Velvet Goldmine

Historier, som uråldriga ruiner, är imperiernas berättelser.

Allt som har glömts bort svävar i det förflutnas dunkla drömmar-

och hotar ständigt att återvända.

Dublin 1854 Oscar Wildes födelseplats

Du milde skapare!

Madam Wilde... Richard! Skynda er hit!

- Jag vill bli skräddare. - Jag vill bli bonde.

- Jag vill bli advokat. - Jag vill bli chaufför.

Jag vill bli popstjärna.

Hundra år senare...

Barndomen är enligt de vuxna den lyckligaste tiden i livet.

Men Jack Fairy hade alltid vetat bättre än så.

Tills en förunderlig dag då Jack upptäckte att det fanns andra-

-som precis som han, hade valts ut att få en fantastisk gåva.

Och en dag...

...skulle hela jäkla världen bli deras.

Titta, det är Jack Fairy.

Vem är Jack Fairy?

Londons gator glimmar av skinande smink och glittrande kläder.

Glamrockfansen hyllar sitt eget skyddshelgon, Brian Slade-

-och hans alter ego, Maxwell Demon.

Brian Slade är helt unik.

Hans senast platta är otrolig. Den har nåt att säga till så många.

Luften vibrerar av förväntningar utanför Lyceum Theatre i London-

-då fansen väntar på sista konserten i Slades världsturné.

Säkerheten kring artisten har skärpts sedan han sagt-

-att han fått föraningar om att han kommer att mördas på scenen.

Stäng av.

...har inte avskräckt hans fans. Vissa har köat sedan igår kväll.

Det är dags.

Mina damer och herrar!

Lyceum Theatre och Bijou Music-

presenterar stolt-

-direkt från en fantastiskt lyckad Europaturné:

Maxwell Demon & The Venus in Furs!

Sångaren Brian Slade skjuten på scenen

Släck facklorna.

Dölj månen och stjärnorna.

En gång fanns ett okänt land-

-fullt av märkliga blommor och diskreta dofter.

Ett land som det är en djup glädje att drömma om.

Ett land där allt är perfekt... och giftigt.

Dagens unga har hittat en ny vinkel i den sexuella frigörelsen.

Det långa håret har fått vika för glittersmink, platåskor-

-glamour, nostalgi och ren och skär omåttlighet.

- Skakas inte London? - London är på rätt väg.

Det är skamligt. Gå runt som en bunt bögar. Vad hittar de på härmäst?

I spetsen för denna glittrande flock står popgiganten Brian Slade-

-vars snitsiga upptåg har banat väg för en ny våg artister.

Från Curt Wild and The Flaming Creatures-

-till Jack Fairy och Polly Small. Ungdomen har fått en ny melodi.

- Så du är bisexuell? - Ja, jag gillar killar och tjejer.

Vad är skillnaden... mr BBC?

Rockmusik har alltid gått emot normerna.

Homosexualitet har ju funnits i århundraden.

Just nu är det inne att ha en bögig image.

Nyss var det inne att gå i lång rock och ha Zeppelin-plattor i handen.

Alla gillar det här för att det är inne just nu.

Men man kan inte bara låtsas vara bög.

Då måste man även älska som bögar gör.

Det lär de flesta här aldrig göra.

Det är poppis att vara bisexuell nu, men för mig är det meningslöst.

Meningen finns inte i tingen, utan mellan dem.

Mordet på Slade var en bluff!

"Jag visste att jag skulle chocka", stönade raketen och slocknade.

- Okej, Lionel. - Jag fattar inte.

Det var ett trick. Han fejkade sitt eget mord.

- Varför? - PR.

Minns du något?

- Om vad? - Den där Slade.

Han var glamrockare i början av 70-talet.

Jag visste att vi kunde räkna med mr rock'n'roll.

Räkna med?

- Reynolds-artikeln då? - Presidenten kommer först den 8:e.

Jag behöver en artikel till helgen.

- Visst. - Hör här...

Nästa vecka är det 10 år sedan den där mordbluffen.

Vad hände? Var är han idag? Vart tog Brian Slade vägen?

Och du vill att jag ska ta det för att jag är britten på redaktionen?

Nej, jag vill att du ska ta det för att du kommer ihåg.

President Reynolds uppmanar alla unga att anmäla sig-

-på sitt lokala kommunkontor för att delta i kommittén för...

För att jag kommer ihåg. Plötsligt fick jag lön för att minnas-

-det som pengar och vuxenliv hade fått mig att glömma.

Och varför? På grund av ett tio år gammalt skämt.

Plötsligt var det upp till mig att nysta upp det. Och det var något...

...något från det förflutna som hemsökte mig.

Jag insåg inte då att det var du.

Tack till Transelectric, CRA, Micro Atlanta och Dupree-

-för deras generösa stöd. Och tack till president Reynolds.

Tack till kulturförnyelserådet som har möjliggjort den här sändningen.

Och tack till er, de tre miljarder tittare, som tittar i hela världen.

På vår trapp där satt en man som ingen kunde se minsann.

Han syntes ej, men han var sann, jag önskar så att han försvann.

Tio år...

Världen var så förändrad att livet i England kändes som en annans liv.

Någon annans berättelse. Vem som helsts, förutom min.

"Ibland upplevde Dorian Gray-"

"att historien blott vara en uppteckning över hans eget liv."

"Inte som han hade levt det i verklighetens värld-"

"-utan som hans fantasi hade format det-"

"-i hans sinne och i hans lidelse."

"Han kände att han hade känt dem alla."

"Alla skrämmande figurer som hade passerat över livets scen-"

"-och som hade gjort synden så underbar och ondskan så subtil."

"På något märkligt sätt kändes det som deras liv hade varit hans eget."

- Kan du långa mig ett par pund? - Är du knäpp?

- Jag har pengar hemma. - Stick!

- Till vad? - Inget.

Hit med den!

Lägg av! Han gillar de där mesrockarna.

- Han är bög. - Det är han inte alls.

Du är ett riktigt äckel. Vet du det?

Jag går ut en sväng.

Idag blev det bekräftat att mordet på sångaren Brian Slade-

-var ett PR-trick, iscensatt av sångarens skivbolag, Bijou Music.

Managern Jerry Divine meddelade att de inte menade något illa-

utan bara ville underhålla.

Det är beklagligt och sorgligt att en artists sökande-

-efter konstnärlig frihet ska kosta honom karriären.

Varför?

Jag vet inte.

Det blev väl för stort antar jag.

För schizofrent.

Till slut trodde han fan att han var Maxwell Demon.

Och Maxwell Demon trodde att han var Gud.

Brian Slades försäljning störtdyker

Brian Slades Englandsturné inställd

Brian Slade ska leda popgala

Brian Slade åtalad för kokaininnehav

Brian Slade? Ja då.

Ganska väl.

Det var en gång i tiden...

- Så... - Ja?

Hurdan var han då?

Vem? Brian?

Ja.

Fullkomligt unik.

Och när det kom till kritan...

...inte alls den han verkade vara.

Han var ren elegans som gick hand i hand med en lögn.

Hans riktiga namn var Thomas.

Hans far ägde en liten kakelfirma i en förort till Birmingham.

Men Brian var inte särskilt förtjust i förorten.

Som pojke fick han tillbringa en sommar hos sin faster i London.

Hon blev något av ett svart får i Sladefamiljen-

-då hon gifte sig med en kille från underhållningsbranschen.

Brians ömma introduktion till teaterns undre värld-

gjorde starkt intryck.

Är du mods eller rockare?

Jag är lite av varje.

Med Little Richard som inspiration var Londons mods-

-först med att använda maskara och hårsprej.

Popens första sanna snobbar-

-som gjorde nästan vad som helst när en fin kostym var inblandad.

Hej, grabbar.

Stil avgår alltid med segern i slutändan.

För Brian var modskulturen ett stridsrop på hans väg till London-

-där jag tre år senare, på Sombrero Club i Kensington-

-hörde honom sjunga för första gången.

Allt verkade börja på Sombrero.

Ingen annan klubb i London svängde som den.

Och i centrum för allt stod Brians amerikanska fru Mandy-

-vars drastiska förvandling till en av Londons partyflickor roade oss.

Jag är lika diskret som huden mellan min vagina och mitt anus.

Är det någon som vet vad den heter?

Ingenmansland! Dra på trissor!

Mina damer och herrar, pojkar och flickor, och vilka fler som nu är här...

Det är med största nöje-

-jag kan presentera för er, mina godingar-

Sombrero Clubs sötaste stjärna...

En applåd för Brian Slade!

- Se på "fröken vacker". - Och se på den unge homofilen.

En slampa, vänner, i tjusiga kläder.

- Vem är han? - Någon vilde, kära du.

- Inte lika sluskig som vår förra. - Din lilla fräckis!

Hon kommer inte tillbaka ikväll.

Jag berättade att jag höll på att starta en managementfirma.

Han presenterade mig för sin fru, och snart skrev vi kontrakt.

Brian trodde på framtiden.

Han föraktade hippiegenerationens hyckleri om fred och kärlek.

Hans musik talade mer till generationens utstötta.

Hans musik talade mer till generationens utstötta.

Hans revolution skulle vara av sexuell karaktär.

Men 1970 fostrades rockpubliken av Creedence och Beatles.

Det visste inte riktigt vad de skulle tycka om just den här revolten.

Han fick för sig att han skulle uppträda i klänning.

Fråga inte varför. Jag tyckte det var lite fräckt och festligt.

- Vad är det där för en kuf? - Nån bög från Birmingham.

Skippa den där skiten!

- Stick, din böckling! - Försvinn!

Du var fantastisk, älskling!

Allt var perfekt! Jag var så stolt!

Och de älskade dig.

- De blev hänförda. - Hänförda? Det gick ju åt helvete!

Jag tror det handlar om framtoning. Och med rätt uppbackning...

Uppbackning? Vad hände med Judy Garland och allt ditt skräp?

Det kanske är lite mer problematiskt i rocksammanhang.

Ni gjorde det bra. Det vara bara att...

Från New York, grundaren av världens främsta garageband: