Merlin

Synkad/redigerad: JKA

Det var en gång...

Nej, så börjar man inte.

Då låter det som en saga och det är det inte.

Den har inslag av en saga.

Drakar, alver, gripar och annat...

Och den har magi!

På min tid var magi betydligt vanligare än nu.

Nåja, tiderna förändras och tiden färdas bara åt ett håll.

Så var ska jag börja?

Eld!

Naturligtvis från början.

Avlossa pilarna!

Under de fasansfulla år av mörker.

Kung Constant var Englands första kristna kung.

Döda dem! Döda alla fångar.

Visa ingen nåd! Inga dyrbarheter...

Låt hela världen dö...

...om jag dör!

Vortigern är här!

- Förrädare! - Han har dödat alla fångar!

Förbannelse över er!

Livet hängde ofta på en skör tråd.

En tyrann lämnade över kronan till en annan...

...ännu värre.

Inbördeskrig söndrade landet.

Sen kom saxarna...

Kristna kyrkor förstördes och vanhelgades.

Likaså gamla hedniska religioners heliga platser.

Anhängarna av det gamla skrek ut sin vånda.

Bara en varelse kunde rädda dem...

...och hon kom från magins land.

- Jag fick din hälsning, syster. - Jag har fattat ett viktigt beslut.

Jag tycker inte om hur din röst låter när du säger det, syster.

Jag ska skapa en ledare åt folket.

En mäktig trollkarl som räddar landet-

-och för folk tillbaka till oss och det gamla.

Det blir för mycket för dig, Mab.

Det kommer att tömma dig på dina återstående krafter.

Gör jag det inte, så dör vi.

Om folk slutar att tro på oss, upphör vi att existera.

Den nya religionen har redan fört oss till gravens rand-

snart glöms vi bort.

Allting förändras, syster.

Det är tragiskt men himlen, helvetet och världen går vidare.

- Det är ödet. - Jag accepterar det inte.

Jag ska kämpa emot.

- Hjälper du mig? - Nej, jag är ju Damen av Sjön.

Jag är gjord av vatten.

Nu rinner allting ifrån oss och jag accepterar det.

Jag är ledsen, kära du.

Då gör jag det ensam.

Frik!

Hörde du, Frik?

Ja, men din syster är ganska velig när det gäller att fatta beslut.

Hon ger er inte det stöd ni förtjänar.

Vi får klara oss själva. Det är bäst att vi sätter igång.

Borde ni inte vänta ett par dagar tills ni är lite starkare?

Det finns ingen tid till det. Vår värld är döende.

Han är underbar!

Nu måste jag ge honom...

...liv.

- Det är en vacker pojke. - Var snäll och ta hand om mitt barn.

- Jag ber dig, jag ber dig. - Se så...

Svär på det. Jag är döende.

Jag svär. Jag ska ta hand om ditt barn.

Visa mig barnet.

Barnet ska heta Merlin.

Rädda mamman, hon är döende.

Nej, det är hon inte.

Hon är död.

Vila i frid, mitt barn.

Må änglarna föra dig hem.

Varför räddade du henne inte?

- Hon hade tjänat sitt syfte. - Tjänat sitt syfte?

Du är så kall. Om jag slog dig i hjärtat, skulle handen krossas.

Tänk att jag brukade tjäna dig och det gamla.

Du har alltså förändrats, du har blivit en kristen.

Vem har sagt det?

Den där snokande, leende pratkvarnen?

Jag lyssnar till mitt hjärta, det räcker för mig.

- Varför tillåter ni sånt prat? - För att hon behöver mig, idiot.

Varför behöver jag dig, Ambrosia?

- För att ta hand om barnet. - Det kan jag göra.

Magi!

Det krävs mer än magi för att uppfostra ett barn.

Det krävs tålamod, förståelse, kärlek...

Framförallt behövs kärlek.

Det fanns hos dig en gång...

...men inte längre.

- Vad har du kommit fram till? - Han stannar hos dig, men kom ihåg:

Han är bara till hälften människa. Han tillhör mig, han är min son.

Jag skickar efter honom när tiden är mogen.

Ambrosia skyddade mig som en tiger.

Bort därifrån - och håll dig borta!

Hon var den modigaste och snällaste jag någonsin har träffat.

Jag kallade henne tant A, men hon var som en mor för mig.

Har ni tänkt på hur långsamt tiden tycks gå när man är ledsen?

Å andra sidan, när man är glad...

Min barndom var nog mycket lycklig för den svepte bara förbi.

Du får ursäkta deras oförskämdhet.

Vi är på väg till lord Lamberts slott och vi är vilse.

Det är ungefär 1,5 kilometer dit.

Håll till höger på stigen, men ta inga genvägar.

- Det är farligt och ni kan gå vilse. - Tack.

- Vad kan vi erbjuda dig som belöning? - En kyss.

Vet du vem du pratar med?

Det här är lady Nimue, lord Ardentes dotter.

Hon frågade, och jag svarade sanningsenligt.

Jag tycker det är ett rimligt pris.

- Mitt namn är Merlin. - Mitt är Nimue.

Jag tycker ni är en mycket ohyfsad yngling.

Jag ska aldrig glömma dig, Nimue. Vi ses igen, det vet jag.

Det tror jag knappast, Merlin.

Nimue...

Jag varnade Nimue att inte lämna stigen, men hon var envis redan då.

Fast det är väl alla ungdomar.

Hon gick sin egen väg.

Merlin! Hjälp mig!

Stilla, annars sjunker du ännu djupare. Håll dig lugn.

Hugg tag i pinnen!

Jag når inte!

Efter alla dessa år, minns jag fortfarande hur det gick till.

Jag kände kraften inom mig... Väx, väx!

Väx, väx nu!

Håll fast!

Det är bra.

Faran är över.

Jag sa ju att vi skulle ses igen.

Hur bar du dig åt? Med grenen?

Jag vet inte.

Vad det än var, räddade du mitt liv. Det är värt en kyss till.

Tant A!

Jag har sett den vackraste flickan i världen, den enda jag ska älska!

Och hon älskar mig!

Vad babblar du om? Du är ju genomvåt. Ta av dig.

Jag är en hjälte. Jag räddade livet på henne.

- Vem räddade du? - Nimue. Hon är dotter till en lord.

Hon föll i ett lerhål och jag räddade henne.

Det var modigt av dig, min kära.

Det märkliga är hur. Jag tog en gren och lyckades få den att växa.

Det låter omöjligt, men jag sa, "väx, väx", och den växte...

Vad är det, tant A?

- Jag måste sätta mig... - Vad är det?

Den här stunden har jag fasat för...

...under alla dessa år.

- Det är dags för dig att ge dig av. - Ge mig av?

- Jag förstår inte... - Du skapades av drottning Mab.

Du har ingen far. Det handlar om magi.

- Nu vill hon att du går till henne. - Det gör jag inte!

Du har inget val, kära du.

Du kan inte kämpa emot.

Inte än.

Han pratar med mig...

Han säger att jag måste följa med honom.

Den här värmer dig under kalla nätter.

- Tant A... - Se så, upp med hakan.

Magin rår inte på människohjärtat.

Jag älskar dig, tant A.

Ge dig av nu.

Och hälsa den högborna drottning Mab-

-att om hon gör dig illa så får hon med mig att göra.

Det var mycket märkligt...

...och ändå inte.

En del av mig upplevde det som den naturligaste sak i världen.

Jag ska sätta mig i båten, antar jag...

Den känslan inom mig växte sig starkare och starkare.

Jag var på väg hem.

Ledsen att jag är sen, båten avgick utan mig. Nåja, nu är jag här.

- Vem är du? - Tyst, jag måste koncentrera mig.

Det här är lömska vatten.

Starka strömmar och dolda klippor.

Följ mig, följ mig!

Gå inte vilse, gå inte vilse.

Den här vägen, mäster Merlin.

- Ers majestät, låt mig presentera... - Merlin.

- Merlin... - Ja.

Äntligen har du kommit. Vet du vem jag är?

- Drottning Mab. - Just det.

Du har vuxit dig stor och ståtlig. Jag lyckades med min skapelse.

Det här är Merlin.

Han kommer för att rädda oss.

Han ska få folk att återgå till det gamla.

- Varför är jag här? - För att lära dig.

Jag ska göra dig till världens mäktigaste trollkarl.

Varför det?

För att leda de dödliga tillbaka till oss...

...och det gamla.

- Om jag inte vill bli trollkarl, då? - Det är ditt öde.

Minns du grenen, hur du fick den att växa?

Det är därför du är här - för att lära. Åh, Merlin...

Snart inser du vilka krafter du besitter.

Och när de frigörs...

...kan du hålla hela världen i din hand.

Hela universums magi och alla besvärjelser du kommer att behöva-

finns i de här böckerna.

- Kommer jag att dö? - I tidens fullbordan.

Det kan vi inte ändra på. Men vi kan byta skepnad.

Fast det är bara en illusion - särskilt när det gäller honom.

Ibland...