London Fields

Det här är en sann historia, men jag fattar inte att det händer.

Det är en mordhistoria också.

Vilken otrolig tur jag har.

Och en kärlekshistoria, märkligt nog.

Jag vet vem mördaren är.

Jag vet vem mordoffret är.

Jag vet tidpunkten.

Jag vet platsen.

Jag vet om motivet och mordmetoden.

Jag vet vem som ska bli lockbetet, narren och syndabocken.

Jag skulle inte kunna stoppa dem ens om jag ville.

Du.

Alltid du.

Man kan inte stoppa folk när de satt igång.

Snälla.

De går inte att stoppa när de börjat skapa.

Det var det hon ville hela tiden.

Allt började för tre veckor sen när jag tog nattplanet från New York.

Man måste vara knäpp för att åka till London just nu.

De är rädda att krisen kommer att nå sin kulmen,

att allt kommer att bli kaos.

Jag hoppades kunna hitta ett ämne för en roman.

Jag skriver fiktion, men mina romaner...

är inte fiktion.

Då var du framme.

Inte många kommer till gamla fina London nuförtiden.

Jag svarade på en annons i The New York Review of Books.

Den uppburne författaren Mark Asprey erbjöd lägenhetsbyte.

Han hade nog blivit överhopad med svar

om det inte varit för krisen.

Nu fick stackars Mark nöja sig med mitt kyffe i Hell's Kitchen.

Det var som fan.

Och jag fick nycklarna till hans praktvåning med tre sovrum

i hjärtat av London.

Mr Samson Young, Mark Asprey här.

Jag ville bara kolla att du överlevde flygresan.

Känn dig som hemma.

Förresten, känn dig fri att röra... allting.

Allt i våningen har på nåt sätt inspirerat en bok,

och sålt en massa böcker.

Jag hoppas verkligen att det ska bli så för dig.

Jag beklagar att det är lite stökigt.

Jag håller på att renovera huset.

Men på grund av den jävla paniken är det svårt att få rätt grejer,

oavsett hur mycket man betalar.

Ett ex. av min tredje roman ligger på skrivbordet.

Crossbone Waters.

Det skadar aldrig att läsa om klassiker...

för att få inspiration.

Ditt ställe är helt fantastiskt.

Jag anade inte att det skulle vara så...

härligt hopträngt.

Som du vet bor min senaste karaktär i Hell's Kitchen,

och jag funderar på att göra honom ännu fattigare.

Det kommer att bli härligt, och jag kan inte tacka dig nog.

Jag hoppas att du ska trivas.

Hej, tiger.

En sak till.

Jag hoppas att du får chansen att njuta av speglarna.

Det gör då jag.

Hur som helst, vi ses.

Om London är en pub och man vill höra hela historien,

vart går man då?

Till en Londonpub.

Hallå!

Här har ni honom.

Samson Young.

Min berömde amerikanske vän.

- Här har vi polarn Thelonious. - Tjena.

Dean, Zbig, Zbig Two, Big Dread.

- Shakespeare. - Shakespeare...

Norvis, Fucker, Bogdan, Juniper...

och Pepsi, Pongo och Gud.

Och min polare Guy Clinch.

Han är adlig, han.

Ja, han är visst kusin till kungen eller drottningen.

Han hade lite problem när han först kom till Black Cross.

Men jag presenterade honom för några, och nu är han en i gänget.

Guy Clinch, Samson Young.

- Angenämt, Samson. - Det räcker med Sam.

Sam är nyanländ, förstår du.

Amerikan. Författare.

Fan också.

Är du okej?

- Äsch, lånehajar. - Lånehajar?

Keith, du borde sluta med det där.

Vadå? Varje gång jag har lånat av dig har jag betalat tillbaka.

Nej, du har aldrig betalat tillbaka.

- Trevligt att träffas, Sam. - Tack detsamma.

Förresten, brukar du låna ut pengar, Sam?

Nej, jag är bara en pank författare.

Varför ska de äga mig?

Ja.

Jag är efter med hyran.

Två jävla veckor.

Jag uppskattar ditt förtroende för mig.

Okej.

Jag var tvungen att låna lite av den gamle lånehajen Kirk Stockist.

Problemet var att jag redan var skyldig massor för dartträning och annat.

Jag känner igen stanken men inte ansiktet.

Så jag måste låna pengar av Ashley Royle

för att betala räntan på Kirks lån.

Du har en vecka.

Sen går det illa för dig.

Allt hade varit bra, om det inte varit för en oklok investering.

Så nu måste jag låna pengar från min gamle polare Chick Purchase.

Problemet var att det fanns animositet mellan oss.

Vet du en sak?

Jag är helt jävla extatiskt glad...

att låna dig så mycket jag kan.

Så jag kan klå upp dig desto mer

när du inte betalar.

Kittla mig inte där.

Och, vännen, det kommer inte att vara över fort.

Och jag kan lova att du inte kommer att gilla det.

Så mitt råd till dig är...

att fira medan du kan.

Lägg ut lite pengar på en tjej, vetja.

Nu kräver alla tre sina pengar.

Full betalning genast.

Var rädd om dig.

Du brukar inte spela dart, va?

Jag kan lära dig om du vill.

Dart...

är ödet.

Herregud.

Har ni Gauloises-cigaretter?

Vi säljer inte franska ciggar här.

Carlyle, kom hit.

Okej,

gå och skaffa franska ciggar åt damen, va?

Stick nu.

Stackars sörjande flicka.

Är hela världen mot dig?

Jag har bott i kvarteret i över ett år nu,

men det här är första gången jag är här.

Jag har jämt undrat hur det var.

Men aldrig vågat gå hit.

Jag antar att du bär slöja... för att du har varit på en likvaka.

Ingen familjemedlem, hoppas jag.

Det var ingen jag kände väl.

Men det är fint gjort av dig.

Det är respektfullt.

Här är vi nu vid händelsehorisonten av ett svart hål.

Inget, inklusive materia och fotoner som passerar gränsen

kan undkomma.

Svart slöja.

Ironiskt hur klädsamt det är.

Man får alltför sällan tillfälle att bära en.

Folk borde dö oftare.

Vad heter du, raring?

Nicola Six.

Vadå, "sex"?

Nej, S-I-X.

Stick iväg.

Tack.

En ära... att få stå till tjänst.

Mår du bra?

Förlåt mig.

Tack.

Jag måste gå nu.

Tack för er vänlighet.

Keith.

Inte tänker du väl? En flicka som hon?

- En flicka som vad? - Tja...

Hon drömmer om det.

- Hon vill ha det. - Hon kom just från en begravning.

Då ber hon om det.

Livet går vidare, eller hur?

I Keith och Guy hade jag två lovande romankaraktärer.

Två män som bildar en social kontrast.

Men inget av det här hade börjat utan flickan.

Det fanns ingen bok utan flickan.

Det första som dör när solen svalnar är blommor, säger de.

Det kommer inte att finnas blommor.

Alltså, en tjej som du...

Du är rätt vacker.

Du svävar i det blå, typ.

Men inte jag.

Jag är händig som få.

Jag fixar allt praktiskt.

Så vad har du för telefonnummer?

Hon bor i samma hus som jag, dessutom.

Anmärkningsvärd.

Stickande-Ihållande

Det smärtstillande från dr Slizard levererades i god tid.

Som ett paket med godis.

Varför kan jag inte?

Varför kan jag inte skriva?

Fan

Jag skriver.

Jag är en författare.

Från ögonblicket då Nicolas tankar började bli fortlöpande

kände hon till två märkliga saker.

Jag har alltid vetat vad som skulle hända härnäst.

Det andra var att hon aldrig fick nämna för nån om den första.

Hon hade en specifik förmåga att spå framtiden.

Nicola såg många sakers död.

Hon visste att hennes unga vän Dominique skulle dö i en fallolycka.

Så smärtsamt.