Outlander

Tidigare... Jag har kommit hem.

Utlämna min egen bror?

Jag kan inte tillåta att ni riskerar ert liv för mig längre.

Har du inte sett insidan av fängelser nog?

Säg att jag hörde av mig. Sen är du inte lojal mot Red Jamie.

John Grey är min bror. Hedersskuld. Jag kan inte ens skjuta kräket.

Om du tror att din hustru är en häxa tänker jag inte säga emot.

- Det är en till syn. - Vita frun.

Barnet uppfostras som vårt. Med en far, en levande person.

Rött hår?

Jag är med dig, Claire. Men du är med honom.

Jag kastade mig in i min nya roll, men det var nåt som fattades.

Jag behövde göra nåt mer.

- Är det där vad jag tror? - Ja, en riktig engelsk frukost.

- Black pudding? - Bort med tassarna.

Bröd stekt i baconfett? Vilken är anledningen?

När Brianna kom hem från skolan ville hon ha Eggos brödrostvåfflor.

Hon behöver mer engelskhet.

Vilken är planen? Ska du mata bort amerikanskheten?

Antingen det, eller så byter jag ut den älskade Dr. Seuss mot Dickens.

Brianna! Frukosten är klar.

- Underbart. Jag har saknat det. - Bra.

Jag kanske har kommit på nåt bra.

Jag har inga lektioner ikväll och har pluggat klart om gallblåsor.

Ska vi gå på bio?

Joe sa att "Förföljaren" är toppen. Annars kan vi se "Karusell".

Det låter jättetrevligt. Men jag har sett båda.

Båda?

Ja.

- Vi... Vi sa att vi är fria att... - Javisst.

- Jag är diskret, Claire. - Ja, det är du. Tack.

- Där har vi henne. - Till dig!

Fantastiskt, älskling. Jättefint.

Ardsmuirfängelset 1755

- Är det alltid mulet? - Upp med hakan, my lord.

Dryckerna här är bra kompensation. Ni ska få namnen på sprithandlarna.

Pappersarbetet är det värsta. Annars är det inte mycket att göra.

Förutom att jaga skogshöns, och fransmannens guld.

- Kung Ludvigs guld till Karl Stuart? - Det sägs vara nedgrävt på heden.

Första året var jag fast besluten att hitta det.

Efter några år blev jag slutligen lite vettigare.

Men den person som levererar en sån skatt till London-

- blir utan tvekan uppmärksammad av Kronan.

- Är fångarna mestadels jakobiter? - Ja. Fogliga som får.

Inget hjärta kvar i dem efter Culloden.

Jag är glad att jag får återvända till civilisationen.

Inte så mycket umgängesliv, alltså?

Käre vän. Umgängeslivet utgörs av era samtal med officerarna.

- Och en fånge. - En fånge?

- Ni känner väl till Red Jamie Fraser? - Naturligtvis. Ökänd under upproret.

Vi har honom. Den ende officeren och den ende vi håller i kedjor.

Han var på flykt i sex år efter Culloden.

Fångarna ser honom som hövding. Kallas Mac Dubh. Nån sorts respekt.

Han är deras talesman. Vakterna är rädda för honom.

De som stred vid Prestonpans säger att han är djävulen själv.

- Stackars djävulen nu. - Ni behöver Fraser.

- Vi åt kvällsmat en gång i veckan. - Jag tänker inte äta med... fången.

Som ni vill. Jag överlämnar det åt er.

Lycka till, major.

- Har du sett den nye kommendanten? - Jag såg honom. Vi har inte pratat.

Hellre den djävul man känner.

- Har jag fel, Mac Dubh? - Nej, Hayes.

Men jag vet inte om du har rätt än.

Till dig, Mac Dubh.

Du har sett den nye kommendanten.

Pratade dumskallarna om det?

Ja, jag har sett honom.

Han känns bekant, men jag kan inte placera honom.

Namnet är Grey.

Det har ingen betydelse. Fjollorna ser likadana ut.

Bara Gud kan skilja dem åt.

De säger det om oss.

De skulle kunna skilja oss åt om vi fick klä oss i tartan.

Stoppa undan det där.

- Du känner till straffet. - Ja.

Kunde du inte värdera honom?

Han är ung. Nästan inte mer än ett barn.

Han har hållning.

Raka axlar och en laddstake upp i arslet.

Laddstaken är standard i den brittiska armén.

- Har du blivit biten igen? - Råttorna börjar bli ovanligt djärva.

Det här hjälper mot varbildningen, och för greppet.

Inte fler jäkla tistlar. Tror du att jag är en gris?

Du är envis som en sån. Det är bara Mariatistel.

Ta bort knopparna och mosa bladen och stjälkarna.

Jag lärde mig knepet av -

en flicka -

- som kände till en hel del om hur man helar.

Fången, sir, som ni befallde.

James Fraser.

Ja.

Jag är major John William Grey, fängelsets kommendant.

Ni och överste Quarry hade en överenskommelse.

Jag vill upprätthålla det.

- Ni ska vara talesman för fångarna. - Visst.

- Var ska maten serveras, sir? - Här inne, fånge.

Tusan! Den är ute efter min mat.

- Har fängelset en katt? - Det finns katter i förrådet.

Hämta hit en, genast.

- Är det många råttor i cellerna? - Många.

Ibland kilar de över bröstkorgen när jag sover, sir.

MacKay, se till att varje cell får en katt.

- Vad är det, MacKay? - Med all respekt, sir.

Männen vill nog inte att en katt ska äta deras råttor.

- Fångarna äter dem väl inte? - Bara om de lyckas fånga en.

Gud vet vad ni gjort för att bli skickad hit.

Men för er egen skull hoppas jag att ni förtjänade det.

- Var det allt, sir? - Ja, för tillfället.

Mamma! Håll upp diplomet lite högre.

Tre, två, ett, le! Utmärkt.

- Vem nu, maestro? - Bara du och mamma.

Okej. Jag och mamma.

Kör till.

- Ska du inte till Fontaines? - Det är inte förrän klockan sju.

- Du följer väl med, pappa? - Jag har arbete som måste bli klart.

- Då följer inte jag heller med. - Det blir jättetrevligt, jag lovar.

- Jag trodde att det var klockan sex. - Nej. Lugn, du slipper oss snart.

- Doktor Randall. - Ursäkta mig.

Doktor Joes elixir.

- Ordinerar du det mot allt? - En kall martini kurerar allt.

Du kommer att bli en hemsk doktor.

- Kan jag hjälpa till? - Ursäkta mig. Jag...

Claire?

Gå och lek, Bree.

Ditt arbete?

Här, älskling. Jag har ett förslag. Låt oss åka till restaurangen nu.

Om vi inte får slå oss ner kan vi vara i baren.

Vad tusan? Halt! Hämta hit honom!

Vem är du? Vad gör du här?

- Guldet är förbannat! - Sa han guld?

Vi tar honom med oss!

Guldet är förbannat!

Mr Fraser. Tack för att ni kom hit.

En situation har uppstått och jag behöver er assistans.

Med vad, sir?

Duncan Kerr vandrade omkring på heden vid kusten.

Han tycks vara sjuk, nära döden, och pratar som en dåre.

Men vissa saker han pratar om tycks vara av intresse för Kronan.

Han babblar på en blandning av gaeliska och franska.

Bara några ord på engelska.

Vill ni att jag ska översätta det mannen har att säga?

Ni pratar både gaeliska och franska.

Vi har ont om tid.

Jag är rädd att jag måste säga nej, sir.

Får jag fråga varför, mr Fraser?

Jag är en fånge, inte översättare.

Mr Fraser.

Om ni gör det jag ber om ser jag till att era bojor tas bort.

Ni har haft dem på i tre år. De måste kännas tunga.

Jag har två villkor. Återge ordagrant det han säger.

Avslöja inte för nån utom mig de uppgifter ni får veta.

Jag har bara ett villkor, sir.

Filtar och medicin till de män som är sjuka.

En vinningslysten begäran.

Vi har ont om båda sakerna och jag kan inte ordna det.

Då är samtalet över, sir. Sätt på mig bojorna.

Tro mig, jag skulle göra det ni ber om, om jag kunde.

Då nöjer jag mig med en person. Min släkting Murtagh Fitzgibbons.

Han har kämpat för att överleva här ända sen Culloden.

Jag ska fråga vad vi har.

Då har ni ett avtal, sir.

Bjöd du hit henne, till vår dotters hem?

Du skulle ta bilen. Hon skulle hämta mig.

Tycker du så illa om mig? Jag har tagit min examen, Frank.

- Förnedrad inför mina kollegor. - Välkommen till klubben.

- Vad tusan betyder det? - Inte så högt, du väcker Brianna.

- Vad betyder det? - Det betyder...

Det betyder att du inte är en så bra skådespelerska som du tror, Claire.

Tror du att nån på Harvard tror att vi är lyckligt gifta?

Du har inte övertygat nån.

Glöm inte att det var din idé med separata liv.

Du gick med på att vara diskret.

Du låter din blonda sköka komma hem till oss.

Kalla henne inte det! Sandy är doktor i språkhistoria.

Jaså? Då har ni mycket att prata om.

Är du svartsjuk? Grönt passar dig inte, Claire.

Dra åt helvete! Du visste hur viktig den här dagen var för mig.

Du gjorde det avsiktligt. Du ville såra mig.

Kanske det.

Jag ville kanske låta dig smaka din egen medicin.

Dr Randall.

Har du knullat henne i vårt sovrum?

Har du det?

Jag tycker att det redan är för många i vårt sovrum.

Håller du inte med?

Okej.

Låt oss sluta låtsas, Frank.

- Begär skilsmässa. - Skilsmässa?

Varför inte?

Du skulle få din frihet.

Ja, det skulle jag.

När Jerry skilde sig från Millie förra året fick han sin frihet.

Men han förlorade sina barn.

Rätten ansåg att ett barn behöver sin mor mer än en far.

Han träffar dem knappt nu.

- Det får inte hända Brianna och mig. - Jag skulle aldrig hålla er isär.

- Vi hittar en kompromiss. - Jag litar inte på dina löften.

Du har inte varit särskilt bra på att hålla dem.

Är det nåt mer du vill diskutera medan vi ändå är här?

Herregud.