C'mon C'mon

Okej, jag ska ställa en rad frågor till dig.

Och inga svar är rätt eller fel.

När du tänker på framtiden, hur föreställer du dig att den blir?

Hur kommer naturen att se ut?

Hur kommer din stad att förändras?

Kommer familjerna att vara desamma?

Vad kommer du att minnas och glömma?

Vad skrämmer dig? Vad gör dig arg?

Känner du dig ensam? Vad gör dig glad?

Vi åker runt i landet till olika städer och intervjuar barn-

-i olika åldrar om deras liv. Och vad de tror om framtiden.

Om jag frågar nåt som du inte vill svara på-

-eller om du inte gillar frågan, så kan du bara säga nej.

Och om jag frågar dig om nåt som du inte vill prata om, säg det.

Jag tror att vuxna alltid tycker att de ska bestämma.

Och att de alltid ska bestämma allt.

Och jag tror att vissa vuxna anser att de har rätt och du har fel.

När du tänker på framtiden, hur föreställer du dig att den blir?

Jag föreställer mig och hoppas att den blir bra.

Tänker du nånsin på vad vuxna kunde ha gjort för att få till det rätt?

Framförallt varit mer uppmärksamma på vad som händer runt dem.

För jag känner att det är ett stort problem med nästan allt.

Det är en jättestor grej.

De sa: 'Jaså, du bor i Detroit? Det är jättefarligt där.'

'Skolorna är hemska och ingenting är bra där.'

Då sa jag: 'Hur vet du det? Du bor inte där och går inte i skolan där.'

'Du växte inte upp i Detroit. Jag har bott i Detroit hela livet.'

Amerika är så mycket. Det är så mycket som är tragiskt.

Vissa behandlas orättvist på grund av ras och vilka de gillar-

-på grund av var de bor och hur mycket pengar de har.

Jag vill att det blir bättre här och att folk ska veta-

-att bara för att nån inte är som du så har de inte fel.

Vi är vid den punkten just nu då vi måste förändra saker-

-och bara utifrån vår moral som folk så ser jag det inte hända så snart.

Har du hopp för framtiden?

När du tänker på framtiden, tror du att den blir bättre eller sämre?

För mig personligen känner jag att saker och ting blir bättre-

för jag har många möjligheter nu.

Jag har hopp för mig själv och för andra människor.

Jag vet inte om det blir bättre, men jag hoppas att det blir bättre.

Men för hela världen...

Jag hoppas att det blir bättre, men det kanske det inte blir.

Om du kunde ha en superkraft, vad skulle det vara?

Det är en svår fråga. Det är en av de mest populära frågorna-

som jag ställer och vissa säger...

Detroit var framtiden.

Så vi kom till Detroit för att prata med unga människor, barn.

Vi kom till Detroit för att prata med barn, unga människor-

och fråga dem-

-hur de trodde att deras liv skulle se ut-

hur det förändras för dem-

-vad de inspireras av och stimuleras av-

och hur deras liv är just nu.

- Hey. - Hey.

- Hej. - Hej.

Det är trevligt att du ringde.

Jag visste inte om jag skulle ringa eller om du skulle göra det...

eller om ingen skulle göra det.

Det är en bra dag för att prata.

- Mamma kanske lyssnar. - Ja.

Kanske.

Det känns inte som att det har gått ett år för mig.

Gör det det för dig?

Nej. Det är konstigt.

Jag visste inte vad jag skulle göra av mig i dag.

Ja, jag vet.

Om jag bara jobbar känns det som att jag inte sörjer på rätt sätt.

Och om jag sitter på det här deprimerande hotellrummet-

-och bara tänker på mamma så är det bara rätt brutalt.

Så... ja, jag ringde dig.

- Var är du? - Jag är i Detroit.

Jag har intervjuat barn.

- Så det är coolt. - Coolt.

- Jesse hörde dig på radio häromdan. - Jaså?

Ja, vi satt i bilen och där var du i radion som vanligt-

-och jag var tvungen att säga till honom att det var du.

- Verkligen? - Han är nio, vet du.

Han kände inte igen din röst. Det är ett år nu. Det är länge för ett barn.

Wow. All right.

Ja.

- Hur är det med Jesse? - Han är så duktig.

Han är smart och jättekonstig.

Han är äldre och han är rolig och jag vet inte, han är...

Han är en hel liten människa.

Och Paul har flyttat till Oakland.

- Har han? - Ja.

Whoa, verkligen?

Ja. Det är okej. Jag tror det.

Jesse hanterar det bra hittills. Men det gör inte Paul. Han är...

Jag menar, han... Jag är bara...

Han är okej. Jag måste bara åka upp och hjälpa honom komma i ordning.

Jaså?

Ja. Så jag ska dit upp snart, men vi har det bra.

Så tar du... tar du med dig Jesse?

Nej. Nej, jag tror inte att det är en sån resa.

Vem passar Jesse då?

Jag har inte kommit dithän än.

- Hej. - Hej.

Hey.

- Säg 'hej'. - Hej.

-'Hej, hur är det?' -Hur är det?

- Det är bra. Hur är det själv? - Det är bra.

- Vill du be morbror Johnny komma in? - Du ska fråga om jag vill komma in.

- Vill du komma in? - Tackar.

Får jag en kram?

- Hej. - Hey.

Vi har... hennes klänningar.

- Alla mina skolgrejer. - Coolt.

Mamma sa att du ska sova här i natt-

-i hennes extrastora sköna säng, husets bästa säng.

Det finns såna här stora, stora, stora-

stora typ svamprör.

Eller rör som är svampar.

Och de kopplar samman alla träd.

Och de är här uppe. Och de är jättehöga.

De får all maten och sen måste man typ...

gå genom rören in i ett annat träd.

Och sen... sen får de all maten och så går den igenom.

Och träden behöver...

Så hur är det med Paul?

Vet inte. Han erbjöds ett drömjobb vid San Francisco-symfonikerna.

Vilket han absolut förtjänar, men övergången sabbade honom.

Som övergångar alltid gör. Och sen köpte han en hundjävel.

- Vilket han inte skulle ha gjort. - Nej.

Det är bara... en fullständig röra som vanligt.

- Och du måste röja upp? - Ja.

Ja. Ja, sån är Paul.

Jesse då? Vad vet han?

Inget. Jag sa att jag skulle hjälpa honom komma i ordning.

Vi åker upp dit tillsammans senare.

Kommer han att vara okej bara med mig?

Han älskar när jag inte är hemma.

- Han kommer att få så roligt. - Jaså?

Det är verkligen kul att se dig.

Hallå?

Är det nån hemma?

- Hallå? - Är du redo för det här?

- Gud. Vad? - Hallå?

Håll i dig. En liten föräldralös unge gillar att komma och hälsa på mig.

Han kommer säkert att besöka dig.

Och han tycker om att låtsas att jag har döda barn.

Han frågar massor om vad de gjorde så han kan göra samma saker.

- Det är helt sjukt. - Ja.

Det är faktiskt helt normalt. Alla barn gör det.

- Är det nån hemma? - Jag kommer.

- Hej. - Hej.

Är det här det föräldralösa barnet?

Får jag sova här i natt?

Barnhemmet har bara våningssängar och alla barnen snarkar.

Klart du får.

Min son är faktiskt inte här i natt.

Jag kan ta hans plats om du vill.

Det är en bra idé. Han brukar gå och lägga sig nu.

Vet du, här borta råkar jag ha ett rum-

-med en säng precis i din storlek. Vill du kolla på det?

'Dorothy bodde mitt ute på den stora prärien i Kansas'-

-'med farbror Henry, som var bonde, och tant Em, som var bondens fru.'

Hon kramade mig och hon kändes annorlunda.

Eller så kände jag det annorlunda.

Och ja, Jesse kanske kom ihåg mig vagt.

Kanske. Kanske inte.

Han berättade för mig om träd som kommunicerar med varandra-

och hur de hölls ihop-

av ett underjordiskt svampnätverk.

Älskar dig, älskar dig, älskar dig, älskar dig, älskar dig.

God natt.

Åh, mysigt. Okej, somna om nu.

- God morgon. - Det är högt!

Det är lördag. Jag får vara högljudd på lördagar.

Har mamma precis åkt?

- Hon sa du kunde vara lite tafatt. - Va?

Hon sa att du kunde vara lite tafatt.

Men att du kommer att vänja dig.

Kan du sänka lite?

Hon lämnade lite anteckningar till dig i köket.

Är det där en mikrofon, eller sitter den i hörlurarna?

Sitter mikrofonen i hörlurarna? Eller är det där mikrofonen?

Det här är mikrofonen. Och jag ska bara ställa in ljudet snabbt.

Försiktigt.

När du tänker på framtiden-

hur föreställer du dig den?

Jag vill inte.

- Vill du inte tänka på framtiden? - Jag vill inte svara på frågorna.

Vad är det där? Det sitter en skruv där och massa små knappar.

- Det är gainen. - Gainen?

Det är så man vet hur mycket... Här. Ta på de här.

Ser du den här? Här...

- Hör du det? - Jag... hör det.

- Här justerar man ingångsvolymen. - Nu är det supertyst.

Så vrid upp den hela vägen.

- Har du roligt? - Allt låter fantastiskt här inne.

Min pappa hade älskat det här.

- Johnny! - Behöver du nåt?

Min mamma berättar historier för mig.

Det kan vara påhittat eller fakta.

Jösses. Jag kan inga historier.

Kan vi bara prata och lära känna varandra?

Varför slutade hon prata med dig?

- Vi pratar. - Nej, det gör ni inte.

- Jag vet inte. - Brukade ni prata mycket?