The Missing

ECKHAUSEN, TYSKLAND

Konstigt att pappa inte slog ihjäl dig.

För fan, Lillen. Smyg dig inte på folk.

–Gjorde det ont? –lnte speciellt.

–Får jag göra en? –Stick härifrån.

Mamma och pappa blir tokiga om du fortsätter skolka.

Prata med mig, säg vad du heter.

Snälla, hjälp mig.

Engelska?

Kan du säga vad du heter?

Finns det nån vi kan ringa?

Sophie Giroux.

Sophie Giroux? Vem är det?

Din mor? Din syster?

Vem är Sophie Giroux?

Vi försöker hitta henne. Kan du säga vad du heter?

Vågar någon sig på en översättning?

"Inga är mer hopplöst förslavade än de som tror att de är fria."

Von Goethes mest berömda verk är "Faust"–

–om en man som säljer sin själ till djävulen för att få makt.

Öppna boken vid kapitel tre och börja läsa.

–Vad står på? –Jag avslutar din lektion, Gemma.

Mrs Webster, jag är sergeant Eve Stone från militärpolisen.

Jorn Lenhart, från den tyska polisen.

–Jag vet inte hur jag ska säga detta. –Är det Sam?

Igår kollapsade en ung kvinna i Eckhausen.

Hon opererades på sjukhuset i Hannover i natt.

–Hennes tillstånd är stabilt. –Hon säger att hon är Alice Webster.

Vad sa ni?

BRETONCELLES, FRANKRIKE

Tyvärr slutar sådana fall sällan med att alla trådar nystas upp.

Fallet Oliver Hughes var inte annorlunda.

Sanningen om hans död ger inte hans föräldrar andrum.

Det kommer förfölja dem. Det är tragedins oförsonliga natur.

Om jag inte kan ordna honung, kan jag åtminstone ordna ved.

–Du försökte, kära du. –Och misslyckades.

Jag får misslyckas igen, eller misslyckas bättre.

Eller anpassa mig.

Sätt på tv: N igen, det är ju en film om far.

–Den store detektiven Baptiste. –Skona oss.

Jag hämtar resten av veden.

Varför blir han upprörd av en dokumentär som hyllar honom?

Det har gått nästan ett år sedan Chalons du Bois.

–Det är bara en dokumentär. –Han tror att det är hans dödsruna.

De opererade igår, det var nära att hon dog.

Hennes blindtarm hade brustit.

Hon är trött efter operationen.

Hon återhämtar sig från bedövningen.

Pappa?

Det är ju du.

Min lilla flicka.

Det är så ljust här inne.

Kära Alice.

Mamma?

Vi har väntat i elva år.

Jag tror knappt att det är sant.

Du är dig lik, mamma.

Det är ni båda två.

Jag minns när du gjorde den.

I ditt sovrum. Vi blev så arga.

Veckan efter försvann du.

Det kändes så dumt att ha grälat om något så meningslöst.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Du behöver inte säga något.

Du är här nu och det är det enda viktiga.

Hej, Alice.

Är det du, Lillen?

Inte nu längre.

Nu vill jag bli lämnad ifred.

Det här... är för mycket.

Du behöver inte prata om du inte vill.

Vi finns utanför om du behöver något.

Vad har hon råkat ut för, Sam?

Var tusan har hon varit?

–Är det här Julian Baptiste? –Ja.

Detta är sergeant Eve Stone från militärpolisen i Eckhausen.

Känner ni till Alice Webster?

Den brittiska flickan?

Hon blev väl bortförd 2003?

Igår dök hon upp igen. Hon vandrade in på stadens torg.

Hon uppgav ett namn för sjukvårdarna.

Hon sa Sophie Giroux.

Ursäkta? Sophie Giroux?

Jag vet att det var för elva år sedan.

Men ni ledde utredningen.

Vi vet inte när hon kan prata.

Jag hoppades att ni kunde gå igenom fallet–

–och leta efter en koppling mellan flickorna.

Tror ni att samma person förde bort Alice?

Vi tror att det är sannolikt.

Då finns det en chans att hitta Sophie.

Jag har dragit mig tillbaka, men jag hjälper er.

Låt mig se vad jag kan hitta i akterna.

Tack för er tid.

Hur mår flickan?

Hon lever.

NUTID

ERBIL, IRAKISKA KURDISTAN

–Det här är nog jag. –Mr Paptees?

Nej, Baptiste, men det är inte viktigt.

–Vem är du? –Bagir.

Bilen står här borta, mr Baptiste.

–Hur långt är det till Kirkuk? –En, kanske två timmar.

Kirkuk är ingen plats för turister.

Jag är ingen turist.

ECKHAUSEN, TYSKLAND

Sam?

Klockan är nästan nio, Sam.

–Du får inte bli sen. –Jag vet.

Matthew ska hälsa på Alice idag.

Jag tänkte att vi alla kunde åka.

Jag ska försöka.

Överansträng dig inte.

Du borde prata med honom.

Till vilken nytta?

–Hur är det med sömnen? –Det är bra.

Jag vet inte vad som förväntas av mig.

–lnget förväntas av dig. –Fast det gör det väl?

Ni hjärnskrynklare vill att jag ska prata om Alice och sånt.

–Bara om du själv vill. –Det hela var ett misstag.

Men den här utvärderingen är bortkastad tid.

Jag måste tillbaka till regementet.

Det händer inte utan mitt godkännande, det vet du.

Jag vill inte prata om henne.

Varför inte?

KIRKUK, IRAKISKA KURDISTAN

Monsieur Baptiste.

Mr Andersen?

–Jag föredrar Stefan. –Om du kallar mig Julien.

–Tack för att du tar emot mig. –Jag har inte rest 160 mil.

Monsieur Baptiste. Julien, jag vet inte varför du ville träffa mig.

Ditt mejl avslöjade inte mycket.

Kan vi gå in? Jag är inte van vid värmen.

Jag letar efter någon.

–Vad handlar det här om? –Två flickor spärrades in i tio år.

Sophie Giroux och Alice Webster.

Jag måste hitta den här mannen.

Vad har det med mig att göra?

Någon måste köra mig härifrån till Azwai.

Att åka in i Irak är förenat med livsfara.

Säger mannen som gjort det flertalet gånger.

Du har läst på.

Jag beundrar dina texter och ditt mod.

Du måste förstå, Julien. Jag väljer vilka risker jag tar.

Jag tar inte lätt på dem, men de är enbart mina.

–Du är väl gift och har familj? –Ja.

Vad säger jag till dem om du inte återvänder?

Hur förklarar jag att jag tog med nån utan erfarenhet av regionen–

–utan planering, ut i den irakiska öknen–

–bland två grupper som bara vill utrota varandra?

Säg att du hade två val: Att inte göra nåt, eller göra nåt.

Jag kan åka hem, det kan du med.

De stridande parterna kan lägga allt bakom sig, men det gör de inte.

De går motströms för att plantera äppelträd medan världen brinner.

Att inte göra nåt, eller göra nåt. Det är inget svårt val.

Det är inte ens ett val.

Tvärtemot vad du tror om mig undviker jag att ta risker.

Jag beklagar verkligen.

Jag åker till Azwai, med eller utan din hjälp.

Tack för att du tog dig tid.

Aram Askari.

Jag kör dig inte, men Askari är en fixare som Reuters föredrar.

Han driver Sunshine Travels.

De har ett kontor vid citadellet. Jag har aldrig jobbat med honom.

Mina killar är bortresta så jag kan inte gå i god för honom.

Aram Askari.

Tack.

–Hallå? –Celia, min kära.

Celia?

Har du ångrat dig och tänker flyga hem?

Men snälla älskling.

–Ska du det? –Jag måste göra det här.

Jag måste hitta mannen som tog flickorna.

–Du vet hur viktigt det är för mig. –Då har vi inget att tala om.

–Aram Askari? –Aram är borta. Jag är Yardil.

–Jag sökte mr Askari. –Han är min bror.

Jag kanske kan stå till tjänst.

Jag vill resa till Azwai.

Det är riskfyllt.

Men det är genomförbart.

5000 dollar.

–5000 dollar? –Det är inte förhandlingsbart.

–Jag har bara dinar. –Gränsvakterna tar bara emot dollar.

Det ligger en bank i närheten, bara några hundra meter härifrån.

–När åker vi? –Är det bara vi två?

Vi kan åka idag.

–Du gör alltid fel! –Din morsa!

–Tänker du dela med dig? –Förlåt.

När kommer han? Han är 15 minuter sen.

Knarklangare följer inget schema, Matty.

Herregud.

Vart ska du?

Vart ska du?! Kom igen!

Vart fan ska du? Kom igen! Öppna dörren!

Subba!

Det börjar bli lite stake i dig.

Hej, Matthew. Det är bara mamma.

Vi ska hälsa på din syster senare idag.

Jag vet att du brukar åka dit på egen hand–

–men det vore trevligt om vi åkte tillsammans.