Pennies from Heaven

En dag...

Om lyckan står mig bi...

En dag...

Hej-hå...

Joan?

Joanie...

Joanie-hjärtat?

Är du vaken?

- Kom, Joanie... - Låt bli, Arthur.

Det är för tidigt, jag är inte vaken. Vi hinner inte.

Det här hinns alltid med. Seså, Joan. Snälla du!

Nej, Arthur!

Varför inte?

- Varför? - Du ville ju komma iväg tidigt.

Du vill aldrig nuförtiden. Aldrig.

- Aldrig? - Egentligen vill du inte.

Det var dumt sagt, Arthur. Jag är inte vaken än.

Det är skönare när du är sömnig.

- Gör en kopp te, älskling. - Det förbannade teet!

- Inte svära! - Jag ska vara borta fyra dagar...

Du behöver inte svära för den skull! Det behöver du faktiskt inte.

Jag var... Vad är det man säger? Jag var frustrerad!

- Det var inte mycket till svordom. - Det är inte trevligt i hemmet.

- Inte nånstans! - Särskilt inte i ens eget hem.

Lite kina-blask, gumman? Är jag simpel?

Det visste jag från början. Mamma varnade mig.

- Simpel som bara den! - Men du gör väl te i alla fall?

- Det gör du väl? - Om du gör det.

- Teet? - Nej! Det andra.

- Vad? - Det andra. Lite av det andra.

Snuskiga odjur.

Någonstans skiner solen

så gråt ej hjärtat mitt

Vi hittar silverkanten

och molnen flyr sin kos

Jag hör en fågel sjunga

uppe i trädets topp

För dig och mig den sjunger

och molnen flyr sin kos

För varje tår och motgång

vi kommer allt närmare varann

Så vänta till i morgon

vilken lycklig dag det ska bli

På kärleksstigen ska vi

sen vandra hand i hand

Vi tar farväl av stormen

och molnen flyr sin kos

Vad sa du?

- Inget. Jag gör i ordning teet. - Tack, Arthur.

Du är reko, Arthur. En av de bästa.

Ska du inte äta nåt? Inte ens ett löskokt ägg?

Du har långt att åka, Arthur. Ända till Gloucester - det tar tid.

Västerut - mot solnedgången.

Jag skulle inte åka så långt utan frukost. Du måste ha nåt i dig!

Jag är van vid att känna mig tom. Jag gillar att känna mig tom.

Nonsens! Du säger så konstiga saker när du är på det där humöret.

- Du vet vad jag menar, Arthur. - Säg vad du vill...

- Det gör jag alltid. - Hur som helst känner jag mig tom.

- Om du inte äter... - Det finns inget inuti mig!

- Du har alla dina organ. - Visst, men jag är alldeles tom.

Det finns inget... här.

Inte ens en sång? En sång i ditt hjärta.

- Inte ens en pytteliten melodi? - Dem har jag i portföljen.

- Och i huvudet. - Ja. Och i huvudet.

Det finns ingen i England som vet mer om låtar som säljer än jag.

Men säljer de? Tillräckligt, alltså.

Det beror på affärsinnehavarna, de korkade jäklarna.

Jag vill inte att du pratar så.

Affärsinnehavarna är korkade! Sakta i backarna, Joan.

Jag vet vad jag pratar om! Pappa var murare, men jag kan det här!

- Det betvivlar jag inte. - Ta den här låten...

"Roll Along Prairie Moon."

Jack Jacksons band spelar den för snobbarna på Dorchester.

Den spelas på radion flera gånger om dan! Den är underbar.

Den finns på grammofonskiva.

Snart kommer varenda charkuterist och brevbärare att vissla den.

Hur många beställningar får jag de närmsta dagarna?

Affärsinnehavarna fattar ingenting! Lyssnar de ens på radion?

Eller tittar på månen? Drömmer de över huvud taget? De kan inte!

Vet de vad för slags värld vi lever i? Om en månad...

...ringer de grossisten och kör över mig. De måste!

Först kommer en kund, sen en till-

- sen kommer en hel busslast och frågar efter "Prairie Moon".

"Prairie Moon?" kommer de att säga. "Menar du inte 'Harvest Moon'?"

"'Prairie Moon' känner jag inte till. Har du rätta titeln?"

- "Titeln". - Jag är en affärsinnehavare nu.

Han kan ingen grammatik, och många av dem svär. Javisst!

- Affärsinnehavare svär. - Min far svor inte.

Han är metodist. Han är mer metodist än affärsinnehavare.

"Prairie Moon?" kommer affärsinnehavarna att säga.

"Ingen aning!" De kommer inte ens att minnas att jag sa att den skulle slå.

"Prairie Moon?" kommer de att säga till mig. "Sånt behöver vi inte här."

- Det finns ingen prärie i Gloucester. - Nej! Bara öken.

Ska du inte sätta fart? Du ville komma iväg tidigt.

Där ser du. Vi hade gott om tid.

- Strunt i det. - Klockan är inte min chef.

När man är sin egen måste man bjuda till för att det ska fungera.

- Ger du dig aldrig, Arthur? - Det vore trevligt här nere.

På soffan, med fördragna gardiner.

Det var bara en tanke.

- En besynnerlig tanke, tycker jag. - Besynnerlig?

Besynnerlig? Lyssnar du aldrig på texten i låtarna?

De handlar inte om det verkliga livet.

Kan du tala om vad det verkliga livet är?

- Kommer du hem på torsdag, då? - Ja.

Hem till verkligheten.

Vid... tedags på torsdag.

Te för två?

Mer än te, hoppas jag.

Det är nymåne på torsdag.

Egentligen är det samma gamla måne.

Var rädd om dig, hjärtat. Kör väldigt försiktigt.

Oavsett månen.

Rulla fram måne gul rulla framtill min sång

Lys på mig kärleksljus måne gul

Hos dig i det blå känns det ensamt likaså?

Lys min väg från din höjd måne gul

Jag skulle gärna vilja hjälpa till, men vi är inte intresserade.

Du vet att jag är ensam här ikväll

Strö ditt ljus varmt och klart på flickan i min dröm

Till henne längtar jag måne gul

Svin! Omusikaliska idioter!

Skitstövel!

- Vad ropade du? - Ropade? Jag ropade inte nåt, sir.

"Inget." "Jag ropade inget."

Inte jag heller.

Du är visst en korkad fan.

Sakta i backarna. Jag har faktiskt min värdighet.

- Men du har ingen bil. - Nej, inte för tillfället.

Vill du ha skjuts?

- Hur långt ska ni? - Hur långt vill du åka?

- Gloucester. Ska ni så långt, sir? - Jag är en fri man.

Kanske ska jag dit, kanske inte. Jag är oförutsägbar.

- Kan jag kliva in? - Varsågod.

Din koffert också, antar jag.

Det kostar inget extra, lägg den därbak.

Tack så hemskt mycket.

Tack ska ni ha.

Går det för fort?

Trevliga bilar, de här... fordonen.

De är inte så dumma. Hon är inte dum alls.

Jag... önskar...

- Jag önskar att jag hade en. - Det är inget för såna som du.

Nej... Men ändå...

Vad har du i kofferten?

Handklaver.

Ett pianodragspel? Kan du spela på det?

Det är min födkrok, sir.

Du är väl inte musiker i ett band?

- I ett band? - Just det.

Lett band...!

För jösse namn...

Nej, inte i ett band, sir. Inte precis ett band.

Jag är snarare vad... vi i branschen kallar... solist.

Ger du konserter?

- Jag ger konserter. - Var?

- Var? - Här och där, sir. Olika ställen.

Du är en lustig prick.

Olika ställen!

Albert Hall, kanske?

Varhelst två eller tre eller...

...helst fyra livliga gator korsar varann, sir.

Om ni ändå kände Gertie Lawrence.

Hon är min idealversion av en begåvad, vacker och attraktiv kvinna.

Hon förkroppsligar utstrålning och kvinnligt behag.

Gå och se henne, och du kommer att upptäcka, även från scenen-

- hennes magiska kvinnlighet och dragningskraft, som enligt mig-

även du kan tillägna dig.

Studera den, och lär av den.

Studera den, och lär av den.

En av dem som gagnas av mitt försök att göra en skön kvinna än skönare-

kommer att bli du!

Det kommer att bli jag!

Stjärnskottet Joan Parker

På väg till New York Miljonärsdottern Joan Parker

Den lyckliga vinnaren Miss Joan Parker

En gång i tiden innan jag började le

avskydde jag månsken

Nattens mörka skuggor som poeterna besjunger

lämnade mig helt kall

Jag vaknade så tidigt

bländad av morgonens ljus

Nu vaknar jag i himlen

och världen mot mig ler

Månsken

du såg mig så ensam stå

utan en dröm i mitt hjärta

utan en kärlek som var min

Månsken

du visste vad jag sökte

du hörde hur jag bad om

någon jag kunde älska

Och plötsligt stod han där framför mig

den ende som...

God morgon, frun.

Är er... mor hemma, möjligen?

Det var mycket vänligt, sir. Mycket vänligt.

Det är det vi är till för. Att ge varann ett handtag.

Det var gott.

- En kristlig handling. - Det är väl det. Skål.