Agoraphobia

Vad har jag gjort?

Vad har jag gjort?

- Var försiktig, väck henne inte. - Lugn, hon är helt väck.

- Det är så fridfullt här. - Ja, det känns bra.

- Titta på utsikten. - Ja, visst är det fint.

Wow, jag hade glömt hur fint det var här.

Man ser havet härifrån.

Fort, vänd henne bort från fönstret.

- Vad är det med henne? - Jag tror att hon haft en mardröm.

- Faye, är allt som det ska? - Hon ser inte ut att må bra.

Det är en reaktion på medicinen jag gav henne. Hon är lite förvirrad just nu.

- Varför gav du henne något så starkt? - Det tog 1,5 timmar att komma hit.

Skulle jag riskera att hon vaknade under resans gång?

Hur mår du? Faye?

- Är allt bra? - Minns du huset, hjärtat?

Minns du att vi pratade om det här stället i flera månader?

Om att komma hit så att du kunde fortsätta med din terapi från ditt hem.

- Jag tror att hon är redo. - Inte än.

- Hon verkar fortfarande förvirrad. - Det här var en dålig idé.

- Hur kunde du gå med på det här, Tom? - Faye ville det här.

Jag är här. Jag är i rummet.

- Hur mår du? - Mitt huvud bultar.

Jag är ledsen, det är biverkningen av det lugnande medlet jag gav dig.

- Mår du bra? - Minns du huset, hjärtat?

- Vagt. - Var är du?

- I min pappas hus. - Och varför är du här?

För att bli bättre.

- Är du redo att se utsikten härifrån? - Nej, inte än.

Faye, du klarar det.

Glöm inte andningsövningarna.

Du måste andas in genom näsan och räkna till fem-

och andas ut genom munnen.

Fem igen.

Nu är det bra. Vänd henne om nu.

Kom igen, Faye. Du klarar det.

Så där...

Kom igen nu. Så där, strålande.

Ser du? Du är bara en liten bit från glaset. Du är trygg här.

- Inget hemskt kan hända dig. - Hur länge ska det här pågå?

Det här går bra. Visst, älskling?

- Visst, älskling? - Nej, vänd tillbaka henne igen!

- Du var jätteduktig. - Jag är jättestolt över dig.

- Jag behöver en drink. - Det finns en flaska vodka i köket.

- Men jag vet inte hur gammal den är. - Vodka kan väl inte bli dålig?

Kom nu, Faye.

Visa mig resten av ditt nya hus.

- Så vad är det här för grym behandling? - Kognitiv beteendebehandling...

- ...och exponeringsterapi. - Du gör henne orolig med flit.

Det är ett vedertaget sätt att bota agorafobi.

Det här kan bli mitt sovrum när jag sover över.

Titta på utsikten härifrån.

- Och du lyssnade på henne? - Vi bestämde att det här stället...

...är bäst för den fortsatta terapin. Här är hon närmare omvärlden.

Jag ska definitivt skaffa en ny madrass.

Jag vägrar att sova där pappa låg med den där häxan i flera år.

- Du har råd med allt du behöver. - Att pappan dog och gav henne huset...

- ...är det bästa han gjort för henne. - Det enda han gjort...

...med tanke på att han satte henne på ett internat och aldrig såg henne igen.

Att vara här kanske återställer alla år av försummelse.

Ja...

Herregud... Den här garderoben är större än hela min lägenhet.

- Vad hände? - Dörren stängde sig själv.

Det var nog bara drag.

- Wow, kolla in badrummet. - Men alla fönster är stängda.

Jag skulle göra vad som helst för att få sälja en sån här bostad.

- Räcker inte kommission på vår lägenhet? - Jag har en överraskning.

En överraskning?

- Du ville ju inte ha nåt husdjur. - Jag räddade honom innan de...

Vem skulle vilja avliva den här finingen?

- Tack så jättemycket. - Ingen orsak.

- Han håller dig sällskap när jag jobbar. - Vad stor han är.

- Dr Murphy och Margie ska gå. - Jag måste åka med dem tillbaka.

- Ring om du behöver nåt, okej? - Jag klarar mig.

- Välkommen hem, min vackra fru. - Jag kommer att bli bättre här.

- Jag ska vinka av dem. - Hälsa från mig.

Hej.

- Han du kommit på någon namn än? - Hamlet som min favoritkaraktär.

På riktigt? En självmordsbenägen galning?

Ja, är det inte passande?

Ska du verkligen jobba nu?

- Jag ville vara säker först. - Vad?

Fallet jag jobbar med ska upp i rätten och de vill att jag sköter det.

- Det är ju toppen. - Ja, det är en fantastisk möjlighet.

Särskilt om jag ska bli partner.

Vad är det du inte berättar?

Rättegången hålls i domstolen nere på stan.

Tar jag fallet kan jag inte komma hem varje kväll.

- Ska du lämna mig här själv? - Stephanie kan vara här med dig.

Nej, absolut inte. Jag är trött på att vara en börda för henne.

- Jag kan hitta någon annan. - En främling?

Någon som kan ta hand om det här stället medan jag är borta.

Då har du tid att jobba på din avhandling.

Okej, visst. Jag säger att jag inte kan ta fallet.

Vänta... Om det är viktigt för dig...

- Är du säker? - Ja.

Kom hit.

Hej, lillen. Vad tittar du på?

Hamlet, allt är inte leksaker.

Nu får du uppföra dig. Hon får inte tro att vi är galna. Kom nu.

- Har Tom berättat om Fayes tillstånd? - Är hon rädd för att gå ut?

- Bra, då behöver jag inte förklara det. - Stephanie skrämmer dig väl inte?

- Nej, din man har redan berättat allt. - Och ändå vill du ha jobbet?

- Får hon mer än vad vi sa? - Det är det bästa jag kan få här.

Det är dålig täckning här och jag måste ringa en kund.

Den enda telefon som funkar är den på pappas kontor.

- Bara en telefon? - De installerar en till nästa vecka.

- Jag måste gå på toa först. - Ta gästtoaletten på övervåningen.

- Låt mig visa dig runt. - Absolut.

Här har vi köket.

- Det är ett så fint hus. - Tack.

Jag vill inte snoka, men hur träffade du din man om du aldrig går ut?

Jag har gått ut i flera år utan att träffa någon vettig man.

Tom jobbade på advokatkontoret som representerade min pappa.

En dag frågade de honom om han kunde ta med min månadsersättning...

- ...då de inte hittade något bud. - Och han bara dök upp vid din dörr?

Sen gick han frivilligt med på att ta med den varje månad efter det.

Kom så visar jag dig övervåningen.

Det här är vårt sovrum och därnere är badrummet.

- Wow... Det är en hel del att städa. - De flesta rum används inte, så...

- ...du behöver bara städa dem ibland. - Vilken utsikt.

Förlåt, jag glömde.

- Ingen fara. - Jag ska komma ihåg från och med nu.

Det är verkligen ingen fara.

Förresten får jag hit en madrass imorgon. Du får öppna dörren åt budet.

Det klarar jag.

- Vilket enormt badrum. - Jag fixar det här.

Jag trodde att jag la ut dem.

Jag måste sticka. Jag ringde kontoret och måste ta hand om några saker.

- La du tillbaka badrumsmattorna i lådan? - Jag har inte varit härinne.

Vad märkligt, jag hade kunnat svära på att jag...

Strunt samma.

Jag kommer att sakna dig jättemycket.

Jag kommer och besöker dig hela tiden. Jag måste gå nu.

Förlåt, känn dig som hemma. Jag jobbar med min avhandling på kontoret.

- En avhandling? - Ja, jag tänkte doktorera.

- Schyst, i vad? - Psykologi.

Jag vill kunna hjälpa folk som lider av samma sak som jag.

Just det.

Jag går ner till bilen och hämtar in mina saker.

- Var är hon? - Ursäkta mig?

Var är den lilla eremiten?

- Väntar hon dig? - Hon förväntar sig inte det här.

Elizabeth, vilken överraskning.

Om du tror att du kommer undan med det här så har du fel. Det är mitt hus!

Jag tror att du projicerar din ilska på fel person. Det är pappa du är arg på.

Lägg av med psykologsnacket. Jag var i princip gift med din far.

Men du fick bara lägenheten och jag allt annat.

Allt du gjorde var att få honom att känna skuld för att han var med mig.

Snälla, han hade inte kunnat bry sig mindre om vad jag tyckte.

Du måste ha gjort något riktigt hemskt om han inte gav dig nåt annat.

Jag behandlade honom som en kung. Bättre än din hora till mamma.

- Lämna min mamma utanför det här. - Hon brydde sig inte om någon av er.

Hon stack och såg sig aldrig om igen.

Ja, när du dök upp. Du tryckte undan henne så att du kunde vara med honom.

Du är lika galen som hon.

- Gå härifrån innan jag ringer polisen. - Du kommer att få ångra det här.

Det här är mitt hus och jag kommer att ta tillbaka det.

Nu!

Förlåt att jag släppte in henne. Jag hade ingen aning om vem hon var.

Oroa dig inte, det var inte ditt fel. Du är ju inte anställd som dörrvakt.

Men du borde inte låta henne komma hit alls. Hon är uppenbarligen en subba.

Nina, är det du?

Tom, är du hemma?

Doktorn gick precis, men jag kan ringa honom igen.

- Du förlorade mycket blod, Faye. - Jag tänker inte åka till sjukhuset.

- Hur länge visste du om det? - Det gjorde jag inte.

- Hur kan du inte ha gjort det? - Min mens har alltid varit oregelbunden.

Vi måste vara försiktigare.

Vad?

Eller inte vara försiktiga alls.

Vi har varit gifta i tre år. Kanske är det ett tecken på att vi borde försöka.

Vad? Är du gal...

- Du är inte kapabel att ha barn just nu. - Nina kan hjälpa mig.

- Var förnuftig. - Vad är det för fel att vilja ha...

- ...ett liv som alla andra? - Det är normalt att vilja ha barn.

Men i ditt tillstånd går det inte skaffa några just nu.

Så snart du blir bättre kan vi skaffa så många du vill.

Det var ju därför vi flyttade hit.

Kom igen, Hamlet. Dags för terapi.

Jag klarar det, gullet. En dag ska jag gå ut genom de där dörrarna.

Och du ska följa med mig, okej?

Det här blir tuffare än vad jag trodde.

- Tom berättade vad som hände igår. - Det borde han inte ha gjort.

- Du borde ha åkt till sjukhuset. - Så farligt var det inte.

- Han sa att det var mycket blod. - Det verkade så för att jag låg i badet.

Var ärlig nu.

Du visste väl att du var gravid, men ville inte berätta det för Tom?

Nej, jag svär. Jag hade ingen aning.

- Men nu... - Vad?

Nu vill jag verkligen ha barn. Det är...

- Det får mig att vilja bli friskare. - Det är ju toppen.

Jag går närmare dörren varje dag och ibland tar jag med Hamlet.

- Märkligt, men han har hjälpt mig. - Har katten?

Hur mycket mer inspiration än den här utsikten behövs för att vilja gå ut?

Jag kan förstå att stan känns läskig, men vad skulle kunna hända här?

- Jag kan inte riktigt förklara. - Du kanske bara borde springa ut.

Rusa ut genom dörren snabbt, så är du fri.

- Försök, Faye. Det är som doktorn sa. - Vad gör du?

- Exponeringsterapi. - Nej! Sluta!

- Jag vet att du är rädd nu, men... - Nej, sluta!