Oslo

Jag ska bekräfta tid och plats.

Vänta på mitt samtal.

Ja, ta den blå slipsen.

NORGES UTRIKESMINISTERIUM

DECEMBER 1992

- Hallå? - Han kommer klockan tolv.

- Utmärkt, älskling. - Lyssna noga nu.

- Det här mötet är helt inofficiellt. - Förstått. Absolut.

Du får inte ens nämna mitt ministerium.

Älskling, lita på mig.

Två års multinationella samtal mellan oss och palestinierna-

har inte åstadkommit nånting.

Varför? För att vår regering vägrar föra samtal direkt med PLO.

De släpps inte in. Men varje dag-

-sitter Ahmed Qurie, s finansminister-

-på ett hotellrum i London, mittemot förhandlingslokalen-

-och ger instruktioner till Palestinas delegation.

Vi är på väg mot avgrundens rand.

I Europa kallar man oss nazister. I Europa.

Fler och fler länder vänder oss ryggen-

-och det enda vi gör är att sitta vid ett jävla förhandlingsbord.

Eftersom ni är fastlåsta i en process där ni inte kan bygga upp förtroende.

Men med min hjälp, min expertis-

skulle ni kunna ändra på det.

Exakt vilket ämbete i den norska regeringen har ni...

- ...mr Huntson? - Larsen. Säg Terje.

Nej, jag är privatperson. Jag driver organisationen Fafo.

En tankesmedja.

- Varför skulle jag ta er hjälp? - För att ni behöver den.

För att min förhandlingsmodell, och endast min, kommer att hjälpa er.

Ni och palestinierna använder den föråldrade modellen totalism.

Varenda tvistefråga ska dras upp. Alla sidor ska förhandla. Katastrof.

Processen är formell och stel och leder enbart till misslyckande.

Men det är det amerikanerna vill ha.

Så ni måste lyda, men samtidigt kan ni påbörja en andra process.

En som är byggd, inte på storslagna proklamationer mellan regeringar-

-utan på intima samtal mellan människor-

som hålls på en helt avskild plats.

När kan ni och PLO träffas ensamma...

...och prata.

Jag skulle kunna övervaka processen och ordna med platsen.

Absolut diskretion garanteras.

Det är olagligt för en israelisk tjänsteman att tala med PLO.

Ja.

Men en privatperson...

- Som ni och Peres kan utse. - ...som ni kan presentera för...

Det var precis så jag tänkte. Ja.

Te?

Hur länge var ni stationerad i Mellanöstern?

Två år.

- Och ni har precis återvänt? - Ja.

Tack.

Det är mycket trevligt att träffa er, mr Qurie.

Det gläder mig att vårt arbete har fört oss till London samtidigt.

Ni är här för att arbeta. Jag är här på grund av idioti.

På det där hotellet förhandlar man om Palestinas framtid.

Men jag, PLO:s finansminister-

-är portad, utesluten och utestängd från förhandlingsbordet-

-där mitt folks ekonomiska framtid ska avgöras.

Ni behöver inte övertyga mig, mr Qurie.

Givetvis.

- Ni står på vår sida. - Och deras.

Vilken tur jag har som får råd av en så vis person.

Jag talar tyvärr inte arabiska.

Ändå hävdar ni att ni förstår er på mitt område och mitt folk.

Men egentligen är det väldigt lite ni förstår.

Så kan det vara.

Men jag förstår att Arafats stöd till Saddam Hussein i Kuwaitkriget-

-förargade era tidigare arabiska allierade till den grad-

-att de utvisade 90 000 palestinska gästarbetare.

Detta orsakade en så stor ekonomisk katastrof för ert folk-

-att PLO nu sitter fast i exil i Tunis-

-oförmöget att ens betala elräkningarna.

Jag förstår också att utan utökat stöd från min regering-

-kommer er organisation att ta ännu ett steg mot att bli irrelevant.

Mr Qurie...

Säg hur mycket ni behöver, så ska jag göra vad jag kan.

Men jag vill att ni gör en sak.

Inte för min skull, utan för er egen.

Det kommer en man hit till London för att träffa er i dag...

...om ni är villig att träffa honom.

Hitåt. Ja.

Jag representerar inte min regering. Det vet han väl?

Det är olagligt för en israel att tala med PLO!

Varsågod, varsågod. Hejsan. Tack.

- Ja, han vet det. Kom nu. Givetvis. - Jag... Vänta, vänta, vänta!

Vad tänker ni på?

Jag har aldrig träffat en israel i verkligheten.

- Ni vet väl vad ni ska säga? - Ja, naturligtvis.

Ja. Okej, bra.

Då så. Nu kör vi.

God dag.

God dag.

Det är väldigt kallt i London så här års.

Ja.

- Och regnigt. - Ja.

Inte som hemma.

Jag har inte varit hemma sen 1967-

-då varje man, kvinna och barn i min by tvingades fly vårt hemland-

-på grund av den sionistiska anstormningen!

Men jag kommer väl ihåg värmen där så här års.

Jag har läst er senaste uppsats.

Jag tyckte att den var förträfflig.

Tack.

Faktum är...

...att även jag har skrivit en uppsats-

-som pekar på fördelarna med ett sånt ekonomiskt samarbete.

Ni kanske skulle vilja läsa den och komma med lite synpunkter?

Det vore en ära.

Det är dags, mina herrar.

Ni har varit högst generös med era tankar.

Vi borde träffas igen och diskutera ekonomi...

...och framtiden.

Jag har fått höra att om vi skulle träffas i Oslo, skulle våra vänner...

Ursäkta. Ursäkta.

Jag har fått höra att om vi skulle träffas i Oslo-

-skulle våra vänner ordna med avskildhet-

-ostördhet och allt annat vi kan tänkas behöva.

Vem är ni?

Jag är bara en ekonomiprofessor som stöder en dialog med PLO.

- Vems talan för ni? - Jag för ingens talan!

Men jag ska äta frukost i morgon i Tel Aviv-

med min gode vän Yossi Beilin.

Jag ser fram emot att berätta för vår nye biträdande utrikesminister-

om min resa till London.

Herregud. Det är ju omöjligt!

Berlinmuren har fallit, Jan.

Sovjets imperium är upplöst. Allt är möjligt.

Om vi ordnar ett möte här i Norge deltar Ahmed Qurie som PLO:s röst.

s enda röst är Arafat, Mona. Vem är den här Ahmed Qurie?

Hur vet du att han ens har informerat Arafat?

För att Arafat har gett sitt fulla stöd.

- Har han? - Ja!

Och om vi är värdar är israelerna också positiva.

Nej, Mona. Yossi Beilin är positiv, men han kan inte fatta såna beslut.

Jan! Jan, Jan, Jan. Yossi sa direkt till mig-

-att det här kommer från Shimon Peres. Glasklart.

Du och jag tillhör utrikesrepresentationen, Mona.

Vi får inte äventyra Norges neutralitet.

Vi ska inte blanda in regeringen! Det här är bara vi!

Inser du inte att det är omöjligt?

Du är biträdande minister och Terje är sociolog!

Det måste räcka.

Vi ska säga att Terjes institut anordnar en konferens här i Norge-

-för israeliska och palestinska akademiker.

Terje ber en vän att låna oss sin herrgård.

Jag bokar reguljärflyg åt alla, i olika namn.

Bara hyrbilar och inga diplomatiska kanaler.

Men du måste godkänna deras visum.

Jan, Jan... Ingen annan i regeringen behöver få veta nåt.

På det viset är Holst och ministeriet skyddat.

Säger du nej har det här samtalet aldrig ägt rum. - Terje?

Självklart.

Äh, vad fan, vi gör det.

- Ja? - Men det här är Fafos plan.

- Går det åt pipan är det ditt ansvar. - Absolut. Absolut!

- Säg inget till amerikanerna. - Vad säger du?

Vad ska vi säga? "Hej, inget har hänt, bara så ni vet."

Vet du vad de gör mot Norges regering om vi blir påkomna?

- Hur kan vi annars hemlighålla det? - Det är en diplomatisk fråga, vännen.

Jag håller med Terje.

Om vi ändå ska ta en risk... kan vi väl ta en rejäl risk?

Okej.

Då så.

Då gör vi det.

Terje, om det här misslyckas...

- Om det går snett... - Vi har en plan nu, älskling.

Om det går snett får vi improvisera.

Våra liv kommer att bli förstörda.

- Förstår du det? - Ja, det gör jag.

Men nu har vi en chans.

En verklig chans att göra skillnad.

Vad som än händer mellan dem...

...får vi inte gå emellan.

Om nån uppfattar det som att vi tar parti...

Jag skulle aldrig göra nåt sånt, älskling.

Säg det, då.

Vi ska underlätta, och inget annat.

- Säg det. - Vi ska underlätta.

Och inget annat.

Vi ska underlätta... och inget annat.

Tack.

JANUARI 1993

Era jävla tullkontrollanter var där!

"Stå i den kön, håll käften och gör som vi säger!"

Som om jag vore nån sorts underklädesförsäljare!

Jag ber om ursäkt. Allt är i sin ordning. Bara ett litet missförstånd.

Jag är hemskt ledsen! Det var inte meningen.

Ni borde bara ha blivit insläppta, utan krångel.

Hejsan, jag kan ta väskan.

Så.

Fint.

Gick resan bra?

Här borta.

Ingen bilkortege?

Nej, det är bara jag.

Mr Larsen.

Vi har flugit halvvägs över jorden, i turistklass.

Jag vet, men det här är det bästa sättet, tro mig.

Så.