Outlander

- Tidigare: - Guldet.

En silkie från havet...

- Såg patrullen honom här? - De tror att han simmade till öarna.

- Blev du förälskad i nån annan? - Jag har aldrig älskat nån annan.

- Så trevligt att träffa dig. - Jenny och jag sörjde dig många år.

- Ian har rymt. Har du sett honom? - Nej.

- Du ljög. - Jag lär honom hur världen fungerar.

Vem är du?

- Din morbror är en uppviglare. - Gå!

- Unge Ian ska hem. - Jag hjälper gossen till Lallybroch.

Jag var tillbaka...

...vid den plats som präntats in för evigt i mitt huvud och hjärta.

Det var mitt hem en gång. Inget tycktes ha förändrats-

- men på nåt sätt kändes inget som då.

Jag trodde inte att jag nånsin skulle få se ers nåd här igen.

Inte jag heller.

När Ian sa att du levde hade jag kunnat knuffas omkull med en fjäder.

Jag förstår att det måste ha varit chockartat.

- Men här är jag. - Ja, det är du.

Du ser bra ut.

- Hur mår barnen? - De är vuxna. Några har egna barn.

Jag var halvdöd av oro.

- Jag ville inte oroa er, men... - Gå in. Att prata gör det bara värre.

Varför sa du inte att han var där? Din syster var så orolig!

- Då hade ni hämtat mig. - Till platsen där du hör hemma.

Mata hönor? I staden kan jag tjäna pengar.

- Har du gjort det, tjänat pengar? - Ja, och jag var bra på det.

Fergus kallade mig naturbegåvning. Jag sålde 20 konjaksfat.

- Innan vi flydde efter branden. - Vilken brand? Fly?

Lät du min son sälja sprit och umgås med brottslingar?

Jag har tagit hand om gossen. Det blev en liten brand i tryckeriet.

Liten? Du skulle inte stå här om den hade varit liten.

Blev det inget kvar?

Är det därför du är här? Motvilligt, med en hemlös i sällskap.

Tillbaka i våra liv efter 20 år som om inget hade förändrats.

Allt var bra i Edinburgh, Janet.

Men Kronans man utpressade mig och lät sin buse attackera Claire.

Moster Claire dödade honom. Han fick så han teg.

Gå ut, nu.

Se till att jag kan hitta dig när det är dags för ditt kok stryk.

- Dödade du en man inför min gosse? - Han var inte där. Jag var tvungen.

Mannen attackerade och jag försvarade mig. Men det är mer...

Ska vi sätta oss vid brasan medan vi lyssnar på skrönan?

Du klagade inte på pengarna. Du vet att jag inte tryckte psalmer.

Jag vet hur du tjänar pengar, men det är du.

Du kunde ha lärt Ian trycka, inte bli en brottsling.

Jag lovar, jag behandlade honom som min egen son.

Då kan du bestraffa honom som om han vore din egen.

Det kanske finns ett annat sätt för honom att ställa allt till rätta?

Jag avskyr det här. Det stinker som djävulens arsle.

- Om mamma hör dig svära... - Ingen gillar skvallerbyttor, Janet.

- Du blir täckt av dynga. - Du är täckt av rävsvans.

- Orättvist. Du får inte ens stryk. - Matthew borde göra det här.

Jag skulle hellre få stryk.

- Du har dynga runt munnen. - Det är inte dynga, det är skägg.

Skägg? Du?

Du hade kanske rätt.

Du också.

Jag borde ha meddelat er att han var hos mig, men gjorde inte det.

Jag ber om ursäkt.

Gossen älskar dig, Jamie.

Han följer dig som en hundvalp och lyssnar på allt du säger.

Henry!

Lämna tillbaka den! Henry!

Era små odjur. Då blir det där er kvällsmat.

Du har verkligen huset fullt. Hej! Jag heter Claire.

- Det här är Angus och Anthony. - Så trevligt, två fina herrar.

Sätt fart.

De är Maggies. Minns du att du höll henne i det här rummet?

Självklart. Du var så säker på att det skulle bli en gosse.

Det känns märkligt att hon är gammal nog för egna barn.

Det är sånt som sker under 20 år.

Jag hörde att vi har gäster.

Jag är James Murray.

Lille Jamie. Du är verkligen inte liten längre.

Senast jag såg dig såg du knappt över kanten på en tvättbalja.

Claire bodde på Lallybroch när du var i Matthews ålder.

Nu är Jamie gift med Joan och far till Henry, Matthew, Caroline-

och lille Benjamin.

Jag går ut till min morbror.

- Han är blöt. - Kan jag hjälpa till?

Jag vill inte förvirra barnet med ett okänt ansikte.

Unge Ian har torkat dynga så det räcker till bränsle i en månad.

- Gossen sonar sitt brott. - Vår pappa hade varit hårdare.

Stryk är inte det enda sättet att lära nån en läxa.

Har du blivit en auktoritet på barnuppfostran?

Nej.

Men jag är en auktoritet på området-

- att vara en 16-årig gosse som bor på en gård.

Ni behandlar honom som ett barn, men han är en man.

Ge honom lite frihet medan han ännu tror att det är ni som kan ge den.

Du säger till mig vad jag ska göra.

Det är en dödssynd att gifta sig igen medan den första fortfarande lever.

Jag trodde inte att Claire levde.

Du trodde att hon var död, men delade inte sorgen med mig.

Jag ville knappt andas och ännu mindre prata om det.

Jag förstår.

Men du måste prata nu. Jag vill veta vad som hände.

Jag var redo att dö på slagfältet vid Culloden.

Om jag var död hade det varit farligt för Claire att vara kvar.

Jag såg till att hon kunde gömma sig på ett värdshus.

Hon fick pengar till en färd till kolonierna när det blivit lugnare.

Senare fick jag veta att britterna hade letat igenom byn och dödat alla.

Män, kvinnor och barn.

Men hon kom undan?

Ja. Hon trodde att jag dog i slaget.

Hon tog ett fartyg till kolonierna. Jag visste det inte då.

Jag satt här med Claire och såg dig tas till fånga av rödrockarna.

När du inte kom hem red vi ut och sökte efter dig.

Den Claire jag kände hade aldrig slutat leta efter dig.

Vi kan bygga en stuga på västra delen av marken.

Vi kan skapa ett liv här, Claire.

Jenny tål nästan inte att se mig.

- Vi borde kanske säga sanningen? - Att du färdats från en annan tid?

Du kan lika gärna säga att du är en sjöjungfru.

- Murtagh förstod. - Vi tvingades ta den risken.

Han hade sett världen. Jenny har aldrig lämnat gården.

Vi är alltid oense.

Hon skulle ställa en massa frågor som vi inte kan svara på.

Om jag inte säger sanningen kommer en mur finnas mellan oss.

Jenny sprider ett varmt ljus över dem hon litar på-

- och en kall skugga när hon inte gör det.

Ja.

Ibland fattar jag fortfarande inte att du verkligen är här.

Jag letade efter dig en gång.

Den dag jag rymde från Ardsmuir.

- Rymde du? - Ja.

Det fanns en man som hette Duncan Kerr.

Han sa att det fanns en skatt gömd på en ö.

Han hade feber och visste att han var döende.

Det var hans enda chans att säga det till nån han litade på.

Hans sista ord var att skatten vaktades av en buidseach ban.

La dame blanche.

Vita frun.

Mitt hjärta...

...stannade nästan när han sa det.

Jag tänkte att du kanske hade återvänt.

Att du fanns där ute.

Det finns hundratals öar längs kusten.

Men bara en där silkierna bor. Silkie Island.

Jag simmade ut till den. Det var vanvettigt kallt.

Claire?

Claire!

Naturligtvis hittade jag dig inte där.

Det var dåraktigt att tro att du skulle återvända.

Om han inte redan varit död-

- hade jag dödat Kerr själv, för att han hade fått mig att hoppas.

Då upptäckte jag det. MacKenzies vapen.

Inristat i sten, precis som Kerr hade sagt till mig.

Där hittade jag skatten.

Kerr hade åtminstone rätt om det.

Skrinet var fullt av gamla mynt och juveler.

Rubiner, smaragder, tre stora safirer.

Jag tog en och gav den till fängelsekommendanten.

Du var fri och hade skatten.

- Varför återvände du till fängelset? - Jag kunde inte ta den med mig.

Dessutom behövde fångarna mig. Jag var deras ledare.

Jag var inte på en ö.

Men jag fanns där ute och önskade att du skulle hitta mig.

Det låter dumt, men alltid när jag hörde fågelsång-

- så låtsades jag att det var du som pratade med mig.

Vet du att grågäss är par för livet?

Om man dödar en vuxen när man jagar så måste man vänta.

Partnern kommer dit och sörjer.

Man måste döda den också.

Annars sörjer den sig till döds.

Den ropar efter den försvunna.

Vad är det? Jamie?

Jag har tänkt berätta en sak, sassenach.

Det har inte varit lätt att dölja det.

Jag ville prata med Ned Gowan för att se om lagen kan hjälpa oss.

- Lever Ned Gowan? - Det är väldigt invecklat.

Du måste lyssna med hela ditt hjärta.

- Pappa! - Vem är den kvinnan, pappa?

Pappa?

- Sassenachhäxan! - Vad gör du här, Laoghaire?

Du är död!

Hur kunde du göra så mot mig, Jamie Fraser?

Smita hem bakom min rygg, med den horan!

- Vi borde inte vara här. - Jag har inte gjort nåt.

Pappa! Mamma! Sluta!

Pappa?

Har han inte berättat det? Han är min make nu.

Är du helt skamlös, din häxa? Återvänd till helvetet!

- Släpp mig! Låt fnasket försvara sig! - Gå ner nu!

Vänta här. Vänta, Laoghaire!

Pappa!

Vem är den kvinnan? Varför gjorde hon mamma så arg?

Den kvinnan är Claire. Min hustru.

Min första hustru.

Jag trodde att hon var död, men Gud gav henne tillbaka till mig.

Jag tänkte säga det till dig och din syster, men fick inte chansen.

Mamma, då?

Jag försökte vara hennes make, men din mamma och jag...

Vi har inte de band som förenar människor för alltid.

Har du de banden med den andra kvinnan?

Ja.

Kommer du att försvinna för alltid nu?

Var inte orolig, Joanie. Jag älskar dig och din syster.

Jag kommer alltid ta hand om er. Jag lovar.