Homeland

Detta har hänt...

Jag strimlar dokumenten om...

ett av Mufisis cigarettpaket.

Mossad måste ha briefat honom i det rummet när jag kom.

Tror du alltihop var en charad?

- Vi väntar på bekräftelse. - Vad för slags bekräftelse?

Javadi.

- Vill du att jag ska sitta barnvakt? - Kan du det?

Jag vill ha min mamma!

Det är inte tryggt. Ni måste gå ner, och gömma er.

- Hans position är bekräftad. - Då gör vi det.

Ni kan inte göra så här. Min dotter är därinne!

Frys!

Ner!

Du sa...

- skydda Frannie. - Ja.

Sen tog du ner mig när jag inte såg.

- Vad är det här? - Taget fyra timmar

före explosionen. Känner du igen honom?

Vem är det där?

Jag följde efter den blå jeepen.

Den försvann när jag var inne på ett konstigt ställe.

Hur då konstigt?

Vi ska nog diskutera det privat.

- Kan du gå till mitt hus? - Visst.

Var är min dotter?

- Ms Mathison. - Var är hon?

Hej, gullet.

Och hem till de modiga

Den första revolutionen är när du börjar ändra

ditt sätt att se saker.

Inser att det kan finnas andra sätt

att se, som du inte blivit visad.

Brutaliteten mot protestanter,

paramilitäriseringen av lagen.

Då måste du fortsätta försöka.

Vi behöver inte någon polisstat för att bekämpa terrorism.

Vi behöver en ny strategi.

Revolutionen sänds inte på TV.

Systemet med arresteringar utan tidsgräns...

FBI och CIA som angriper muslimska grupper.

Säkerhet, vi har en upprörd...

- Håll er borta! - Vad heter han?

- Peter Quinn. - Peter Quinn.

Ni kommer inte att kunna stanna hemma, broder.

Ni kommer inte att kunna koppla upp, slå på och titta på.

Det är en allvarlig anklagelse.

Ryssarna hackade våra kommittéer.

Fortsättningen på ett ändlöst krig.

Kan du få in det i skallen?

Revolutionen sätter dig i förarsätet.

USA fortsätter att ägna sig åt

ett hemligt krig med höga insatser.

Jag har lovat saker som jag inte hållit.

Det här kriget började efter 9 11.

Revolutionen sänds inte på TV, sänds inte på TV,

det blir ingen repris, bröder och systrar.

Revolutionen sker i direktsändning.

Vilken byrå?

Det kan jag inte säga i ett öppet förhör, sir.

Du räddade mig.

- Ja. - Varför?

Peter? Är du okej?

Det är jag. Astrid.

Vad gör du uppe?

De sa du skulle vara utslagen i minst 12 timmar till.

Var är jag?

Det är en bra fråga.

Mitt i ingenstans är svaret.

Ett ställe vid namn Upper Shadow Gave, jag kan inte ens uttala det.

Astrid?

Ja, det är jag.

- Du... - Jag är här.

Allt kommer att bli bra nu.

Vad händer?

Ingenting...

Du känner av sömnmedlet du fick av läkaren.

Vilken läkare?

På sjukhuset.

Låt mig inte glömma.

Vad då, Peter?

Carrie sa...

Vad då? Vad sa Carrie?

Vad?

Förstår du det här, Carrie?

Det är bra. Baksidan då?

Jag ska bara trycka på stjärna.

Jo, det funkar också.

Bra, jag kommer direkt.

- Ser du något där borta? - Nej.

Inte jag heller.

Jag höll ögonen på huset hela natten.

Sov du något?

Nej.

Carrie, jag sätter gärna upp larm och kameror.

Jag kan till och med stå vakt med ett gevär, men...

Jag sa ju att jag inte kan ringa polisen.

En bomb har placerats ut, en FBI-agent har dött.

Jag vet inte vilka de är, men de menar allvar.

Och de har kontakter.

Jag är orolig för dig.

Det är Frannies skola.

- Jag måste jobba med larmet. - Hallå?

Carrie, det här är Beth från St. Marthas.

- Är Frannie okej? - Hon mår bra.

- Men du bör nog komma hit. - Vad är det?

Inget, men det är någon här från barnavårdsnämnden.

- Va? - Jag berättade vad som hände

hos dig för två dagar sedan.

- Polisingripandet. - Herregud!

Tyckte du skulle veta det.

Okej, jag är på väg.

Säg åt Frannie att jag kommer.

Carrie, det här är Christine Lonas.

Hej, jag är från barnavårdsnämnden.

- Hej. - Jag måste prata

med ms Mathison i enrum.

Självklart.

Jag har pratat med Frannie.

Jag vill träffa min dotter.

Här, sätt dig.

Enligt lag måste vår nämnd

undersöka varje situation där ett barn kan ha blivit skadat.

- Hon blev inte skadad. - Inte fysiskt, kanske.

Hon var upprörd. Det skulle vem som helst bli. Jag blev det.

Men vi pratade igenom det. Hon vill bara...

Hon vill bara att livet ska bli som vanligt igen.

Det är inte vad jag hörde när jag pratade med henne.

Inte?

Jag såg en klok, känslig liten tjej som blivit traumatiserad

av en hemsk händelse.

Traumatiserad är ett starkt ord.

Hennes trauma fördjupades när du

tog henne tillbaka dit där det hände, bara en dag efteråt.

Vi pratade om att åka hem, hon var okej med det.

Det är inte tryggt, psykologiskt, för henne att vara där.

Jag håller inte med, men jag...

Jag kan ta henne någon annanstans några dagar, ett hotell,

om du tycker det är bäst.

Hur länge då?

Efter att ha pratat med Frannie

har jag fastställt att hon löper överhängande risk för ny skada.

Vad?

Hon har hämtats från skolan och

placerats på ett ungdomshem.

Menar du att hon inte är här?

Det är min dotter, ni har ingen rätt att göra så här!

Snälla ms Mathison...

Det här är bara tillfälligt.

Tills nämnden kan utvärdera situationen...

Nej! Situationen är att jag måste träffa min dotter nu genast.

Det finns steg som måste...

Ni kan inte sätta henne på någon institution.

Jag håller med om att det inte är idealiskt.

Finns det någon anhörig som kan ta hand om henne?

- Min syster. - Bra.

- Hur når jag henne? - Det kan du inte.

Vad menar du?

Hennes man är professor. De är i Rom på sabbatsår.

- Det här är bara dumheter! - Åh...

Förlåt.

Det här är inte...

rätt plats för det här samtalet.

Mitt kontor ligger tio minuter bort.

Ska vi fortsätta samtalet där?

- Okej. - Bra.

Protestanter mötte en delegation iranska finansministrar

på diplomatiskt uppdrag att försöka

lätta på sanktionerna enligt det kontroversiella

fördraget om kärnvapen.

Iran hävdar att de lagt ned sitt kärnvapenprogram

men att USA

fördröjer de utlovade ekonomiska lättnaderna.

Mina herrar. Jag har era pass.

- Mr Aliabadi. - Tack.

- Mr Khazan, det här är till er. - Tack.

- Mr Carovy. - Det är jag.

- Välkommen till New York. - Tack.

- Mr Falhadi. - Här.

Och slutligen mr Mahada.

Min kollega eskorterar er till era bilar. Ha en fin vistelse.

Ingen uppgörelse med terrorister.

ÅK TILLBAKA TILL TERROR-RAN

Du har aldrig talat offentligt om din son.

Varför har du ändrat dig?

Jag insåg att jag kanske ger folk fel intryck.

Vad då för intryck?

Att jag inte var stolt över honom

eller det offer han och så många andra gjort i det här kriget.

Var du stolt över honom?

Ja, väldigt stolt.

Han älskade sitt land. Han trodde på uppdraget.

Han var ljuset i mitt liv.

Och jag saknar honom varje stund.

Hur var han? Vad kan du berätta om honom?

Han drömde aldrig om att bli soldat.

- Inte? - Nej.

Fysik var hans passion.

Flygteknik för att vara exakt.

9 11 ändrade på det.