Paper Lives (Kağıttan Hayatlar)

NETFLIX PRESENTERAR

I EN VÄRLD DÄR BARNEN GRÅTER ÄR ETT SKRATT BARA ELAKT.

TILL ALLA BARN SOM VÄXER UPP ENSAMMA PÅ GATAN…

-Hej och välkomna. -Tack.

-Merci. -Mycket nöje.

-Yasin! Ett ögonblick bara. -Får man en bild med din fru?

-Snälla! -Har du en liten stund?

Tack så mycket. Får vi en till, tack?

Välkommen, Aslı. Går en bild för sig?

Tjejer, vad sägs om en åktur?

-Dra åt helvete! -Försvinn!

Hallå, flytta på dig!

Skynda dig!

Jävla psykfall. Flytta på dig!

Sluta stirra. Stick!

Bror!

Bror?

Mehmet?

Har du samlat papp igen?

Det är som ett träningspass. Jag får frisk luft också.

Jag vill inte ruttna bort.

Träningspass? Vi är flera som gör det. Överansträng dig inte.

-Det blir din död. -Jag kände mig yr.

Ja, såklart. Du försöker ta livet av dig.

Jag klarar mig.

Medicinen är slut. Läkaren sa åt dig att sitta upp. Så ja.

Hallå? Farbror Tahsin?

Hjälp! Flytta på er!

Flytta på er! Hjälp!

-Hjälp! Kan nån hjälpa oss? -Ta en nummerlapp.

-Var då? -Det finns en automat vid ingången.

Jag ber om hjälp, och du ber mig att ta en nummerlapp.

Fruktar du inte Gud?

Håll ut. Klarar du det?

Sitt rakt, okej?

Hjälp!

Snälla, hjälp min son. Hjälp!

-Han kan inte andas. -Hämta en bår!

-Försiktigt. -Backa.

-Hur mår patienten? -Han har puls.

Luftvägen är öppen. Låg puls och anisokori.

-Pulsen sjunker. -Ta in honom.

Du mår bättre snart, älskling!

Förbereder infart.

-Ta ett blodprov för allergier. -Okej!

Min son…

Min son…

Du mår bättre snart…

Snart är allt bra igen.

NUMMER – DISK

Andas in.

Andas ut.

Andas in.

Andas ut.

Du kan klä på dig.

Du väntar på en njurtransplantation.

Du får vänta tills vi hittar en lämplig donator.

Du behöver dialys.

Boka in en tid snart och träffa din njurläkare.

Jag orkar inte mer.

Farbror Tahsin!

Kliv in.

Den plötsliga nederbörden påverkar fortfarande Istanbul.

En gul varning har utfärdats.

Här är bilder på regnet. Det meteorologiska…

Såg du det där barnet, Gonzi?

-Vad hände med honom? -Det vet jag inte.

Nå, vad sa läkaren?

Samma sak som vanligt. Jag väntar fortfarande på en njure.

-Och pengarna? -Jag har sparat ihop rätt mycket.

Snart så.

När de hittar en njure löser sig allt annat.

Ja, precis.

Varför ligger du inte ner?

-Du sa ju att jag inte luktade. -Det gör du inte.

Jag luktar för fan så illa att läkarens näsa trillade av.

Jag känner i alla fall inte lukten.

Du mår redan bättre.

Han har fått morfin, så han är nog rätt hög snart.

Är han inte alltid hög?

Vi måste hämta ut hans medicin på ett nattöppet apotek.

-Det ordnar sig. -Tack.

-När ska ni gå och bada? -I övermorgon. Hur så?

Ni luktar skit, grabbar.

Han har rätt. Det gör vi.

Och vägarna…

Nej, byt tillbaka. Om det inte gör dig nåt.

Så ja.

Herregud…

Jag protesterar mot mitt elaka öde

Jag protesterar mot de oändliga plågorna

Mot ödets nyckfullhet Mot livets motgångar

Mot alla mina problem

Jag protesterar

Mot en oavslutad kärlek

Mot mitt lånade leende

Mot att dö i förtid

Jag protesterar

Hallå där, snygging! Vill du ha lite skoj?

Tjabba!

Mål!

Ja?

Jag mår bra, Gonzi.

Jag kommer inte idag.

Jag bara skojar.

Jag är där om fem minuter. Jag ska bara äta upp.

Okej, vi ses.

God morgon, Hacer.

Sticka på du. Vintern kommer.

-Smaklig måltid. -Tackar.

-Ha en bra dag. -Tack.

-Ha en bra dag, Hasan. -Tack.

-Bror Mehmet! -Ja?

Har du fem lira?

Har ni tiggare stått här och väntat på mig?

Nej då.

-Ni köper väl ändå bara lim för pengarna? -Nej, vi behöver pengar till bröd.

-Skitsnack. Tror du inte jag känner er? -Jag svär på Gud.

Gör inte det. Han har redan straffat er nog.

Se på er bara.

Hörni…

Ni blir min död. Ta det här.

Om jag ser er sniffa lim, så blir jag förbannad.

Iväg nu.

Den är så fin. Jag sa…

-Läget, Mehmet? -Det är bra. Läget själva?

Vi har varit och cruisat och köpt lite mat.

Vi har över. Vill du ha?

-Ungarna kan få det. -Okej.

-Har du en cigarett? Får jag bomma en? -Javisst.

-Varsågod. Ta för dig. -Tack, sötnos.

Jag försöker sluta, så jag har inga på mig.

Jaja.

-Tack, snygging. -Vi ses.

Ta hand om dig.

Çağla, tack för maten!

Hör upp!

-Vad gör ni? -Var har du varit?

Vi trodde knappt att du skulle komma.

-Jag är här nu. -Det är lugnt.

Gå in.

Här.

-Hur är läget, Loppan? -Det är bra.

-Ta för dig. -Tack.

Se upp för de blåklädda, så att du inte åker fast igen.

-Du ser ut att må bättre, chefen. -Jag trodde att jag skulle dö igår.

-Tack, Gonzi. -Ingen orsak.

Men vänta inte med läkarbesöket.

-Vem vill ha mat? -Jag tar gärna.

-Ät innan jobbet. -Här får du.

-Ta för er. -Tack ska du ha.

-Ta så mycket ni vill. -Sätt inte i halsen bara.

-Ha en bra dag. -Tack.

Gå inte ut och samla papp bara för att vädret är fint.

Tänk på farbror Tahsin. Han är orolig för dig.

Nu räcker det. Jag ska ingenstans.

Jag bara säger det. Du dog nästan igår.

Jaja.

Döden är inget problem.

Men hur är det med drömmarna?

Du kan inte förverkliga allihop.

-Minns du det inte, din knarkare? -Vadå?

Jösses…

Här.

Bara du kan tyda det här.

Vi skrev upp allt vi vill göra innan döden när du fyllde år. Minns du det?

-Har du kvar den listan? -Ja, såklart.

Varför tar du upp det här nu?

Passar det inte nu?

Jag blir inte frisk om jag inte får en njure snart.

Vi ska alla en dag dö.

-Precis. -Säg inte så.

Det är sant.

-Ska vi bocka av listan? -Okej.

-Vad står det? -Titta här.

Ett:

"Hitta mamma."

Två…

-Vad står det? -Du vet inte heller.

-Vänta. Det står: "Köra en cabb." -Jag har ju sagt åt dig att hoppa på.

-Din jävel! -Fan, då!

Ge hit ciggen! Och håll dig till ditt område.

-Du kommer att åka på storstryk. -Det gör mig inget!

Jag varnar dig bara, ditt pucko.

HITTA MAMMA, KÖRA EN CABB, BO PÅ ETT LYXHOTELL, FLYGA

Tvåhundra, trehundra…sexhundrafemtio.

Ett tusen.

Åttiotre kilo kartong.

Så där.

Fyrtiofem kilo.

Varsågod.

-Hallå! -Vad är det, pucko?

-Rör inte flaskorna! -Dra åt helvete! Sköt dig själv.

Du…

-Håll dig till ditt område. -Vad sa du?

-Du… -Kom, då.

-Kom, då -Vad sa du?

-Kom, då? -Va?

Va?

-Ha en bra dag. -Tack.