Weapons

Det här är en sann historia.

Den inträffade i min stad för två år sen.

Folk dör på konstiga sätt i den här historien.

Men man hittar inget om det nånstans.

För polisen och de högt uppsatta i stan -

- skämdes så över sitt misslyckande att de mörklade allting.

Men om du frågar vem som helst här -

- kommer alla att berätta samma sak som jag ska berätta nu.

Historien börjar på min skola.

Maybrook Elementary går från förskoleklass upp till femman.

Den här onsdagen verkade vara en helt vanlig skoldag.

En ny lärare hade börjat.

Hon hette Justine Gandy.

Och den här dagen var hon som vanligt på väg till sitt klassrum.

Men den här dagen var annorlunda.

För den här dagen var ingen av hennes elever där.

I alla andra klassrum var eleverna på plats.

Till och med i tredjeklassen som mrs Belt undervisade var de på plats.

Men ms Gandys klassrum var tomt.

Eller... inte helt tomt.

En elev var på plats - Alex Lilly.

Han var den enda av klassens 18 elever som kommit till skolan den dagen.

Vet ni varför?

Han var den enda som kommit -

för natten före, klockan 02.17 -

- hade de andra barnen vaknat, klivit upp ur sina sängar...

...gått nerför trappan, öppnat ytterdörren -

och gått över gräsmattan ut i mörkret.

Och de kom aldrig tillbaka.

Föräldrarna och folk på skolan var ledsna och förtvivlade.

Polisen kunde fastställa att barnen försvunnit klockan 02.17 -

- för hälften av husen hade larm som utlösts när de gått hemifrån.

Vissa av barnen fångades på bild av husens övervakningskameror.

Men de visade bara att barnen försvann ut i mörkret.

Inte vart de tog vägen.

Polisen pratade länge med Alex.

De frågade varför hans klasskamrater gjort så där -

men han svarade att han inte visste.

De frågade om det funnits nån plan -

- men han svarade att han inte kände till nån sådan.

De frågade om det fanns en tv-serie där nån rymde på det sättet -

- men han svarade att han i så fall inte sett den.

De pratade även med ms Gandy.

Men hon visste inte heller nåt och kunde inte hjälpa dem.

I nästan en hel månad hölls skolan stängd för polisutredningens skull.

Men till slut blev de tvungna att öppna den igen -

- så att barnen som inte försvunnit kunde få undervisning igen.

Kvällen innan de öppnade hölls ett stort möte på skolan.

Det var en massa kuratorer och såna där -

- för att hjälpa alla att förstå hur de skulle känna och sörja, tror jag.

Det är här historien verkligen börjar.

Det viktiga här är att vi inte dömer vår egen sorg.

Ibland dyker det upp ovälkomna känslor. Andra känslor än sorg.

Vi måste ge oss själva utrymme att känna exempelvis ilska.

Ilska är i själva verket en sund del av sorgearbetet.

Känslan kan växa sig särskilt stark när man upplever sig övergiven...

Vad menar ni med det? "När man upplever sig övergiven?"

- Ska vi vara arga på Matthew, menar ni? - Det vore inte onormalt.

Ni kan tala om "övergivenhet", men jag ser det inte så.

Jag ser nåt som är fullständigt obegripligt.

Det handlar om 17 barn från en och samma klass.

Vad försiggick i det klassrummet? Varför försvann bara hennes elever?

Det är mycket känslor nu...

Så ni får ursäkta om jag inte är särskilt intresserad av att lyssna på er.

Vad har Justine Gandy att säga?

Hon är här i kväll. Jag vill veta vad hon hade för sig i klassrummet.

Jag... vill börja med...

Jag vill bara säga hur oerhört ledsen jag är för det som har hänt.

Jag vet att inga ord jag säger kan göra det här bättre.

Sanningen är att jag söker svar lika desperat som ni.

Lögnare!

Jag älskar mina elever och...

Du vet vad som hände, det vet vi!

Jag förstår att det inte...

Lås in henne tills hon berättar!

Vi accepterar inte den typen av påhopp.

Även ms Gandy berörs av tragedin och lider lika mycket som vi andra.

Var är våra barn?

Nu räcker det. Låt henne vara nu.

Nu ser vi till att få lite sömn, så vaknar vi mer sansade i morgon.

Har du nån du kan sova hos?

Då föreslår jag att du åker hem direkt. Det här kan nog bli...

Jag försöker få ihop pengar till en bussbiljett...

Nej, tyvärr.

OKÄND UPPRINGARE

Hallå?

Hallå?

- Vem är det? - Bäst att du passar dig, för i kväll...

Jag försöker få ihop pengar för att hälsa på min bror.

- Nej, tyvärr. - Okej, tack ändå.

Så vår ZipString följer användarens varje rörelse.

Trots att strängen susar fram i 55 km/h är den alltså ofarlig att röra vid.

Om jag kan få panelens uppmärksamhet: Det här tricket kallar jag "virveln".

Här har vi "korkskruven", "inhoppet"...

Hallå?

Hallå?

Ja?

Helvete, vad fan...?!

Vem är det?

Hallå?

För helvete...

HÄXA

Du behåller din sjukförsäkring, och ursäkta att jag säger det här -

- men den ger också tillgång till specialister i psykiatri.

Jag behöver bara jobba. Så att jag har nåt att fokusera på...

Ja, jag behöver jobba.

Justine, det som hände i går bekräftar att många av föräldrarna är upprivna.

Just nu är det nog bäst att du inte vistas på skolan.

Tills folk har hunnit sansa sig.

- Hur mår Alex...? - Alex mår bra.

Han går i mrs Belts klass.

Det bästa vi kan göra för honom är att hålla fast vid rutinerna -

- så att hans liv förblir någorlunda normalt.

- Jag vill gärna prata med honom. - Jag har sagt att det är uteslutet.

Jag skulle må bättre om jag bara fick prata med honom.

Ser du? Där har vi problemet. Du skulle må bättre, ja.

Han har haft medierna efter sig, polisen har sökt igenom hans hem...

Han har tagit skada. Kan vi försöka se till Alex bästa?

Om du antyder att jag inte bryr mig om Alex eller mina elever...

Det är inte det som är frågan.

Problemet är att vi ser ett mönster där du överskrider gränser.

Herregud, det där igen...

- Det är olämpligt att krama elever. - Jag kramade en liten pojke som grät!

Att skjutsa hem elever är inte professionellt.

- Hon missade bussen! - Det är olämpligt.

Jag vet att du gör det av omtanke.

Jag vet att du inte utgör nåt hot -

- men du är inte barnens förälder, du är deras lärare.

Det är en väsentlig skillnad. Därför får du inte prata med Alex Lilly.

Det är bara det att...

Vi är de enda kvar.

Kolla vem som är här!

Ja, det sitter ordentligt.

Jag har fått samtal också. Hotfulla.

- Kan samma person ligga bakom det här? - Jag vet inte. Kanske, kanske inte.

Hur som helst, det bästa vi kan göra är att upprätta en anmälan.

Det är säkert nåt pojkstreck.

Jag gjorde ju sånt själv när jag gick i skolan.

Kastade toapapper över hus, tjuvringde...

Jag skrev aldrig "häxa" på nån bil, men en polare kletade faktiskt sin...

Hej.

- Får jag ge dig en kram? - Det är väl klart du får, herregud.

- Vad har du gjort med handen? - Jag klantade mig på jobbet.

- Nåt att dricka? - Visst.

Tony? Tony?

- Han kommer. - Jag har inte bråttom.

Jag trodde inte att du skulle dyka upp.

Jag är glad att du hörde av dig, för jag har tänkt mycket på dig och...

Jag ville ringa, men visste inte om det skulle göra allt värre eller...

Jag är ingen ömtålig liten blomma som skulle vissna av ett samtal...

- Jag vet, det var inte det jag... - Tony, min vän vill ha nåt att dricka.

- Okej, vad vill du ha? - Läget?

- Hej, jag tar en Cola. - En Cola?

Visst, som du vill.

Så hur mår du?

Tja... Hela stan tror att jag är en häxa.

- Det köper jag inte. - Ta en titt på min bil.

- Jag hoppas att du inte körde hit. - Varför hoppas du det?

- Jag hoppas det för att... - Vadå, vänta...

- Var inte ett sånt svin, Paul. - Det är jag inte.

- Jag är bara orolig för dig... - Jag behöver inte din jävla oro!

- Jag är inte full. - Okej, jag fattar. Förlåt.

- Så nån har vandaliserat din bil? - De skrev "häxa" på den, så ja.

Bara så du vet, alla tror att du är... att jag är en häxa.

- En Cola. - Tack.

- Får jag bara... - Vara brutalt ärlig?

Nej, bara dela några tankar från nån som känner dig väldigt väl.

- Okej? - Visst.

Försök att sluta älta det här.

Folk går inte runt och tänker på dig hela tiden.

Stan har inte gaddat ihop sig mot dig.

Jag tror nog att du har fel.

Du har en tendens till viss självömkan och kan ibland vara lite paranoid.

Och en sak som inte hjälper då är det här.

Vadå "det här"? Vad menar du?

En självömkande fylla i ensamhet.

Jag är inte ensam.

Du är här.

Du vet vad jag menar. Plus att jag inte kan stanna.

- Vet Donna att du är här? - Nej.

- Seriöst? - Ja.

Vi är inte... Vi är inte tillsammans just nu.

Oj då...

Det är ingen stor grej.

Du är inte sann. Det strålar om dig.

- Kom igen, ta en drink med mig. - Justine... Nej, Justine.

Snälla?

Nej.

Snälla, ge dig. Du har inte förändrats.

- Vad ska du hitta på i dag? - Jobba.

- Jag jobbar hela dagen - till sent. - Okej, jag tror dig, lugn!

- Vadå? - Var inte orolig.

Jag ska inte bomba dig med sms. Så mycket har jag lärt mig.

Jag sa bara att jag ska jobba.

- Hur är det på jobbet? - Som vanligt, vem bryr sig?

Jag hoppas inte att det är den generella inställningen.

Vad menar du?

17 skolbarn har försvunnit -

- så jag hoppas att ni inte alla känner att ni knappt orkar bry er.

För det första är jag ingen kriminalare, ifall du har missat det.