The Good Mother

...en häpnadsväckande rapport från folkhälsomyndigheten.

Dödsfall genom överdos hos tonåringar har tredubblats de senaste två åren.

Antalet bara ökar.

Detta ses dessvärre som ett aktivt hot.

Situationen förvärras i hela landet.

Det är nu den ledande dödsorsaken

för personer mellan 18 och 25, till och med fler än självmorden.

-Barry. Barry. -Ett ögonblick.

Fårfestivalen? Ligger den på mitt bord?

-Fårfestivalen? -Jag behöver den idag.

Ja, jag har den. Förlåt.

Jag fick sjukt mycket träffar på mina videor, så jag försöker göra fler.

-Men jag har den. -Härligt. Härligt, Barry.

Thomas, hur klickbart ditt förslag än är, så låter det inte som nyheter.

Det är vår huvuduppgift.

Ja, vi får stryk i fysiskt format, men valet måste vägleda oss.

Kommer tidningen inte igång på sex månader, så vet vi att det är kört.

Vi måste följa reglerna. Det är en ny tidsålder, det säger jag inte emot.

Jag har varit med länge nog för att veta när vinden vänt. Vi måste göra vårt jobb.

Vi går vidare, så ni kan utföra det viktiga arbete ni alla har.

Gil, det hade gått hett till inatt?

-Ursäkta att jag avbryter. -Toby?

Jag behöver tala med Marissa. Det är nåt...

-Vad är det? -Nåt är fel.

Okej, tillbaka till arbetet. Vad har du, Gil?

Ett mord i Arbor Hill...

Du kan inte ta på dig skulden för det här.

Vi har samlats här idag för att sörja en plötslig förlust.

Vi ber till Gud att familjen ska finna frid i löftet om hans allsmäktiga rike.

Det saknas ord för att upphäva ilskan och förtvivlan efter en sådan tragedi.

Vi ber att de som samlats här visar den sörjande familjen

att de inte är ensamma i sin sorg.

Att sonen vi förlorat omgärdas av kärlek.

Under så tragiska omständigheter

frestas vi ibland i vreden att avfärda Guds plan. Att förlora vår egen plats...

-Det är inte värt det. -Vi måste minnas...

-Du visste att hon skulle komma. -...att döden är ett steg närmare Gud.

Fru Bennings, jag är gravid.

Mamma, vad fan gör du?

Förlåt för att jag slog dig. Hade jag vetat...

Ja, jag vet.

-På grund av ditt tillstånd, inte... -Du måste inte gilla mig.

Bara den konstiga, skrynkliga lilla människan.

-Är du säker på att det är hans? -Om ingen smugit in det i min fitta.

-Jag gjorde honom inte till pundare. -Nähä. Du gjorde honom till tjuv.

-Han hade aldrig stulit från mig innan. -Handlar det verkligen om mixern?

Det var lögnerna, att han stal pengar och mixern.

-Han gav mig den i 40-årspresent. -Du använde den aldrig.

Hur levde han?

Vi skaffade ett ställe att bli rena på.

Han fick snedtände och blev jättesjuk. Han var rädd.

-Langade han? -Nej, han hade slutat.

När den smutsiga skiten kom, lade han av.

Han ville köpa ett ställe nära Chatham. Han längtade efter en familj.

-Köpa ett ställe? Hur hade han råd? -Han och Ducky hade räknat ut allt.

-Hängde han fortfarande med Ducky? -Ja, han är som en bror för oss båda två.

Jag är inte här för att bråka, tigga eller nåt.

Jag älskade Michael och saknar honom, det vet jag att du också gör.

Även om du bara klarar att vara arg just nu, vet jag att du bara är ledsen.

Ja, jag saknar honom också.

Bra kast, Mike!

Du klarar det, Mike! En boll åt gången!

Bra kast, grabben!

Vem tror du gjorde det?

Tja, vi har ett spår, men...

Du ska nog inte tänka på det just nu.

Okej, då.

-Kommer du ihåg Ducky? Edward Duchowski? -Ja, självklart.

Vi är rätt säkra på att det var Edward som tog fentanylen till South End.

Skiten är brutal. Pundarna som torskar på det dör snart, på ett eller annat sätt.

Och Michael hade torskat på det?

Vi tror att han och Ducky gjorde affärer och sålde den jävla "modersmjölken".

Heroin utblandat med fentanyl.

De kanske hamnade i bråk, eller så gick en affär snett.

Varför tror du det?

Mike dödades ett kvarter från Duckys lager.

Han stämmer in på grannens beskrivning.

När såg du Mike senast?

Jag vet inte.

För tre, fyra månader sen, tror jag.

Då slår du mig.

Herregud, har du fortfarande inte slängt den?

-Den hjälper. -Jag trodde den skulle göra det svårare.

Inte om man inte har någon tändare.

Ge mig ett bloss, för fan.

Wow.

Det hjälper faktiskt att låtsas.

Jag ska ta Ducky, jag lovar.

PAIGE RINGER

Det är allvar, för fan! Du måste ringa upp mig.

Kom in.

Marissa, vad gör du här?

Jag ville kolla så du inte drunknar i jobb utan mig.

-Nej, allt går bra. -Vad bra.

Vi trodde du skulle komma tillbaka först om en månad.

-Hur har du det? -Jag vill börja jobba igen.

-Du tog ledigt tre månader efter Frank. -Det var annorlunda.

Jag behöver komma tillbaka.

Och hur ser det ut, tänker du?

-Likadant som innan. -Du hatar att redigera.

Gå ut och kolla hur Barry har skött allt sen du försvann.

Jävla Barry? Har du gjort reklamavdelningen till nån jävla cirkus?

Tänk efter lite. Du hatar Barry och alla de andra där ute.

Varför? För att de inte är skribenter.

För dem handlar allt om siffror, format, ord per klick och sånt.

Du vet för fan knappt vad internet gör.

Marissa, du är min bästa skribent, men av nån anledning vägrar du att skriva.

Ta tid på dig, men skriv.

-Okej. Det här blir snyggt. -Skitsnack, den ligger emot min boll.

Se och lär, förlorare.

Tur.

En till.

Okej, din tur.

-Ville inte Gina vara med? -Hon ville inte tränga sig på.

Hon sa att vi skulle få tid att sörja tillsammans.

Är det vad vi gör?

-Klarar du dig, mamma? -En boll åt gången.

-Uppför trappan och till vänster. -Vi gör det fort.

En skinnväska.

Den måste vara här.

Kolla rummet längst in.

Helvete.

Där.

-Vad gör du? -Jag har alltid velat göra det.

-Visst känns det konstigt? -Vilket?

Paige sa att Michael, Ducky och hon skulle flytta till en gård, ett hus.

Nåt i Chatham?

Skulle Mike bli bonde?

Jag vet, det stämmer inte.

Du måste vara försiktig med den tjejen.

-Vad fan gör du här? -Förlåt, jag försökte hålla mig vaken.

Nån bröt sig in hos mig. Jag hade ingen annanstans att ta vägen.

-Är du skadad? Såg du vem det var? -Nej, men jag hittade det här.

Det var nog det här de letade efter. Jag hittade det precis innan de kom in.

-Vad är det? -Utblandat heroin för cirka 50 000 dollar.

-Jag föredrar det andra sättet. -Jag med.

Det är jobbigt att göra barn, men fungerar det, så.

-Hur var hon ikväll? -Full.

Grät hon?

Hon sa att hon redan gråtit för honom.

Drickandet hjälper inte.

-Minns du hur illa det var efter Frank? -Ja, det minns jag definitivt.

Hej, mamma. Vad är det?

Ja, jag känner igen loggan.

-Det är skiten jag berättade om. -Du anmäler henne inte, va?

Nej.

-Du gjorde det rätta. Är det allt? -Allt?

-Såg du den som bröt sig in? -Nej, jag tog mig ut rätt fort.

-Vad betyder det här? -Nu är det fan allvar.

Nån ringde den natten. Han var upprörd när han gick ut och pang!

Vet du vem som ringde honom, Paige? Det var Ducky.

Okej? Vi har kollat hans akt.

Tack, Paige. Jag tar det till stationen, okej?

Du ska få en filt.

Tack.

-Väckte jag dig när jag spydde? -Nej. Mår du bättre?

Inte ett dugg.

Blev du sugen på nåt konstigt när du var gravid?

-Necco-godis. -Vad fan är det?

Det är små runda godisbitar.

De smakar krita. Jag måste ha ätit min kroppsvikt i såna.

-Jag vill ha modellera. -Modellera?

-Det kan inte vara bra för barnet. -Barn äter det jämt och mår bra.

Fråga doktorn om det.

-Ja. -Du har väl en läkare?

Vi skaffade en direkt när vi fick veta, men vi hade ont om pengar, så...

-Vi sparade till att gå dit igen. -Kom, du måste träffa en läkare.

-Vadå, nu? -Nej, för en månad sen, men vi åker nu.

Jag måste till jobbet, men det går fort.

Jag skjutsar dig hem när jag är klar.

Det beror på vad du menar med "hem".

Vi ses snart.

Svara i telefonen, mamma.

Jag ville bara säga att jag har tänkt en del.

Jag har en plan.

Det du sa till mig stämde.

Jag vet att du gjorde rätt som sparkade ut mig hemifrån.

Men lite jävla pengar just nu skulle räcka långt för att...

Jag vet att du är hemma! Jag ser dig gå runt där inne.

Släpp in mig, det är mina jävla prylar. Har du bytt lås? Vad fan? Mamma!

Mamma, jag väntar mig inte att du ska svara. Jag ville bara säga grattis.

Det vill Paige också. Du ska veta att vi mår bättre.

Jag vill berätta något öga mot öga.

Jag älskar dig så mycket. Hej då.

PAIGE RINGER

Vad fan, på allvar?

-Paige? Det är Gina. -Hej.

Vad gör du här? Samma sak som jag, antar jag.

-Marissa skulle hämta mig. -Jaha. Får jag göra dig sällskap?

Visst.

Snyggt halsband.

Jag stal det på Target.

-Det klär dig, antar jag. -Tack.

-Jag menade... -Jag vet vad du menade.

Förlåt.

Får jag fråga en sak? Hur är det att vara gift med en snut?

Ungefär som allt annat.

En del av en accepterar att han kanske inte kommer hem en vacker dag.

Låter som att vara ihop med en pundare.

-Fan, hon kommer inte. -Jag kan skjutsa dig.