Promised

Kärlek är underbart.

Man träffas, blir kär och gifter sig. I den ordningen.

Men, kärleken, precis som livet, fungerar aldrig perfekt.

Kom, nu!

Ledsen, Jeff. Vi måste åka på besök.

-Ingen fara. -Kom nu, Robert.

Pappa säger att vi måste visa respekt.

-Är ni redo? -Japp.

-Gå och sitt med männen. -Jag kan inte spela kort.

Gå nu, gå, gå.

-En till som inte vill spela. -Det är alltid samma prat.

Inte bara du, compare.

Spela nu.

Mamma!

Det är alltid mitt fel.

En gång i tiden var arrangerade äktenskap inte ovanliga i vår kultur.

Nån kände nån som var lämplig för nån.

De där två?

Vad tycker du, compare?

Det var så det var.

Vi hade till och med ett ord för det. Combinare

"Arrangera".

Roberto och Angela!

-Skål! -Roberto och Angela!

Men världen förändrades, och det gjorde vi också.

Vissa av oss tidigare än andra.

Dino, är compare Joe gudfadern?

Ja, han är din gudfar.

Du vet vad jag menar.

Jag har läst boken.

Angela, compare Joes familj, precis som din pappas

har funnits här länge.

Han har hjälpt många i sina affärer. Som mig.

Tack, jag tar dem.

Think Big, Joe!

-Signora. -Tack.

Farfalla. Vet du vad de säger om dig?

Ja, det gör jag. - Signora.

GANGSTER MÖRDAD ROCCO LO RICCI HITTAT I EN GRÄND

Han sa att det enda som var värre än mina romantiska klyschor

var min tvådimensionella hjältinna.

-Han hatade den. -Det gjorde han nog inte.

Han hatade den.

Här. Jag läste ut den i morse.

Jag känner mig både stark och hjälplös nu.

Testa att vara italienare.

Tom!

-Hej, älskling. -Vad gör du här?

Jag tar med dig på lunch. - Hej, Emma.

Jag har precis tryckt upp de här.

Några till dig... Tom Bell Entertainment.

-Det ser väldigt proffsigt ut. -Ja, visst gör det?

Om mormor såg mig äta med pinnar skulle hon bli tokig.

-Bravo. -Tack.

-Jag har nåt åt dig. -Vad är det?

Det är ingen ring, oroa dig inte.

Det är underbart, Tom.

-Tycker du inte om det? -Jag älskar det.

-Det är för dyrt, du har inte råd. -Det är för sent.

Det är redan graverat.

Jag fick lite extra pengar och ville köpa nåt åt dig.

Så fint.

Tack.

Tycker du om det?

-Måste du gå? -Jag jobbar i butiken i eftermiddag.

Jag kör dig.

Eller så släpper jag av dig i hörnet. Det går bra.

Jag vill att du ska träffa dem, det är bara det att...

-Vad då? -Det är komplicerat just nu.

CAVELLIS KONFEKTYRAFFÄR

-Robert kommer att älska de här. -Du räknar väl timmarna nu?

-Angela! -Hej, comari.

-Hej, allihop. -Hej, Angela.

Angela, Robert kommer hem.

Jaha, vad roligt.

Vi har en liten välkommen hem-fest på söndag. Du måste komma.

-Jag har mycket i skolan... -Det är klart att hon kommer!

Han blir så glad att träffa dig.

Hon blir vackrare för varje dag som går.

Bortlovad?

Vad betyder det, ens?

-Det är som ett arrangerat äktenskap. -Är inte det bara Indien?

-Pappa är så gammaldags. -Känner Tom till din fästman?

-Jag har inte tagit det på allvar. -Nej, alltså.

Tom känner inte till Robert och mina föräldrar känner inte till Tom.

Jag är italienare. Pojken du tar med hem är pojken du gifter dig med.

Hur är han?

-Robert? -Ja.

Jag vet inte.

Han är fem år äldre än mig.

Han är ganska rolig, men samtidigt reserverad.

Du gillar honom!

Jag var jättekär i honom förut.

Angela. Gå och säg hej då till Robert innan han åker.

Gå, vännen. Gå.

Angela, hej.

-Du är jättefin. -Tack. Hej, Robert.

Du måste se fram emot Oxford.

Om du med se fram emot menar vara livrädd för, så ja.

Jag har aldrig ens bäddat sängen själv förut.

Jag vill också gå på universitetet.

-Gör det, då! -Pappa vill att jag jobbar i butiken.

Han hindrar dig säkert inte. Din pappa gav mig ett jättefint penn-set.

-Jaså? -Ja, till universitetet.

Det är jättefint.

Bjud upp henne.

Hon är bara en unge, pappa.

Han gillade aldrig mig.

Och hans syster säger att han har en flickvän i England.

Ditt liv är så komplicerat.

Skojar du.

Har vi besök?

Bara lite familj och vänner, Rob.

Och compari.

Vänta tills du får se Angela.

Zia! Jag såg dig inte.

Roberto, du är för mager.

Självklart.

-Vad du än behöver. -Vad skulle han kunna behöva?

Farfalla!

-Välkommen hem, Robert. -Tack. Tack.

-Ursäkta mig, Bruno? -Hej, Robert.

Du är ju tonåring! Är din syster också här?

Hon måste plugga, men hon kommer.

Ja, okej.

Jag är strax tillbaka.

Ett ord?

-Hej! -Hej! Se på dig.

Han är en man nu! Är du tillbaka för gott?

-Ja. -Tror du Maria låter honom åka igen?

Ja, jag tror det. Det är skönt att vara hemma.

Tre nycklar?

-En är till bilen. En är till kontoret... -Kontoret?

Och den tredje är...

-...una sorpresa. -En överraskning?

Tja, tack.

-Skål. -Skål.

-Vad är det för överraskning? -Nåns kyskhetsbälte?

Roberto!

-Den nyckeln vill jag ha. -Du minns väl Diana?

Hej.

Ja, men vi har inte setts sen...

Det var nog på min konfirmation.

Ja, så var det nog.

-Hon ska bli din sekreterare. -Min sekreterare?

-Du måste inte ge mig jobbet. -Jo, det är okej, jag...

Hon har redan ordnat kontoret. Hon har gjort ett bra jobb.

-Tack... -Hej. Jeff. Jag är Roberts bästa polare.

Och framgångsrik sportjournalist.

Diana har precis flyttat till stan. Jag känner hennes far.

Jag visar dig gärna runt, om du vill.

Kan nån spela?

-Vi går in. -Trevligt att ses igen.

-Vad är det? -Inget.

-Det är en välkommen hem-fest. -Den jag inte är bjuden på?

Ja. Det är en kille, Robert...

-Alltså... -Vad då?

Hans pappa och min pappa har nån slags dum idé om att vi ska gifta oss.

Det är inte roligt!

Ingen kan övertala dig att gifta dig med nån du inte vill. Folk gör inte så längre.

Du känner inte min far.

Han känner att han står i skuld till Roberts pappa.

Roberto, Tony, kom.

Pappa var ute på en leverans.

Pappa!

Herregud.

-Hon ska föda barn. -Jag hämtar bilen. Stanna där.

Andas, andas, andas.

Det var han som körde mamma till sjukhuset när jag föddes.

Och Roberts pappa...

-...är inte bara min gudfar. -Vad betyder det?

Han känner folk.

Du är ute.

Ta det här.

Jag ska bara hälsa på Angela.

-Angela, hej. -Hej.

Angie, kolla vad Robert köpte åt mig. Grymt, va?

Han hade med sig fina saker åt oss alla. Titta.

-Jag fick en farfarsklocka. -Det kallas fickur.

Det ser ut som en farfarsklocka.

Allt vi behöver är lite barnbarn?

-Eller hur, Sam? -Sì, sì!

Jag har en sak till dig också.

-Tack. -Det var så lite.

Ni kan väl gå ut och ta lite frisk luft?

Ja.

Våra familjer, va? Lika subtila som en atombomb.

Hela den här löftesgrejen. Det är så fånigt och pinsamt.

Det är definitivt pinsamt.

Rätt nyligen var det så vanligt att det inte fanns nåt ord för det.

Tur att vi båda är utbildade, Robert.

Ja, visst.

Engelsk litteratur, det är ju jättebra.

Tack. Du har ju också klarat dig bra.

Jag tvivlade aldrig på att du skulle klara det.

Min farfar planterade tomater precis här.

Det var här han började. En dag ska jag odla egna, till min familj.

Jag dejtar nån.

Gör du?

Okej. Grattis.