sin familje- historia? Ni har inte sett nåt!

Vänta tills jag visar er Bisbee- klanen. Vi var alla sydstatsmän.

Jag tror inte fru Murchison är intresserad av de där korten.

Klart hon är. Riktiga jordnära människor, såna som vi.

Där är farbror Dean. "Dean Bisbee, tigern". Alltid redo att slåss-

-men ändå, innerst inne, lika kärleksfull som ett lamm.

Se på de där ögonen.

Fel bild! Det var farbror Jim, familjens svarta får, tills han började med politik.

Nu har han en stor kåk uppe i Passamaquoddy.

Det där är moster Minnie, en nådens ängel var hon.

Känd från Kalifornien till Maine och tillbaka igen.

Hon satt uppe och tog hand om pojkarna, natt efter natt.

- Jag måste verkligen gå nu. - Vänta lite!

Jag vill visa er min privata konstsamling.

Okej, Abigail?

Inte illa, va? Såg ni knäet?

- Han är karl för sin hatt. - En annan släkting, antar jag?

Nej då, nej. Bara en flicka jag mötte nere på Nya Hebriderna.

Hallå!

- Hur är läget på fronten? - Intet nytt, fram till nu.

- Ska vi chansa? - Nu eller aldrig.

- Er naiva ohyfs är imponerande. - Va?

- Jag sa "er naiva ohyfs". - Åh, jaha,

Tack. Trevligt av er att nämna det.

- Så det här är vad han vill gifta in sig i... - Ja, det är det.

Jag kan inte ta in det. Den här affären måste avslutas på en gång.

Vi gör hellre Robert arvlös än att gå med på ett så omöjligt äktenskap.

Jag ska ge henne en smäll.

- Kom, Robert. - Ett ögonblick, mor.

Jag är säker på att min mor inte menar...

Din mor menar allt och mer därtill.

- Prata inte med Paulines familj så där. - Vad hände?

- Säg, vad är det som har hänt? - Din far.

- Allt var bra, men sen kom han in. - Jag? Vad har jag gjort?

De begriper sig inte på dig, det är allt.

Jag menade allt! Jag skäms för att min son...

Ni har sagt nog. Var snäll och gå. Bob, ta med din mor och kom inte tillbaka.

- Jag kan förklara allt. - Vem startade det här?

Robert, har du ingen stolthet kvar? Du har ju blivit ombedd att gå!

- Pauline... - Adjö.

Det är bäst att du går. Du har skapat nog med problem här.

Ja, han fick så han teg.