Wild Mountain Thyme

Välkommen. Välkommen till Irland.

Jag heter Tony Reilly. Jag är död.

Det sägs att om en irländare dör medan han berättar en historia-

-så kan man vara säker på att han kommer tillbaka.

Det var en gång i Irland...

...två gårdar.

Muldoongården, där Rosemary bodde med sin mor Aoife.

Och med sin far Chris som var i krig med kråkorna.

Och en liten bit ner på vägen, på den finaste mark som fanns-

-låg min gård, där min fru Mary sjöng tills hon hade erövrat huset.

Och där, på ovanvåningen, min son Anthony-

-ställde sin dystra fråga till stjärnorna.

Moder natur, varför gjorde du mig så här?

Det rätta svaret fanns kanske en bit ner på vägen.

-Lilla Rosemary Muldoon. -Anthony.

Berusad av kärlek.

Anthony!

-Fiona. -Se på din näsa! Du liknar en clown!

Vad är det här?

Chrissy. Chrissy! Vi har ett problem.

-Anthony knuffade ner Rosemary. -Varför?

För att Rosemary gav sig på Fiona.

-Rosemary? Hur är det fatt? -Jag har inget syfte.

Jag är bara en flicka. Världen är full av flickor.

Du är inte bara en flicka.

-Du är en drottning. -Vad för slags drottning?

Det var min mors.

Den är full av svanar.

Och du, Rosemary, på gott eller ont-

så är du den vita svanen.

Vad betyder det att vara den vita svanen?

Ja du, det betyder att ingen kan stoppa dig.

Världen är din.

Du kan göra vad som helst.

Se på ovädret som kommer.

Det påminner mig om kvällen då vi begravde Chris Muldoon.

Muldoon lämnade inte mycket till Reillys.

Två grindar att öppna och en himmel full av regn.

-Du skulle ha lämnat grindarna öppna. -Muldoons vill ha dem stängda.

-Otroligt att du tog änkans skinka. -Hon erbjöd mig den.

-Skynda dig! -Varför öppnar inte du grinden?

Det regnar knappt.

-Ner, Flossie. -Du kan inte ens älska en hund.

-Som det ser ut här i köket. -Din mor hade dött igen av synen.

De kommer tro att vi är luffare. Hur ser jag ut i ansiktet?

-Bedrövlig. Var är min pipa? -Där uppe. Och du får den inte.

-Se på mig. Jag liknar en grävling. -Jag fryser. Varför släckte du elden?

-Vill du att huset ska brinna ner? -Var du tvungen att bjuda in Muldoon?

-Räckte inte begravningen för dig? -Är du så egoistisk, pappa?

-Jisses. Titta på röken. -Otroligt att Chris Muldoon är död.

-Vem ska skjuta kråkorna? -Chris gillade att skjuta kråkor.

Han sköt hål i himlen med sin bössa.

-Vad skrattar ni åt? -Mår du bra, Aoife?

Bra, frågar du? Jag är ett vrak. Stäng dörren innan natten kommer in.

-Aoife, kom. Sitt här vid värmen. -Jag kan inte sitta. Benen låser sig.

Skojade ni? Om vad?

-Vill du ha en öl? -På flaska eller burk?

-Flaska. -Nej tack. Flaskan smakar glas.

-Har glas en smak? -Ja. Glas smakar tänder.

Smaken av glas. Jag vet hur det smakar.

Vet du hur glas smakar? Det gör du inte.

-Alltså ingen öl. Jag sätter på te. -Varför ryker det så?

-Skorstenen är helt igensotad. -Min är värre.

-Jag får kämpa för varje andetag. -Se på henne. Hon är död om ett år.

Gärna det. Förutom att jag lämnar Rosemary och gör henne föräldralös.

Du ser kry ut.

Frukten ser alltid bra ut när masken börjar tugga.

-Du då? När ska du lämna in? -Jag är död före jul.

Sluta. Var är Rosemary?

-Där ute. -I regnet?

Hon röker inte inför mig och hon röker jämt, så jag ser henne aldrig.

Hon är envis.

-Hon står där ute. -Och röker.

-Hon får lunginflammation. -Hon är galen. Galna blir inte sjuka.

-Galen? Det har jag aldrig märkt. -Du märker ju aldrig nåt, Anthony.

Du är känd i hela Irland för vad du missar.

Tony, har du skrivit över gården på Anthony?

-Va? Frågar du honom bara så där? -Jag tänker på det praktiska i kväll.

-Eller lämnar du den till honom? -Vem annars? Alla andra har flytt.

-Jag har inte bestämt mig. -Vad har du inte?

Jag trodde att Chris Muldoon hade en plan.

Ja. Han lämnade allt till mig.

-Inte mer än rätt. -Jag tänker bara på Rosemary nu.

-Vet du inte om jag får gården? -Jag ser ingen tydlig väg.

-Varifrån till vart? -Från mig till dig.

Det måste sägas. Ditt ansikte stämmer inte.

Du stammar från andra människor. Du är mer Kelly än Reilly.

-Ja, du är en Kelly i ansiktet. -I ansiktet?

Han gillar att fiska. Typiskt en Kelly. Det är känt.

-John Kelly trodde han var en fisk. -Jag heter Reilly och är en Reilly.

Nej, en Kelly. Du brås på John Kelly och han var fullständigt galen.

-Han dränkte sig i Royal Canal. -Han föll i.

-Han hade en sten knuten i halsen. -Jag är inte en Kelly!

-Du är i alla fall ingen bonde. -Seså, Tony.

Du står inte på marken och drar styrka från den som jag gjorde-

tills mamma dog.

-Du läser hellre dina jäkla blaskor! -Lugn nu.

Kritisera mig inte, pappa.

Vissa av oss känner ingen glädje, men vi gör det vi måste.

Är en pliktrogen man som inte känner njutning sämre än en lycklig man?

Nu jäklar. För att få lite trevligare sällskap ska jag hämta Rosemary.

Anthony, Anthony...

-Rosemary. -Anthony.

-Vad gör du här ute? -Röker.

-I regnet? -Det är lite tak.

Det är beckmörkt.

Jag kan se.

Röker du pipa nu?

Det är pappas.

Er tjur låter som om han har kikhosta.

Han hostar upp lungmasken.

-Det låter inte bra. -Säg det inte.

När behandlade du honom?

-För tre veckor sen. -Hans lungor borde vara maskfria.

-Ska jag ringa veterinären? -I morgon räcker för ett dyrt besök.

-Gå in. Du blir förkyld. -Nej.

-Har du hört av Fiona? -Aldrig. Inte sen vi var barn.

-Vet du var hon bor? -I Wicklow. Med man och tre döttrar.

-Han tror att vi pratar om honom. -Män tror att allt rör sig om dem.

Missunnar du verkligen Anthony att få gården?

Jag gav honom hans mors ring för tre år sen.

-I onödan. Han är inbiten ungkarl. -Du gör på fel sätt.

Detta är min släktgård sen 121 år. Det slutar inte med Anthony.

Saker slutar när Gud vill det.

Aoife...

Jag kan inte fatta att min Chrissy är borta.

Halva mitt hus är borta.

-Vad gör Flossie? -Hon är ute efter skinkan.

Hon kommer inte åt den. Den är i kylen.

-Vill du ha en bit? -Bjud mig inte på min egen skinka!

-Jag beklagar så din fars död. -Tack, Anthony.

När min mamma dog kunde jag inte se färger längre.

-Var hamnar vi när vi dör? I himlen? -I jorden.

-Vad är då himlen till för? -Den är för nu. Himlen är för nu.

Det var jag som hittade honom.

Mamma kom upp. Hon var kritvit i ansiktet, så jag gav henne vatten.

-Men hans tänder låg i glaset! -Nej!

-Sen dess dricker hon inte ur glas. -Det kan jag intyga.

-Hon säger att det smakar... -...det smakar tänder.

Jag ska hämta henne. Hon vill bara sitta i sin fåtölj.

-Så vi får gå. -Ja.

-Och du låter mig gå, va? -Du sa att du skulle gå.

Lyssna inte på folk. Vem är det där?

Det är Dåliga nyheter-Cleary. Han kommer bara med dåliga nyheter.

Hej, Rosemary. Beklagar böket för er.

-Din häst for över stängslet igen. -Säg det inte.

-Jag tänkte att du ville veta. -Tack ska du ha, Cleary!

-Gå in och prata med hennes mor. -Det gör jag inte. God kväll!

-Du ser? Dåliga nyheter-Cleary. -Har du en grimma?

-Ge mig den då. -Din mamma då?

-Kör du hem henne? -Visst.

-Du vill inte ha lite skinka? -Skär av en bit till hunden.

-Det är för fint för henne. -För fint för er båda.

-Ska vi prata om det? -Vad?

Det var inte lönt när Chris levde.

-Friar du? -Va?

-Jisses, nej. -Säg då vad du menar, din bluff.

Markbiten som spärrar mig från vägen, sälj tillbaka den till mig.

-Du behöver bara öppna grindarna. -Har du klivit ur min bil i regnet?

Blivit dränkt när du öppnat och stängt grindarna?

-Det regnar på oss alla. -Jag ger dig ett skäligt pris.

-Har du frågat Chrissy om det? -Ja. Inget svar.

Inget svar är ett svar.

Jag måste lämna gården som den var när jag fick den.

Så du lämnar den nu? Till Anthony?

-Rosemary bad mig köra dig hem. -Var är hon?

-Hennes häst smet igen. -Den hästen är satan på fyra ben!

Tänk på det jag sa.

Nej. Du ska inte prata med mig om grindarna.

-Du ska prata med Rosemary. -Varför?

Vägbiten som Chrissy köpte av dig är inte min.

-Resten är mitt, men inte den. -Sålde han den?

-Han gav den till Rosemary. -Vad säger du?

Chris Muldoon skrev över markremsan mellan grindarna på Rosemary-

när hon inte var mer än tio år.

-Gav han en tioåring min vägrätt? -Hon fick den. Jag kan säga varför.

Det var där som Anthony knuffade ner henne.

-Knuffade du en liten flicka? -Det gjorde jag inte. När?

När hon var tio. Du gjorde det och du är förvisad därifrån.

Kör nu hem mig innan min pacemaker går ner på noll.

Hej då, hej då, hej då, hej då!

Duktig kille, Blister. Vilken duktig kille.

Du är så vacker. Stanna precis där.

Okej. Okej.

Det är okej, min älskade.

Må du brinna i helvetet, din skithäst!

Duktig kille.

Anthony!

-Är du okej? -Ja då.

-Vad gjorde du där ute? -Fiskade.

Var det där att fiska? Utan spö?

Vem pratade du med? Du såg ut att prata, vifta och sen hoppa i.

Det gjorde jag inte. En Kelly hoppar i. Jag är en Reilly.

-Vad gör du nere vid floden? -Jag har jagat den här.

-Inte sen i natt, väl? -Jo.

-Himmel. Du ser ut därefter. -Tack. Du ser inte så perfekt ut.

-Du har fina kor i år, Anthony. -Jovars.

-Varför far din häst över stängslet? -Han är rastlös.

Jag vet hur det är. Jag hör ibland en röst när jag är här ute.

-Och rösten säger "Gå". -Gå?