Kiss the Girls

Du vill veta allt om mig, eller hur?

Då ska vi se...

Jag var förälskad första gången i juni 1975, i Boca Raton.

Hon hette Coty Pierce.

Hon bodde med sina föräldrar och sin lillasyster Karrie.

Jag älskade henne också. Jag älskade båda och de älskade mig.

De visste bara inte om det. Det gjorde ingen.

Jag bodde hos dem under hela juni.

Jag förstår inte.

Jag bodde på vinden. Jag iakttog dem.

Jag älskade deras ansiktsuttryck när de sov.

Sen beslöt jag mig för att förklara för dem-

- och visa dem hur mycket de älskade mig.

- Vad hände? - Vad hände?

Coty kände sig hedrad.

Hon besvarade min kyss. Och sen Karrie...

Och slutligen den kvällen...

... kysste jag deras mor också.

Bara ett litet nålstick. Så där.

Kyss mig.

Det är 80% vilja och 20% talang. Rör er hela tiden.

Så ska det se ut.

Bra. Slå en uppercut.

Fall inte framåt när du missar.

Vad säger jag jämt? Kraften hämtas från rörelsen och tekniken.

Lyssnar du?

Jag måste sticka. Två och två på säckarna. Tre ronder var.

Hur länge har hon varit där inne? Jag är på väg.

Edmund och Dianne Wainford, 48 och 42 år.

De har hållit ihop i sju år.

Enligt grannarna har de skilt sig, gift sig, separerat-

- försonats, men ingen har någon aning.

Jag vet bara att det är Edmund. Dianne är i sovrummet.

Vems vapen?

Han hade en.38:a registrerad på sig.

Ser det ut som en.38:a?

Vill du ha en skyddsväst?

Jag behöver nog ingen.

Dianne?

Det här är Alex Cross från polisen. Jag måste få prata med dig.

Dianne, jag tänker öppna dörren.

Jag öppnar den nu.

Vänta.

Snälla du...

Jag stänger dörren.

Jag flyttar stolen så den blockerar dörren.

Då kan ingen komma in och det här stannar mellan oss.

Kan du ta ut revolvern ur munnen?

Det är lika effektivt att rikta den mot tinningen.

Då är det lättare att prata.

- Vad är du för slags polis? - Jag är rättspsykolog.

Jag är den som svarar på frågor om hur och varför.

- Då behöver du inte höra det av mig. - Nej.

Men jag vill att du bekräftar ett par saker.

Till exempel, brukade Edmund slå dig när han druckit?

Har du polotröja för att dölja blåmärken?

Måste du ofta dölja skador som han gett dig?

För två veckor sen slog han mig.

Jag svor på att det var sista gången.

När jag äntligen vågade lämna skitstöveln, lurade han mig tillbaka.

Vet du vad jag tror? Att du inte hade något val.

Nu gäller det bara att knyta ihop säcken.

På rätt sätt! På rätt sätt!

Får jag komma lite närmare?

Tack.

Vi behöver bara fotografera dina blåmärken.

Jag känner till flera toppadvokater-

som försvarar misshandlade kvinnor.

Saken är den, Dianne-

- att om du trycker av så kommer sanningen aldrig fram.

Får jag den?

Dianne?

Vad gör du här, Samp?

Alex... vänta.

May är här.

- De ringde från Durham i dag. - Durham?

- Naomi är försvunnen. - Vad då "försvunnen"?

De ringde May från hennes skola. Hon ringde mig. Jag ringde upp dem.

Jag sa att du är hennes morbror. Hon har varit försvunnen i fyra dagar.

- Fyra dagar?! - Polisen i Durham jobbar på det.

- Killen jag pratade med verkade bra. - Prata med mig i stället.

- De har tagit mitt barn! - Sansa dig nu, May.

Vi löser det här tillsammans, men tänk på ditt höga blodtryck.

- Men tänk om? - Ta det nu lugnt.

Slappna av och andas djupt. Jag vill berätta en sak.

Minns du när Naomi försvann när hon var tio år?

Du blev hysterisk och trodde att hon var borta för alltid.

Du oroade dig för hennes astma.

Det visade sig att hon mådde bra.

Allt ordnar sig nu också, för jag tar hand om det.

- Du vet att du kan lita på mig. - Jag litar på dig.

Nana följer dig till Janells rum. Vila en stund.

- Jag behöver inte vila. - May... May...

Ja...

Bra.

- Jag måste åka dit. - Stanna här, Alex.

Hur länge tror du att de letar efter en försvunnen svart flicka?

Stanna här, jag åker dit. Du kan inte göra något, du har inga befogenheter där.

Du förstår inte. Jag måste åka dit.

Snälla, prata med mig.

Prata med mig som du brukade göra. Säg något.

Snälla! Jag är ledsen.

Jag kan bättra mig. Jag kan vara snäll.

- Jag ska inte vara stygg längre. - Jaså?

Det svär jag på.

- Lovar du? - Ja. Jag vill ha en kyss.

Hur?

Jag ska visa dig.

Säg att du älskar mig.

Säg att du älskar mig!

- Jag älskar dig. - Jag tror dig inte, Megan.

- Jag älskar dig. - Såklart att du gör.

SÖKTRIANGEL NORTH CAROLINA

God middag. Dr Alex Cross, Washingtonpolisen.

- Jag söker kommissarie Hatfield. - Han är upptagen.

Han kommer så snart han kan. Slå er ner.

Tack.

- Skriv på här, sir. - Dr Cross.

- Ni har fått vänta ett tag. - Cirka två timmar.

- Vi tar det lilla lugna här. - Jag förstår.

- Kör en utskrift på namnen. - Jag är ledsen att ni fick vänta.

Nick Ruskin.

Davey Sikes.

Här har varit full rulle.

Vi har fått ett mord på halsen, något utöver det vanliga.

- Vad menas med det? - Det är allt jag vet.

Vi är på väg dit nu. Åk med om ni vill.

Tavlan visar åtta saknade kvinnor. Hur nära samband har de?

Mönstret är detsamma. De är runt 20 år-

- söta och alla fanns inom vår söktriangel.

Förövaren låg på lur. Inga vittnen. Han förbereder sig väl.

Han binder dem nakna och klipper dem.

Bara två kroppar har hittats. Det här blir nog tredje.

Mördaren lämnade en lapp på den andra mordplatsen.

- Undertecknad "Casanova". - Casanova... Den store älskaren.

Är den här kvinnan vit, svart eller?

Vi vet bara att det är en ung kvinna som inte dog lycklig.

Kommissarie Hatfield kommer till brottsplatsen.

Ni två kommer säkert bra överens.

Det är inte hon.

Dr Cross. - Min chef, kommissarie Hatfield.

Är det assistent Cross, dr Cross eller både och?

Vid ett sådant här tillfälle kvittar det.

Som ni ser är det inte er systerdotter.

- Vet ni vem hon är? - Megan Murphy. Student.

Jag lovade kommissarie Hathaway att hjälpa er.

- Det uppskattar jag. - Ni är min gäst.

Känn er som hemma... men stöka inte ner i köket.

Förstår ni vad jag menar?

Tv-teamen kan inte vara långt borta. Kriminalförfattaren har anlänt.

- Roligt att se dig, Kyle. - Detsamma.

- Jag trodde att du var i Rochester. - Inte nu längre.

- Du skaffar nya vänner snabbt. - Jag gör så gott jag kan.

Jag hörde om din systerdotter. Jag beklagar.

Hur länge har det här stått på byråns önskelista?

Ett tag.

- Var de andra lika snitsigt bundna? - Ja, han tycks rata råbandsknopar.

- Han använde Staytonrep, nr 7. - Amerikas favorit.

- Inget gick förstås att spåra? - Han är proffs.

Beteendet är utstuderat - och han är en entusiastisk våldtäktsman.

De två första hade åsamkats skador i vaginan flera timmar innan de dog.

Men vi hittar varken fingeravtryck, fibrer, sperma eller hår.

Förutom det han klippte av henne. Vad var dödsorsaken?

Inga spår av tortyr, viktminskning eller droger.

Han binder dem bara och lämnar dem.

- Mycket utstuderat. - Och han gillar det han gör.

Vi har kontakt med campuspolisen, vi har satt upp flygblad...

Någon måste ha sett något viktigt.

En lätt miljö att smälta in i. För er en säkerhetsmässig mardröm...

...för honom... paradiset.

Vi ska gripa kräket.

En åttaåring har ramlat av en motorcykel.

Hon ska genomgå datortomografi.

- Vad gjorde hon på en motorcykel? - Pappan skjutsade henne.

Det håller på att blöda igenom bandaget.

- Vi måste stasa. - Hakar på plats.

Jag lägger ett snitt. Skalpell, tack.

Kompress och sutur.

- Vad heter hon? - Laura.

Det är mycket blod för en sådan liten flicka, Laura.

Jag ska försöka lappa ihop dig.

Hej, Mrs. Lee. Jag är dr McTiernan.

Hon lever.

Mrs. Lee, vänta...

Mrs. Lee, hör på.

Laura har en svår skallskada och ligger i koma.

Ni får träffa henne så snart jag...

Låt mig få se mitt barn!

Jag vill se jabben! Rör er i ringen.

Runt i ringen, kom igen! Stanna inte där, backa.

Tänk på kontakten.

Barry går av, du stannar kvar. Vem är det nu?

Kom igen, Kate.

- På honom. - Kör lite lugnt nu.

Kom igen, Kate.

Använd jabben. Det är bra!

Använd jabben.

Kom igen, upp på tårna.

Bra, kör nu. Upp på tårna!

Vad gör du, Ethan? Inte så hårt.