Trespass

Varför kan vi inte gå vidare med bygget? Vi kan samarbeta.

Avslutar ni det, så kan vi sälja det.

Ni är oresonlig.

Ni mjölkar oss. Alla vet att fastighetsmarknaden har problem.

Alla vinner på om vi kan sälja.

Ni ska få pengar. Nej, lägg inte på.

Helvete!

Mr Kaplan? Kyle Miller igen.

Jag ringer angående Golcondadiamanten som vi diskuterade.

Jag har en köpare. Jag försäkrar att jag kan vara en tillgång för er.

Låt mig visa vad jag kan göra med stenen. Utan provision.

Vad har ni att förlora? Han är fullt pålitlig.

Går det snett, är det mitt problem. Lägg på, jag ringer honom nu.

Tack.

Emil Scruhar? Det är Kyle Miller. Hur står det till?

- Får jag gå på en fest, mamma? - Inte i kväll.

Snälla? Det är hos Jake. Alla andra ska dit.

- Vilka då? - Skolkompisar.

- Varför är du så undvikande? - Det är jag inte.

Vänta, jag blir överkörd.

- Snälla, det är ingen stor grej. - I så fall...

kan du väl berätta vem du ska dit med.

Den lilla drömmen vi diskuterade...

Ja, den felfria.

Den kan bli din, förutsatt att...

Förutsatt att du erbjuder en mindre förolämpande ersättning.

Det måste bli bättre än så, Emil. Annars går säljaren nån annanstans.

- Det är bara en fest. - Med Kendra?

Vad har du emot Kendra?

Jag ville att vi skulle äta middag ihop i kväll. Pappa är hemma.

- Det skulle vara trevligt. - Men jag vill gå på fest.

- Och jag säger nej. - Emil...

- Jag frågar pappa. - Gör det.

Emil, Stafford bjuder 2% över dig. Ja, Den Stafford. Ring honom.

Mamma är godtycklig och oflexibel.

- Lägg av. - Ge mig en kram.

Det spelar väl ingen roll vad han sa? Du får en jättefin sten.

Ett ögonblick. - Var du klädd så i skolan?

- Får jag gå på fest hos en kompis? - Nej.

Jag håller med mamma. - Jag vill träffa dig, inte köparen.

- Du vet inte vad det gäller. - Det gäller Kendra.

Det innebär killar, antagligen äldre. Varje fars mardröm. Tyvärr.

Ja, jag är här. I kväll går bra.

- Jag kan vara där om 30-45 minuter. - Att ni behandlar mig som en unge...

kommer inte att förbättra nåt mellan er två.

- Är det nåt mellan oss? - Jag vet inte, är det?

Jag beklagar, men det är dårhus på kontoret i dag.

Ja... Du hör nog inte på, Emil. Den är felfri...

vitare än snön på Fuji.

Skämtar du? Den här kommer att få dig att gråta.

En diamant på 4 karat ligger på 1,5 miljoner dollar.

Jag inbjuder dig att stjäla från mig. Ja, kontant.

Jag tar inte ens ut provision.

Nej, det måste vara kontant.

Tack, Emil. Bra att vi är överens. Du blir inte besviken.

Hej då.

- Kyle? - Jag pratar i telefon.

Vill du ha nåt att äta? Innan du går.

Jag äter nåt på vägen.

Säg inte att du älskar mig och bara är orolig för mig.

Du måste äta nåt, raring.

- Jag är inte hungrig. - Okej.

Jag lämnar det utanför dörren. Det är smaskigt.

Avery, du är så söt och så intelligent.

Ha inte så bråttom att bli vuxen.

- Jag älskar dig, raring. - Jag vet. Jag älskar dig också.

- Hej. - Hej.

- De sa att du har dåligt inflytande. - De har rätt.

Jag är rätt säker på att mamma har sex med skilsmässoadvokaten.

Har du hans nummer? Mamma kommer att behöva honom.

Kendra!

Oj!

Hur var det i Houston?

Jag försåg oljemagnaters älskarinnor med diamanter.

- Hur är det med Avery? - Hon är kvar på sitt rum.

- Hon avskyr mig. - Det gör hon inte.

Hon avskyr oss båda.

Jag hittade den här. Tror du att hon röker?

- Hoppas inte det. - Det låg fimpar ute vid poolen.

- Jaså? - Ja.

- Jag oroar mig för henne. - Ja.

Varsågod.

Han är bara i stan i kväll. Affären går i stöpet om jag...

- Du är så vacker. - Ja...

Att jag inte alltid kan vara här-

- är för din och Averys skull. För att ta hand om er.

Vet du det?

Ja.

Jag måste gå.

Hur många gånger ska det ske tills jag inte längre bryr mig?

Vad menar du?

- Ja? - Mr Miller? Kyle Miller?

- Ja. - Vi är från polisen. Får vi komma in?

- Vad gäller det? - Hur många är hemma hos er?

Min fru, min dotter och jag. Är nånting fel?

- Vad är det här? - Vi talar med alla i området.

- Det har skett en serie inbrott. - Hämta Avery.

- Mr Miller? - Ja. Ett ögonblick.

Avery?

Öppna dörren, Avery. Avery?

Var inte fånig, Avery. - Det är låst!

Få henne att öppna, då. Hon måste komma ner.

Kom igen, Avery!

Hon är inte här.

Spring, Sarah! Spring!

- Spring, Sarah! - Håll käft, din jävel!

Ta fast henne!

Titta inte på mig! - Hämta ungen.

- Jag sa ju det. - Du tog nästan livet av oss.

- Skäm inte ut mig med ditt beteende. - Hur ska jag vara?

Myndig.

Hur är det, mina damer?

- Jag heter Jake. - Avery.

- Jag vill nog ta lite... - Det är lugnt.

Jag vill visa dig en sak.

Den behövs för att ringa till bevakningsfirman.

En sak ska ni ha klar för er:

Det här är mitt hus nu. Mitt hus, mina regler.

- Pappa är hemma. - Ungen är borta.

Vet du var din minderåriga dotter är?

- Och när hon kommer tillbaka? - Jag vet inte.

- Visst är överraskningar kul? - Hon kommer tillbaka.

15 minuter skulle det ta. Inget dravel på vägen.

Lägg era mobiltelefoner på golvet! Nu!

- Sarah? - Jag har ingen.

- Ljug inte! - Jag har ingen på mig.

Inte det? Vi får se.

- Sära på benen... Vilken snygg häck. - Ge fan i...

Gör inte om det, Kyle! Ser jag ett vapen eller en hand-

så skjuter jag dig. Är det förstått?

Håll käft, sa jag!

Vilket liv de för.

Hämta telefonen. Förstör den.

Och resten också.

Då försöker vi med larmet nu. Vi vill ju veta när Avery kommer.

Du skulle bli förvånad över hur mycket jag vet om er, Kyle.

Du får berätta resten.

Berätta om larmkoden.

Vilken kod är det?

Jag hör dig inte, Kyle. Hur var koden?

- Jag hör dig inte... - 774...

65. 7465.

- 7465. Stämmer det? - Ja.

Är det helt säkert?

För vi avskyr verkligen överraskningar. 7, 4, 6, 5.

Vänta! Nej!

"Vänta, nej" vad då?

Hör ni polisen komma? Hör ni några sirener? Inte jag.

Vet ni varför? För det finns två koder.

En som är verklig och en som larmar polisen.

Vi känner till koden. För vi vet en hel del om er, Kyle.

Så underskatta mig inte.

Upp med dig! Nu gör vi en liten övning i tillit.

Förhållanden är byggda på tillit.

När tilliten har brustit, är det svårt att få tillbaka den.

Eller hur, Sarah?

- Vad vill ni oss? - Jag vet inte. Allt ni har?

Farsan vet inte att jag kan kombinationen. Vill du ha lite koks?

Det ligger 100 000 och antibiotika där-

- på fall att terrorister förstör allt och postar mjältbrandsbakterier.

- Vill du ha? - Nej, tack. Jag ska leta upp Kendra.

Jag gillar dig. Jag vet att vi nyss har träffats-

men jag ser att du vill det här.

Det gör du. Vi kanske inte planerade det-

men fråga dig själv:

Vill du minnas tillbaka och tänka på nåt som kunde ha varit?

- Centralen. - Jag vill beställa en taxi.

- Till vilken adress? - Vart ska du?

- Nånstans där jag kan kräkas. - Jag har ett badrum här.

- Håll utkik efter ungen. - Skit ner dig.

Gör som han säger.

Vet du vad, Kyle? Det är rätt uppenbart att kassaskåpet är här.

- Det handlar om estetik. - Estetik?

- Det handlar inte om att gömma det. - 10 minuter!

- Vad ska ni göra? - Jag är imponerad, Kyle.

Du är nedlåtande mot mig även under vapenhot.

Antingen är du riktigt korkad, eller så är du självmordsbenägen.

Kom och öppna kassaskåpet. Öppna det.

Öppna det!

Det behöver inte vara så svårt. Öppna bara kassaskåpet.

Du kan säkert få tillbaka allt på försäkringen. I kontanter.

Så alla vinner, eller hur?

Kombinationen, Kyle.

Nej.

- "Nej"? - Nej.

"Nej" är inte en valmöjlighet.

- Måste vi bli så uppenbara? - Jag kan den inte!

- Vad väntar ni er att hitta? - Vi vet saker om dig, din skit.

Vi såg dig signera ut diamanter. Du har diamanter där inne.

De är värda mer än en Porsche. Jag skiter i vad du gömmer där.

Så jag ber snällt en gång till: Öppna kassaskåpsjäveln, tack.

Snälla, Kyle!

- Vem slipar dem? - Skämtar du?

Diamanterna. Vem slipar dem?

Kyle Miller. Försök inte att vara smart.

Förbli så korkad som möjligt.

Förblir jag korkad, blir du insydd.

Jag antar att du har nån som tar hand om inskriptionen?

- 8 minuter. - Du kom hit för att stjäla diamanter.

- Du måste veta nåt om dem, eller? - Hur får man tyst på honom, Sarah?