Lost in America

SÅLT

Under onsdagen väntas solsken.

Det var nyheterna klockan 02:00. Du lyssnar på KMPC 710 i Los Angeles.

The Mutual Broadcasting System presenterar-

-den Peabody Award-belönade Larry King Show-

-det största pratprogrammet från kust till kust.

Här kommer Larry King!

Med oss har vi Rex Reed, filmkritiker på New York Post.

Hur gör du... Berätta om ditt tillvägagångssätt, Rex.

Har du nån preferens?

Ser du hellre en film på en fullsatt biograf-

-eller i speciella visningsrum?

Jag gillar att se på film på dagen.

Jag gillar inte att se på film på kvällen, för jag vill vara fräsch.

Jag gillar visningarna klockan 10 på morgonen.

Jag gillar att vara ensam i ett visningsrum-

även om det sällan händer.

Jag gillar inte fullsatta biografer på kvällen-

-där de fyllt biografen med alla filmbolagets sekreterare-

och deras sysslingar-

-för att de vill att publiken ska skrika och gapa.

De är som investerare på filmpremiär.

Vad säger du om den kategori filmer som Mel Brooks-

-sagt alltid behöver en publik, komedin?

Om man sitter ensam klockan tio och tittar på en komedi...

Om den är riktigt rolig så skrattar jag.

Jag behöver inte att 40 andra människor skrattar.

Jag reagerar inte särskilt positivt på masshysteri.

Rex Reed och vi är redo att svara på era samtal.

Vi börjar i Cincinnati. Hallå?

God morgon, Larry.

Rex, jag vill säga att jag tycker att din uppriktighet är uppfriskande-

-och din torra humor gör mig glad.

Jag gillar dina åsikter. Du brukar hålla med mig.

Tack. Det ger mig en hel del problem ibland.

Ja, men bryr du dig?

- Jag brukade göra det. - Verkligen?

Jag tänkte återvända till... I dag kan man gå och se...

Jag ser helst barn- tillåtna filmer-

-för jag vill inte känna mig obekväm eller skämmas.

Jag har sett ”Svarta hingsten” två gånger, så du fattar vad jag menar.

- Kan vi komma till frågan? - Okej, då.

Jag anser att sex inte är en åskådarsport.

Kommer vi nånsin att få se fina, genomtänkta och kyska filmer igen?

Det har väl kommit några på sistone?

Men jag håller med dig om att fantasin kan göra så mycket mer-

-för att skapa en scen, upprätthålla en känsla.

Jag tycker att många av de filmer jag såg i min ungdom-

-var mycket sexigare än nåt av det som visas dag.

Jag minns ”Pionjären” med Gary Cooper och Patricia Neal.

- Linda? - Hon såg bara på honom.

- Åtrån var som skriven i hennes ansikte . - Linda?

Och de tog inte av sig kläderna alls.

Sover du?

Ja.

Vi kanske inte borde flytta.

Herregud... Vad är det nu?

Inget. Det är dags att ställa de här frågorna.

Vi har sålt huset. De frågorna borde vi ha ställt tidigare.

Okej, då kan jag inte prata med dig, så god natt.

Sluta nu. Du är bara nervös inför imorgon.

Du blir befordrad, vi flyttar in i det nya huset och vi blir lyckliga.

Okej?

Du borde höra din röst. Den fyller rummet med upphetsning!

Jag är trött. Sluta ifrågasätt saker.

Vi fattade ett klokt beslut. Vi ska känna oss nöjda med det.

Det är bra. Okej. God natt.

God natt.

Varför det huset?

- Vadå? - Jag tror att det ligger för nära här.

Det känns som samma område. Kanske vi skulle ha flyttat längre bort?

Vi behövde mer utrymme och det har det nya huset.

Jag vet, men hus är väl mer än bara utrymmen?

Vi kunde ha hyrt ett förråd.

Dessutom fick vi ingen tennisbana.

Vi spelar inte tennis.

Vi har ingen tennisbana. Har man en så lär man sig.

Okej, en dag kanske vi har en tennisbana och lär oss.

- Okej. - Okej.

- Får jag fråga en annan sak? - Vad då?

Varför lät vi flyttfirman packa åt oss?

- Va? - Vi borde väl ha gjort det själva?

- Vi kanske bara är oansvariga. - Du är otrolig.

Ena stunden pratar du om en tennisbana.

Sen oroar du dig för att flyttfirman har packat.

Herregud... Ibland önskar jag att vi var lite mer oansvariga.

- Vad menar du med det? - Ingenting.

Du, sov lite. Du kommer att må bättre.

Du vet inte hur jag mår.

Så du önskar att vi var mer oansvariga?

Är vi för ansvarstagande?

Ja, ibland tycker jag att vi är lite för kontrollerade.

Vadå? Är vi för kontrollerade?

Hur kan man köpa ett hus för 450 000 dollar med allt man vill ha-

-och tjänstefolk och allt annat, utan att vara kontrollerad?

Vad pratar du om?

Vad gör det för skillnad? Jag går och sover i garaget.

Gör inte så!

Varför inte? Jag är ansvarstagande. Jag borde vakta bilen.

Du är galen.

Det stämmer. Så är det.

Jag är galen och ansvarig. En kraftfull kombination.

Jag ska inte sova i garaget. Vad håller jag på med? Jag är inget djur.

- Va? - Jag är inget djur.

Kom nu. Kom och lägg dig.

Förlåt mig.

Men kalla mig inte fula saker, okej?

Vad för saker?

Att kalla mig ansvarsfull, vad är det? Gammal eller trög, tråkig?

Jag vet vad du menar.

Jag gör mitt bästa, det är det enda jag kan göra.

Du är inte heller världens mest oansvariga person.

Som ditt jobb. ”Personalchef” är ju som i ett naziläger.

Anställer du nån de inte gillar, får du sparken.

Hur mycket frihet har du?

Du är upprörd. Förlåt för att jag använde det ordet.

Efter imorgon blir allt bättre. Jag är positiv. Tror du inte?

Det säger du alltid.

Jo, jag vet, men i åtta år har det varit på ett sätt.

Jag har varit den här anställde.

I morgon får jag en befordran och då är det klart.

Jag menar, jag kommer att ha aktier i firman.

Det gör mig ansvarig. Verkligen ansvarstagande.

Så just nu kan jag larva runt. Nu kan jag vara oansvarig.

Jag är i en ansvarsfull position. Vet du vad jag menar?

- Ja, jag antar det. - Okej.

- God natt. - God natt.

Linda?

Hur är det med dig?

Tja, jag är smickrad.

Nej. Nej!

Det är mer än..!

Kom över till vårt nya hus så grillar vi.

Vi firar det här.

Visst!

Revbensspjäll, fisk, jag bryr mig inte. Vad som helst.

Har du någonsin grillat... Ja?

- Vad gör du? - Inget.

Jag ska träffa herr Taft. Kan du vara där om 20 minuter?

Nej, jag kan inte välja kakel... Det här är den största dagen i mitt liv.

- Vi skulle välja tillsammans. - Jag kan inte.

- Det är viktigt för mig. - Jag kan inte.

- Du är i köket mer än jag. - Jag tänker inte på sånt.

- Det är ditt kök. Du fixar det. - Okej, det går bra.

- Är du arg nu? - Nej, det är jag inte. Lycka till.

- Du får din befordran. - Tänk på det här.

- Jag... Lycka till. - Okej.

Hur står det till?

God morgon. Ross & McMahon.

Ja. Jag kopplar dig.

- God morgon, Sylvia. - God morgon.

Ross & McMahon.

- Hej. Är du Bob? - Bob? Nej.

Förlåt.

Jag tyckte att det var oförskämt... Jag måste sluta. Hej då.

- God morgon. - Hur är det?

Fint. Ditt möte är om 45 minuter.

- Jag är väldigt nervös. - Du ser bra ut.

- Du också. - Tack.

Hör på, inga samtal alls. Jag vill få vara ensam.

- Ringer du upp Mercedes? - Okidoki.

Ja?

- Hej! - Hej.

Så, är det fint?

- Vadå? - Köket. Hur ser det ut?

Åh! Ja, jag valde orange kakel.

- Orange... - Ja, en bränd orange.

Låter fint.

Patty, kan du stänga dörren?

Okej.

Vad är det för fel?

Jag kommer att hata det där huset.

Vad menar du?

I morse när byggarna hade åkt var jag ensam.

Jag satt mitt på vardagsrumsgolvet. Jag blev så ledsen.

Som en föraning om nästa tio år. Jag började skaka.

Jag gillar inget längre.

Jag gillar inte mitt liv, inte mitt hus, ingenting.

- Vad menar du? - Inget förändras!

Inte jag och inte David. Vi har bara slutat. Livet bara går.

Han tror verkligen att den här befordran ska förändra allt.

Men det har han trott vid varje befordran, och det gör det aldrig.

Allt är som innan. Tillbaks till detsamma.

Jo, men den här gången kanske det förändras?

- Om det inte gör det? - Då gör det inte det.

Då skiljer ni er? Jag vet inte. Det som måste göras.

- Det här är Hans. Dröj lite, tack . - Jag har väntat hela morgonen.

Tack, tack så mycket. Ja, det här är Hans.

- Hans. - Ja?

- David Howard. - Hur mår du, David?

- Tack, bra. Hör på... - Ja.

Jag är på väg att fatta ett beslut.

- Bra. - Jag tror beige är den bästa inredningen.

Bra inredning där, aha.

Och jag tror att med mörkbrunt blir det den bästa kombinationen.

Snyggast av dem alla.

Så berätta igen...

Allt. Skatt, registrering, ut genom dörren, in i mitt garage.

Bra. Jag vet inte var du har garaget, men det blir 44 420 dollar.

- Wow. - Okej?