The Last Viking (Den sidste viking)

Det finns många människor i den här världen.

De som är friska och inte sjuka. De som är män och inte kvinnor.

De som är kloka, inte dumma, vackra och inte fula.

Och så är det de som är allting på en gång.

Baldur och Arni var både friska, vackra och kloka.

Söner till storhövdingen.

Hemkommen från en räd gav han båda en yxa med skaft av pärlemor

från haven på världens baksida.

Men en sommardag blev bygden angripen och alla fick ta skydd.

För den mindre Baldur var yxan för tung och det kostade honom tid.

Baldur förlorade sin vänstra arm den dagen

och hans verklighet var för evigt förändrad.

Känslan av att vara annorlunda och utstött tärde på hans sinne

och plötsligt visste Baldur inte längre själv vem han var.

Han kände sig varken frisk, klok eller vacker längre.

Han hade blivit mindre värd än de andra.

Storhövdingen som jämt hade svurit att alla var lika mycket värda

kunde inte bara se på när hans yngste son gick under.

Han beslutade att alla pojkar, män, gamla och nyfödda

i hela hans rike också skulle ge sina vänsterarmar.

För han visste att om alla gått sönder så har ingen gått sönder.

Och eftersom Baldurs verklighet inte gick att ändra

så fick verkligheten omkring honom ändra sig istället.

DEN SISTE VIKINGEN

tvingade rånarna sig in

på Loomis värdehanteringscentral i Glostrup.

Rånarna var brutala, proffsiga och mycket målinriktade.

Flera vittnen såg två kombibilar i området vid tiden för rånet.

Vad händer, Anker?

Packa en väska till mig, Freja. Och hitta mitt pass. Nu!

Sluta nu. Sluta nu. Sluta nu med det där! Hjälp mig!

- Manfred... - Vi ska grilla ikväll.

- Vi ska ha de stora köttfärsbiffarna. - Jag måste åka iväg ett tag.

- Du måste göra nåt för mig. - Vart ska du?

- Allt blir bra. Freja är här. - Jag vill att du med ska vara här.

Jag kommer tillbaka, okej? Den här nyckeln ska du äta...

Ibland måste du låta mig tala färdigt först. Okej?

När den kommer ut så ska du svälja den igen tills allt är säkert.

Hör du vad jag säger?

På tågstationen, skåp nr 23. Du har nyckeln nu.

I skåpet finns en väska. Gräv ner den i skogen uppe vid mammas hus

ute vid det gamla ekbordet där vi alltid firade din födelsedag.

Kan du göra det för mig, tror du? Du är den enda jag kan lita på.

- Får jag begrava den på annan plats? - Anker, det är bäst du kommer.

Anker.

RÅN MOT VÄRDETRANSPORT

15 ÅR SENARE

Vem är du, Anker?

Jag är Anker. Jag är Anker Andersen.

Är du mönsterfången Anker som förtjänar att friges villkorligt

eller Anker som slog en medfånge 31 gånger i ansiktet

när han välte kaffe över din sudoku?

Eller Anker som rånar en värde- transport och medverkar till mord?

Jag är många saker, men jag är ingen mördare.

Jag har aldrig dödat nån.

Jag har haft mycket vrede i mig för många människor.

För min familj. För min pappa.

För att han lämnade oss. För min bror.

Men jag har fått koll på mitt temperament och mig själv.

Hur kommenterar du att 41,2 miljoner av rånbytet aldrig har hittats?

Jag har...jag har gått igenom denna process med er jättemånga gånger.

Om jag visste var pengarna var hade jag berättat det för längesen.

Hör på nu. Jag är drogfri och jag har inte druckit på 11 år.

Jag är inte våldsam längre. Jag vet inte vad mer jag kan göra.

Alltså, jag kan bara säga att jag är en annan än jag var då.

VÄLKOMMEN HEM FRÅN FÄNGELSET ANKER

- Ska du inte öppna? - Nej. Jag väntar lite till.

Kan du...

- Hej, brorsan. - Hej.

Han köpte 60 av dina favoritfrallor.

Han har inte sovit på en vecka.

Tror du att det finns tillräckligt många frallor där? Va, Manfred?

- Det glömde jag. Han heter John nu. - Varför det?

För att han inte vill heta Manfred. Alla kallar honom John.

De där blommorna har John plockat och torkat och klistrat upp. Så fint.

Det är superfint. Varför i helvete vill du inte heta Manfred mer?

- Vad är det nu? - Nej, John...

Sluta nu med det där.

Du kan inte bara komma hem och tro att allt är likadant.

Allt har blivit värre sen mamma dog.

Han har saknat dig så mycket. Nu tror han att du ska sticka igen.

Kan du inte säga förlåt och säga att du ska stanna?

Jag har tänkt köra en sväng också. Upp till mammas hus eller nåt.

Det är ju en bra idé. Så kan ni stanna där uppe några dar.

De som har köpt huset hyr ut till Airbnb.

Jo, kom bara ihåg att kalla honom John, okej? John?

Nej, det får du ursäkta. Det blev mycket dramatiskt. Förlåt.

Vad fan gör du? Vi har inget mer med varandra att göra, Flemming.

Jag ska ha alla dina pengar, Anker. Annars så går det galet.

Alla mina pengar? Du har fått din hälft.

Dem har jag bränt och jag har samlat på mig en massa småskulder

och har lovat många att du ska hjälpa mig.

Nej, nu får jag lust att slå dig.

- Hur mycket är du skyldig? - Jag ska ha alla 20 miljoner.

Men du har till på måndag. Vad är det med den där dörrkarmen?

Alltså, det är ju skitfarligt. Vet du vad?

Den fixar jag. Jag tar med lite verktyg på måndag.

Kan du äta en till?

Det kan du visst. Kan du äta en till?

- Var har du fått hunden ifrån? - Det är vår hund nu, Anker.

Om du stannar här. Vill du det?

Vill du följa med ut och simma med mig och hunden, Anker?

Ja, nu har vi fått en hund.

Ge mig hunden nu. Kom igen. Bente står där nere.

- Ge mig den. Bente står där nere. - Vilken hund då?

- Det är den hunden där, för helvete! - Nu har den krupit in och gömt sig.

Men då vill den ju bo här.

Jag får ta och ge den lite vatten.

Nej! Det är inte hennes hund. Det är en annan hund.

Och nu när den älskar mig och Anker så mycket. Titta.

- Kom här. Bente ringer polisen. - Vi ska inte ha hit nån polis.

- Ge henne hunden nu, Manfred! - Kalla honom för helvete John!

- Då spelar det ingen roll! - Han tar folks hundar.

Alla i huset är skittrötta på honom. Du måste kalla honom John.

Förra veckan glömde jag det och han stack en köttgaffel i låret.

Nej, John... John.

Om jag står vid det gamla ekbordet och tittar mot huset

var i förhållande till bordet har du då grävt ner väskan?

Sluta nu med det där, Manfred.

- Jag vet inte vem du pratar med. - Sluta med det nu. Jag pallar inte.

- Varför vill du heta John? - För att jag är John.

- Men varför är du John? - Men varför är du Anker?

Jag struntar i vad du tycker. Jag är John.

John Lennon.

John Lennon?

Nu får du fanimej hålla käften. Förlåt, men vad händer här?

Du liknar honom inte ens. Du har inte ens rätt glasögon.

Dem håller jag på att spara till. Du måste acceptera det här, annars...

Annars sticker du dig själv i huvudet med ett fonduespett?

Jag kan ha ihjäl mig själv med ett sånt spett. Det har många gjort.

Jag har haft stora planer om det. Men vi äter ju aldrig fondue.

Sluta med det där nu. Manfred, nu säger du var den...

- Är han okej? - Vem?

Min bror Manfred Andersen. Han hoppade ut ur en bil.

Jaså, Andersen? Det är bara ytliga skråmor.

Kan jag inte ta hem honom? Han skulle inte till psyket.

Vi måste behålla honom eftersom det handlar om ett självmordsförsök.

Men smyger du ner 500 i fickan på mig, så kan du ta honom.

- Vill du att jag ska muta dig? - Oj, där var det nån som blev arg.

- Men vad fan tänker du på? - Det var på skoj, för fan. Okej?

Din bror ligger nere på 8C.

Är du okej?

Kan du sitta i en bil?

Jag förstår precis. Du har saknat mig.

Och du är förvirrad och sårad för att jag inte har varit där.

Ja. Men nu är jag här.

Kom nu.

Jag behöver att du åker med mig upp och visar var väskan är. Okej?

Så gör vi nåt tillsammans efteråt. Okej, Manfred?

Är du okej?

Får jag hålla den?

Ja, nu är vi borta från hon den dumma.

Dissociativ identitetsstörning.

När vi andra är en person i en verklighet

växlar Manfred mellan flera olika personligheter och verkligheter

och just nu är han fastlåst i ett alter ego som John Lennon.

Jag måste ta med honom. Jag behöver prata med honom.

Du har saknat honom, men Manfred får stanna här.

Varför? Han har inte gjort nån nåt.

Han har försökt begå självmord och stulit 9 hundar sen oktober i fjol.

Manfred vet vem han är. Det där är nåt som han leker.

Det är i regel en årslång process

som involverar en kombination av terapi och medicin.

Och vissa patienter förblir sina alter egon resten av livet.

Vi vet att dissociativ personlighetsstörning

orsakas av traumatiska upplevelser tidigare i livet.

Det kan vara för 10, 20, 30 år sen.

Manfred?

Vad fan gör du? Han slår ihjäl oss.

Yxan hänger kvar här, okej? Ta av hjälmen. Vi ska till skolan.

- Nej, jag ska på räd. - Nej, det ska du inte.

Sluta uppföra dig så onormalt. Du är för stor. Alla skrattar åt dig.

Du är inte viking. Vikingar finns inte.

Jag finns ju.

Anker, är ni där inne?

SEGELJAKT TILL SALU

Där har vi ju ordföranden för antikorruptionskontoret.

8 Fernet Branca, Lilian. Tack.

Lothar Nielsen från psyket. Minns du mig?

- Ska du ut och segla med din bror? - Nej, han sitter på sluten avdelning.

Det är kanske mycket bra.

- Har han fått en diagnos? - Dissociativ identitet...

Dissociativ identitetsstörning.

Har du köpt 8 Fernet Branca till dig själv?

Jag beställer alltid 8. Annars ser det så våldsamt ut.

Dissociativ identitetsstörning är en riktig skitdiagnos.

Det är vansinne. Han tror att han är John Lennon.

Jag hade en Michael Laudrup när jag var på förvaret.

Han växlade mellan Jesus och John Wayne också.

Det var helt omöjligt för köket att veta vad de skulle servera.

Det sitter en kille ute på Amager som tror att han är Ringo Starr.

Då saknar vi bara Paul och George, så kan vi samla bandet.

Varför går det galet för honom nu? Han borde vara glad över att se mig.

Han har kunnat hantera delpersonligheten till nu

för att det inte varit nån konflikt mellan självbilden och omgivningarna.

Det förstår jag inte ett skit av.

Låt oss säga att jag går runt och vill kallas Napoleon.

Då uppfattar omgivningen mig som en idiot.

Det påverkar min självbild negativt.

Men om vi nu bygger en kopia av Versailles, anställer 200 tjänare