The first 200 lines.
En gång i tiden, ...
... 1870 för att vara exakt , ...
... så reste en 16-årig grabb från Skottlands kalla skuldra ...
... till Amerikas glödande hjärta för att finna sin kärlek.
Hans namn var Jay.
Hennes namn var Rose.
Pegasus...
Stora björnen...
Draken...
Andromeda...
Orions bälte.
Jag strövade åt väst när jag fick syn på hans spår...
...djupt inom Colorados marker.
En hare i en varglya.
Lyckosam att vara vid liv.
Upp med händerna, pojk.
Rödskinn eller vit?
Sir, jag är brittisk... skotsk.
Fånga vilden.
Jag är Jay Cavendish, son till Lady Cavendish.
Vi är alla satyngel.
Du leker med döden, gosse.
Sir, sänk vapnet.
Rengör och olja den.
Vad vill du?
- Han var officierare. - En klänning gör en ej till dam.
Dom är inte soldater. Inte längre.
Indiandräpare.
Fortsätter du ensam är du död vid gryningen.
Att du är här är ett mirakel.
- Jag tar hand om mig själv. - Visst, grabben.
Du behöver ledsagning, och jag är en ledsagare.
- Är det säkrare att resa med en mördare? - Ja.
Först räddar vi hästens liv.
Ett dussin av jäklarna attackerade indianer därborta.
Minus tre. Det lämnar för många.
" Hurra för Västern! ''
'' En resandes handbok till Kanada och nordvästra USA ''.
Av Edward Hepple Hall.
Tja, hurra för västern.
Dollar... femtio nu, femtio när vi delar på oss.
Tills vi når en skog kallad ''Silvergast''.
Då drar vi.
- Vad heter du? - Undan. En fil.
Varför ska du västerut?
Bryr du dig om varför jag ska västerut?
Det skedde en olycka.
Min tjej och hennes far flydde från Skottland och bosatte sig i väst.
Mitt fel.
Fattar du inte vinken?
- Vi älskar varandra. - Säkert, grabben.
Jay!
Tusen sätt att dö... välj ett.
Pil och båge.
Knäppskalle.
Min tur.
Gillade du våran musik?
Ja.
Jag gillade sången väldigt mycket.
Det är en sång om kärlek.
Kärlek är universell, likaså döden.
Ungen var ett under.
Han såg saker annorlunda.
Enligt honom var vi i ett land av hopp och god vilja.
Som jag såg det...
Sparkar man bort en sten skulle troligen en desperado...
...kräla ut och knivhugga en om det om det fanns stålar involverade.
Samma stjärnor, samma måne.
En dag kommer vi leva på månen.
Dem lär bygga en järnväg. En järnväg upp och ner.
En järnväg till månen.
Och när vi kommer dit...
...är det första vi kommer göra att jaga ner infödingarna.
Inga indianer på månen.
Nej, månens infödingar. Månfolket.
Pegasus...
Stora björnen...
Draken...
Sitt ner.
Det här är sista gången jag rensar efter dig.
Det var nog vinter när Rose passerade förbi här.
Hur är hon?
Hon är vacker.
Och hon slösar inte på ord. Dom faller ut med kvickhet och visdom.
Du har inte legat med henne, har du?
Ta den änden.
Du är låg.
Handelsplats där framme.
Vi kan äta vid ett bord medan vi sitter på en stol.
Bind fast hästarna där bak.
Alla kände till hittelönen...
...förutom Jay.
Han ledde mig till den.
Det fanns få av oss kvar.
Män bortom lagen.
Men de farligaste är de sista att stupa.
Skulle du kunna lägga järnet på disken medans du kollar runt?
Vi lär äta.
- Får jag prova en kostym? - Visst.
Whiskey?
- Har du kött? - Jag har fördömd bacon.
Bytte det mot kulor. Båda tar död på en snabbt.
Filt, snälla.
Filt, va?
Frun, du måste köpa föremål innan du lägger dom i väskan.
Så gör vi i Amerika.
Johan.
Ledsen.
Pengar... snälla.
Se på fan.
Ni inser väl att detta är det enda stället i närheten där ni kan spendera pengarna?
Johan!
Pengar!
Det måste göras!
Johan... Johan!
Andas.
Andas.
In och ut.
Pengar.
Pengar!
Andas.
In och ut.
Pengar!
Andas.
Pengar!
In...
- ...och ut. - Pengar!
Ta lite proviant.
Jay!
Skit.
Torka tårarna, gosse, vi drar.
Vi kunde ha tagit med dom.
Vart?
Vad tycker du... om mig?
Du är brodern som jag aldrig hade.
Det menar du inte.
Det är inte vad du menar.
Ledsen, Min Romeo...
...men dessa våldsamma fröjder plär våldsam ända taga.
Vad har du för val?
En bonde, en fiskare.
Bäst att du lämnar, Jay.
- Under sängen. - Nej.
- Pappa. - Rose.
- John, Calum, Rose. - Willie, Angus.
- Lord Cavendish, kan jag hjälpa? - Jag har kommit för mitt syskonbarn.
Du bör inte vara här. De är tölpar.
Jag är med Rose nu.
Jag har fredliga avsikter.
Mina öron hör din musik.
Kom. Kom!
Kom! Kom!
Sitt.
Jag har kaffe.
- Är du författare? - Möjligen.
Jag för '' Dokumentation gällande nedgången av urinvånare , ...
... deras seder, kultur, och vanor ...
... i hoppet att förhindra deras utdöende eller konvertering till kristendom ''.
Så lyder titeln.
- För långt? - Möjligen.
Så, nu.
Vad pågår i öst?
Våld och lidande.
Och väst?
Drömmar...
...och plit.
Jag passerade en uppbränd indianby.
Det är förskräckliga nyheter.
En utdöd ras, en fördriven kultur, deras platser omdöpta.
Endast då kommer de ses med selektiv nostalgi...
...mytologiserad och förskönad i konstens hölje.
Och litteratur.
Detta är en ny värld för oss.
Även för dom.
Du måste vara hungrig.
Tills nu har mitt enda sällskap varit en usling.
Ledsen för det.
Jag flydde.
Tack.
Jag dödade en kvinna igår.
Sådant händer.
Bekymrar det dig inte att hålla sällskap med en mördare?
Jag hade varit ensam ifall.
Jag är ej domare eller präst.
Inom kort kommer detta vara längesen.
Slå läger här.
- Filt? - Tack.
Jag ska drömma upp lite råd, och i morgon serverar jag det med ägg.
- Vad heter du? - Werner.
Jay.
Godnatt och tack, Werner.
väst
Du kan äta de.
Äter du nog kan du flyga till Rose.
Dödade du Werner?
Nej. Varför?
Detta är allt jag har. Ta mig dit helskinnad.
Visst, grabben.
Ta ett kex.
Vilken skam.
No comments yet. Be the first to leave one.