Pocahontas II: Journey to a New World

Han är där inne.

Ta honom!

Han är borta! Genomsök rummet.

Åh, en fest. Är jag inbjuden?

John Smith, i kungens namn

är du arresterad för förräderi i Jamestown.

Förräderi? Ni måste leta efter Ratcliffe.

Han hoppade ut genom fönstret!

Låt honom inte komma undan!

Efter honom!

Tack för att du tittade förbi.

Vill ni andra följa med honom?

Genskjut honom!

Nu har jag honom!

Han hoppade!

Kungen trodde på det jag sa.

Synd.

Jag hade hellre sett dig hängd.

Jag gjorde allt jag kunde för att rädda honom.

Så dog John Smith.

Jag ville ta honom levande!

Jag med!

Men Ers majestät behöver inte honom för att bekräfta det jag sagt.

Vi får vänta tills John Rolfe kommer med indianhövdingen.

Hövdingen kommer bara att ljuga. Krig är den enda lösningen.

Nåväl, Ratcliffe. Gör din armada klar, då.

Men vi väntar tills John Rolfe återvänder med indianhövdingen.

POCAHONTAS II RESAN TILL EN ANNAN VÄRLD

Det har gått lång tid sedan vi hörde om John Smiths död.

Det kanske är dags att du lägger det bakom dig.

Du har rätt. Det är bara svårt att ta farväl.

Vår jord är tyst

Vårt landskap kallt

Och trädens grenar Bryts för vinden överallt

Och fåglar flyger söderut

Och björnen går i ide då

För att få ro till slut

De gör vad de en gång lärt

Och litar på det

Om jag gjorde likadant

Förstod jag

Vem jag är

Men var finns min väg någonstans?

Jag måste välja

Måste välja, ta en chans

Jag ville tro

Och hoppas att den fanns

Kan någon förstå

Vart jag ska gå

Någonstans?

Min värld den ger för lite skäl

Så många barn Har också lärt att ta farväl

I framtids väg Den gömmer sig

I lätt och svårt Men vart den går

Det beror ju helt på mig

Och jag hör Det här innanför

Det finns tid ännu

Det är dags att ta ett steg

Ett nytt liv

Börjar nu

Men var finns min väg någonstans?

Jag måste välja Måste ta en chans

Jag vill tro

Och hoppas att den fanns

Kan någon förstå

Vart jag ska gå

Någon...

...stans?

-Ett skepp! -Det kommer ett skepp!

Det kommer ett skepp!

De är här! Skynda er!

Vänta på mig!

Öppna portarna!

Tryck!

Alla mannar, lägg an! Kasta linorna!

-Ta i ordentligt! -Tillsammans!

Till vänster!

Uppställning!

Givakt!

Din smutsiga barbar!

Ptroo! Lugn!

Ptroo!

Hemska vilde!

Nej, vänta!

-Vänta! -Lägg ned vapnen!

Det är bra nu. Jag har tagit hand om det.

Bosättarna måste se att de kan lita på oss.

Du skulle inte ha lagt dig i.

Ursäkta mig?

-Okej. Du får ta hand om det. -Jag ville hjälpa till.

Jag bad inte om hjälp.

Du sa inte tack heller.

Vad har hänt med vett och etikett?

Eftersom du är ny här känner du inte till dem än.

Kvinnor!

Jag är rädd att indianerna kan starta krig.

Kära du, det skulle Pocahontas aldrig tillåta.

Pocahontas?

John Rolfe! Er häst, sir.

Där är du ju. Tack!

Jag skulle vilja träffa hövding Pocahontas.

Store hövding...

Jag är John Rolfe.

Enligt seden...

-Hur mår du? -Släpp in honom.

Enligt seden i Storbritannien

vill jag överlämna denna häst

som en fredsgåva till den mäktige Pocahontas.

Min dotter...

-Du? -Det här djuret är till dig.

Nej! Jag är ledsen. Det är mitt fel.

-Hästen är till... -Pocahontas, sa din kung.

-Talade han osanning? -Nej! Aldrig.

Det är bara... Det är...

Det är... Det är helt rätt.

Bra jobbat, Rolfe.

Jag tror att vi kan leva gott tillsammans i detta land

under kung James styre.

För att bygga upp tillit vill jag att du seglar med mig...

-...och träffar min kung. -Jag vill inte ha blekansiktets land.

Han vill ha mitt.

Varför korsar han inte saltvattnet för att träffa mig?

Jag är rädd att det inte går till så, ert store "hövdingskap".

Er sort är barbarer. De vill bara åt vårt land!

-De vill förstöra våra heliga... -Är det vad de vill?

Det vet du inte.

Far, någon måste åka.

Du talar de blekas tungomål.

Du hör hemma hos dem. Du borde kanske åka.

Nej! Det här handlar om diplomati.

Du kan inte sköta ett sådant jobb.

-Jag åker. -Min dotter...

Snälla far! Jag klarar det här.

Du har din mors vilja.

-Nåväl. Det är beslutat. -Men...

Förträffligt.

Gammelmor Pilrot, jag behöver prata med dig.

Är det min Pocahontas?

Vad är det, mitt barn?

Du är orolig för att korsa saltvattnet.

Tänk om jag inte kan ordna fred?

Om mitt öde är att misslyckas? Tänk om allt blir värre?

-Tänk om...? -Tänk om de inte hör på?

Tänk om skyarna tar brand och din näsa faller av?

För länge sedan sa jag åt dig att lyssna med hjärtat.

Det är dags att lyssna till hjärtat.

Men andarna kring mig...

De kan hjälpa till, men bara anden inombords kan vägleda dig.

Lyssna på anden inombords.

Lyssna till anden inombords.

Gammelmor Pilrot, det fungerar inte.

Gammelmor Pilrot?

-Försiktigt! -Då så, här borta.

-Akta! -Till styrbord.

Kasta loss!

Jag ska hålla löftet att inte bryta freden med blekansiktena,

men vi måste se hur starka de är.

Gör en skåra i staven för varje blekansikte du ser.

Vaka över min dotter.

Jag kan inte ta er med mig.

Håll er i skinnet och ta hand om varandra.

Glöm inte det här landet.

Ni är alltid med mig.

Vänta. Vad är det här?

Det här är Uttamatomakkin.

Ska Uttama... Ska han följa med? Ska du följa med?

Ursäkta, är du...? Hallå? Hör du mig?

Hör han mig?

Naturligtvis! Det här var väl en bra idé?

Det här blir bra. Fantastiskt.

Upp med ankaret!

Upp med ankaret!

-Hissa seglen! -Aj aj, kapten!

Anah, far.

ROM

Just det, visst! Svabba däck. Svabba däck.

Det är det enda vi gör här, svabbar det dumma däcket.

Det är ändå alltid rent.

Vad svabbar vi däcket för?

Jag tycker det ser runt ut här nere. Jag ser ingen smuts.

...svabbar däcket. Jag svabbar!

Märker någon att jag svabbar?

Vad är det där? Vad är det som...?

Ta den! Just det!

Meeko! Vad gör du här?

Vad är det fråga om?

Fröken, jag gillar inte fripassagerare,

och du får inte störa besättningen.

Du får resa under däck...

...eller på bryggan.

-Du är... -Kungens gäst.

Och hon ska behandlas därefter. Förstår ni, kapten?

Varför gjorde du så?

Du är trots allt sändebudet

och jag har äran att skydda dig.

Och ära, Pocahontas, är vår civilisations ryggrad.

Tack!

Land i sikte!

Hiva seglen!

Åhej! Håll dem spända.